Vet du? Jag skulle inte för mitt liv vilja vara som Du!

Ja, jag kommer att fortsätta att tjata om detta, för så länge diskussionen fortsätter att handla om att det är något slags hinder/någon störning som ni antingen skall försöka utrota eller hantera genom någon ovärdig, opedagogisk och totalt meningslös syssla!
Varje gång jag poängterar hur jävla illa jag tycker
att detta är så får jag höra "Men du är ju inte så!", vilket bara bevisar hur jävla generaliserat det hela är!
Men vet du vad? Jag kan också generalisera – skall jag göra det?
Vet du varför jag "knaprar piller"? Jo, därför att kunna koncentrera mig på ett sådant fyrkantigt och stelt sätt som du gör! Du tycker att det är kul att sitta rakt uppochner, knäpptyst, stelt och hårt för att lyssna, titta och anteckna – det är endast så du lär dig och du tycker inte om när jag ställer för många frågor, ger ifrån mig ljud, vandrar omkring för att höra och tillsätter lite energi i rummet! Därför måste jag anpassa mig till din tråkiga och stela stil!
Jag blir sjukt ledsen när du säger att "sånna som jag" behöver gå på andningskurs för att klara av att andas ordentligt. Ofta är kriminella eller har en kriminell bakgrund. Inte skall ha en viss typ utav arbetsuppgifter, utan egentligen bara borde ha något enkelt att göra som ger en intäkt. Inte kan hantera alkohol utan till och med även ofta måste tillsätta droger. Och att allt bara handlar om oförstånd då "sånna som jag" inte är kapabla till att ta hand om sig själva och leva ett normalt liv, då vi har en störning!

Skall jag berätta vad jag tycker om "sånna som du" – skall jag göra det?
Jag tycker att du är sjukt inskränkt, fyrkantig
och inte alls särskilt smart som tror att alla människor är och fungerar precis likadant! Men jag förstår att du måste försöka tänka att det är så det är, då det annars blir på tok för rörigt och komplicerat för dig i din trånga, fyrkantiga och svartvita värld.
Jag tycker att du är långsam och att allt du planerar och gör tar på alldeles för tok lång tid! Varför tycker du att det är så viktigt att göra en sak i taget?
Varför måste du alltid analysera och vända och vrida på allt innan du försöker? Märker du inte att jorden hinner gå under innan du ens kommit fram till en slutsats på hur du skall försöka skapa en tanke kring hur man eventuellt skulle kunna agera för att förhindra detta?
Hur kan du tycka att det är fullt logiskt att behöva sova minst åtta timmar om dygnet för att överhuvudtaget kunna fungera? På det behöver du även chilla lite då och då – helst flera gånger om dagen, skämtar du eller?!
Att hålla sig till att läsa långa, tjocka böcker och att endast se en slags redovisnings- och tankeform är A och O för dig – färger, former, tankar, visioner och känslor är inget du förstår dig på. Ibland verkar du inte ens förstå ditt eget modersmål – jag kan berätta något för dig, medans du tror dig komma på exakt samma sak, fast en hel månad senare! Hur tänker du egentligen?
Du tycker att jag är stressad, men skall jag berätta något för dig? Det är du som går, agerar och fungerar i SLOWMOTION! Du hinner inte ens göra hälften av det saker jag dagligen gör – att du hinner göra något mer än att sova, chilla, tänka, analysera och sitta rakt uppochner är för mig ett under!

Vet du? Jag skulle inte för mitt liv vilja vara som du, så varför i hela friden tar du detta för givet?
Ibland hävdar du till och med att "sånna som jag" inte ens finns – hur kom du fram till den slutsatsen? Från vilket århundrade påbörjades denna analys?
Skall jag göra en snabb analysering? Jag tycker att det är ett under att människan överlevt så länge som hon gjort!
Du tvingar mig dagligen att leva i din fyrkantiga, strama, svartvita värld – de som inte klarar det dömer du ut och utesluter! Vem tror du att du är egentligen? Försök istället att komma fram till det – mig behöver du definitivt inte tänka åt!

Det enda hindret för mig, är du...

"Jag är gravid" 1, 2, 3 PANG!

För några år sedan skrev jag inlägget "Ingen annan väljer när bullen skall bakas" efter att jag totaltröttnat på andra människors besatthet av att jag, enligt dem, borde bli gravid! Denna hysteri eskalerade total efter att jag och min man gift oss. Dagligen fick jag frågan "Är du gravid ännu?" både av folk jag kände bra och folk jag knappt kände alls – min make fick aldrig frågan.
    På samma sätt har arbetsmarknaden, iaf enda sedan jag var 16 år, brytt sig om befruktningsfrågan när det gäller mitt liv. När en kvinna kommer in i "risk-zonen", alltså kan riskera att bli gravid medans hon är etablerad i arbetslivet, så börjar processen med att se till att hon inte kan bli alltför etablerad, ifall "olyckan" skulle vara framme! Jag blir så äcklad av detta tänk!
Under nästan hela mitt arbetsliv, och än mer sedan jag gifte mig, har jag fått höra "När skall du bli gravid?", "Är det inte dags att skaffa barn snart?" – följt av kommentarer som "Nu blir du väl på smällen snart – det brukar ni ju bli när ni lyckats etablerat er något!".
    Man förutsätter att man som kvinna både vill och kan få barn – och man förutsätter att det än idag, år 2017, är kvinnan som skall vara hemma – om inte hela föräldraledigheten, så iaf majoriteten av tiden!

Jag rör mig i mansdominerade områden – inom dessa områden har jag både mitt yrke och mitt största fritidsintresse. Därför var jag mentalt beredd på att bli attackerad när jag och min man för två veckor sedan gick ut med att vi väntar barn.
    Vi bägge bemöttes av hundratals grattis i Sociala Medier. Irl är jag den av oss två som fått betydligt mest grattis – ändå har barnet i min mage två föräldrar.
Jag har även fått kramar och en hel del blickar som sagt Åh, vad roligt! Äntligen! och alla verkar ha tagit för givet att detta skapade liv är något som bara hänt.
   
Första veckan efter att vi kommit ut så har jag även fått frågan om när det är beräknat och om jag tänkt ta föräldraledigt tidigare än så.  Man har erbjudit sig att ta över både mitt jobb och delar av mina politiska uppdrag! Jag tycker att detta extremt klart och tydligt säger två saker:
1. Det finns väldigt många arbetsgivare som tycker att det är oerhört viktigt att du som anställd skall veta om att du är utbytbar – men detta barn, som i dagsläget bara är 14cm långt, har redan lärt mig att det kan finnas vänner och kollegor som tycker att du som fertil kvinna skall kunna bytas ut utan att blinka!
2. Man tar ännu år 2017 för givet att det är jag som kvinna som är den föräldern som skall vara hemma mest och ägna all min tid åt vårt gemensamma barn!
    Ungen är som sagt var bara 14cm ännu! Vi vet knappt någonting om detta växande liv ännu och vad som helst kan faktiskt fortfarande hända! Kan vi få hinna smälta och försöka förstå detta – kan NI förstå detta?
    När jag sedan på frågan angående föräldraledighet sagt att jag varken kommer att vara borta i månader eller år, så har kommentaren "Men du måste ju amma!" kommit. Återigen så har utomstående bestämt hur vi skall göra i vår familj – att jag skall, vill och kan amma! En vanlig följdkommentar på detta ifrån män, har varit "Ja,ja men du kommer att märka sedan när du har fött att du inte kommer att vara i fysisk form så snabbt!". När jag då berättat att jag skall göra kejsarsnitt så har det kommit kommentarer som "Det är onaturligt!", "Det är okvinnligt!", "Du missar ju hela upplevelsen – du kommer att ändra dig!". Män verkar veta oerhört mycket om hur kvinnokroppen fungerar...    Min man har inte fått några som helst frågor om varken föräldraledighet eller födelse.

Under andra veckan efter att vi kommit ut har man antingen velat ge mig råd eller velat veta om jag ännu blivit sugen på något speciellt. Konstigt nog är det fortfarande ytterst få som har frågat hur jag och vi mår!
    Vi mår bra och vi mår ännu bättre om vi själva får bestämma över vårt liv och hur vi vill vara och göra som föräldrar! Vi är fortfarande oroliga för den lilla krabaten och mitt humör är något svajigt – jag kan vara på grymt dåligt humör, eller vara oerhört kaxig.
    Det bästa rådet som hittills inkommit är att totalt skita i vad alla tycker och säger "Folk kommer tro sig veta bäst och när ungen sedan är född kommer de att se den som en sak alla har rätt att bära runt på!". Skönaste kommentaren är ifrån farmor som verkar önska att möjlighet till kejsarsnitt funnits på 50-talet!

I övrigt så skall det bli lärorikt och även säkerligen sjukt irriterande att se vad som komma skall de närmaste veckorna – nu pratar jag inte om allt som just nu händer i och utanpå min kropp, utan om omgivningen runtomkring! Magen syns mer och mer så det är säkert bara en tidsfråga innan folk tycker att det är fritt fram att komma fram och talla på en! Som en härlig kvinna nyss sa "Väldigt länge så är det bara tarmar folk kommer och tallar på – fast de tror att det är en stor bebis!".
    Och slutligen kan jag säga att vi just nu är två stycken kvinnor som är gravida, vad jag vet, på jobbet – de två som oftast jobbar över är vi!;)