Så var det än en gång den Internationella Kvinnodagen
– denna gång år 2017...
Denna dag innebär en väldans massa grattis, TV och media tar upp hur långt vi har kommit i Sverige – vad vi missat och vem som bär skulden för detta!
För de allra flesta kvinnor, i Sverige, så innebär faktiskt denna dag en påminnelse om hur jävla stilla vi står i vår utveckling och hur dåtiden kommer ifatt oss! Ett slag i magen som överbevisar hur långt ned i hierarkin vi kvinnor ännu är – vi är mindre värda!
Att säga att vi bor i ett jämställd land – landet Sverige som ligger i framkant i hela världen, när det gäller jämställdhet – är att inte våga inse den bittra sanningen!
VÄRLDEN ÄR SJUKT OJÄMSTÄLLD!
ÖVERALLT I VÄRLDEN ÄR KVINNOR MINDRE VÄRDA ÄN MÄN!
Att vårt land Sverige inte är lika hemska mot oss kvinnor som en del andra länder är, där kvinnor bär ansvaret vid en våldtäkt, där kvinnor inte bestämmer om hon vill ha barn eller ej – när och hur. Där kvinnor inte bestämmer över kroppen de lever i överhuvudtaget. Där kvinnor inte anses vara minst lika kompetenta som män och därmed inte får utföra samma arbete som männen. Där kvinnor inte bestämmer över sina liv och sin framtid. Skall vi vara tacksamma för detta?!
Känns ändå inte en hel del oerhört bekant och till och med väldigt närliggande? Skall vi verkligen jämföra oss med de som har det ännu sämre? Hur skall vi då nånsin kunna nå målet med en värld där en människa är en människa oavsett vad, och vi alla är individer?
Det är väldigt många kvinnor, i Sverige, som har fått tagit ansvar för att andra individer tagit sig rätten över hennes kropp – när det gäller knytnävar, sexuella övergrepp och våldtäkter! Det är nästan värre att behöva svara på frågor som "Hur var du klädd?", "Var du påverkad av någonting?", "Sa du nej, eller försökte göra motstånd?" än själva händelsen i sig – du får av ditt eget lands makthavare bekräftat att du är mindre värd, bara på grund utav ditt kön! Könet som inte ens alltid verkar vara ditt!
Och det här är bara en del – en del som tydligt visar värdesskillnaden! (Ordet finns inte ens konstigt nog)...
Som kvinna har du ofta svårt, i fertil ålder, att få ett fast, heltidsjobb! Man tar nämligen för givet att du en dag skall bli gravid (konstigt vore ju annars, eller hur!) och att det då kommer att vara du som är föräldraledig, majoriteten utav tiden. Efter denna tid hamnar du i nästa box – vab-boxen, där du återigen förväntas vara den som vab:ar.
Vi har ett system, i Sverige, som bygger på att vi människor, i vuxen ålder, skall arbeta i minst 40 år för att både betala tillbaka det som samhället en gång betalat oss och det samhället en gång kommer att betala oss, i livets slutskede. För att dessa 40 år skall generera så mycket som möjligt, och sedan kunna ge dig en värdig pension att leva på, så krävs det att du jobbar vitt, på heltid och helst omfattas av kollektivavtal.
I Sverige har vi länge tyckt att det skall vara jämlikt mellan arbetare och höginkomsttagare. Du skall inte bli bestraffad av att vara löntagare – den som köper vårt arbete skall inte kunna göra det genom att se till att vi dumpar våra löner jämte varandra! Konkurrensen skall vara kompetens – inget annat, men detta gäller ännu ej kvinnor av någon underlig anledning!
Även fast vi kvinnor är väletablerade på arbetsmarknaden och generellt har både högre och längre utbildning än männen, så tjänar vi fortfarande mindre än männen – genom otrygga anställningar och oekonomisk sysselsättningsgrad. I en del branscher är det även ännu ovanligt med arbetskläder för kvinnor.
Att vi genom ett uråldrigt upplägg som kallas för Varannan Damernas (som i grunden handlar om att kvinnor fick möjlighet att bjuda upp männen till dans – varannan låt) lyckas tillsätta en del kvinnor på viktiga poster, inom ännu mansdominerade områden, är inte jämställdhet! Det är ett tydligt tecken på att jämställdheten ännu inte råder i vårt samhälle!
Den dagen man känner att fan, jag är nog lika mycket värd ändå! Shit, jag blir tagen på allvar och man vill ta tillvara på min kompetens och mina erfarenheter! Jag både bestämmer över, och äger min egen kropp – allt annat är ju helt orimligt!
Den dagen kan vi börja snacka!
Aka & Ao i Framtiden är en barnbok med klasskillnader och politiska inslag i Stockholm i framtiden.
Vuxna och barn får i boken följa flickorna Aka och Ao som bor i en helt nybyggd del i Hammarby Sjöstad - en del som byggts för att klara av den höga vattennivån, som ständigt ökar. Aka och Ao lever i framtiden, men när framtiden är beror på dåtiden - alltså dagens nutid, som avgör världens framtid, där Aka och Ao lever.
I framtiden har folk det väldigt bra - i alla fall när det gäller ekonomi och materiella ting. Något som är en lyx i framtiden är bland annat gräs, växter och natur i största allmänhet - även om den är konstgjord! Aka och Ao kommer ifrån familjer med lite olika förutsättningar och möjligheter. Aka betyder rött, och Ao betyder blått på japanska - färgerna skildrar flickornas hemmiljöer.
Vi lever i en tid där vuxna i skamligt stor utsträckning fokuserar på sig själva, sin samtid och sin närmsta framtid - medans man nästan helt och hållet glömmer bort barnen, som skall leva i den tid som kommer att få ta mest stryk av dagens vuxna och våra tidigare generationers lyx- och habegär!
Detta är så sjukt orättvist mot våra barn, deras framtid och deras kommande familjers framtid - deras tid kanske inte ens kommer att finnas! Jag vill inte tro att dagens alla vuxna förstår hur illa det är och hur illa vi gör vår jord och våra barn!
Denna bok är skriven för att skapa förståelse hos barnen, och öppna upp ögonen för de vuxna!
LÄS DEN!
AGERA...
Innanför mina rosa små väggar är min självbiografi som sträcker sig under åren 5-25 års åldern. Många människor säger att man lär sig av sina misstag - samtidigt så skall man aldrig skylta med de saker man gjort fel, misstag som genomförts eller sådant man skäms eller ångrar över.
Där tänker jag helt tvärtom - självklart skall du stå för det du har gjort och för det du gör - likaså dina misstag! Hur skall du kunna stå för det du gjort och gör och samtidigt ta lärdom av det du gjort fel eller utfört på ett sätt du ångrar - om du varken står för själva handlingen eller öppet visar vad du har lärt dig under resans gång, om du skall låtsas vara misstagslös? Det funkar inte!
Jag tror att meningen med livet är att man skall lära sig så mycket som möjligt, och man skall kämpa! Sedan kan det vara helt olika saker och ting, olika individer skall lära sig, och olika mycket man behöver kämpa. Men om man överhuvudtaget skall hinna med detta och lära sig så mycket som möjligt, samtidigt som man skall ha kul under resans gång och hinna njuta lite också - så har man väl ändå inte tid att gå omkring och ångra sig för allt hela tiden?
Det är mänskligt att fela - precis lika mänskligt som det är att lära! Det är skillnad på misstag och misstag - misstag som drabbar en själv som individ, eller som ger en mängd människor konsekvenser! Vi kan inte gå runt och försöka spela perfekta hela tiden - det mår ingen bra av och inget lär sig ett jävla skit av det!
I min självbiografi berättar jag om min uppväxt och mina erfarenheter jag fick som barn. Hur hård jag kunde vara mot mig själv som tonåring. Hur mäns utnyttjande och syn på kvinnor skapat mörker och konsekvenser i mitt liv. Hur tjejer kan vara experter på att vara hyenor mot andra tjejer, och hur killar kan se tjejer som ett objekt utan själ.
Jag tar upp misstag jag begått under mina år som 5-25-åring - tar upp de erfarenheter och kunskapar jag berikat. Önskedrömmar, mörker, ångest, insikt och total glädje - för så ser livet ut!;)
Det vore konstigt att skriva en förskönad självbiografi - då kan man lika gärna låta bli, tycker jag! Jag står för mina misstag och försöker ta lärdom utav allt i livet! Skall man skämmas för saker och ting, så har man nog inte lärt sig något!;)
Anledningen till att jag berättar detta är att när man gör saker och ting offentligt så får man ofta en massa kritik - positiv och negativ. När det gäller denna bok så är det ett läger som tyckt att den är smaskig då den är så öppen - kanske lite väl öppen. Och ett läger av unga och äldre kvinnor, som har en del liknande erfarenheter, som en del i boken, och som blivit hjälpa av denna bok. Att få lite för mycket insyn i folks privatliv är något som intresserar många - men att kunna använda sina egna upplevelser och erfarenheter till att hjälpa och stötta andra, är det faktiskt få saker som slår!
LÄS DEN!
SKRIV EN EGEN...
