På samma sätt har arbetsmarknaden, iaf enda sedan jag var 16 år, brytt sig om befruktningsfrågan när det gäller mitt liv. När en kvinna kommer in i "risk-zonen", alltså kan riskera att bli gravid medans hon är etablerad i arbetslivet, så börjar processen med att se till att hon inte kan bli alltför etablerad, ifall "olyckan" skulle vara framme! Jag blir så äcklad av detta tänk!
Under nästan hela mitt arbetsliv, och än mer sedan jag gifte mig, har jag fått höra "När skall du bli gravid?", "Är det inte dags att skaffa barn snart?" – följt av kommentarer som "Nu blir du väl på smällen snart – det brukar ni ju bli när ni lyckats etablerat er något!".
Man förutsätter att man som kvinna både vill och kan få barn – och man förutsätter att det än idag, år 2017, är kvinnan som skall vara hemma – om inte hela föräldraledigheten, så iaf majoriteten av tiden!
Jag rör mig i mansdominerade områden – inom dessa områden har jag både mitt yrke och mitt största fritidsintresse. Därför var jag mentalt beredd på att bli attackerad när jag och min man för två veckor sedan gick ut med att vi väntar barn.
Vi bägge bemöttes av hundratals grattis i Sociala Medier. Irl är jag den av oss två som fått betydligt mest grattis – ändå har barnet i min mage två föräldrar.
Jag har även fått kramar och en hel del blickar som sagt Åh, vad roligt! Äntligen! och alla verkar ha tagit för givet att detta skapade liv är något som bara hänt.
Första veckan efter att vi kommit ut så har jag även fått frågan om när det är beräknat och om jag tänkt ta föräldraledigt tidigare än så. Man har erbjudit sig att ta över både mitt jobb och delar av mina politiska uppdrag! Jag tycker att detta extremt klart och tydligt säger två saker:
1. Det finns väldigt många arbetsgivare som tycker att det är oerhört viktigt att du som anställd skall veta om att du är utbytbar – men detta barn, som i dagsläget bara är 14cm långt, har redan lärt mig att det kan finnas vänner och kollegor som tycker att du som fertil kvinna skall kunna bytas ut utan att blinka!
2. Man tar ännu år 2017 för givet att det är jag som kvinna som är den föräldern som skall vara hemma mest och ägna all min tid åt vårt gemensamma barn!
Ungen är som sagt var bara 14cm ännu! Vi vet knappt någonting om detta växande liv ännu och vad som helst kan faktiskt fortfarande hända! Kan vi få hinna smälta och försöka förstå detta – kan NI förstå detta?
När jag sedan på frågan angående föräldraledighet sagt att jag varken kommer att vara borta i månader eller år, så har kommentaren "Men du måste ju amma!" kommit. Återigen så har utomstående bestämt hur vi skall göra i vår familj – att jag skall, vill och kan amma! En vanlig följdkommentar på detta ifrån män, har varit "Ja,ja men du kommer att märka sedan när du har fött att du inte kommer att vara i fysisk form så snabbt!". När jag då berättat att jag skall göra kejsarsnitt så har det kommit kommentarer som "Det är onaturligt!", "Det är okvinnligt!", "Du missar ju hela upplevelsen – du kommer att ändra dig!". Män verkar veta oerhört mycket om hur kvinnokroppen fungerar... Min man har inte fått några som helst frågor om varken föräldraledighet eller födelse.
Under andra veckan efter att vi kommit ut har man antingen velat ge mig råd eller velat veta om jag ännu blivit sugen på något speciellt. Konstigt nog är det fortfarande ytterst få som har frågat hur jag och vi mår!
Vi mår bra och vi mår ännu bättre om vi själva får bestämma över vårt liv och hur vi vill vara och göra som föräldrar! Vi är fortfarande oroliga för den lilla krabaten och mitt humör är något svajigt – jag kan vara på grymt dåligt humör, eller vara oerhört kaxig.
Det bästa rådet som hittills inkommit är att totalt skita i vad alla tycker och säger "Folk kommer tro sig veta bäst och när ungen sedan är född kommer de att se den som en sak alla har rätt att bära runt på!". Skönaste kommentaren är ifrån farmor som verkar önska att möjlighet till kejsarsnitt funnits på 50-talet!
I övrigt så skall det bli lärorikt och även säkerligen sjukt irriterande att se vad som komma skall de närmaste veckorna – nu pratar jag inte om allt som just nu händer i och utanpå min kropp, utan om omgivningen runtomkring! Magen syns mer och mer så det är säkert bara en tidsfråga innan folk tycker att det är fritt fram att komma fram och talla på en! Som en härlig kvinna nyss sa "Väldigt länge så är det bara tarmar folk kommer och tallar på – fast de tror att det är en stor bebis!".
Och slutligen kan jag säga att vi just nu är två stycken kvinnor som är gravida, vad jag vet, på jobbet – de två som oftast jobbar över är vi!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar