Julen

Julen är en symbolisk tid - glädje som skall delas med nära och kära.
    Men för många är julen riktigt jobbig!
Den kostar en del då mycket läggs på mat och klappar, men den kan även vara psykiskt jobbig - på många olika sätt!
    Denna jul var för mig ovanligt jobbig, rent psykiskt...

Jag kan inte säga att jag minns exakt varje jul från när jag var liten, för det gör jag inte - även om jag minns ofantligt mycket ifrån min barndom.
    Jag tror att anledningen till att jag inte minns specifikt vad som sagts och gjorts under de julaftnar jag upplevt, beror på att de är väldigt lika varandra.
Visst minns jag helheter - vilka som var med och vart vi var, och även de julaftnar som inte var riktigt lika roliga.

När jag var liten så firades julen hemma hos min mormor och morfar, tillsammans med min familj och min mammas syskon med familj, och ibland även med min mormors bror med familj.
    Där umgicks vi tillsammans hela dagen intill kvällen, och hade det riktigt trevligt och mysigt!
På Julafton så åt vi alla tillsammans, gav varandra julklappar, och ingen alkohol förtärdes - då min morfar var nykter alkoholist, som då och då fick återfall.
    För mig var detta inge konstigt, och för mig var detta julen och den dag då alla var glada och hade det trevligt tillsammans.
Senare under min uppväxt firade vi istället jul hemma hos min farmor och farfar - då var släkten på olika håll och kanter och det var bara min familj som närvarade.
    Varför alla inte längre var tillsammans, vet jag inte, och varför farmor och farfar inte kunde vara med hemma hos mormor och morfar vet jag inte heller.
Sedan ändrades traditionen igen, och julen började att firas hemma hos min familj tillsammans med mormor - ibland med morfar, och med farmor och farfar.
    De övriga som tidigare hade varit med på Julafton var på eget håll. Julölen dök nu upp på julbordet.
    Jag minns att jag tyckte att det var riktigt mysigt att fira jul hemma hos min familj, då det alltid var så mycket julpynt där, men jag saknade den övriga släktens närvaro.

Sedan flyttade man hemifrån och julen blev sig ännu mer olik!
    Nu fick man åka runt till höger och vänster för att kunna träffa de man ville träffa - julsnapsen dök upp i mitt julfirandet - det som alltid hade varit tabu!
År 2005 separerade jag och min sambo som jag var förlovad med - jag firade inte jul detta år...
Sedan jag blev vuxen har jag drömt om en jul lika stor som när jag var liten!
    Jag har väckt frågan många gånger, och försökt få övriga att vilja samlas på ett och samma ställe igen - utan resultat.

Detta år var första julen som gift - det kanske inte låter som något gigantiskt, men tro mig - något händer i en när man gifter sig - man får andra perspektiv och verkar ha lättare för att bli lite sentimental ibland.
    Att jag börjar närma mig min första ålderskris, åt rätt håll, när nog inte heller direkt någon fördel!;)
Som gift får man en ny släkt - eller en till rättare sagt. Visst, den fanns ju där redan innan, men nu tillhör man den på ett helt annat sätt, men det betyder ju inte att min släkt inte längre existerar - jag är ju inte bortgift som förr i tiden!?

I år, precis som de två senaste åren firade jag och min man julen hemma hos oss.
    Jag tycker det är mysigt att ha den hemma hos oss med mycket julpynt och där jag får bjuda på mat och försöka få alla att trivas!;)
Mina föräldrar har jag inte firat jul med på tre år, och övriga släktingar har jag slutat att besöka på Julafton då det känts som att jag våldgästat dem.
    Min farmor och farfar, min mormor och ibland även hennes bror har varit hos oss under dessa år - men i år var det bara min farmor och farfar ifrån min släkt som närvarade.
Visst är jag självfallet jätteglad över att min farmor och farfar firar jul hemma hos mig - utan dem hade ingen utav min släkt närvarat, men det känns som att alla ifrån min sida bara faller bort, och det gör ont!
    Min farmor och farfar är numer de enda som hör av sig och frågar om hur Julafton skall firas - ifrån övriga är det helt tyst - de har sitt!

För mig är julen något heligt - den är symbolisk, vacker och varm!
    Julen är för mig viktig, rent religiöst, och skall tillbringas med nära och kära - släkt/vänner. Man skall umgås, äta gott, mysa, njuta av varandras sällskap och ge varandra små gåvor - precis som man gjorde till Jesus, och det skall inte vara för mycket alkohol - det klarar jag inte av denna dag - för mig är julen en nykter dag!
    Man behöver inte ge varandra mycket saker, eller dyra saker - det räcker med en blomma, men själva givandet är för mig symboliskt för själva högtiden.
I år var endast min farmor och farfar här ifrån min släkt, resten var någon annanstans.
    Folk kom antingen jättesent eller gick väldigt tidigt. En del kan inte umgås med andra, och julklappsdebatten dök upp än en gång - fick inte ens ge alla julklappar till en början.
För mig är Julafton den dagen då man verkligen håller ihop - då man umgås och bryr sig om varandra. Så har det varit sedan jag var liten.
    Jag vet att jag egentligen inte får klaga, och att det kunde vara betydligt mycket värre, men för mig har Julafton gått ifrån att vara en dag då vi alla tillsammans håller ihop, umgås och värnar om varandra, till att bli en dag då man blir utskälld och måste kämpa för att få folk att stanna kvar.
Julafton får mig att längta efter att bilda egen familj...

 Här kommer en julvideo!!!<3<3<3

Den heta debatten...

Efter EU-valet, och egentligen delvis under EU-valet, tyckte jag att det var väldigt konstigt att Fredrik var så tyst som han var...
    Stefan syntes, så mycket som tilläts under sommaren, innan höstens valrörelse drog igång, men Fredrik fortsatte att vara nästintill osynlig.
Jag funderade mycket kring denna osynlighet och började ganska snabbt tänka Kan det vara så att det kommer att ske ett partiledarbyte?
Jag pratade om detta med ett flertal, men samtliga tyckte att det vore på tok för otaktiskt i och med den korta tiden innan själva valet - hur skulle ett nytt ordförande hinna etablera sig och lära kännas utav folket?
    Jag tänkte snarare att denna tanke borde finnas på tapeten, bland annat i och med den uppmärksammade boken "Det sovande folket", all uppmärksammat missnöje, och de rasande mätarsiffrorna.
Men visst vore det otaktiskt att göra ett byte så pass sent, men vad var då planen, och varför var det så tyst?

Jag funderade vidare på detta och kom sedan på hur ett byte skulle vara smart och varför. Nämligen att välja en kvinnlig ordförande!
Jag trodde däremot att detta byte skulle bli innan valet i september, men nu blev det ju ett extraval istället!
    Själva grejen i sig är genialisk! Är det något de högt uppsatta männen har blivit bäst på, och hyllade för de senaste året, så är det att kalla sig för feminister, förutom Fredrik då.
Vad innebär egentligen detta då?
Ja, egentligen så borde ju inte själva uppståndelsen kretsa kring själva könet. Jag menar, om så pass många med makt, och många i vårt land med för den delen, nu är feminister, och vårt land är så pass jämställt som vi påstår, så är det väl oerhört ojämställd att fokusera på genuset?!
    I vårt jämställda land - som vi ständigt skryter om att vi har, så har vi aldrig haft en kvinnlig statsminister!
Runtom i världen har det funnits - och finns det, både kvinnliga statsministrar och kvinnliga presidenter, och Sverige är det enda land i norden som inte haft en, men Anna Lind hade sannolikt blivit den första.

Den första kvinnliga ministern i Sverige var;
Karin Kock 1948-1949 - Socialdemokrat.
Den första valda kvinnliga ledamoten i stadsfullmäktige var;
Gertrud Månsson 1910-1915 - Socialdemokrat.
Den första kvinnliga riksdagsledamoten var;
Kerstin Hesselgren 1922-1926 - Liberala samlingspartiet.
Den första kvinnliga utrikesministern var;
Karin Söder 1976-1978 - Centerpartiet.

SSU`s kvinnliga förbundsordföranden;
Anna Lindh 1984-1990, Anna Sjödin 2005-2006, Jytte Guteland 2007-2011, Ellinor Eriksson.
MUF`s kvinnliga förbundsordföranden;
Beatrice Ask 1984-1988, Tove Lifvendahl 2000-2002.
Socialdemokraternas kvinnliga partiledare;
(Anna Lindh var tänkt att efterträda Göran Persson), Mona Sahlin 2007-2011
Moderaternas kvinnliga partiledare;
Den första verkar bli Anna Kinberg Batra 2015-

Långt innan kvinnan fick samma mänskliga rättighet som mannen - att rösta, så intresserade hon sig för politik (uttryckt som om kvinnan inte vore människa).
    Varför skulle man inte kunna vara intresserad utav politik som kvinna? Vad är det som är så unikt? - Det är snarare riktigt sorgligt att man än idag ser på det hela med dessa ojämställda ögon!
Just nu verkar allt fokus ligga på just genuset!
    Är könet det som kommer att avgöra Sveriges framtid?
Är inte de politiska åsikterna, den politiska synen och synen på människor ändå densamma som i höstas?

Sverige gör historia - en skrämmande sådan!

Nej, detta är inte en reklam för min bok - detta är en visuell ilska och ett åsiktstagande ifrån en ung, förbannad kvinna som ser samhällets mörker och dimma för- och mellan varandra som en ofattbar kamp i ett land som Sverige år 2014!
    Sverige skrev idag historia - i modern tid, på grund av ett ofattbart omodernt och diskriminerat synsätt, i ett samhälle i modern tid!
I början utav det århundrade vi alla röstberättigade kommer ifrån, sa man som arbetare ifrån till att ses som bottenskikt, mindre värd som människa, och som handelsvara.
    Man byggde upp ett samhälle för alla, där även arbetarbarnen hade möjlighet att uppfylla sina drömmar, där kvinnan inte längre sågs som omyndig och åsiktslös, och där våra äldre fick en mänskligare tillvaro i livets slutskede!
    - Detta krävde hårt arbete, svett, blod, tårar, och både hat och mord var priset man fick betala.
Majoriteten, utav detta millennium, har ägnats åt att återigen göra de rika rikare, trycka tillbaka arbetarna till bottenskiktet, göra skillnad på folk och folk, och återigen göra folk till handelsvaror.
    Samhället är inte längre för alla, barnen har inte samma möjligheter i skolan, det är populärt att kalla sig för feminist - även som man, men man tror på en feminism utan en solidarisk och jämlik syn, och våra äldre får sämre vård och klarar sig inte längre på sin pension!
    - Detta har krävt förvrängning och snattande utav tunga ord med enorm vikt både bakåt och framåt, och priset man har fått betala är ett stort hån mot våra äldres livskamp för kommande generationer.
Men, vi har inte bara låtit allt vi byggt upp tillsammans - för varandra och för framtiden, låtit rasera - vi har även påbörjat en upprepning utav 1900-talets mörkaste del med främlingsfientlighet, diskriminering, utanförskap, hat, särbehandling, förakt, och omänsklig indelning utav folk och folk - återigen få etablera sig och växa sig starkt, exakt 100 år senare!
Utöver denna omänskliga utveckling i modern tid, så använder man demokratin till att utföra maktgalenskap och totalt sätta käppar i hjulet för Sveriges nutid och framtid!
    Efter 56 år tvingas man nu till extraval, och landets barn, utförsäkrade, sjuka, äldre, arbetslösa, bostadslösa, och äldres välmåendes, nutid och framtid hänger på detta!
    Det blir nu sista chansen att avgöra hur vi vill att ett, tidigare så modernt och jämställt, land i världen som vårt, skall ha för människosyn, utveckling, nutid och framtid - innan vi raserat allt och grävt ned oss i totalt mörker, frustration och ilska!
Sverige har återigen ett markant bottenskikt, med skillnad på folk och folk, barn och barn, män och kvinnor!
    - Priset detta kommer att kosta, kommer att vara betydligt dyrare än några hunkor extra i skatt för de rikaste, sociala avgifter för alla, och ett solidariskt samhälle där sjuka, arbetslösa, barn, alla de som sover på madrass mitt i stan, äldre, och ungdomar inkluderas och värderas mänskligt!
    Ett samhälle där alla människor är människor!
Kampen måste tas på allvar - den måste fortsätta nu!
    Den som avgör till vad och för vilka - är JAG och DU!