Summa sidvisningar
fredag 22 maj 2020
Lite nytt i familjeföretaget!;)
Vi har en del nyheter i familjeföretaget the Motherships webbshop!;)
Vi har en hel del planer på flera artiklar men fokuserar just nu på det vi har och så lägger vi en hel del tid på olika projekt! Thobbe tex håller på med vår barnapp och så har han även börjat att plugga en dag i veckan. Jag jobbar som en tok med min nya bok som jag hoppas på skall bli klar inom väldigt kort!;)
Besök jättegärna vår webbshop https://themothership.se/ och sponsra oss jättegärna med att köpa något – litet som stort, allt gör skillnad i dessa tuffa Corona-tider!
Något av det senaste är våra första feministiska örhängen i rosa plexi med nickelfria ringar och krokar! Det är Thobbe som har designat dem och jag som bygger ihop dem!;) Så stolt över dessa och vår förhoppning är att kunna skapa en hel del olika örhängen framöver, men som sagt att driva eget är ganska så tufft just nu då konsumtionen gått ned rejält!
Sedan så har vi ett gäng av dessa ursnygga miljö- och arbetssnälla "Världskassar" som är riktigt bra att ha nu då skatten på plastpåsar trätt i kraft, vilket jag tycker är bra då vi måste tänka betydligt mer på miljön!
En nyhet är våra virkade grönsaks- och fruktpåsar i färger från växtriket, som man då lägger sitt frukt- och grönt i när man handlar, istället för att köpa engångs-plastpåsar som nu även dem kostar pengar.
Dessa är lätta att försluta och att sedan öppna – tål handtvätt och rymmer väldigt mycket då de är töjbara!;)
Och sedan så har jag börjat skapa lite A5-konst inom kategorin "Fiffi och Tutt-konst" som alltså ritas för hand efter beställning – går nu att köpa på min Insta men inom kort även dem på the Mothership!;)
fredag 15 maj 2020
Jag blev utnyttjad och blev sedan destruktiv genom att utnyttjas!
Jag vill inte på något sätt stjäla fokuset utan jag vill vägleda åt rätt håll i frågan när det gäller att utnyttja och att utnyttjas!
Dagens nyhetsflöde är egentligen inte unikt – det är något som drabbar oss kvinnor varje dag, världen över! Men när en offentlig person blir "tagen på bar gärning" så uppmärksammas skiten på en helt annan nivå än till vardags – men när fanskapen hamnar i strålkastarljuset som några jävla oskyldiga små hundvalpar så går jag i lågor och spyr samtidigt!
Jag var destruktiv i princip under hela min tonårstid och i början av mitt vuxna liv, pga hur folk tidigare behandlat mig. Jag fick tidigt lära mig hur man skulle vara som tjej genom Disneys "prinsen kommer på en vit häst och räddar prinsessan- upplägg" och hur man skulle se ut genom Baywatch som alla kids på lågstadiet fick glo på utan protest av någon! Silikon som var ett betydligt mer vettigt program sändes även betydligt mycket senare på kvällen (Baywatch sändes fan direkt efter skolan) och något man fick bråka för att se! När jag var 13 år fick jag en våldtäktsman, psykopat och en fullständigt livsfarlig man efter mig som trakasserade mig sexuellt, gjord een barndomsvän psykiskt sjuk pga våldtäkt och som dagligen mordhotade mig innan jag hoppade på bussen till skolan. Fullt normalt "håll bara avstånd" sa polisen till mig! Jag vet även att något sjukt och vidrigt hände mig (troligtvis innan jag fyllde sju år) men jag minns inte vad och sedan två stycken våldtäkter på det gjorde att jag skar mig själv i armar, ben och fötter och att jag lät mig utnyttjas sexuellt. Inte för att jag ville, inte för att jag njöt – utan för att jag mådde skit och för att jag hatade mig själv. Min omgivning hade lärt mig att jag inte var värd ett skit! Hur många vidriga killar och män har inte funnits i mitt liv?! Ju äldre jag blir desto mer äcklad blir jag över dem och över den värld vi lever i!
Så vad har detta gjort med mig?! Jo, jag har gått i sjukt många år i terapi och jobbar dagligen med min syn på mig själv – att se och förstå mitt eget värde och min egen vikt! Har jag någonsin tänkt tanken att utnyttja andra pga av detta? Nej, jag önskar ingen annan den skit jag själv gått igenom och den låga syn jag haft på mig själv!
Jag blir så jävla förbannad på denna sjuka mansdominerade värld som alltför sällan reagerar och ännu mer sällan agerar!
Dagens nyhetsflöde är egentligen inte unikt – det är något som drabbar oss kvinnor varje dag, världen över! Men när en offentlig person blir "tagen på bar gärning" så uppmärksammas skiten på en helt annan nivå än till vardags – men när fanskapen hamnar i strålkastarljuset som några jävla oskyldiga små hundvalpar så går jag i lågor och spyr samtidigt!
Jag var destruktiv i princip under hela min tonårstid och i början av mitt vuxna liv, pga hur folk tidigare behandlat mig. Jag fick tidigt lära mig hur man skulle vara som tjej genom Disneys "prinsen kommer på en vit häst och räddar prinsessan- upplägg" och hur man skulle se ut genom Baywatch som alla kids på lågstadiet fick glo på utan protest av någon! Silikon som var ett betydligt mer vettigt program sändes även betydligt mycket senare på kvällen (Baywatch sändes fan direkt efter skolan) och något man fick bråka för att se! När jag var 13 år fick jag en våldtäktsman, psykopat och en fullständigt livsfarlig man efter mig som trakasserade mig sexuellt, gjord een barndomsvän psykiskt sjuk pga våldtäkt och som dagligen mordhotade mig innan jag hoppade på bussen till skolan. Fullt normalt "håll bara avstånd" sa polisen till mig! Jag vet även att något sjukt och vidrigt hände mig (troligtvis innan jag fyllde sju år) men jag minns inte vad och sedan två stycken våldtäkter på det gjorde att jag skar mig själv i armar, ben och fötter och att jag lät mig utnyttjas sexuellt. Inte för att jag ville, inte för att jag njöt – utan för att jag mådde skit och för att jag hatade mig själv. Min omgivning hade lärt mig att jag inte var värd ett skit! Hur många vidriga killar och män har inte funnits i mitt liv?! Ju äldre jag blir desto mer äcklad blir jag över dem och över den värld vi lever i!
Så vad har detta gjort med mig?! Jo, jag har gått i sjukt många år i terapi och jobbar dagligen med min syn på mig själv – att se och förstå mitt eget värde och min egen vikt! Har jag någonsin tänkt tanken att utnyttja andra pga av detta? Nej, jag önskar ingen annan den skit jag själv gått igenom och den låga syn jag haft på mig själv!
Jag blir så jävla förbannad på denna sjuka mansdominerade värld som alltför sällan reagerar och ännu mer sällan agerar!
Etiketter:
2020,
Det här är jag,
Det här är vi,
Framtid,
fuckyou,
Historia,
Livet
fredag 8 maj 2020
Japan och Tokyo sommaren 2020
Näe det är inte synd om oss, men jag tror ändå att det är viktigt att få längta till saker och ting och att fortsatt ha drömmar – sånt är viktigt för den psykiska hälsan!
(Detta är också en bildbomb!;) )
I december förra året bokade vi in 2020 års sommarsemester som skulle gå till Japan, Tokyo och denna gång även någon/några omkringliggande städer.
Vi stannade hemma i Sverige hela 2019 för att kompensera för ytterligare en resa enda bort till Japan och för att spara. Denna gång var även tanken att vi skulle stanna i detta underbara och otroligt häftiga land i hela två veckor! Tidigare har vi bara varit där en vecka. Men det ser ju inte speciellt ljust ut med Covid-19 pandemin så någon resa till Japan lär knappast bli av i sommar! Vi hade verkligen behövt denna resa som familj just nu, men vem kunde ana att ett stort virus skulle ta över hela världen?!
(Detta är också en bildbomb!;) )
I december förra året bokade vi in 2020 års sommarsemester som skulle gå till Japan, Tokyo och denna gång även någon/några omkringliggande städer.
Vi stannade hemma i Sverige hela 2019 för att kompensera för ytterligare en resa enda bort till Japan och för att spara. Denna gång var även tanken att vi skulle stanna i detta underbara och otroligt häftiga land i hela två veckor! Tidigare har vi bara varit där en vecka. Men det ser ju inte speciellt ljust ut med Covid-19 pandemin så någon resa till Japan lär knappast bli av i sommar! Vi hade verkligen behövt denna resa som familj just nu, men vem kunde ana att ett stort virus skulle ta över hela världen?!
Titta vad små vi är!=) Jag och Thobbe på smekmånad i Tokyo i maj 2014.
Det var Thobbes dröm att åka till Tokyo – jag hade hellre åkt till New York, men vi gjorde så att Thobbe fick bestämma vart smekmånaden skulle gå och så fick jag bestämma temat på bröllopet!;) Nu i efterhand så är jag så glad över att det blev Tokyo och inte New York – nu är frågan vem av oss som älskar Tokyo mest!;)
Det finns så mycket att se där, så mycket att göra och alla människor är så trevliga och lugna!=)
Det var Thobbes dröm att åka till Tokyo – jag hade hellre åkt till New York, men vi gjorde så att Thobbe fick bestämma vart smekmånaden skulle gå och så fick jag bestämma temat på bröllopet!;) Nu i efterhand så är jag så glad över att det blev Tokyo och inte New York – nu är frågan vem av oss som älskar Tokyo mest!;)
Det finns så mycket att se där, så mycket att göra och alla människor är så trevliga och lugna!=)
Här går vi på Tokyos gator i natten, nygifta och tittar på våra ringar!;) <3<3<3
Det kändes också som att när vi var där på smekmånad år 2014 så gick mycket tid åt till att lära känna staden, kulturen och att hitta. Så när vi sedan bestämde oss för att åka dit igen sommaren 2018 så tänkte vi att vi skulle ha stor fördel att ha varit där förut!;)
Ett av ställena vi besökte på vår smekmånad var "Hello Kitty-land" Sanrio Puroland, vilket var en överraskning från Thobbe till mig. En hel värld för Hello Kitty och alldeles sådär supercoolt och galet som mycket japanskt är – så underbart! Så självklart var Hello Kitty-land ett måste även år 2018 när vi åkte dit med vår lilla Jiro och svärmor.
Jiro var ju bara åtta månader då och hängde liksom inte riktigt med. Faktum är att han somnade därinne ganska så snabbt – för mycket intryck!;) Det var även vagnförbud så större delen av Hello Kitty-land besökte vi inte då eftersom det var lite jobbigt att bära omkring på Jiro upp och ned för trappor. Hade säkert funkat jättebra om vi hade haft bärsele!;)
Nu för tiden så älskar Jiro Hello Kitty!;)
Nu för tiden så älskar Jiro Hello Kitty!;)
I Tokyo är det större skillnad på bar och restaurang än vad det är i Stockholm. Typ alla mastställen serverar alkohol, men barerna har oftast ingen mat utan som mest ätbart är snacks. På en bar kan man inte ta med sig barn. Inte för att musiken är skyhög utan för att folk röker hej vilt. Det är även tillåtet att röka på matställen, men då är det som det var i Sverige förut att man väljer bord för "rökare" eller "icke rökare". Utomhus råder det dock rökförbud – där är rökning hänvisad till inglasade rökrutor!
I sommar hade vi inte kunnat gå på ställen som Star Bar, då vi tänkt åka bara vi tre denna gång, men vi hade istället tänkt att besöka Disneyland och Pokémon. På Disneyland Tokyo var jag och Thobbe även på vår smekmånad!;)
Jag saknar verkligen den japanska sushin!!! Denna sushi är från en restaurang nära vårt senaste hotell i Shinjuku. Så sjukt god sushi! Vi år där hur många gånger som helst! Vi har även introducerat Jiro för sushi nu och han har fått öva lite med barn-pinnar inför resan i sommar!;) Han har även sushi-leksaksmat, vilket han fick väldigt tidigt!;)
Att vara i Tokyo är ju som att åka till framtiden och i sommar lär det har varit extra mycket framtid eftersom Tokyo planerat för OS 2020, vilket de redan hade börjat förbereda för när vi var där sommaren 2018. Men OS är ju inställt och det är väl lite det vi utgått ifrån...Vi tänkte att så länge japanerna inte ställer in OS så lär detta hinna ordna upp sig! Men så ställde de in OS och det var väl då vi började inse att vår sommarsemester till Japan inte kommer att bli av i år!=( Det är så surt! Det handlar inte om att vi inte förstår eller att vi inte respekterar detta utan det är bara så surt för vi hade verkligen sett fram emot detta och att ta med Jiro till Disneyland, att träffa Pikachu och Super Mario, samt att få visa allt som går att se och uppleva – alla spel, alla leksaker och hela atmosfären! Jiro hade älskat det!!!
Men nu får vi väl helt enkelt försöka få tillbaka pengarna för resan och hoppas på nästa år istället! Dock så vet vi ingenting om nästa år i nuläget – är det någon som gör det?
Avslutar detta inlägg med min favoritbild på mig och Jiro ifrån vår Tokyoresa år 2018! Jag verkligen älskar denna bild, men konstigt nog så hittar jag den ingenstans just nu så detta är en lågupplöst printscreen från min insta, tyvärr!
Etiketter:
2014,
2018,
2020,
Appar och spel,
Det här är vi,
Framtid,
Kärlek,
Småbarnsförälder,
Småbarnsliv,
Sommar,
Sorg
Vi har öppnat upp Landet Paradiset!;)
Vi har ÄNTLIGEN öppnat upp Landet Paradiset, för säsongen!;)
Varning för bildbomb! Tycker ni förresten om mycket eller lite bilder i ett inlägg?
Var för övrigt länge sedan jag skrev igen – jag tycker att det är svårt att veta vad jag skall skriva om. Det är inte så att jag har idétorka, skriver ju halva dagarna om allt och inget överallt. Men jag vet liksom inte riktigt vilket fokus jag skall ha här i bloggen! Vad tycker du om att läsa om i mina inlägg?
Kommentera gärna i inlägget!!!<3<3<3
Men vi öppnade iaf upp Landet Pradiset och se så soligt och fint det var! Näe - dessa två bilder är ifrån förra sommaren!;) Men de var liksom finare att ha som startbild än gråa bilder från när vi var där förr, förra helgen då det var iskallt och regnade! Jiros lekpark, till höger i bild, har förövrigt legat under vatten i vinter så hur hans sandlåda mår har vi inte vågat titta efter ännu! Faktum är att vattennivån stigit rejält jämfört med förra säsongen! Vår vänstra del av tomten (lite längre bort till vänster om bryggan) ligger än idag under vatten. Där brukar det vara fullt gångbart annars!
Trots att det var kallt så var det så sjukt skönt att få komma ut dit – till tystnaden och lugnet! Var även kul att få plocka fram allt igen och börja att plantera sallad och grönsaker!;) Hemma på Söder så flockas folk i parkerna och på uteserveringarna så fort solen tittar fram, trots Covid-19, så det kändes faktiskt riktigt bra att få komma bort ifrån folk helt och hållet ett tag.
Som vanligt när man öppnar upp så är det Massor att fixa! Förbränningstoan slutade att fungera så vi fick ringa och prata med servicejouren – tack och lov så var det bara att skruva lite, på ett specifikt ställe så gick den igång igen!;) Vi lade flera tusenlappar på att reparera den förra sommaren så vi vill helst slippa det denna gång!;)
Vattnet, som vi haft problem med enda sedan vi köpte stället, startade på första försöket i år så det var riktigt nice!;) Dock så har vi fortfarande inte vatten i bägge husen, då det är en del trasiga rör som behöver bytas och duschen sprutar om den är inkopplad, men men some day!;)
Inför förr, förra säsongen, alltså sommaren 2018 så förberedde vi Landet Paradiset för en bebis, då det var Jiros första säsong. Den sommarn var lite jobbig rent fysiskt därute, med bebis – blind, döv och senil katt, samt att jag länge hade ont i magmusklerna efter snittet. Men inför säsongen efter, alltså sommaren 2019 så behövdes stället barnsäkras en hel del mer och betydligt fler barnsaker behövdes! Jiro gick och försökte testa ödet hela tiden, samt behövde en massa saker för att vara underhållen. Så då åkte vi dit flera vändor, under flera veckors tid för att fixa iordning innan vi började sova kvar där. Nu är Jiro så stor och vill också gärna hjälpa till med saker och ting så nu åkte vi ut och sov kvar samma dag som vi öppnade upp!;)
Men Jiro har vuxit ur sin spjälsäng så vi behövde bygga upp en juniorsäng åt honom. Hemma i stan har han en hussäng som var skadad när vi fick den. Istället för att skicka en ny planka för att ersätta den planka som var skadad så skickade de en till säng så vi hade plötsligt två likadana sängar, fast en med en skadad planka. Perfekt att ha på landet tänkte vi, där vi ändå skulle behöva såga och bygga om sängen pga snedtak. Så det gjorde vi på lördagen, medans Jiro satt i vår säng och spelade på Bolibompa-appen!;)
Visst blev det bra?! Vi är supernöjda och Jiro likaså! Han tyckte att det var roligt att ha en likadan säng som hemma. Dock så slog han i huvudet i taket några gånger innan han vande sig med det låga taket.. Hemma i stan har vi tre meter i takhöjd men på landet så slår man i taket om man sätter sig upp i sängen utan att tänka – hände mig och Thobbe också första säsongen!;)
Det blev ju att möblera om lite där uppe för att få plats med sängen, vilket är lite bökigt pga takhöjden, trappräcket och den stupade trappen ned! Thobbe och Jiro fick vänta på nedervåningen medans jag flyttade om allt, annars hade det inte gått. En möbel fick vi inte plats med längre så den gick Thobbe med till andra huset – gästhuset. Så bra att ha ett "reservhus" att lägga grejor i!;)
Vi var också tvungna att säkra fönsterna, eftersom att Jiro nu skulle nå dem då han sover i öppen säng. Jag kom på det av en ren tillfällighet när jag var och handlade innan vi åkte ut och Thobbe trodde inte att det var nödvändigt, men vad gjorde Jiro så fort han fick vandra omkring däruppe? Jo, han försökte öppna fönsterna!=O
På övervåningen är det som två rum. Trappan är i det andra rummet så i dörröppningen rummen emellan sitter det en barngrind. Den satte vi upp redan förra året ifall Jiro skulle lyckas ta sig ur spjälsängen. Vi hade även babymonitor där ute då. Det har vi nu också och även kameraövervakning. Detta för att ha koll när han sover middag och vi är nere eller utomhus.
Men Jiro har alltid sovit i egen säng och i eget rum hemma i stan, så tanken är att han skall sova i det andra rummet på övervåningen, intill oss, så småningom. Där har vi även två stycken extrasängar som han egentligen hade kunnat sova i redan nu, men problemet är, som ni ser, trappan och trappräcket. Trappan är verkligen livsfarlig och "hålet ned" är längre än vad räcket sträcker sig så man måste liksom ha full koll när man går i det rummet så att man inte råkar kliva i hålet och ramlar ned för trappen! Jag har alltid varit rädd för trappor och höjder så jag har alltid hatat denna trappens utformning! Så innan Jiro får vara i det här rummet överhuvudtaget så måste räcker förlängas upp mot taket på något sätt så att han inte kan ställa sig i sängarna, klättra över och ramla ned. Vi har funderat på många lösningar – nu senast funderade vi på plexiglas. Alltså att man sätter plexiglas från golv upp till take, på baksidan av räcket – då blir det heller inte mörkare i rummet. Sedan måste såklart även dessa fönster i detta rum barnsäkras. Det finns även två stora hål i väggen som man kan krypa in i och gömma sig i – där är nog smartast att sätta luckor. Varför de som byggde och ägde husen före oss inte gjort detta är lite konstigt. Allt annat är så välplanerat och precis!
Men sen så har vi det här med trappen också...Hålet i golvet och sedan trappen ned. Vi försökte föst att sätta en grind där, innan vi satte den i dörrhålet mellan rummen, men den hade enkelt gått att klättra/ramla över så här behövs nog en stor grind som går från trappsteget och enda upp till taket. Vart man hittar en sådan vet jag inte!;)
Detta får bli ett projekt, kanske nästa år!;)
Är verkligen jättenöjd med hur det blev och att det blev så snyggt även fast vi sågade av de två inre pinnarna på sängen och var tvugna att skippa hustaket. Anledningen till att vi behöll höjden på de tre främre pinnarna var för att sängen skulle få behålla en del av sin fina design!;)
Slutligen så har vi två bilder från vår badpool på vår brygga från i somras!;) Den poolen är verkligen guld! Jag kan ta ett simtag i den!;) Dock så blev det inte riktigt lika mycket bada förra året som vi hade hoppats på, pga tråkigt väder. Får se hur det blir i år. Vår semesterplan är att åka till Japan, men iom världsläget nu så lär det ju inte bli av utan då blir det istället en till hel semester ute på Landet Paradiset!;)
Varning för bildbomb! Tycker ni förresten om mycket eller lite bilder i ett inlägg?
Var för övrigt länge sedan jag skrev igen – jag tycker att det är svårt att veta vad jag skall skriva om. Det är inte så att jag har idétorka, skriver ju halva dagarna om allt och inget överallt. Men jag vet liksom inte riktigt vilket fokus jag skall ha här i bloggen! Vad tycker du om att läsa om i mina inlägg?
Kommentera gärna i inlägget!!!<3<3<3
Men vi öppnade iaf upp Landet Pradiset och se så soligt och fint det var! Näe - dessa två bilder är ifrån förra sommaren!;) Men de var liksom finare att ha som startbild än gråa bilder från när vi var där förr, förra helgen då det var iskallt och regnade! Jiros lekpark, till höger i bild, har förövrigt legat under vatten i vinter så hur hans sandlåda mår har vi inte vågat titta efter ännu! Faktum är att vattennivån stigit rejält jämfört med förra säsongen! Vår vänstra del av tomten (lite längre bort till vänster om bryggan) ligger än idag under vatten. Där brukar det vara fullt gångbart annars!
Trots att det var kallt så var det så sjukt skönt att få komma ut dit – till tystnaden och lugnet! Var även kul att få plocka fram allt igen och börja att plantera sallad och grönsaker!;) Hemma på Söder så flockas folk i parkerna och på uteserveringarna så fort solen tittar fram, trots Covid-19, så det kändes faktiskt riktigt bra att få komma bort ifrån folk helt och hållet ett tag.
Som vanligt när man öppnar upp så är det Massor att fixa! Förbränningstoan slutade att fungera så vi fick ringa och prata med servicejouren – tack och lov så var det bara att skruva lite, på ett specifikt ställe så gick den igång igen!;) Vi lade flera tusenlappar på att reparera den förra sommaren så vi vill helst slippa det denna gång!;)
Vattnet, som vi haft problem med enda sedan vi köpte stället, startade på första försöket i år så det var riktigt nice!;) Dock så har vi fortfarande inte vatten i bägge husen, då det är en del trasiga rör som behöver bytas och duschen sprutar om den är inkopplad, men men some day!;)
Inför förr, förra säsongen, alltså sommaren 2018 så förberedde vi Landet Paradiset för en bebis, då det var Jiros första säsong. Den sommarn var lite jobbig rent fysiskt därute, med bebis – blind, döv och senil katt, samt att jag länge hade ont i magmusklerna efter snittet. Men inför säsongen efter, alltså sommaren 2019 så behövdes stället barnsäkras en hel del mer och betydligt fler barnsaker behövdes! Jiro gick och försökte testa ödet hela tiden, samt behövde en massa saker för att vara underhållen. Så då åkte vi dit flera vändor, under flera veckors tid för att fixa iordning innan vi började sova kvar där. Nu är Jiro så stor och vill också gärna hjälpa till med saker och ting så nu åkte vi ut och sov kvar samma dag som vi öppnade upp!;)
Men Jiro har vuxit ur sin spjälsäng så vi behövde bygga upp en juniorsäng åt honom. Hemma i stan har han en hussäng som var skadad när vi fick den. Istället för att skicka en ny planka för att ersätta den planka som var skadad så skickade de en till säng så vi hade plötsligt två likadana sängar, fast en med en skadad planka. Perfekt att ha på landet tänkte vi, där vi ändå skulle behöva såga och bygga om sängen pga snedtak. Så det gjorde vi på lördagen, medans Jiro satt i vår säng och spelade på Bolibompa-appen!;)
Visst blev det bra?! Vi är supernöjda och Jiro likaså! Han tyckte att det var roligt att ha en likadan säng som hemma. Dock så slog han i huvudet i taket några gånger innan han vande sig med det låga taket.. Hemma i stan har vi tre meter i takhöjd men på landet så slår man i taket om man sätter sig upp i sängen utan att tänka – hände mig och Thobbe också första säsongen!;)
Det blev ju att möblera om lite där uppe för att få plats med sängen, vilket är lite bökigt pga takhöjden, trappräcket och den stupade trappen ned! Thobbe och Jiro fick vänta på nedervåningen medans jag flyttade om allt, annars hade det inte gått. En möbel fick vi inte plats med längre så den gick Thobbe med till andra huset – gästhuset. Så bra att ha ett "reservhus" att lägga grejor i!;)
Vi var också tvungna att säkra fönsterna, eftersom att Jiro nu skulle nå dem då han sover i öppen säng. Jag kom på det av en ren tillfällighet när jag var och handlade innan vi åkte ut och Thobbe trodde inte att det var nödvändigt, men vad gjorde Jiro så fort han fick vandra omkring däruppe? Jo, han försökte öppna fönsterna!=O
På övervåningen är det som två rum. Trappan är i det andra rummet så i dörröppningen rummen emellan sitter det en barngrind. Den satte vi upp redan förra året ifall Jiro skulle lyckas ta sig ur spjälsängen. Vi hade även babymonitor där ute då. Det har vi nu också och även kameraövervakning. Detta för att ha koll när han sover middag och vi är nere eller utomhus.
Men Jiro har alltid sovit i egen säng och i eget rum hemma i stan, så tanken är att han skall sova i det andra rummet på övervåningen, intill oss, så småningom. Där har vi även två stycken extrasängar som han egentligen hade kunnat sova i redan nu, men problemet är, som ni ser, trappan och trappräcket. Trappan är verkligen livsfarlig och "hålet ned" är längre än vad räcket sträcker sig så man måste liksom ha full koll när man går i det rummet så att man inte råkar kliva i hålet och ramlar ned för trappen! Jag har alltid varit rädd för trappor och höjder så jag har alltid hatat denna trappens utformning! Så innan Jiro får vara i det här rummet överhuvudtaget så måste räcker förlängas upp mot taket på något sätt så att han inte kan ställa sig i sängarna, klättra över och ramla ned. Vi har funderat på många lösningar – nu senast funderade vi på plexiglas. Alltså att man sätter plexiglas från golv upp till take, på baksidan av räcket – då blir det heller inte mörkare i rummet. Sedan måste såklart även dessa fönster i detta rum barnsäkras. Det finns även två stora hål i väggen som man kan krypa in i och gömma sig i – där är nog smartast att sätta luckor. Varför de som byggde och ägde husen före oss inte gjort detta är lite konstigt. Allt annat är så välplanerat och precis!
Men sen så har vi det här med trappen också...Hålet i golvet och sedan trappen ned. Vi försökte föst att sätta en grind där, innan vi satte den i dörrhålet mellan rummen, men den hade enkelt gått att klättra/ramla över så här behövs nog en stor grind som går från trappsteget och enda upp till taket. Vart man hittar en sådan vet jag inte!;)
Detta får bli ett projekt, kanske nästa år!;)
Är verkligen jättenöjd med hur det blev och att det blev så snyggt även fast vi sågade av de två inre pinnarna på sängen och var tvugna att skippa hustaket. Anledningen till att vi behöll höjden på de tre främre pinnarna var för att sängen skulle få behålla en del av sin fina design!;)
Spjälsängen tänkte jag först skulle flyttas över till andra huset, men det var dels för omständigt att försöka få ned den i trappan utan att bygga isär den och så kom jag på att det ändå vore bra att ha en spjälsäng också där inne i sovrummet för tänk om det kommer ett syskon inom något år!;)
Såhär såg båten ut när vi packat den full för säsongsöppningen! Ja, vi tre fick också plats där i!;) Jiro tyckte att det var spännande och lite läskigt att åka båt, men satt stilla och fint i mitt knä medans Thobbe rodde. Förra året fick man verkligen träna armarna för att hålla reda på Jiro så att han inte skulle ramla ur båten och i vattnet. Självklart har han flytväst men är liksom lite onödigt och kan bli en traumatisk upplevelse att ramla i vattnet ändå!
Jiro tyckte även att det var spännande att få leka med alla leksaker han inte sett sedan förra säsongen. Oklart vad han minns och inte från dess – det borde inte vara mycket men ibland verkar det ändå som att han minns en del från då. Jag har ju mina första minnen från när jag var tre år.
På landet har vi ingen TV – eller jo, vi har två stycken TV-apparater med parabol men det är tysk TV och vi har aldrig fattat hur man får in något annat så vi kör en del barn-dvd på TV´n och sedan så streamar vi på datorn med nät från mobilerna.
Jiro tyckte även att det var spännande att få leka med alla leksaker han inte sett sedan förra säsongen. Oklart vad han minns och inte från dess – det borde inte vara mycket men ibland verkar det ändå som att han minns en del från då. Jag har ju mina första minnen från när jag var tre år.
På landet har vi ingen TV – eller jo, vi har två stycken TV-apparater med parabol men det är tysk TV och vi har aldrig fattat hur man får in något annat så vi kör en del barn-dvd på TV´n och sedan så streamar vi på datorn med nät från mobilerna.
Vi streamade även i värmen till frukost! Näe, även dessa två bilder är ifrån förra sommaren!;) Jag älskar verkligen att ligga där i hängmattan och bara vara! Fan vad skönt och underbart det är! I år kanske även Jiro har ro att ligga bredvid en ibland – tidigare år har det varit så att man har fått njuta i hängmattan i max 2 minuter innan man varit tvungen att hoppa upp för att rusa efter Jiro som varit på väg någonstans eller försökt att klättra upp på något!;) Är verkligen mycket mer att tänka på när det kommer till barn i samband med hus och tomt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)