Summa sidvisningar

lördag 27 juni 2020

Jag har så svårt att slappna av!

Jag är irriterad och detta inlägg är rörigt då jag e stressad!
Jag har så svårt att slappna av – det ligger i generna och jag blir mer och mer lik min älskade mormor, som fick flera hjärtinfarkter, pacemaker och gris-hjärtklaff – ja ni hör ju hur positiv jag e, haha! Mormor kunde göra en galen – även mig, fast vi stod varandra närmst! Hon var alltid så stressad och orolig och ett enormt kontrollfreak!
    Jag är ofta stressad och superorolig, har stort kontrollbehov och lider dessutom av ångest! Detta är inte bara en jobbig tillvaro för mig utan även ibland ganska så tuff för Thobbe – när han inte gör som jag säger eller inte ligger steget före så som jag alltid gör!;)
    Jag har alltid mått bra av att jobba, utföra och skapa saker och ting! Jag åkte direkt till jobbet efter att jag hade blivit våldtagen (och med det menar jag inte att det är en rekommendation på något som helst sätt och vis! Bröt sedan ihop och blev hemskickad), jag gick en facklig kurs tre dagar efter att jag försökt ta livet av mig och blivit inlåst (det finns en lag i Sverige som säger att en läkare inte får skriva ut en person som kan vara fara för sitt eget liv), jag jobbade till och med torsdagen innan jag snittades på måndagen och var återigen tillbaka på jobbet på 100% tre veckor efter att jag hade fött barn. Och mitt hem har alltid varit viktigt för mig – det är en slags oas! Jag har bott både på Söder- och Östermalm, i Söderort och längs pendeltågslinjen. Men det är Söder jag kommit tillbaka till och här har jag bott i nästan halva mitt liv – min älskade mormor växte dessutom upp här i kvarteren!;) När jag inte har trivts där jag har bott så har detta märkts vääldigt markant på mig – det mest extrema var när jag hade ett stort köttsår i halva ansiktet som ingen läkare kunde förklara vad det var för något – men så fort jag flyttat tillbaka dit där jag ville bo så försvann det, pangbom!
    Här på Söder har jag, i mitt vuxna liv (bodde även här som tonåring), bott i ett flertal bostadsrätter och jag har sett Söder gå ifrån mångkulturellt där södermalmarna har alla möjliga typer av jobb, till att betydligt fler rika och lantisar (på en del håll) flyttat in. Väldigt många av kultureliten bor också här och som kulturarbetare är man ju sällan stenrik i detta land;) men det är lite hippt att bo på Söder nu – till skillnad från när min mormor växte upp här, då det var arbetarklassen som bodde på fallfärdiga Söder. Huset jag och min familj bor i började att byggas år 1913 och känns ibland väldigt fallfärdigt men våra 45 kvadrat kostar några miljoner kronor. Jag älskar faktiskt det kulturella i form av estetiska, och att det är lite hippt här – vi lever liksom lite som i en egen värld här!;) Och jag har ingenting emot höginkomsttagare som grillar i kockmössa och har drinktillställningar men jag e lite negativt inställd till lantisar ibland och med det menar jag de som inte har erfarenhet av att bo i lägenhet! Nu är det säkert en hel del lantisar som blir sura, men lantisar gillar inte stockholmare heller så vad är egentligen skillnaden?;)  Detta får jag känna på när jag och min familj tar oss ut till landet och folk kollar på oss som om vi var aliens och säger ytterst märkliga saker till oss! Men vi försöker anpassa oss och vinkar och hälsar på allt och alla vi åker och går förbi, för så gör man på landet!;) Hemma i stan funkar det annorlunda och i stadsdelen blir det ibland tydligt vilka som sålt sina lyxvillor för att flytta in till stan!
    När jag bodde i min minietta så var det en skåning (Jag menar inget illa och vill ingen något ont – är bara lite trött på lantisar ibland! haha) som störde sig på mig – inte för att jag störde utan för att han bestämt sig för att sådana som jag störde folk! Jag var hårdrockare – alltså det syntes på min stil och så fort någon hade fest så var det jag – även om jag inte var hemma. Ett tag försökte han till och med att vräka mig! Men jag gjorde något ickestockholmskt och tog kontakt med mina grannar, som kom ifrån olika delar av både världen och landet – många studenter bodde i huset då majoriteten var små lägenheter. Detta var ju ganska så många år sedan och mycket har hänt på Söder och i kvarteret sedan dess (jag har nämligen stannat kvar i samma kvarter under alla år!;) ) och jag har flyttat flera gånger efter det och har alltid stormtrivts! Visst kan man ha störts sig på någon granne någon gång, som t.ex. när jag bodde vägg i vägg med en kvinna som var psykiskt sjuk och ibland fick för sig att någon grävt in (eller dylikt) tvättmaskiner i väggarna och gick omkring och skrapade med en duschskrapa på väggarna så att man ibland blev galen – knackade och kvinnans sambo bad om ursäkt. Men så är det att bo i lägenhet – här bor vi många och vi alla måste respektera varandra, ge varandra utrymme, visa hänsyn och jobba för trivseln!
    Jag har bott i lägenhet i hela mitt liv så inget av detta är något nytt för mig och något jag dagligen tänker på! Som liten fick jag och min lillebror tidigt lära oss att man inte skriker i trappen, man smäller inte igen ytterdörren – speciellt inte sent eller supertidigt. Sprang vi för mycket och för hårt på golvet så sa päronen "Lugna ned er nu, tänk på tant Lehti!" som var den äldre kvinnan som bodde under oss. Thobbe har också alltid bott i lägenhet så detta är inget konstigt eller nytt för honom heller. För oss är det också en självklarhet att lära Jiro hur man beter sig och att man har grannar att tänka på.
    Jag har bott längst ned, i mitten och högst upp och nu bor jag längst ned igen – jag har bott längre ned än så här en gång tidigare – alltså närmre marken än vad vi gör nu, men där vi bor nu är faktiskt första stället jag faktiskt stör mig på – blir störd av och ibland inte trivs på! Jag älskar vår minitrea på 45 kvadrat á la Tokyostyle och även fast jag föredrar utsikt och gärna skulle vilja ha en balle så tycker jag att det e skönt att vi bor utan någon under så att Jiro kan springa omkring betydligt mer inomhus än vad han hade kunnat annars – vi får ju heller inte glömma att huset började att byggas år 1913 så det är sjukt lyhört! Under oss har vi tvättstuga och soprum – när maskinerna centrifugerar och när torkskåpet startas så vibrerar vårt vardagsrumsgolv och det mullrar i soffan som om det vore åska inne. Detta är något som vi och de som bott här före oss klagat på. Man får tvätta mellan 7-22, men det var inte förrän en inkopplad timer började stänga av maskinerna efter sista tvättiden som folk slutade att tvätta mitt i natten – många jobbar nämligen hemifrån även när det inte är pandemitider men för oss som har tider att passa var det riktigt surt att behöva vakna av detta var och varannan natt. Och så har vi det här med rökningen...jag har varit rökare i väldigt många år men tyckte ändå att det var skönt när det blev förbjudet på krogen – inrökta kläder gjord en extremt mycket mer bakfull, haha! Men överallt där jag har bott så har det varit tydligt var man får och inte får röka och man har aldrig fått röka på innergården! I förra lägenheten jag bodde i ( i samma kvarter) så var det absolut förbjudet att röka på innergården, då detta kunde störa de som bodde längst ned mot innergården (de lägenheterna låg några meter högre upp ovan mark än vad vår gör nu) man fick gå ut på gatan och det gjorde jag och Thobbe som bägge var rökare när vi flyttade hit och det har vi alltid bett eventuellt rökande gäster att göra. Men så fort det blir sommar så bollmas det på ute på denna minimala innergård och då vi bor i ett hus utan godkänd ventilation så måste man ha fönsterna öppna för att inte tuppa av men då stinker det ciggrök i hela lägenheten och hela familjen tvingas va passiva rökare! Jag, som gammal rökare, hade aldrig kommit på tanken att ställa mig/sätta mig och röka utanför någon annan människas fönster! Det röks extremt mycket överlag häromkring nu och det är ju som det är, men att slippa ciggrök i mitt eget hem tycker jag ändå att man skall kunna få göra när man inte är rökare själv och inte bor med en rökare! Är inte bara vi som bor längst ned och inte bara vi som störs men att förbjuda rökning på vår nuvarande innergård verkar omöjligt! Är det inte jävligt 30-tal att röka överlag – 70-tal att sitta inne och bollma, 80-tal att sitta under köksfläkten men fan inte 2020-tal att bolma in i folks hem?!
    Sedan så har vi det här med fönsterna – här skall allt vara som det var förr för det är så snyggt, vilket gör att man många gånger tycker sig låta som Sickan Karlsson i Anderssonskans Kalle när hon pratar om hur kallt och dragit det är att leva i de gamla och omoderna söderkåkarna om vintern. Det är nämligen ruggigt kallt här inne när det är vinter, då vi har de urgamla 3-millimeters fönsterna kvar! De är inte täta och vi har tätat en hel del både själva och via entreprenörer. Men de får heller inte tätas för mycket för fönsterna är vår ventilation eftersom huset saknar ventilation. Detta är ett grovt problem – särskilt nu under sommaren, när det bollmas men också när de som bestämmer alla sina tider själva inte behöver följa de gemensamma tiderna utan mer än gärna sitter utanför ens sovrumsfönster och kacklar flera timmar senare än den tid man får sitta där och kackla. Jag har bott både mot innergård och ut mot gatan flera gånger och såklart hör man folk och trafik och brandkåren (brandstationen ligger nämligen precis intill) men det är ju sådant som hör stadslivet till så det gör mig inget, men att få veta allt om ens grannar (man hör nämligen vartenda ord pga de supertunna fönsterna), precis intill örat när man ligger på huvudkudden till klockan 03 på natten är bara störande – ger dålig nattsömn, tåligt humör och gör mig superspänd! Min hemma-oas förstörs vilket gör att jag inte fyller på med den energi jag behöver och önskar – mitt Söder blir även inte riktigt så som det egentligen är.
    Detta gör att jag blir betydligt mer lättirriterad, trött på folk och ibland även kan bli en liten "Ove"! I Stockholm är MP (av outredd anledning) barnsligt förtjusta i asfalt! De hatar bilar och trafik men älskar asfalt och vill att Alla skall picknicka på asfalten och då alltså mitt på bilvägen. Därför har vi så kallade "Sommar-gator" i Sofo (minns såväl den sommaren man satte upp sofo-skyltar längs halva Nytorget!;) ) där gående har företräde och då även cyklister, skateboardare, sparkcykelåkare, longboardare etc, vilket inte gör mig något MEN...asså jag blev sjukt irriterad det år MP tog bort enkelriktat-skyltarna på Söder och de som inte var vana att köra här visste om hur de fick köra eller ej, vilket såklart är fullt förståeligt – men jag svämmar över när en bilhatande MP:are stannar en mitt på vägen för att säga "Du får inte köra här!". Då blir jag "Ove" med attityden "Har du körkort eller? Nej, just det! Då kanske du skall låta mig köra som har det!". Varje gång jag skall hämta eller lämna bilen så blir jag stressad bara av tanken på att eventuellt behöva diskutera bilkörning med någon som inte har körkort! Och varje år Nytorgsfesten är så blir jag skitsur över att behöva betala närmre 2000 kronor i månadsavgift för min parkering trots uppmaning att låta bilen bli instängd pga festen i tre dagar eller att flytta den i tre dagar och då betala dubbel avgift! Torgfester och maraton hör staden till, men varför skall jag betala straffavgift?
    När jag blir uppstressad på detta sätt så kan jag verkligen inte slappna av och allt blir jobbigt! Det var inte jobbigt i huset vi bor i nu de första åren, men mycket har förändrats sedan dess. Och det var inte jobbigt ute på vårt landställe de första åren, men nu bråkar man till och från med badjävlarna (alltså vi) om vi skall få använda vägen eller ej så jag blir alltid superstressad när vi kommer ut dit, ifall vi skall behöva argumentera med någon bara för att vi inte bor där året runt! Vi har erbjudit oss att gå med i samfälligheten och vi vet att vi har rätt att använda vägen, men vi får inte bli medlemmar och det är av någon anledning kul att tjaffsa med oss! Väl på vår tomt och vårt landställe sedan så väsnas vi hur mycket och hur länge vi vill, för där har vi nämligen inga grannar att ta hänsyn till och med det menar jag inte att vi inte bryr oss utan att vi faktiskt inte har några grannar – kanske något för en del andra att fundera på!;)
Så att lyckas slappna av är inte min starkaste sida just nu direkt – trots semester!;)

måndag 22 juni 2020

Midsommar i pandemitider!

Här är 2020 års midsommar-familjebild!;) Vi brukar alltid ta en midsommar- och en julaftonsbild på familjen!;) Vår första midsommarafton som man och fru var sommaren 2014 och då firade vi midsommar, traditionsenligt tillsammans med vänner i Tanto. Under hösten samma år skaffade vi vårt landställe Landet Paradiset och sedan dess så har vi firat ute på landet, då det blivit mest naturligt eller vad man skall säga!;)
    Men vi brukar alltid bjuda hit några – det har bland annat varit en av mina bästa vänner (och numera även Jiros moster) Sara och hennes kille Johan och förra året var det Thobbes brorsa med sambo och barn. Vissa år har det varit svårare än andra att få hit någon – det är oftast de med körkort och egen bil som verkar vela hälsa på oss härute, kanske så att de kan åka när de känner för det och inte behöver stanna en dag till så att jag kan köra dem till bussen som går tre mil härifrån. Men i år så firade vi bara vi tre och tänkte inte ens tanken på att bjuda hit någon pga Covid-19.
 Här är förra årets familjebild!<3<3<3
Här till höger är jag under årets midsommaraftonsmiddag och till vänster under förra årets midsommaraftonsmiddag – man ser hur man utvecklats stilmässigt!;) Tyckte förra årets klänning var färgglad och väldigt blommig men den är ju ingenting mot i år och både årets blommor och glasögon är större!;)
På midsommar så grillar vi alltid – faktum är att vi gör det som oftast när vi är på landet!;) Hemma i stan grillar vi aldrig, det har väl blivit 2-3 gånger totalt där vi bor nu (vi flyttade in i det huset år 2013) – förmodligen för att vi stör oss så mycket på grillen vars rök kommer rakt in i lägenheten så vi är inte särskilt förtjusta i att folk grillar på vår minimala innergård så känns liksom dumt att då själva stå där och elda på!
    I år var det alltså jag, Thobbe och Jiro till bordet och det blev som vanligt lax för mig och Jiro och kött för Thobbe, färskpotatis med dill, grillad majskolv, ägghalvor med tångkaviar och sås. Skumpa för mig, öl för Thobbe och saft för Jiro. Årets efterrätt blev färdigköpt – blåbärspaj med vaniljsås!;)

Något som brukar vara extra skönt och som brukar gå att göra tidigt på Landet Paradiset är att bada!;) Då det är en sjö så blir den varm snabbt och ingen i familjen är särskilt förtjusta i att bada kallt!;) Men jag tycker att det är läskigt att bada när man inte ser botten och vad som är under ytan så jag föredrar att bada i vår uppblåsbara familjepool, vilket vi också gjorde – både på midsommarafton och under resten av helgen. Ja, bryggan behöver målas, i år igen!
Jag slängde ihop en liten midsommarstång åt den lilla familjen!;) Jiro tyckte det räckte efter att vi sjungit "Små grodorna" haha!
På lördagen byggde vi sedan upp vårt lilla familjecamp eller vad vi skall kalla det för!;) Det blir sjukt varmt på altanen om dagarna så för att kunna hänga där så behövs ett tak – funkar perfekt med partytält. Att sedan ligga i hängmattan och njuta av livet är något jag verkligen älskar att göra här ute – samtidigt som Jiro sitter på golvet och leker!;)
Jag grillar åt familjen medans Thobbe är inne och stojjar! Sedan blev det ytterligare bad i familjepoolen med Jiro – Thobbe har inte invigt poolen ännu i år och under slutet av helgen blev han dunderförkyld!
Jiro är för övrigt i en riktig treårstrots just nu! Han fyller tre år först i oktober men trotsen väntar ju knappast på det!;) Alltså man vill slita av sig håret eller rymma emellanåt haha! Här till vänster sitter han och är envis – vill både ha och inte ha lunchen! Jag har gett upp och satt mig i hängmattan. På bild två är han asmysig och vill att vi läser den senaste "Bara rumpor"-boken – om och om igen!;)

söndag 21 juni 2020

Jag har fått nog – resten av mitt liv skall levas på mina villkor!

Att växa upp på 90-talet med Baywatch-ideal, Disney-prinsessor som skulle bli räddade av prinsar på vita hästar, så kallade Tjejtidningar med ytterligare ideal och skönhetstävlingar som Fröken Sverige och miss Universum samt skeva råd från redaktionerna. Musikvideor med anorexia-tjejer fulla med silikon och öppna munnar har fått mig att banta i 23 av mina hittills 34 år på jorden. Nu orkar jag inte längre och jag vill leva resten av mina år för mig och inte för omänskliga och ohälsosamma ideal! Inte för att göda konservatism och förtryck! Och Nej, det är inte lätt och jag kommer att tveka många gånger - att bli itutad något så grovt i så många år är inget man bara viftar bort och glömmer - tyvärr!!!
Men för att hjälpa självförtroendet och självkänslan något på vägen, och för att förhoppningsvis även peppa andra så inför jag nu #youregoodasyouare #förtryckkroppsideal
Jag kommer aktivt och kontinuerligt att lägga upp bilder med en positiv kroppssyn och med uppmaningen att tycka om sig själv! Du är bra som Du är – #Youregoodasyouare i hopp om att dels själv kunna stå upp för detta och kämpa för att orka detta, för när man har blivit itutad något så länge så kan det vara extremt svårt att släppa och tänka vettigt! Jag hoppas också på att kunna uppmuntra och peppa andra till att se på sig själva med snällare och mer kärleksfulla ögon!
Jag kommer att tvivla på det jag gör och på mig själv, men det måste också vara ok – så länge man inte ger upp! Och även fats jag nu är sjukt taggad när jag skriver detta inlägg så tvivlar jag redan nu – så skadliga är våra ideal! Och det är inte bara kvinnor som drabbas och trycks ned av ideal, det gör även männen! Att man som man förväntas vara muskulös, vara välutrustad och manlig i form av macho är något som göder machokulturen och ojämställdheten i vårt land! Kroppspositivism och genusmedvetenhet är därför två delar som hör ihop, är beroende av varandra och som är avgörande för utvecklingen mot en jämställd och human tillvaro!
    Med denna bild vann jag en fototävling – jag undrade varför – nu tänker jag vara stolt istället!;)

Vi har firat Sockerbröllop!!!

Tänk att det har gått hela sex år sedan vi sa Ja till varandra och lovade varandra kärlek och trohet tills döden skiljer oss åt, i Katarina kyrka hemma på Söder!;)
    Vi har nu firat Pappersbröllop (en del har denna som andra bröllopsdag – vi följer en bröllopsbok vi har där denna står först så vi firade detta vårt första år), Bommulsbröllop, Läderbröllop, Fruktbröllop, Träbröllop och nu Sockerbröllop!;)

Tänket därför bjuda på en liten tillbakablick från den största dagen – då jag coh Thobbe blev man och hustru!;)
Titta vad små vi var då! Haha! Jag var 28 år och Thobbe var 26 år. Jag var rakad på ena sidan av huvudet (sparade ett tag för att inte vara helt kal där!;) ) och Thobbe hade kort hår. Idag har han ju hår ned till midjan!;)
Det var 123 vänner, nära och kära som var med och firade oss denna dag för sex år sedan. Tror att det var 76 stycken av dessa som sedan var med på vår bröllopsmiddag på krogen Kellys på Folkungagatan, som vi hade abonnerat denna dag. Anledningen till just Kellys var att det var min stammiskrog och för att jag och Thobbe kysstes där för allra första gången – i stammishörnet!;) Därför stod det också en hjärtformad blomma i det hörnet dagen till ära!;)
    Medans vi åt middag följt av bröllopstårta, lekte lekar och höll tal så var de övriga gästerna på picknick i Cornelisparken. Jag och Thobbe stod in till natten dagen innan bröllopet och gjorde pastasallader till picknicken. Sedan hade vi betalat några som stod i parken, under vigseln, för att passa mat, filtar och parkspel tills gästerna anlände!;) Sedan sammanstrålade samtliga på Kellys lagom tills jag och Thobbe dansade tryckare till en låt bestående av två stycken låtar som vi hade mixat ihop själva – en grymt bra mix om jag får säga det själv, är sjukt nöjd med resultatet faktiskt!;) Vi kunde inte komma överens om en låt så därav två;) Min låt var Jon and Vangelis – I,ll find my way home – ni vet låten som Kim och Mia badar nakna till i 80-talsklassikern G – som i gemenskap!;) Och Thobbes låt var Richard Marx – Right here waiting. Så fint!!!=) <3<3<3 Efter vår dans blev det livespelning av Dynazty

Det var så mycket känslor denna dag på så många olika sätt! Både extremt glädjande men också något jobbiga! Man var ju rädd för att något skulle gå fel och man ville verkligen att allt skulle vara perfekt denna dag som vi planerat och sparat till i hela två års tid! Lite galet egentligen att man kan bli så besatt av att det skall vara så perfekt! Vi hade ju hela 28 grader varmt och skinande sol denna dag, vilket var helt underbart! Men sedan så hade vi haft en förhoppning av att få sova en stund innan – alltså att ha kommit i säng i god tid dagen innan, men vi stod ju som sagt var enda in på natten och gjorde pastasallad. Mitt i natten messade även min lillebror (mitt enda syskon) att han inte kunde komma på mitt bröllop. Det gjorde mig väldigt besviken, men jag försökte att inte tänka så mycket på det. Han kom inte på Jiros dop heller och har endast sett honom på håll vid två tillfällen. Thobbes syskon har aldrig träffat min brorsa. Vi visste inte heller om mina päron skulle dyka upp eller ej på bröllopet. Vi bråkade per sms enda in på natten dagen innan. Att gå omkring och grubbla över det och få svar först när man klev in i kyrkan, tog energi. Att min pappa skulle hålla tal under middagen stod med i programmet (för mig var det viktigt med ett traditionsenligt bröllop på en del punkter), men vi visste inte om det skulle bli av eftersom vi inte visste om de skulle dyka upp eller ej. De dök ju upp men när festkommittén skulle lämna över micken till pappa så tog mamma den istället.
Här sitter vi vid middagsbordet på Kellys – nygifta som man och hustru med våra uppfräschade förlovningsringar och våra specialgjorda vigselringar av vår vän Anna Skoglund Miss Unicorn.
Vi har en hel del bilder och filmer från denna dag – fotade av både proffsfotograf som vänner, nära och kära. Att ha mycket bilder från sitt bröllop är verkligen guld värt!!! Önskar dock att vi haft lite fler videoklipp. Vi hade ju flera som filmade men än idag, alltså sex år senare så har vi fortfarande inte fått alla klipp ifrån alla! Folk drar ut på det – det är krångligt att skicka, tar så mycket plats och sedan så rinner det ut i sanden. Men kanske en vacker dag!!!;)
Från kyrkan till Kellys, alltså typ bara runt kvarteret, så åkte vi rosa limmo med två motorcyklar bakom!;) Med oss i bilen tog vi min älskade mormor och min höggravida hederstärna!;)
Jag verkligen älskar den här bilden!!!=) Kolla vad extremt mycket ris som kastades på oss! Haha! Jag hade ris i hårbotten i en hel vecka! Såg ut som stora mjällkokor resten av bröllopsdagen och resan till Tokyo dagen efter haha!
    Vi har denna bild i både fotoalbum och uppsatt på väggen på toaletten hemma!;) Om någon av våra 123 gäster råkar ha detta inspelat så hojjta jättegärna till!!!=)

Från den 21/5 år 2014 till den 21/5 år 2020!!!=) <3<3<3
    Här sitter vi och förfirar hemma lite granna!;) Jag älskar när Thobbe skapar saker till mig – här har han gjort en egen smyckesask föreställande en sockerbit med rosor ovanpå, visst är den superfin?!<3<3<3

Jag och Thobbe dricker champagne och Jiro dricker saft!;) Tillsammans åt vi chips med gräddfil och tångkaviar, mums!;)
Sedan kom svärmor över för att leka med Jiro medans jag och Thobbe tog oss upp i Skrapan för att äta på Himlen!;) Det var första gången vi var där och det var sjukt nice faktiskt!;) Jättegod mat, sommarvärme med solsken in i restaurangen och grym utsikt över hela Söder!;)
Jag hoppas på en miljard fler år till tillsammans med dig min älskade make!!!<3<3<3 Älskar dig!!!<3<3<3