Summa sidvisningar

tisdag 24 april 2012

Idag är en sorgens dag, en big fucking sådan!

Idag har jag sjukt dåligt samvete, ångest, självhat och en stor surjesten(Rogers sätt att skriva på) i mitt hjärta.

Vi vet aldrig hur länge vi vandrar på denna jord, det kan sluta väldigt tvärt, så vi måste rå om varandra och vara rädda av varandra.
    På sista tiden så har jag knappt haft tid för mina vänner alls, utan jag har mest jobbat.
    Till och med när jag e ledig så jobbar jag.
Det fackliga arbetet har tagit över mitt liv, men jag har trivts väldigt bra med det, fast tyckt att det har varit lite jobbigt att inte ha lika mkt tid till mina vänner.

Vid en sådan här händelse så blir det extra tydligt att vi måste ta oss tid för våra nära och kära! 

    Idag så satt jag, som vanligt vid datorn och arbetade fackligt, och fick helt plötsligt ett sms där det stod:
"Hej du vet väl att din vän roger eklöf har dött? kram".
    
Jag fick en stor klump i halsen, en smärta i bröstet och tänkte;
Vadå? Näe det kan ju inte vara sant!
I samma sekund så blev jag fundersam kring varför min vän skickade mig detta sms som inte ens känner Roger.
    Då förstod jag att det var allvar och att hon hade meddelat mig för att vara schysst!
Jag gick omedelbart in på facebook och fick läsa en massa avsked ifrån hans vänner, våra gemensamma vänner, hans släkt och kollegor.
    Jag fattade ingenting och scrollade ner på hans timeline för att se vad som skrevs igår och mkt riktigt så hade han igår lagt upp en massa musikvideor som han sedan kommenterat och skämtat om.
Allt kändes så fruktansvärt overkligt, och mina känslor förvandlades till ren ilska..hur fan kan man vara så jävla upptagen att man inte ens själv ser när ens vänner dör, utan får höra det av någon annan!!!
Jag hatar mig själv just nu, och hatar att jag inte har pratat med honom mer den sista tiden och åkt ut och hälsat på honom i väsby.


I förrgår så gillade han mina senaste skrivelser om bloggen i gruppen på facebook och läste precis som vanligt mina inlägg, idag är han borta.
    För bara några dagar sedan så diskuterade vi musik och gitarrer som han älskade så mkt, och jag njöt som alltid av hans underbara humor och hans charmiga sätt att uttrycka sig på.
Roger uttrycker sig alltid som en gammal söderböna, fastän han bor i väsby, men har samtidigt lite bonntugg såsom att kalla väsby för byn och få en att se på väsby som gårdarna i "Alla vi barn i bullerbyn".
Han har ett så otroligt skönt tugg och utsöndrar en otrolig trygghet och kärlek, samt toppar den med en riktigt skön humor.
    Nu får man aldrig mer uppleva den.

 Jag lärde känna Roger för ca.7 år sedan.
Han började att prata med mig på en slags dejtingcommunity där jag hängde då jag var riktigt nedstämd.
    Men till skillnad ifrån många äckel, så började Roger att prata med mig på ett helt annat sätt och han föreslog ganska så snabbt att vi skulle prata vidare i ett annat forum. Roger har alltid brytt sig om människan och sett individen. Han såg mig redan ifrån början och blev väldigt snabbt en betydelsefull person.
Under årens lopp så har vi följt varandra mellan en hel rad av olika communitys.
    Det har nästan varit som en oskriven lag att leta upp varandra så fort man har skaffat en ny sådan. Men när facebook kom så blev det ännu intensivare.
Vi har suttit många sena kvällar och nätter och chattat, mailat om livet och diskuterat sådant som vi tycker är relevant.
    Så fort något har hänt, man har mått dåligt, blivit sårad, är förvirrad, känner sig ensam, känner sig uppgiven eller bara behöver få ett leende på läpparna, så har man kontaktat Roger. 

Roger vet mer om mig än vad många av mina närmsta vänner gör, och ändå så har vi aldrig träffats.
Det är ju inte så långt mellan väsby och storstan, men ändå två helt olika världar, så sorgligt nog så har det faktiskt aldrig blivit av.
Vi har försökt någon gång, då vi har haft vägarna förbi varandra, men det har liksom inte klaffat då. Men det senaste halvåret så har vi, nästan varje gång vi har pratat, sagt att vi snart måste träffas och att vi verkligen skall se till att det sker nästa gång jag e i väsby.
    Faktum är att jag senast igår tänkte att jag skulle ta och åka ut dit, bara för att ta en promenad med honom, som vi en tid har spånat på.

Trots att vi faktiskt aldrig har träffats fysisk, så kände vi varandra ganska bra och han betyder oerhört mkt för mig. Jag kan faktiskt inte skriva i dåtid, i detta nu, då jag har så fruktansvärt svårt att förstå hur denna underbara man bara kunde försvinna från en timme till en annan.
    Denna man, som levde för musiken och sina gitarrer,
som kämpade för att folk skulle må bra, som månade om psykisk hälsa, som alltid stod med en öppen famn, som alltid välkomnade en till sitt hem. Ja jag kan fortsätta i all evighet. För när det gäller Roger så fanns det ingen skillnad på mskor, allt handlade bara om inställning.
    Allt positivt, allt gott, allt bra och all bra musik är Roger. 

Jag saknar dig redan som fan och önskar att vi kunde spola tillbaka tiden ett dygn så att jag fick träffa dig och ge dig en stor fucking jävla kram och en röd ros! 

Jag kommer att sakna dina fina mail, våra chattkonversationer, din sköna humor som du sprider över hela facebook, ditt underbara sätt att uttrycka dig på, den trygghet du utsöndrar, din intelligens, din kärlek till musiken och gurorna, din förståelse, ditt hopp om en bättre framtid, ditt pushande framåt, att se Roger Väsby på telefonen, dina sköna statusar, ditt dagliga godnatt och godmorgon Upplands väsby, dig, och din och min vänskap!


Då jag bytte mobil för två månader sedan så råkade jag skriva ditt namn två gånger i rad, på två olika nummer då jag fixade i telefonboken, så att ditt namn även står när min kollega Rosi ringer.
    Efter att jag berättade det för henne så har vi alltid skämtat om det och hon brukar säga "Hej, det är Roger!", då hon ringer. Jag lät det stå kvar så, då jag alltid fick en skön känsla i magen av att se ditt namn på displayen, nu vet jag inte längre om jag kommer att klarar av det.

    Jag kommer aldrig mer att få höra/se ditt sköna sätt att tilltala mig på, som får mig att känna mig så speciell som bara du kan få en att känna "Ja Cassandra", "Nej Cassandra", "Cassandra du e alltid välkommen", "Cassandra så e det nog".
    Precis som om man vore en liten fröken;)


Jag har tagit din bortgång väldigt hårt och kommer att sakna dig så länge jag lever. Men du ska vet att du har och kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta och jag kommer att tänka på dig varje gång jag vill ha en vettig diskussion eller lyssnar på rock.
    Du är och kommer att förbli Rock`n roll, och halva rocken dog med dig idag. Men det kan ju bara betyda att du kommer att bli en ännu större stjärna i himlen och att du där får ägna hur mkt tid som helst åt musiken.
Och jag lovar dig att jag förväntar mig en riktigt stor konsert då jag kommer dit!
Vi sågs inte på jorden, men i himlen skall vi spela tillsammans!


Hoppas att du får det bra där uppe, och att du trivs!
    Och kom ihåg, du har en stor plats i mitt hjärta och i många andras, och var stolt över det du gjorde på denna jord! För idag så dog halva rocken, den största och finaste stjärnan på himlen, och en del av mitt hjärta.

    Denna gång sa du inte "Godmorgon Upplands väsby!", denna gång sa du inte bara godnatt till Upplands väsby, utan godnatt till hela sthlm, hela Sverige, hela världen och till denna jord.
Jag säger sov gott min underbara vän och rocka på i himlen så ses vi där en dag, det lovar jag dig!

söndag 22 april 2012

Jag varvar ner..."Dirigerar"

Det händer ibland(inte så ofta)att jag känner att jag kan och behöver varva ner.
    Men det betyder inte att jag har det alldeles tyst och lugnt. Oftast när jag varvar ner, de få gånger de händer, så lyssnar jag på opera på hyfsat hög volym.
Ibland så halvligger jag på soffan med halva kroppen i golvet, viftar med händerna, ser halvt drogad ut och saknar en cigarr.
Oftast så tar jag ett glas vin och storstädar samtidigt som jag njuter av orkestern och går omkring och småsjunger.
    Men det händer också att jag spårar ur lite=P:


Sedan så fick jag för mig att dirigera!
    Jag höll på med det ett bra tag och var helt inne i det! Men jag var tydligen inte så underhållande, fast det var ju iof sent, Thobbe slumrade till mitt under inspelningen!=P
I videon så ser man hur vinkeln på kameran blir snedare och snedare och sedan trillar framåt=P
Att dirigera e verkligen att rekommendera ifall du vill träna armarna;)

Jag varvar ner...Min favorit

Det händer ibland(inte så ofta)att jag känner att jag kan och behöver varva ner.
    Men det betyder inte att jag har det alldeles tyst och lugnt. Oftast när jag varvar ner, de få gånger de händer, så lyssnar jag på opera på hyfsat hög volym.
Ibland så halvligger jag på soffan med halva kroppen i golvet, viftar med händerna, ser halvt drogad ut och saknar en cigarr.
Oftast så tar jag ett glas vin och storstädar samtidigt som jag njuter av orkestern och går omkring och småsjunger.
    Men det händer också att jag spårar ur lite=P:



Min favorit!!!=P

Jag varvar ner...Manligt och kvinnligt

Det händer ibland(inte så ofta)att jag känner att jag kan och behöver varva ner.
    Men det betyder inte att jag har det alldeles tyst och lugnt. Oftast när jag varvar ner, de få gånger de händer, så lyssnar jag på opera på hyfsat hög volym.
Ibland så halvligger jag på soffan med halva kroppen i golvet, viftar med händerna, ser halvt drogad ut och saknar en cigarr. Oftast så tar jag ett glas vin och storstädar samtidigt som jag njuter av orkestern och går omkring och småsjunger.
    Men det händer också att jag spårar ur lite=P:  




När jag "sjunger opera" så sjunger jag alltid manliga stämmor, då jag tycker att det e så kul att sjunga med mansröst!;)
Men här var det även med en kvinna, vilket överraskade mig=p
Så här varierar jag mellan opera med manlig röst, och opera med kvinnlig röst. Riktigt kul och riktigt orent!=P


Jag varvar ner...Pop och opera

Det händer ibland(inte så ofta)att jag känner att jag kan och behöver varva ner.
    Men det betyder inte att jag har det alldeles tyst och lugnt. Oftast när jag varvar ner, de få gånger de händer, så lyssnar jag på opera på hyfsat hög volym.
Ibland så halvligger jag på soffan med halva kroppen i golvet, viftar med händerna, ser halvt drogad ut och saknar en cigarr. Oftast så tar jag ett glas vin och storstädar samtidigt som jag njuter av orkestern och går omkring och småsjunger. Men det händer också att jag spårar ur lite=P:  


Lite modern opera också;) Själva operan e kul och avslappnande, men att pendla mellan opera och pop e fan inte lätt och tuppar uppstår!;)

Jag varvar ner...Pavarotti

Det händer ibland(inte så ofta)att jag känner att jag kan och behöver varva ner.
    Men det betyder inte att jag har det alldeles tyst och lugnt.
Oftast när jag varvar ner, de få gånger de händer, så lyssnar jag på opera på hyfsat hög volym.
Ibland så halvligger jag på soffan, med halva kroppen i golvet, viftar med händerna, ser halvt drogad ut och saknar en cigarr.
Oftast så tar jag ett glas vin och storstädar samtidigt som jag njuter av orkestern och går omkring och småsjunger.
    Men det händer också att jag spårar ur lite=P:  


Oftast så varvar jag ner till Pavarotti;) 
Här sitter jag och "försöker" att sjunga manlig opera på franska. Det e skitsvårt!
   Men när jag varvar ner så bryr jag mig inte om hur det låter, då e det endast lugnet som spelar roll!;)
Därför låter det förjävligt! Men det e kul och avslappnande!;)

 

Jag sjunger..."Två av oss"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma, för att öva bort min scenskräck;);

 Två av oss

Jag sjunger..."Feels like home"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma, för att öva bort min scenskräck;);

   Feels like home

lördag 21 april 2012

Jag sjunger..."Håll mitt hjärta"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma, för att öva bort min scenskräck;);


Håll mitt hjärta - acapella


Jag sjunger..."Do you really want to hurt me"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma, för att öva bort min scenskräck;);

Do you really want to hurt me?





 

tisdag 17 april 2012

Tornado...

Jag vill att alla skall må bra och jag tror på rättvisa, respekt, gemenskap, ärlighet och medmänsklighet.
    Tyvärr så klarar inte alla det, då det för många e lättare att trycka ner folk än att komma dem nära.
Och ibland så måste man kämpa riktigt hårt och ha hela världen emot sig en stund, då rädslan gör många tillbakadragna.
    Det gäller att inte knäckas av den, utan att fortsätta att kämpa så länge man vet att det man gör e rätt och att man har massan med sig.
För då når man till slut sitt mål och man ser en rättvis utveckling.
Men då rädsla, ork, tid, viljan, styrkan och tron på att lyckas, känns lite osäker eller skrämmande så viker en del av för tillfället.
    Det e jävligt frustrerande, sätter ännu högre krav på de kvarstående(som om dem inte redan var höga nog), och gör så att man måste pinas, stå ut och kämpa sig svettig ett tag till.
Därför beundrar jag Palme, han var också sådan.
    Han var faktiskt så läskig att man tom sköt honom.
Inte för att jag tror att någon kommer att skjuta mig, även fast det säkert finns dem som vill det.
Jag vet bara att jag e jävligt läskig, farlig, och obekväm.
    Men jag vet att jag behövs, och så länge jag gör det så e jag här!

söndag 15 april 2012

Urk, blaj och hum?

Jag är allergisk mot skitsnack!
    Att snacka skit är något jag inte förstår mig på!
Vad fan får man ut av det egentligen?
I dont get it!
Om man tycker något om någon, eller tror något om någon så är ju det bästa sättet att få fram det man tycker, eller att ta reda på om det man tror är sant, genom att fråga vederbörande. Men istället så väljer en del msk att snacka skit. Och en del väljer att göra det bara för att såra och sprida falska rykten, sånt äcklar verkligen mig!
Jag mår dåligt av skitsnack, men inte för att det sägs saker som inte stämmer, det gör mig bara förbannad, utan för att man väljer att göra en sådan sak.
    Det är för mig helt orimligt och jag tycker att det är äckligt! Att man som medmänniska, kanske tom kompis eller kollega, väljer att hitta på saker för att sedan sprida ut dem och hoppas på att folk skall ändra uppfattning om en, och sedan låtsas som ingenting mot den vederbörande är riktigt sjukligt!
Förutom att jag blir äcklad så blir jag också jävligt förbannad!
    iaf då det gäller något som faktiskt kan förstöra för en, för alla som hör skitsnack tar tyvärr inte reda på om snacket är falskt eller sant, genom att fråga vederbörande, utan väljer i sekunden han/hon hör det om han/hon skall tro på det.
Så i sådana fall så blir jag jävligt förbannad och känner Du din lilla jävla patetiska msk, väx upp för i helvete! Jag vet inte om du är avundsjuk eller vad fan det beror på, men skaffa ett liv för fan!

Det roliga e att när man sedan tar upp det hela med skitsnackaren så får man oftast tillbaka; "Näe, det har jag inte sagt!", följt av en rädd blick och en tystnad, eller så får man bara en rädd blick och tystnad.
Men i bägge fallen så uppkommer det nästintill alltid ett nytt skitsnack som då handlar om hur dum och elak man är, att man har skällt ut personen helt obefogat, att man e störd och kanske tom hotfull!
    Då är det verkligen bevisat att man som skitsnackare är beroende av skit och skadeglädje, och att man inte är helt psykiskt frisk!
Det borde verkligen finnas en diagnos för det här, en kbt-behandling och en medicin!
    Men det finns ju faktiskt redan ett botemedel, som faktiskt har en ganska snabb effekt, och det e att inte tro på skitsnack, utan att bara vända ryggen till.
Det gör skitsnackare vansinniga och det blir till slut inte kul längre, då ingen är intresserad av vad man har för skit att förmedla!



lördag 7 april 2012

Glad påsk!

Nu e det påsk!

Egentligen så e det både en sorglig och viktig tid! 
    Jesus har nu blivit förrådd av mskan, men han har samtidigt gett oss syndernas förlåtelse.
Igår var en sorgensdag, långfredagen, då man skall sörja och minnas Jesus lidande.
    På långfredagen så led Jesus i oändliga timmar och enda fram till 1969 så skulle man i Sverige undvika nöjen.
Affärer, restauranger och danslokaler var därför stängda och barnen fick inte leka.
Det blev iom det en väldigt lång och tråkig dag och man tyckte att man på så sätt kom så nära händelsen som möjligt.
    Man bar oftast även svart som ett bevis på sorg.
Om man går i kyrkan på långfredagen så spelar man inte på orgeln, kyrkklockorna ringer inte och man lägger röda rosor på altaret som en symbol för de sår Jesus fick av korsfästelsen.


Det var under påsken som nattvarden föddes, som idag e en stor och viktig del i den kristna tron.
    Frågan e hur många av dagens barn som egentligen känner till varför vi firar våra högtider? Och frågan e hur många vuxna som har detta i bakhuvudet då de firar med vänner och familj?

För mig är det här jätteviktigt och jag kommer att se till att mina kommande barn får denna vetskap.
    Jag tycker att vi fokuserar alldeles för mkt på det yttre under våra högtider.
Visst e det mysigt med jul- och påskpynt, stora middagar, klappar och ägg fyllda med godis, men jag tycker att det e viktigt att vi inte glömmer själva budskapet.
    Jag tycker även att vi borde göra våra högtider lite större i Sverige. Vi borde utveckla dem lite mer genom att leva ut dem lite bättre, och inte, nästintill endast, fokusera så mkt på det yttre.
Det verkar som att många av oss helt har glömt bort vad våra högtider har för betydelse och att det vi kommer ihåg e att man skall äta mkt mat, godis och ge och få presenter.
    Jag tror att det e därför våra högtider ser så enormt likadana ut i Sverige. 


Under julen så pyntar vi våra hem i rött med glitter, kulor, tomtar och julgran. Vi ger varandra julklappar, dricker snaps och julmust och äter julskinka, sallader, köttbullar, prinskorv, potatis etc.

    Under påsken så pyntar vi våra hem i gult, med kycklingar, häxor och ris med fjädrar. Vi ger varandra påskägg, dricker snaps och påskmust och åter helgskinka, sallader, köttbullar, prinskorv, potatis etc.
    Under midsommar, som e riktigt svenskt, så gör vi våra hem/sommarstugor somriga, vi lägger sju sorters blommor under huvudkudden och pyntar en stång med blommor och blad.. Vi ger varandra blommor, dricker snaps, ingen must utan den byts helt ut mot alkohol, och så äter vi rostbiff istället för skinka, sallader, köttbullar, prinskorv, färskpotatis etc. 

Dessa e våra största högtider i Sverige, ni ser säkert dess likheter och brist på fantasi, trots att man ser att det finns hur mkt potential som helst till att utvidga dessa högtider.
Men på något sätt så har man glömt varför vi har dem och de börjar inte bli mer än en enda sammangeggad smet!
    Jag tycker att det e riktigt synd! Det e viktigt med ursprung och traditioner!


Ett annat tecken på att vi inte längre tycker att våra högtider e så viktiga, e att allt nuförtiden e öppet.
    Jag jobbar inom handeln, och iom dagens msks bekvämlighet, så har vi öppet 364 dagar om året.
Detta innebär att man jobbar de flesta av högtiderna, om inte hela så halva.
Jag hatar verkligen att jobba under högtiderna!
    Jag var ledig nu i julas och det riktigt njöt jag av, då julen e enormt viktig för mig. Men nu så skall jag jobba hela påsken, förutom igår(långfredagen). Fast nu har jag åkt på influensan och e hemma pga den anledningen, men hade jag varit frisk så hade jag missat hela denna viktiga högtid.

Hade majoriteten av den svenska befolkningen brytt sig mer om sina högtider så hade industrin inte tjänat på att ha öppet, för då hade folket varit med sina nära och kära och firat.
    Faktum e att de flesta gör det ändå.
Majoriteten handlar precis innan högtiderna, men vi lever i ett samhälle där tillgängligheten är ett stort egoistiskt behov!

Idag var tanken att jag och Thobbe skulle hem till mina päron på påskmiddag. Hade jag varit frisk och hade jag varit ledig så hade jag ställt till med ett stort påsk-kalas för mina nära och kära!;)

Kellys stammisfest

Äntligen så gjordes det en stammisfest för oss stammisar på Kellys!!!=)
    Jag har alltid längtat efter en sådan.
Vi brukar ha "Reclaim Kellys" kring valborg.
Det brukar vara kul, då många stammisar samlas på K samtidigt. 

Förr så var alltid alla av oss där, så e det inte längre.
Ett tag så släpptes det in en massa bratz, och en del av oss undvek då att gå dit, och andra av oss gick dit för att visa att det e vårt place!


Ett tag (i ca.1,5 år) så var jag på K sex dagar i veckan.
    Det var inte så att man var där till kl.03 varje dag, utan man hängde där några timmar, sex dagar i veckan.
Jag kunde tom ramla in där för att be bartendern att sätta på "Family Guy" på TV=p.
På den tiden så var det fullt ös på fredagar och lördagar. Idag så e det knappt några stammisar där på fredagar, men en del på lördagar, ibland några få, ibland många fler.

På den här stammisfesten så var det jättemkt folk, trots att det var en tisdag.
    Det märktes verkligen att folk gillade själva idén med stammisfest, att man uppskattade den och att man hade riktigt kul.
Näe det var en riktigt trevlig kväll och det var enormt uppskattat och hedrande!;)

Biljetten för att komma in;)

=) När jag gifter mig skall det stå "Idag abonnerat pga bröllop"

De hade satt upp guld-drapperier och man fick champagne då man anlände

Det bjöds på tacos och snacks

Man fick öl-biljetter;)

Vi satte oss ned för att käka, dricka öl, snacka skit, och njuta av tillvaron;)



Jag testade min coola mask som man fick

Sedan blev det livemusik, sådant finns inte annars på K. Det här e en stammis

Dem här e utifrån...

Personalen var finklädd. Jag blev jätteavis på Carolas snygga jacka i guld med Carlsberg-tryck på. Dem var kvällens sponsor

De anställda som var lediga var uppklädda och där privat;)

Jag och min favoritbartender Simon=) Vi har alltid sagt att vi skall gifta oss med varandra om inte livet ter sig annorlunda för oss=P

Här kan man ju tro att alla rockers står och kollar på liveuppträdandet...


Men någon idiot satte på fotboll! Helgerån, vad fan hände med rockersen?! Jag var inte den enda som blev irriterad!

Det var en lovely kväll och en efterlängtad tillställning!
    Hoppas att det blir fler sådana!
Tack Blackie för ett bra jobb och tack Kellys för att du finns! Vi ses snart!!!

\\m//

söndag 1 april 2012

Jag sjunger..."Älska mig"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma, för att öva bort min scenskräck;);

                          "Älska mig" - acapella

Jag sjunger..."Vem tänder stjärnorna"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma, för att öva bort min scenskräck;);
                          
                          "Vem tänder stjärnorna?"

Jag sjunger..."The best"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma, för att öva bort min scenskräck;);
                         
                          "The best"

Jag sjunger..."Paranoid"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma, för att öva bort min scenskräck;);
                          "Paranoid"

Jag sjunger..."It`s a heartache"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma, för att öva bort min scenskräck;);

"It`s a heartache"

Jag sjunger..."Changes"

Jag älskar att sjunga och brukar spela in små filmsnuttar då jag sjunger hemma för att öva bort min scenskräck;);

                          "Changes"

Rädsla och rättvisa

Rädsla e jobbigt, men rädsla för sanningen kan vara ännu jobbigare...
    E nyss hemkommen ifrån kyrkan. Idag e det palmsöndagen...
På Jesus tid så stod folket, denna dag, och hyllade honom med palmblad, fem dagar senare så blev han förrådd.
Folket som tidigare hade prisat och hyllat Jesus blev rädda, då de som var rädda för honom bestämde sig för att avrätta honom, och backade.
    Sedan dess har man med sorg gått igenom dessa dagar som är vår påsk, även fast det inte hade behövt att vara så. 

Jag tycker att det e fascinerande hur folk reagerar beroende på hur andra beter sig.
Att kämpa för rättvisan och andras välmående är tydligen mkt, mkt farligare än att göra tvärtom. Jag förstår inte riktigt det, då de flesta borde vilja må bra och kunna vara glada tillsammans.
Men det e nog så att vägen till lycka och välmående e längre och trubbigare, och kräver därmed mer kraft, styrka och mod för att komma dit.
När man väl har börjat att kämpa för att komma dit, oavsett vad ens mål är, så blir rädslan för att drabbas av motsatsen så mkt starkare och oron för att bli straffad av de som tycker tvärtom, blir enorm.
    Likaså var det för Jesus. Han kämpade för rättvisan och för sina medmänniskor.
Till en början så var det enormt uppskattat, men han blev "läskig" iom att han fick med sig en sådan stor folkmassa, och blev därmed ett hot.
    Det enda hotet jag personligen kan komma på att han var, var att han var ett hot mot de som gillar att ha makt, och att ha makt över andra msk.
De som ville ha makten, i detta fall Judas, såg det hela som att Jesus hade makten, men faktum e att Jesus hade varken makt, eller makt över mskna, utan han hade styrkan i att kunna se och höra andra msk och att våga kämpa åt deras vägnar.
    För har du makten över folk, så innebär det att du själv har tagit den och att du vill ha den över andra, och iom det så vill du heller inte se och höra eller lyssna till de andra, utan bara gå din egen väg och kräver att de andra skall vara under dig och följa dig till punkt och pricka.
Då det gäller historien om Jesus, så är handlingen om makt och kämpandet för rättvisa en väldigt stark och stor historia, men faktum e att vi dagligen stöter på dessa två delar, fast inte alltid lika stort.
    Om du bara tittar på då du skall handla, så stöter du på dessa två delar. Det e ett ständigt krig mellan olika mataffärskedjor om vilka som skall få flest kunder under sin kedja, vilken kedja som har störst makt över vilka etc etc.
Men något som också spelar in hos den enskilde mskan e Hur e personalen mot kunden?, Ger dem mig den tid jag behöver för att känna att jag som kund e något värd?, E det jag säger värt något i deras ögon och öron, eller vill de bara tjäna pengar på mig?

    Har man detta med sig i tanken så kan jag lova att man kommer mkt, mkt längre, för det e den enskilda mskan som räknas och det e det som man kommer ihåg och uppskattar.


Redan som barn så får vi lära oss att det är viktigt att skilja på rätt och fel, ont och gott, och att behandla andra som vi själva vill bli behandlade.
    Vi alla har den vetskapen och lärdomen inom oss, och det e enormt viktigt att vi tar med oss den in i vuxenlivet och inte nonchalerar eller glömmer bort den.
För vad e vi utan varandra?


Många har som barn sett "Bröderna Lejonhjärta", visst den e kanske lite för uppdelad i ont och gott, dels iom att Tengils riddare bär svart och de som vill få bort honom e klädda i ljusa kläder, men vi får inte glömma bort att det e en barnfilm.
    Men även fast det e en barnfilm och en sagolik sådan så tycker jag att den e väldigt verklighetsbaserad.
Vi kanske inte dagligen stöter på riddare som hotar med att kasta ett spjut i våra bröst och som har en ledare som äger en drake, men vi stöter allt för ofta på maktgalna msk som har en "tjänare" och som hotar med att straffa de som inte följer honom.
    Hur ofta har man inte hört; "Gör du så här så är du inte längre min vän", "Gör du si eller så, så e det slut!", "Här e det faktiskt jag som bestämmer så det e bara att lyssna eller att gå någon annanstans!".
    Listan kan faktiskt göras lång, och när man har fått nog så börjar man sakta men säkert att ta itu med det hela för att nå rättvisa och frid.

I "Bröderna Lejonhjärta" så styrs riket, vi kan säga två orter av Tengil.
Orterna e Törnrosdalen och Körsbärsdalen, själv bor han i Körsbärsdalen. Men för att ha så mkt makt och kontroll som möjligt, även över de i Törnrosdalen, så har han satt ditt en del av sina tjänare som skall bestraffa dalens(ortens) invånare,
om de på något sätt visar att de inte tycker som Tengil.
    Orvar e en invånare ifrån Törnrosdalen som gick emot Tengil och fick invånarnas stöd.
Då han blev upptäckt så kidnappade man honom och satte honom i Katlagrottan i väntan på sin död. Men Jossi, som även han e en av invånarna i Törnrosdalen, han e rädd och springer med skvaller till Tengil om vad invånarna i bägge dalarna både tycker, tänker och känner angående Tengils ledarskap. Och iom det så skall han bli belönad med att bli ledare för en av dalarna då tiden e inne, fast under Tengil då förstås. 

    Men så har vi Jonathan Lejonhjärta.
En ung, modig man som tagit till sig invånarnas åsikter, sorg och strävan efter rättvisa och lycka.
Han har rannsakat sig själv och kommit fram till att han har tillräckligt mkt mod för att kämpa för de bägge dalarnas strävan mot rättvisa, lycka och frihet.
    Han e en, Tengil har en hel armé, men ändå så ser man ifrån den onda sidan ett enormt hot ifrån Jonathans sida och en enorm rädsla över hans existens.
Detta stärker min teori som är; Är du maktgalen så beror det på att du själv, varken har en ståndpunkt, självkänsla, medkänsla eller något som helst mod, då det enda du klarar av e att trampa på andra - för då blir du i dig själv något större än vad du i grunden e.
   
Därför går man ut med en belöning till den som tillfångatar Jonathan. Men Jonathan har hela befolkningen med sig, men de väntar på rätt läge för att träda fram och förgöra den makt som inte har någon funktion förutom att tillfredsställa ett maktbegär.
I Tengils och hans tjänares ögon e Jonathan livsfarlig.
    Han har inga vapen, han slåss inte, hans syns inte, men e ändå livsfarlig i deras ögon, då de vet att han har ett enormt mod och troligtvis en plan på att segra med rättvisan.
Där någonstans, så e det in mina ögon klart synligt att man någonstans som Tengil inser att man gör fel. För har man inte folket på sin sida så skall man inte vara ledare.

    Likaså gäller mig, och nu kan man ju tycka att det låter som att jag jämför mig själv med Jesus och sagohjältar, men så e inte fallet!
Att jämföra mig med Jesus skulle jag aldrig i hela mitt liv göra. Och jag skall heller inte, ridandes på häst, fajtas med ondskan och hans drake. Men däremot så har jag i hela mitt liv velat fajtats för rättvisan och msks åsikter och rättighet till rättvisa och frihet.
    Jag har sedan barnsben fått fajtas för mig själv och tampats med motgång efter motgång.
Detta har gjort mig stark och enormt målinriktad.
Jag e troende och tror på sammanhållning, rättvisa, frihet, gemenskap och godhet.
    Folk kommer till mig då de har problem och ber mig om hjälp. Detta e jag stolt över, jag e stolt över att de ser problemen istället för att trycka ner sig själva och acceptera att bli överkörda, och glad över att de ger mig sitt fulla förtroende och stöd till att kunna hjälpa dem med deras problem.
Att hjälpa e en stor del av mig, jag ger hellre än tar och jag ger inte upp i första taget.
    Jag vill att msk skall må bra, vara glada och lyckliga - och mår dåligt om jag inte får hjälpa dem att komma dit.
Jag e vald av en grupp msk, jag e deras ansikte utåt och det e jag får att stå upp och kämpa för deras åsikter och rättigheter, inte för min egen.
Skulle jag någon gång hamna där och få storhetsvansinne och maktbegär så skulle jag omedelbart lämna min post och överlämna den till någon mer lämplig. För hamnar jag där så har jag gått åt helt fel håll!
    Då har jag lämnat Jonathans sätt att vandra och gått över till Tengils. Om jag nu får göra den jämförelsen.
Men precis som i Bibeln så baserar man på liknelser, liknelser som man skall kunna utgå ifrån då man själv gör sina egna val i livet.

    Men precis som vilken "fajtare" som helst, som fajtar för rättvisan åt sina medmänniskors vägnar så får man fiender. Även om man bara ensam syns så ses man som livsfarlig.
 

Vetskapen ifrån den motsatta sidan, om att det finns fler existerar ju självklart, men frågan e vad som skulle hända då? Skulle det då bli krig eller vad skulle hända?
    Vad skulle ha hänt om befolkningen stod upp för Jesus?`Och vad skulle ha hänt om hela befolkningen skulle ha följt med Jonathan till Katlagrottan då han befriade Orvar? Skulle då fler ha fått lida lika mkt?
Någonstans så tror jag ändå på att inte visa sitt "fulla vapen" direkt ifrån början, för då har man sedan inget mer att visa. Och samtidigt så blir jag chockerad av den dumhet som visas då man tror att någon som kämpar för dessa saker, ensam står och kämpar och e ute efter makt.
    För det e ju bevisat, både i Bibeln, i sagorna och i verkligheten att de som bara kämpar och strider för att själva få makt, e maktgalna msk med storhetsvansinne som inte bryr sig om varken målet eller sina medmänniskor.
Så iom det så e det ganska tydligt vad jag själv står för.
    Jag står inte här själv, jag står upp för mina kamrater och medmänniskor för jag har modet, kunskapen, viljekraften och förtroendet att göra det.
Utan det och utan dem så hade jag inte gjort det. Men vidgar man inte sina vyer så e det endast mig man ser och då måste jag ju säga att det e fruktansvärt roligt att jag som e under 1,60, e ung, kvinna och inte höginkomsttagare(Försöker inte trycka ner mig själv eller andra likasinnade, men det e dessa faktorer "man" brukar utgå ifrån) e så fruktansvärt farlig att man knappt vågar ta en diskussion med mig, skaka hand med mig, eller vågar ha mig i närheten.
    Jag måste ju bara säga att jag tycker att de e fruktansvärt roligt!=P
Och sedan så vill jag bara tillägga, jag kommer att krypa igenom tunneln tills tunnelns slut då jag kan befria de som befrias skall!
Sedan så kommer jag att kämpa för de som har bett mig att kämpa för dem, om det så måste sluta med att jag måste återuppstå!=P