Det är en skrämmande värld vi lever i, men jag är inte rädd...

Jag har alltid trott att världen är god...
    Detta trots att jag många, många gånger har fått uppleva raka motsatsen. Men jag tror gott om folk, det har jag alltid gjort! Däremot då har jag lärt mig att man inte kan lita på NÅGON.

Jag tror att det är jätteviktigt att man behåller sin tro på en god värld, annars blir man nog bitter. Och det sista som överger en är hoppet!
    Dessutom så skall jag, enligt min tro - tro, hoppas, och kämpa för en god värld.
Människan är i grunden god. Det lilla barnet är helt oskyldigt. Det är upp till oss andra vad vi gör med det lilla oskyldiga barnet - det är vi som formar dess framtid!
    Men i slutändan e det ändå upp till oss själva, som vuxna, vem vi vill vara, och hur vi vill vara mot andra.

Enligt Bibeln så har vi egenskaper, eller vad man skall kalla dem för, som svartsjuka, avundsjuka och skadeglädje, för att vi skall lära oss hur vi skall bete oss.
    Dessa "egenskaper" är alltså tester/prover för att vi skall lära oss att hantera saker och ting, lära oss hur vi INTE skall göra. Det är därför vi har samvete.
När vi gör någon illa så mår vi dåligt och får skuldkänslor och ångest. Alla friska mskor har ett samvete.

Men det finns något som är mkt, mkt farligare än dessa "egenskaper", och det är maktbegär.
    Att vilja ha makt, oavsett pris, bara man får makten, makten att bestämma, även fast man hanterar frågan/personen HELT fel. Och då, då är man ute på hal is! 
    Detta maktbegär av andra, har jag stött på en hel del under en längre tid nu. Hittills så har detta bara gjort mig äcklad, och gjort att jag velat kämpa ännu mer för rättvisan och ett samhälle där vi behandlar andra som vi själva vill bli behandlade!
Men maktbegär är något ont, och de som har det är oftast beredda att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Och de ger inte upp förrän de har nått sitt mål! 
    Men jag tror stenhårt på rättvisan!   

En känsla...

Idag e jag helt jävla seg!
    Jag måste ha något att göra hela tiden. Något som tillfredsställer mig på något sätt.
Ett uppdrag som e viktigt för andra, en viktig konferens, en stor förhandling, en utbildning.
    Någonting som drar mig framåt, som är betydelsefullt, och som därmed håller mig sysselsatt.
Har jag inte det så kommer ångesten och knackar på, på två röda. och den kommer kraftigt!
Idag har den besökt mig nästan hela dan. Därför sov jag bort halva dan idag, vilket annars inte e likt mig.

Jag vaknade straxt efter sex i morse, men fortsatte sedan att sova igen runt sju. Sen vaknade jag efter lunch nån gång. Sedan dess har det krupit i hela kroppen.
    Det enda jag har kunnat göra idag, är att läsa mail, ringa personliga samtal, etc etc. Sådant som jag alltid har svårt att ta tag i. Därför har dagens ångest blivit extra kraftig idag, eftersom även dessa saker ger mig ångest. 

Är jag inte alltid i full gång så mår jag dåligt. Det enda som då kan rädda mig, förutom att hoppa på ett till projekt, e att gå och prata hos psykologen. Men nu har jag ju ingen sån längre...Men jag måste skaffa en, SNART, för jag har fokuserat ovanligt mkt på mina armar på sistone. Jag skulle hata mig själv om jag skulle börja attackera dem igen... 

Fackligt, och Handels 100 år!!!=)

Så ska man INTE göra!;)

Just nu är det jättemkt fackligt igen, and im facking loving it!!!=P
    Jag e involverad i en del förhandlingar på andra arbetsplatser, och hjälper till med råd, stöd och teknik, och så har jag mina egna. Just nu fem stycken, varav en lite större.
Det e riktigt nyttigt, så att man inte bara "vilar ut" emellanåt, och tappar gnistan och tugget! Men ibland e det riktigt frustrerande och tidsödslande då man måste förklara att; "Så här/där får du inte göra", "Det där kan du inte göra", "Så där funkar det inte", och "Jag skulle råda dig att inte göra si, utan att istället göra så, då du annars bryter mot både lag och avtal".
    Ibland får man även kommentaren: "Men det där e ju ert avtal". Den e så sjukt pinsam så det finns inte!!!

Men det e en del att göra nu, och jag e taggad som fan! Under hösten så kommer det även att vara en hel del utbildningar, småjobb, och så börjar ju avtalsrörelsen igen. Den ser jag verkligen fram emot, och jag önskar och hoppas verkligen att få sitta med i förhandlingarna om vårt kommande avtal! Men chansen e nog tyvärr inte så stor, då det e väldigt få platser, men jag hoppas!

I lördags firade vår handelsavdelning 100 år!
Detta firades i stadshuset!
Där samlades en massa ombud, ombudsmän, och handelsanställda. 

 Under kvällen så fick vi lyssna till vår fackliga historia, på ett humoristiskt sätt, med hjälp av Sissela Kyle.
De bjöd även på dans och musik, samt tal som gav mig gåshud!;)
När jag ska iväg, så börjar jag ALLTID i sista sekunden! Istället för att göra mig klar så kollade jag på Pippi Långstrump!=P Så det blev lite stressigt sedan!
Lite mer än en timme innan jag skulle iväg, så drog jag med mig min pojke ut för att leta efter svart sprayfärg, utan att säga vad vi letade efter, det gör jag ALDRIG, och det stör ALLTID honom!=P

Innan jag började att spraya mitt löshår med svart färg, så färgade jag det. Det var tydligen inte så smart! Det stank som fan i hela huset! Plast och dessa kemikalier går nog inte ihop! Jag blev helt yr i huvudet, och orolig för Gregge! Min pojke blev orolig för mig och knöt vardagsrumsduken runt mitt ansikte!;)

Sprayfärgen som inte skulle färga, enligt frisören, färgade som fan! Så jag fick hitta på en ny frilla i sista sekunden också, för att inte bli helt svart på både klänning och rygg!

När jag äntligen var klar så var klockan 18:54, och min pojke fick akutbeställa en taxi! Jag skulle vara i stadshuset kl.19=P

STADSHUSET:

Välkomst tal

Bildskärm som visade fackliga och politiska bilder

Maten

=)

Uppträdande i form av dans

Bilder ifrån skärmen

Underbara Olof Palme!=)

Sissela Kyle

Del av showen

Jag och en facklig kollega

Jag och en facklig kollega

Jag och en riktigt grym ombudsman

 Kvällen var som en saga, fast ändå gripande.
Jag har läst på en hel del om vår fackliga historia, så jag känner till det mesta. Men att få höra den eka emellan stadshusets väggar, i mikrofon, gjorde mig tårögd.
Kampen har varit, tuff, hård, och ibland blodig. Och det var väl därför, kan jag tänka mig, som man valde att låta en komiker framföra det hela, så att det inte bara skulle bli tårar i salen, utan även skratt!;)
Men den är inte över, det e väldigt viktigt att inte glömma bort det!
Då desserten gjorde entré så kom servitörerna in med sprakande tallrikar, i nedsläckt sal, till musik ifrån Star Wars, ha ha, klockrent!
Och när 1:e ombudsmannen, och avdelningens ordförande skulle hålla tal, så spelade man först "Internationalen", synd bara att vi inte fick sjunga den!
Kvällen var underbar, men alldeles för kort!
Underhållningen slutade vid 23. och då ställde man sig i bar-kön, vilket jag gjorde till ca.23:30, och sedan så stänger stadshuset kl.01.
Jag hade velat få mer tid till att hinna prata med folk. Och då dansen började, kl.23, så drog många hem!