Det är en riktig klassfråga att kunna skaffa körkort, och för vissa skall det trilskas "lite" extra också! Ändå kräver både det ena och det andra att du skall ha körkort, och alltfler jobb kräver det - även om du skall sitta i kassan i en butik - allt för att man kan, och för att det finns fler människor än jobb!
För mig kostade körkortet ca.47 000kr - det är fan inte klokt!
Hade jag haft någon, att kontinuerligt, övningsköra privat med, så hade det säkerligen blivit en del billigare, men alla har inte den möjligheten, och det var heller inte det enda problemet!
Mina problem startade redan innan jag tagit min allra första körlektion - innan jag för första gången i mitt liv satt mig bakom ratten - för två år sedan!
För att ens få mitt körkortstillstånd krävdes det att jag skulle lämna läkarintyg, utfärdat utav specialistläkare, på att jag inte medicinerade för min ADHD, samt att jag var lämpad för att att köra bil. Transportstyrelsen menade på att jag, iom min diagnos, hade anlag för att missbruka alkohol, droger, eller rentav vara kriminell.
Jag har nog aldrig känt mig så förödmjukad i hela mitt liv! Ingen blev gladare än jag, när jag fått min diagnos, då jag äntligen fick insikt i hur jag fungerar och varför - för mig, personligen, blev det lättare, men man blir fortsatt straffad och särbehandlad - ibland även mer!
Att få tid hos en specialistläkare är inte alltid det lättaste, speciellt inte under semestertid mitt i sommaren. Det är heller det billigaste läkarbesöket.
Jag fick mitt läkarintyg, trots att läkaren både tyckte att det var onödigt och rent utav fel att behöva skriva ett sådant här intyg! Men det dröjde för handläggarna att att behandla mitt intyg - är tydligen fler än jag som läser långsamt! Inte förrän timmen innan min första körlektion, på den svindyra intensivkursen jag bokat skulle börja, fick jag mitt körkortstillstånd!
Körskolan ville ha en kopia på tillståndet långt innan, men var oerhört schyssta mot mig, och väntade in i det sista med att ställa in min intensivkurs. Hade detta behövts, hade jag inte fått tillbaka en krona!
Trots att jag lämnat in ett läkarintyg och fått mitt körkortstillstånd, så innehöll tillståndet ett krav - jag skulle, i augusti varje år, lämna ett nytt läkarintyg, för att inte förlora mitt tillstånd/körkort!
Förutom en brutalt fördomsfull syn på personer med ADHD, så har man heller ingen som helst koll på hur en person med ADHD fungerar!
Livrädd bakom ratten, för första gången i mitt liv, på ringvägen utav alla ställen, var jag överlycklig över att äntligen vara igång med mitt körkort!
När jag gör något, så är jag oerhört målinriktad och vill komma till mållinjen fortast möjligast! Min plan var att klara körkortet efter intensivveckans slut!;) Det var kanske lite naivt tänkt, då jag aldrig tidigare suttit bakom ratten, men det blev inte bättre av att behöva läsa en bok på 304 sidor, med tre tilläggshäften, samt försöka förstå logiken bakom att "man känner, när man skall växla"!.
Förstår inte jag logiken i saker och ting, så låser jag mig och hur fan skulle jag lyckas läsa hela 304 sidor och förväntas, både förstå och komma ihåg det jag läst?!
Väldigt många berömmer körkortsboken för att vara så oerhört pedagogisk och bra, detta pga att varannan sida innehåller en relativt innehållslös bild. De som säger detta kan inte läs- och skrivsvårigheter, eller koncentrationssvårigheter!
Jag som alltid fått läsa om varje mening fem gånger för att förstå och minnas vad som står - hur fan skulle jag klara av detta?!
Så mycket text, med betydligt för få underrubriker och för dålig struktur! Men i moderna tider så borde den väl finnas som ljudbok?
Den finns inte som ljudbok, det enda man kunde erbjuda mig var en mer lättläst bok - det är inte orden som är problemet, det är att det är text!
För första gången i mitt liv, började jag därför att fundera på att börja medicinera, för att förhoppningsvis kunna öka min koncentration - med risk för att förlora mitt körkortstillstånd.
Det blev fler, svindyra läkarbesök hos specialistläkare för att få medicin, samt läkarintyg på att medicineringen inte skulle påverka min bilkörning negativt, utan tvärtom!
Med medicinen blev bilkörningen bättre, då jag lättare kunde ta till mig det mina körlärare sa. Även läsningen blev brutalt mycket bättre - jag kunde nu läsa hela sidor, utan att behöva läsa om varje mening fem gånger - det var som om en helt ny värld öppnat sig för mig, men 304 sidor var fortfarande för mycket!
Min man gav mig ett svindyrt dataprogram med praktiska övningar i både körning och teori - det hjälpte mig enormt mycket, men behövde ändå lära mig mer, så jag tog några svindyra, muntliga teorilektioner på körskola.
Det fanns inte tillräckligt många lediga kör- och teorilektioner på min körskola, som jag behövde, så jag blev tvungen att börja på en körskola till - vilket för mig blev som att börja om ifrån noll varje gång, då jag gång på gång blev tvungen att förklara hur jag fungerar för att kunna förstå och lära! Totalt blev det fyra stycken körskolor innan jag nådde mitt mål.
Det tog mig nästan två år att lyckas läsa hela körkortsboken - en gång högt för mig själv, och en gång "tyst".
Efter en stor mängd, svindyra körlektioner, teorilektioner, läkarintyg, och utbrott så blev det äntligen dags för de två svindyra proven - kör- och teoriprov - efter, de inte alltför billiga, riskettan och risktvåan då förstås!
Det blev 6 stycken uppkörningar och 5 stycken teoriprov innan jag blev godkänd!
Teorin klarade jag två gånger - imponerande nog, då både provet och provsalen är i stort behov utav modernisering och pedagogisk utveckling! Att sitta i ett kalt rum, på en stenhård stol, med en belysning liknande tandläkarens, framför en dataskärm med minimalistiska bilder med otydliga och förvrängda frågor, tillsammans med ett 20-tal andra, under total tystnad är som att tvinga någon utan ben att börja gå!
Jag klarade teorin på tredje försöket, men inte uppkörningen förrän på sjätte försöket, så jag var tvungen att göra om teorin, då den nuförtiden endast är giltig i två månader, så min hann gå ut då det inte var ett överflöd av tider! Billigt och bra!
Att plugga teori och att försöka förstå alla kuggfrågor var det jag hade absolut svårast för, och fokuserade mycket på. Fick ofta höra att jag körde bra, men på uppkörningarna var det fel på både det ena och det andra!
Man klagade på hur jag höll växelspaken - har en förslitningsskada i handleden efter butiksjobb, så har en skev vinkling - fick frågan om det fanns läkarintyg på det. Det tog tydligen får lång tid för mig att parkera också, men det största problemet var instruktionerna. Jag fattar att man inte kan ställa regelfrågor och dylikt, men att fråga hur de menar när de ber mig åka någonstans, måste jag ibland göra för att fatta vad fan de menar.
Ett exempel - de ber mig att ta höger, och jag kan då fråga om jag skall ta första höger, eller höger framme i den större korsningen/rondellen. Sådant skall man få fråga, men ändå inte! Har förklarat varför jag frågat, men det har snarare bara förvärrat än tvärtom. Vid ett tillfälle sket jag i att fråga, och chansade istället på vad de menade vilket resulterade i att jag körde fel och då blev det felet istället.
Jag har kämpat som en idiot för detta körkort som gjort mig sjukt frustrerad, fattig, och ett tag tom fått mig att tappa självförtroendet - men jag kunde inte ge upp!
Till sist så reste jag bort och tog ännu en intensivkurs och bokade bägge proven - inte heller vidare billigt, men kostnaderna slutade efter detta, och jag nådde mitt mål!!!=)
Denna vecka fokuserade jag endast på körkortet och blev både sedd och hörd utav min körlärare, och inspektören var avslappnad och gav anvisningar jag förstod!
Det var så underbart att få höra att jag faktiskt kan köra bil och tom är riktigt bra på det - en riktig seger!!!
Men att det skall göras sådan skillnad på folk och folk, och vara en klassfråga att kunna ta körkort är fan inte ok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar