Jiro har fyllt 2 bast!!!

Den 23 oktober fyllde vår älskade lilla Jiro hela två år!!! Detta firades med kalas, följt av middag med de närmsta efteråt! Eller ja, vi skulle ha varit tio pers men blev sedan bara fem. Bland annat pga magsjuka. Det var även en del som fick lämna återbud till Jiros kalas pga magsjuka, så vi var lite oroliga ett tag för hur många som egentligen skulle falla bort!;) Min svägerska stannade kvar enda till halv två på natten. Efter att Jiro hade gått och lagt sig och alla åkt hem så satt jag, Thobbe och Sofhia inne i mitt och Thobbes sovrum – åt chips, drack öl och pratade om livet – riktigt mysigt och välbehövligt faktiskt!;)

 Det är så sjukt att Jiro redan är två år! Han utvecklas otroligt snabbt just nu och man hinner inte riktigt med!;) Vi var helt slut dagen efter Jiros firande, men det var det så värt! Vi blev ett 40-tal personer på själva kalaset – Jiros var till en början lite blyg (något vi inte är vana vid att se honom som) men sedan lekte han loss med allt och alla!;) Efter att vi fikat och sjungit så fick barnen leka loss i små bollhav, leka med rockringar, bollar, dockvagnar, leksaksbilar och den stora hiten var såpbubbelmaskinen!;)

 De dansade till barn-musikvideor och sprang runt och stojjade! Vi hade bjudit de närmaste av nära och kära – förutom min farfar som blivit kraftigt dement på sista tiden. Vi bjöd hela Jiros avdelning på Föris, då vi tycker att man skall bjuda alla! Tyvärr så var det ju helgen innan höstlovet så många var bortresta. Vi bjöd även grannarna som är i Jiros ålder då vi tycker lite samam sak där att man bjuder inte en utan alla – i denna ålder så är det ju vi vuxna som måste styra upp möten barnen emellan. Barnen lär sig ju sedan att göra så som vi vuxna gör och de ser och förstår betydligt mycket mer än vad vi kanske tror! Vi bjöd också några avlägsna släktingar med kids, då jag tycker att det vore kul att ha kontakt med lite släkt på min sida, men den är ju som sagt var ganska så speciell på sina håll!;)

 En sån här dag så blir man extra påmind om ens skadade relation (eller vad man skall kalla den för) till ens egna päron. För att nämna kortfattat hur läget är så har vi ju haft problem med vår relation under majoriteten av min uppväxt. Relationen har sedan upphört flera gånger – men jag har alltid hoppast på att det skall funka och inte vara destruktivt. Men efter många år av terapi så var det till slut en psykolog som gav mig rådet att bryta med mina päron – för min skull! Droppen hade då runnit över en miljard gånger och större än någonsin så jag jobbade jättelänge med att följa det rådet fullt ut! Jag behövde må bra och jag behövde behandla mig själv med respekt!
    När Thobbe och jag sedan blev gravida så berättade jag detta för min mamma och vi var faktiskt hemma hos dem på middag i samma veva, men de kunde inte ens tänka sig att säga grattis eller fråga hur jag och vi mådde! Jag vet inte vad jag inbillade mig men att intresset aldrig kom under de nio månaderna gjorde så ont! Det var först dagen innan kejsarsnittet som messen kom ifrån päron och bror – då bröt jag ihop! Sedan kom mina föräldrar förbi hemma hos oss när Jiro var nyfödd. De hade då inte varit hemma hos oss på över fyra år, så de gick först fel. Min bror har fortfarande varken hälsat på eller rört vid Jiro – han har endast sett honom på håll på sjukhuset när vår farmor låg inför döden och sedan på hennes begravning.
    Sedan blev det tydligt att respekten och kärleken till mig och mig och Thobbe fortfarande inte fanns, utan fokuset var Jiro fast på något konstigt sätt utan hans föräldrar. Han är lite för liten för det så vi satte ned foten igen. Då började det komma konstiga brev till mig och Thobbe men också till Jiro om hans föräldrar...Det går inte att beskriva den smärta allt detta vidriga kaos givit och fortfarande ger mig och min familj! Vi pratar inte om det med Jiro – det blir bara förvirrande, men vi har sparat allt och vi kommer att prata med honom när han blir äldre. Men jag inbillade mig ändå att de menade allvar med att bry sig om sitt barnbarn – sitt första barnbarn dessutom. Han fick en julklapp sin första jul, som skickades till oss och han fick en present när  han fyllde ett år, som lämnades hemma hos min farfar. Men julklappen uteblev julen 2018 och likaså hans tvåårspresent, så intresset dog väldigt snabbt! Också något vi kommer att få diskutera med honom om när han blir äldre. Inte ens ett mess kom på hans födelsedag – men det jobbiga är ju att vilket som är lika jobbigt! Hör de av sig vid födelsedagar och storhelger så är det skitjobbigt och hör de inte av sig så är det skitjobbigt! De bägge fyller år nu inom tre veckor – undra om jag skall skicka ett mess då? Jag vet inte!
    Här hemma i Stockholm så har Jiro min farfar ifrån min sida och två av mammas kusiner. Men min farfar är riktigt dålig nu och minns inte. Min mammas närmsta "försvann" när min älskade mormor dog! Min mormors lillebror har vi lite kontakt med. Min pappas släkt finns i Dalarna och i Finland. De i Finland har jag kontakt med, men är svårt att få till träffar med dem så är endast min syssling och hennes familj som har träffat Jiro. Men sedan så har en av mina bästa vänner Sara blivit Jiros moster och så har han en till av mina närmsta vänner som sin Gudmor. Sara är också Gudmor till Jiro.

Åter till kalaset!;) Det var jättekul att så många vilel komma för att fira och leka med vår Jiro!;) Så fina föräldrar och gulliga barn!!! Är även kul att vi fått kontakt med ett par "gamla Kellys-polare" som nu också har barn i Jiros ålder!;)
    Vi bakade alla tårtor själva i år, bjöd på vegansk glass, sockerfri saft till barnen, kaffe och te för de vuxna. Runt i vår föreningslokal där vi hade kalaset hade jag satt upp citat och bilder från HerrFröken från Instagram. Gå in och kolla så förstår ni vad det handlar om!;)

 Kalaset avslutades med fiskdamm med "Godispåsar" som innehöll gnuggisar, klistermärken, en liten dinosaurie och fruktgodis.
    Jiro fick jättefina presenter!!! Vi är alltid jätterädda för att han skall få leksaksvapen, en massa superhjältar och jag är även superrädd för att han skall få leksaksormar och spindlar!=O
Av mig och Thobbe fick han en trehjuling och en riktig gitarr – dick har den fastnat nånstans så på själva födelsedagen fick han en pilot-Barbie. Vi hoppas att gitarren iaf kommer till jul!;)