Redan när vi precis fått reda på att vi var gravida så pratade vi om hur vi skulle lägga upp föräldraledigheten. Vi hade pratat om det innan dess, flera gånger, men det var först då som det blev en mer verklig diskussion som sedan även ansöktes och slutligen blev till verklighet!;) Jag ville jobba och Thobbe ville vara hemma – hade inte våra viljor sett ut på detta sätt och varit så pass olika så vet jag faktiskt inte om vi hade haft barn idag.
Thobbe är en betydligt mer "hemma-person" än vad jag är – jag skulle aldrig klara av att "gå hemma" i flera månader, det är bara sådan jag är!
Jag jobbade min sista arbetsdag på torsdagen och på måndagen gjordes vårt planerade kejsarsnitt – jag och Thobbe var sedan hemma i tre veckor tillsammans innan jag var tillbaka på jobbet på full tid igen och Thobbe var hemma på full tid. Så har det sett ut sedan dess och det funkar jättebra för oss!!!
Sedan så uppskattar jag verkligen alla bilder och videor som Thobbe, dagligen skickar till mig på honom och Jiro, på messenger – som jag kan njuta av under lunchen och kortare breaker!;)<3 På så vis så får jag se väldigt mycket av min mans och sons vardag, vilket är guld värt! Det finns heller inget roligare än att komma hem ifrån jobbet och mötas av både en glad livspartner och en glad son!!!=) Självklart är dem ju inte alltid glada, men det är alltid mysigt att komma hem – även fast det också kan vara ganska så frustrerande och jobbigt att göra det!
Jag har som sagt var bara varit hemma i tre veckor, plus ett fåtal dagar i samband med klämdagar/röda dagar, men samtliga av dessa dagar har spenderats tillsammans med Thobbe. Jag har alltså aldrig varit föräldraledig ensam, utan Thobbe har alltid varit föräldraledig samtidigt som jag har varit det, då vi inte har förbrukat alla dessa dagar. Medans Thobbe har varit föräldraledig i sju månader och har då varit det ensam alla dagar utom tre veckor plus ett fåtal strödagar – men han har aldrig jobbat samtidigt som han har haft småbarn och varit småbarnsförälder.
Detta är väl det enda negativa i vår fördelning och upplägg av föräldraledigheten – att vi inte förstår varandras vardag till 100 procent! Jag vet inte hur det är att vara föräldraledig utan att ha den andre föräldern hemma. Jag vet inte hur tufft och jobbigt det kan vara – eller hur mysigt det kan vara. Det enda jag kan utgå ifrån är Thobbes ord och kroppsspråk. Ibland möts jag inte av ett leende när jag låser upp dörren, utan av en Thobbe som går mot mig med bestämda, tunga steg, med Jiro i ett fast grepp med bägge händerna och räcker sedan över honom till mig med orden "Här!". Då förstår jag att det varit en tuff dag!;) I övrigt har jag i månader försökt att förstå varför man inte hinner med att städa, plocka undan saker och ting och hålla hemmet lite snyggt när man är hemma hela dagarna. Jag har förstått att det kan vara skitsvårt då det står om detta i alla tidningar för småbarnsföräldrar, i en mängd olika bloggar och forum, så jag har köpt att det bara är så det är, men jag ljuger om jag säger att jag förstår varför det är så, för det gör jag inte – jag har inte upplevt det själv och i detta fall är det då svårt att förstå det hela till just 100 procent.
På samma sätt så förstår inte Thobbe hur det är att arbeta heltid när man har småbarn. Jag tror att det är exakt på samma sätt här som det är för mig när jag skall försöka förstå hans vardag – nämligen att han säger att han förstår/har köpt hur jag säger att det är, men han förstår inte då han inte upplevt det själv. Det är verkligen skillnad på att sova dåligt någon eller några nätter och på att ha en bebis i sitt liv. Jag är van att sova lite, då jag ständigt har en massa energi som vill ut och därför brukar använda så många timmar som möjligt av dygnet till att utföra saker och ting istället för att sova en massa. Men när ens vardag börjar när tuppen gal och slutar efter ett kvällsmöte, när man som max har sovit fyra timmar i streck natten innan så blir man till slut ganska så mossig i pallet och framförallt så blir man dödstrött när man kommer hem!
Jiro är så otroligt duktig och vi har även försökt att ge honom en massa rutiner redan ifrån start – till exempel så har han alltid sovit i sin egen säng!;) Visst har det varit några nätter då det verkligen inte har gått och han har fått sova mellan oss två i vår säng, men de gångerna är inte många de! Jiro har sovit i egen säng och i eget rum sedan start! Kanske är detta också anledningen till att han började sova hela nätter redan vid årsskiftet? Jag vet inte, men sedan årsskiftet så sover han hela nätterna – det är endast enstaka gånger han kan vakna till mitt i natten och vill ha lite modersmjölksersättning. Men även fast han sover hela nätter nu för tiden så är jag ändå ganska så trött, eftersom jag knappt haft några möjligheter alls till att få sova ut sedan han föddes! Tills nyligen var tanken att jag skulle mata Jiro innan jag gick till jobbet, men det funkade verkligen inte – det blev på tok för stressigt och det känns hemskt att mata någon samtidigt som man utsöndrar en massa stress! Så Thobbe matar honom istället denna tid (som oftast är runt femsnåret) och det kanske är lättare för honom nu att göra detta då han inte längre behöver springa uppe halva nätterna – jag hoppas iaf att det är så!;) Jag ger istället katten mat och medicin så att inte han börjar skrika efter att jag åkt i väg, och väcker halva huset!
Sedan har Thobbe hand om Jiro hela dagen medans jag är ute och jobbar. När jag kommer hem är jag antingen bara hemma och vänder för att äta snabbt och sedan sticka iväg på politiskt möte – eller så hinner jag inte hem mellan jobb och möte och kommer istället hem senare. En del dagar kommer jag hem direkt efter jobbet och stannar hemma hela kvällen – ibland tar jag även med Jiro på möte, så att Thobbe får lite egen tid. Men oavsett vad eller hur så är jag sedan ganska så trött när jag kommer hem och vill bara sitta och chilla. På samma sätt, fast av andra aktiviteter och händelser är Thobbe också trött på eftermiddagen/kvällen. På helgerna är vi bägge "lediga". Thobbe jobbar i vanliga fall varannan helg men är föräldraledig sju dagar i veckan – jag jobbar inte helg så vi bägge är lediga ifrån våra arbeten under helgerna, men ganska så ofta och speciellt nu i valtider så har jag någon form av möte eller kurs under helgen – iaf någon av helgens två dagar. Ibland tar jag med mig Jiro, ibland inte – det beror på vilket som är bäst.
Från början var det tänkt att jag skulle ha hand om Jiro majoriteten av tiden under helgen, för att avlasta Thobbe lite – vilket då även innebar att ta nätterna. Nu hjälps vi istället åt under helgerna och upplägget skapas efter behov, men jag får alltid dåligt samvete när jag inte går upp under natten/först på morgonen för att mata när dte är helg och det är riktigt jobbigt att känna så.
Efter semestern kommer de sjukpenningsgrundande föräldradagarna att vara begränsade, då Thobbes sådana dagar är slut och jag inte får ge alla mina till honom, så då kommer Thobbe att bli tvungen att börja jobba varannan helg för att vi skall få ihop det ekonomiskt. Det innebär att jag kommer att ha hand om Jiro ensam varannan helg, vilket kommer att vara helt nytt för mig. Då kanske jag får en bättre förståelse för hur Thobbes vardag är nu, vem vet. Men han kommer ju då också att vara ganska så stor, så frågan är hur pass realistisk denna jämförelse egentligen blir. Samtidigt så kommer Thobbe att få vetskap om hur det är att jobba när man har småbarn. Han kommer ju troligtvis inte att lida av sömnbrist, men han kommer säkerligen att få uppleva hur mycket man kan sakna sin familj under en arbetsdag och hur pass trött man kan vara när man sedan kommer hem!;)
De tre sista veckorna innan Jiro börjar i förskolan, kommer vi endast att ha mina låsta föräldradagar kvar så då kommer Thobbe att jobba heltid och jag kommer att vara med Jiro under hans inskolning.
Jag tycker att familjen Solback Karlsson Bajrami har ett riktigt fint G när det gäller samarbete och att få alla familjemedlemmar att må bra!!!;)<3<3<3
Att kunna relatera till varandra till hundra procent i alla lägen är ju inte möjligt! För på samma sätt som vi inte förstår varandras vardag när det gäller föräldraledighet och arbete när man har småbarn och är småbarnsförälder så kan inte jag förstå exakt hur Thobbe kände det under de nio månader som Jiro bodde och växte i min mage – och Thobbe kan inte exakt förstå hur det känns att bära på ett barn och ha en massa hormoner som spökar – men man får stötta varandra och hjälpas åt!;)
Att Thobbe är hemma och jag jobbar är dte upplägg som passar bäst för oss och får oss att må bäst – lyckliga och glada föräldrar ger lille Jiro en fin och trygg vardag!!!<3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar