Vad e det dem säger i Schweppes reklamen..
"What did you expect?".
Jaa, egentligen ingenting speciellt, men ett "Hur mår du?", hade ju inte varit helt fel!
Faktum e att det hade varit värt jävligt mkt!
Det hela e ju min uppgift, det vet jag om, det e jag van vid, och det tycker jag om. Men att ha några fiskar som stöttar en då man simmar i de tätaste området i korallrevet är väldigt behövligt för att klara sig hela vägen ut.
Även om det e jag som e Doris, så skulle jag verkligen uppskatta att ha mina kamrater på utsidan, väntandes på mig, och hjälper till att få ut mig.
Jag finns, jag e stark, och jag simmar, och simmar, bland bomber, korallrev och hajar som då och då blir törstiga, men jag e snart framme i Sydney.
Fast just nu så känner jag att korallrevet har bränt mig ganska så rejält, och det finns ingen där som plåstrar om mina fenor, eller puschar mig till att fortsätta fram i mål.
Det e bara en självklarhet, för mig, och för alla, att jag ska hela vägen fram till Sydney, till de höga tonerna och det oändliga målet. Men havet e stort och det finns mkt att frukta.
Till och med den fisk som ser allra minst ut, e störst och allra farligast då, den kommer närmast...
Jag simmar i mål med mina trasiga fenor och mitt uppochnervända hjärta!
Jag simmar i mål vare sig jag har fenor eller ej! Men utan ett fungerande hjärta kan det vara svårt!
Även en snabb och modig fisk, har ett skört hjärta! Har aldrig trott på det förrän nu!
Men jag vill inte dö då jag hoppar in i huset i Sydney, utan även jag vill kunna vara med och fira, och fortsätta att "fortsätt simma", även i framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar