Min självbiografi "Innanför mina rosa små väggar" är allt utom utelämnande - den är utlämnande!;) Det har jag iaf fått höra utav många att den är!
Om man skall skriva en självbiografi, så måste det ju finnas en anledning till att man vill skriva en sådan, och om man väljer att skriva en sådan så är det väl väldigt konstigt/ologiskt att inte utlämna sig själv och sitt liv..? Varför skriva en självbiografi om man inte har något att säga och berätta om, av sitt liv?! Men ja, jag är väldigt ärlig i min självbiografi, men jag tror inte att det är det folk reagerar på..."Den är rolig men väldigt mörk" säger många, men det är hittills endast en som vågat ta upp att den innehåller väldigt mycket sex. Ja, den innehåller en hel del sex - både bra och väldigt negativ sådan! Och det finns en anledning till att den gör det också, men jag kan även erkänna att jag själv, efter att boken kommit ut, började att tänka väldigt mycket på just detta område och tyckte att det kändes lite smått obehagligt att vem som helt i hela landet nu kunde läsa allt detta! MEN... Det svider och stör oftast folk lite extra när en kvinna tar upp detta ämne - även fast det idag inte är "ovanligt". Jag tror t.ex. inte att TV-serien "Sex and the city" hade blivit lika populär med dessa fyra framgångsrika kvinnor med attityd, utan sex! Men min bok handlar inte om sex, även fast den innehåller mycket sex - den handlar om hur man behandlar människor och hur svårt det kan vara att förstå varför folk gör som dem gör och vilka konsekvenser detta kan ge!
Jag tror även väldigt starkt på kärlek, trygghet och chansen till att få utvecklas i sin egen takt och med det man själv brinner för och pratar därför även en hel del om barndomen och uppväxtens vikt. Det är även därför min självbiografi är skriven i kronologisk ordning, för att den inte skulle ge samma effekt och tydlighet annars, även fast detta kan sänka "spänningen" och gå emot "dagens norm". Det finns många delar i min självbiografi jag helst inte skulle vilja skriva om en gång till, och många delar jag aldrig vill uppleva igen, men jag tror på att man går igenom saker och ting utav en anledning, så jag är ändå glad över de erfarenheter jag fått! Iom detta var "Innanför mina rosa små väggar" oerhört jobbig att skriva emellanåt, och jag har själv aldrig läst den! Jag vet därför att den inte är helt perfekt skriven, men jag är oerhört glad över att budskapet ändå går fram!
Jag har idag börjat att få en del anonyma mail och dylikt ifrån personer som läser/läst min självbiografi och känner igen sig själva på olika sätt och utlämnar sig själva för mig i sina mail. Jag tycker detta är vacker och det var precis dit jag ville komma! - Ensam är aldrig stark utan man behöver stöd utav andra!
En andra vända utav min självbiografi finns nu på cdon, adlibris, bokia och bokus och den sålde i marsmånad slut på folkhögskolan Runö!;) Har även fått höra att den varit med i någon biblioteksvecka med fokus för unga, nedåt i landet!;)
Min nya bok "Kampen - I det moderna samhället" har jag nu äntligen fått ett första exemplar utav!;) Även i denna bok är jag rakt på sak och jag har försökt att vända och vrida på de olika samhällsproblemen och dra dem till sin yttersta spets!
Fackliga och politiska saker, men framförallt fackpolitiska saker är något som kan störa och irritera många! Varför är det så viktigt? Varför skall man tycka så mycket? Varför har det med varandra att göra? osv, osv.
Jag tror därför att även denna bok kommer att väcka en del bitterhet hos folk, men min förhoppning är att man skall få större förståelse kring varför fackföreningsrörelsen är viktig, att allt är politik och att det därför är oerhört viktigt att rösta - och vad och vilka arbetarrörelsen faktiskt är och står för!;) Även denna bok finns inom kort på cdon, adlibris, bokia och bokus...
Det här med jämställdhet och att kalla sig för feminist har blivit ett hett samtalsämne! Tyvärr har debatten inte riktigt lett åt det håll jag hade önskat!
Många stora politiska män har nu valt att kalla sig för feminister, medans andra högt uppsatta gubbar valt att inte sätta en "stämpel" på sig, och en del kvinnor pratar om att man inte riktigt förstår debattens innehåll, då man inte upplever någon problematik med att vara kvinna!
Om vi då börjar med begreppens innebörd! Om man slår upp ordet jämställdhet i en ordbok så står det; "Lika rättigheter för män och kvinnor" Feminism/feminist; "Feminism är en samling rörelser och ideologier som verkar för
kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och kvinnans
likställighet med mannen. Feminist var en person som inte anpassat sitt beteende till de förhärskande könskonventionerna. Ordet lanserades som benämning på kvinnosakskamp vid den
internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. Det avsåg då framför
allt lika rättigheter, inte minst i ekonomiskt hänseende." Svårare än så är det inte! Men vad är då problemet? - Varför är detta ett sådant laddat ämne?
För flera hundra år sedan dyrkades kvinnan, då man såg henne som helig för att hon kunde föda barn och sätta liv till världen. Om vi tittar på det århundrade jag kommer ifrån - 1900-talet så kan man istället se en väldigt negativ kvinnosyn, men samtidigt en relativt stor framgång för kvinnan!
Till en början fick hon inte arbeta, och i vissa fall inte heller studera, utan hon skulle vara hemma och ta hand om hushållet samt om hushållets barn. De kvinnor som inte kunde få barn då? Var de inte "riktiga" kvinnor?
Sedan blev kvinnan en slags sexsymbol och ordet "pinuppa" blev världskänt! Pinuppan var något för mannen att titta på och njuta utav, medans frun där hemma hade sin plats i tvättstugan, vid strykjärnet och framför spisen! Men oavsett så skulle hon vara fin i håret, vara glad och underhållande, inte klaga och bära kjol för att visa sina fina spiror samt för att symbolisera att hon var just kvinna. Detta oavsett väder och aktivitet. Vid hästridning t.ex. har kvinnan länge ridit med bägge benen på samma sida av hästen, istället för att göra något så enkelt som att ha byxor på sig och kunna sitta både säkrare och bekvämare på hästen. Min mormor har berättat att när hon var ung så hände det att nylonstrumpbyxorna frös fast på benen på vintern.
Jag har aldrig sett min farfar laga mat, utan det har varit farmors "uppgift" - sedan några år tillbaka har hon slutat med detta och de äter nu oftast ute istället. Många äldre män, som blivit änklingar, vet inte ens hur man lagar mat! De har aldrig "behövt" lära sig detta, då det inte varit "deras" uppgift!
Men så reste sig kvinnan upp! Först började hon att förvärvsarbeta, de lediga stunder hon hade, ifrån man och barn. I Stockholm ägde en demonstration om fler dagisplatser rum då kvinnan kämpade för att bli mer självständig och ville ut på arbetsmarknaden på riktigt! En mänsklig rättighet är ju ändå att få äga sig själv och att ha rätten att kunna klara sig själv, eller hur? Men utan egna pengar är man beroende utav någon annans pengar - i detta fall mannens, och utan inkomst överlever man inte på sin pension och är även i äldre dagar beroende utav sin partner, och om han inte finns kvar hos en då? Och om det är två kvinnor som lever ihop, hur blir det då?
Idag har pinuppan förvandlats till en "reklamkvinna", ett ideal som inte göms i några pinupp-tidningar, utan sitter uppe överallt - i busshållplatser, i tunnelbana och i stora inglasade - lysande skylttavlor ute på gator och torg.
Pinupp-tidningskvinnan har förvandlats till en platsikopererad kvinna med silikonbröst. 50-talets kvinnoform kallas idag för "mullig" och jämförs med den "moderna" kvinnoformen. På något sätt verkar man tycka att man kommit långt när man nu år 2014 givit plats åt den "mulliga kvinnan" även på framsidan utav de kataloger som kommer hem i brevlådan. Fick senast här om veckan hem en katalog med "idealkvinnan" och "den mulliga kvinnan" på framsidan - jag blev arg och slängde skiten i soporna!
Det är däremot inte konstigt att dagens kvinna arbetar, bär kavaj och portfölj - men helst kjol till detta förstås! Däremot så tjänar hon inte i närheten utav lika mycket som mannen! Hon arbetar sällan heltid, då många arbetsgivare inte vill ge kvinnor heltid - speciellt inte om de är i den ålder man "bör" skaffa barn i - då skall hon istället vara glad över att hon får en trygg anställning, överhuvudtaget!
Minimilönerna gör inte skillnad på kön, men lönehöjningen därefter gör detta och kan vara svår att spåra! Sedan är kvinnan oftast den som är hemma både mest och längst under föräldraledigheten iom att det oftast är billigast för hushållet, då kvinnan tjänar mindre än mannen. Men det tar inte slut här, utan när barnet/barnen sedan börjar på förskola, så går kvinnan oftast ned ytterligare i tid, medans mannen arbetar heltid, för att hämta och lämna på förskola. Och i dagens samhälle, när även äldreomsorgen krakelerat, så är det inte ovanligt att kvinnan går ned YTTERLIGARE i tid för att även hinna med att ta hand om sina äldre släktingar! Är inte detta mönster skrämmande likt det förgångna? - Hushållsansvar och arbete! Om man gör en enkel uträkning på inkomstsnittet mellan män och kvinnor inom de vanliga arbetaryrkena så kommer man fram till följande: - Män tjänar 8035kr mer i månaden än kvinnor - Män tjänar 96000kr mer per år än kvinnor
Man jobbar i snitt i 40 år utav sitt liv, på den tiden får männen; -3840 000kr mer än kvinnor -883 200kr mer i pension än kvinnor (allmän+tjänstepension) Män tjänar totalt på 40 år; -4723 200kr mer än kvinnor!! Jag kan bara titta på mig själv och se detta tydliga mönster! Jag har aldrig arbetat heltid, eller rättare sagt, jag har aldrig haft en heltidsanställning men har många, många gånger kommit upp i dem timmarna och flera gånger tom över! Min blivande man, som inte har i närheten utav samma arbetslivserfarenhet som jag har, arbetar heltid och både tjänar mer än jag och får in mer pengar på pensionskontot än vad jag får. Ändå har jag haft fler jobb än honom, och varit i arbetslivet längre än honom och han och jag är inte unika!
Vad är då problemet? Varför är det så här? Varför gör vi inte något åt det? Vad är vi rädda för? Vilka är rädda för en förändring utav detta?
Jag skulle nog säga som så att det både handlar om makt och att man skäms! Om man tittar på de högt uppsatta männen som kallar sig för feminister så blir det hyllade, medans de kvinnor som kallar sig för feminister får frågor som; "Vadå, rakar du dig inte under armarna?/ Rakar du inte benen?/ Hatar du män?" Om vi istället vänder på det - hatar de män som som kallar sig feminister män? Rakar sig inte de män som kallar sig feminister?
Som jag tidigare sa så handlar jämställdhet och feminism om allas lika värde, oavsett kön, vad har det då med hat och hår att göra?! Jag fattar verkligen inte! Det enda svaret jag kan finna är RÄDSLA! En rädsla för att kvinnan skall bli för stark, en rädsla för att man skall komma till något så mänskligt som att konkurrera med kompetens och inte lön och kön! Och en rädsla för att behöva öppna sina ögon och inse att vi ännu inte är framme vid målet!
Det jag försöker säga är att denna acceptans, om något så oacceptabelt som ojämställdhet inte bara är männens fel, utan även kvinnors! Vi har idag en regel om att varannan person på t.ex. riksdagslistan skall vara kvinna - är det en seger?! Nej, det är snarare en förlust att vi ens måste ha en sådan regel år 2014! Kvinnan har nästan haft rösträtt i 100 år, men vi har inte samma rätt att vara politiskt aktiva! Och det är inte ett dugg populärt att prata om detta!
När jag tar upp jämställdhetsfrågor på Facebook så får jag kommentarer och mail ifrån män som tycker att jag inte ser hur svårt männen faktiskt har det - och av kvinnor som tycker att jag överdriver och generaliserar! Om jag skall generalisera så kan jag säga att är det några som är duktiga på att hålla ihop så är det männen, och är det några som är duktiga på att inte hålla ihop och tävlar mot varandra så är det kvinnorna, och i denna fråga så syns det verkligen!
Jag skäms inte för att vara kvinna, varför skall jag göra det? Jag ser mig inte som mindre värd för att jag inte har en snabel mellan benen, varför är den så viktig inom så många områden? Och jag skäms inte över att stå för att detta är ett problem och att det är så här verkligheten ser ut! Men jag skäms däremot över att vi inte kommit längre än så här, och över att vi inte gör något åt detta på riktigt! Samt att vi kvinnor fortfarande inte, år 2014, har ett riktigt ord för våra könsorgan, medans männen har hur många som helst! Om det nu är så viktigt, varför har vi då inte ens ett eget ord?!
Kamp är läskigt, kamp kräver styrka och tålamod, så är det bara! MEN RÄDSLAN RÅDER! Jag känner av detta dagligen! Jag är både ung och kvinna - vilket ställer till det inom många områden! Hade jag varit man hade det inte spelat någon roll om jag hade varit ung eller medelålders! Hade jag varit ung, kvinna, med funktionshinder och annan etnisk bakgrund så hade jag kvalat in både här och där! Men jag är ung, kvinna och bisexuell - det räcker inte helt och hållet! Och det är här man kommer in på ett till läskigt område...tycker jag nu illa om dessa personer, är jag rasist? NEJ, det är inte det, det handlar om! Utan det handlar om själva kategoriseringen - det är DEN jag inte tycker om! Är du kvinna, så är du mindre värd! Är du en ung kvinna så är du ännu mindre värd, fast en del unga är ändå bra att ha för framtidens skull! Men har du ett funktionshinder, en annan etnisk bakgrund än det land du bor i, och en sexuelläggning som inte följer normen - så är det lite synd om dig och vi måste "skydda" dig! Könet, läggningen, ursprunget, åldern, utseendet, diagnosen - inget utav detta skall ha någon betydelse, vi är alla människor!!! Varför är det då så svårt att få alla att behandlas som just människor då? KATEGORISERINGEN MÅSTE DÖ UT!
Samtalade för en tid sedan med en kille jag inte kände...vad är det första vi frågar när vi träffar nya människor? Jo; "Vad heter du?, Vad jobbar du med?, Hur gammal är du?, Vart bor du?" Vad säger egentligen svaren på dessa frågor om människan vi pratar med? - INGENTING! Därför försöker jag fly dessa frågor, och denna gång jag gjorde detta, såg det ut som följande: Då jag inte ville svara på hur gammal jag var så verkade vi fastna vid denna fråga! Jag har märkt att när man får åldersfrågan utav äldre och ställer samma fråga tillbaka så får man en chockerande min utav att man ställt en så pass "olämplig" fråga. Denna gång ställde jag samma motfråga till en ung kille - fick inget svar, men var oerhört viktigt att jag skulle svara! Sedan
får jag en kommentar på att jag ser yngre ut än hur gammal jag "verkar vara", iom de
frågor jag pratar om. Berättar att jag Kämpar emot förtryck, normer och utanförskap och därmed försöker kämpa för våra
unga, gamla och kvinnor. Sedan förklarar jag att kvinnor inte blir
"tillräckligt" gamla inom mansdominerade områden förrän hon e typ 60,
medans männen behöver va typ 23, men samtidigt så minskar vårt kvinnliga värde
när vi e just 60. Efter detta fick jag en lång sympatiförklaring på hur jävla
synd det är om 30-åriga män inom innebandyn, som anses vara så åldersutsatta och
diskriminerande, att jag absolut aldrig skulle kunna förstå och jämföra mig med
detta som kvinna!... Jag kunde konstatera följande efter detta; *ett - jag har fortfarande inte snabel och förstår
därför inte. *Två - jag har uppenbarligen missat ett stort
samhällsproblem. *tre - finns andra som har större ålderskomplex än
jag själv. *fyra - jag blir fan mörkrädd!
Avslutningsvis så skulle jag vilja rekommendera en riktigt, jävla bra film som handlar om skillnaden mellan män och kvinnor, och hur det kan se ut och bli om man försöker göra något åt det och hur de feministiska männen då helt plötsligt kan ändra åsikt! Jag fick alltid, på lågstadiet, höra att jag både väsnades och tog för mycket plats som tjej - ändå var jag som motsvarigheten till den kille som tog mest plats i klassen. På mellanstadiet, och början utav högstadiet, blev jag sedan tyst för att till sist klassas som annorlunda/speciell, och idag kallas för en snusande feminist som tar saker och ting på för stort allvar!
Detta är ett klipp ur filmen "Så mycket starkare" - har ni inte sett den, se den nu! Har ni sett den - se den igen! Den borde ingå i skolundervisningen!
Det här är min mormor - Clary. Hon är 86 år och är en vanlig arbetare, uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Hon har arbetat sedan tidiga tonåren och har i större delen utav sitt arbetsliv arbetat inom vården. Utöver detta var hon fackligt aktiv i många, många år under sitt arbetsliv, aktiv inom Socialdemokraterna sedan barnsben i Unga örnar, trebarnsmor och har alltid betalat skatt! I övrigt är hon mitt allt!!!<3
Idag lever hon ensam och tycker om att ägna sin fritid åt teater, kyrkan och politik. Som gammal är det inte alls ovanligt att man får en del medicinska behov och skavanker, och som arbetare i ett långt och tungt arbetsliv är det heller inte ovanligt att man får lite fler sådana än andra. Min mormor både ser- och hör riktigt dåligt. Hon har problem med sitt ena ben, har en ny hjärtklaff, pacemaker, kol och åldersdiabetes - men hon är en riktig kämpe!!!
Mormor fick tidigt lära sig i livet att kämpa och göra rätt för sig, och gör detta än! Men så fick mormor en dag väldigt ont i ryggen, och sedan även magen. Hon svullnade upp och blev stor som en ballong i hela kroppen och bestämde sig för att söka läkarvård. Det visade sig att detta var lättare tänkt och sagt än gjort! Mormor tog sig till sjukhuset straxt efter lunchtid. Detta sjukhus har haft kraftiga nedskärningar och har långt ifrån 100%-ig verksamhet - hon skickades, efter någon timme, vidare till nästa sjukhus. Detta sjukhus har fått en privatiserad enhet samt en del nedskärningar på olika håll och kanter. Denna dag hade de massvis utav patienter på akutmottagningen och inga lediga platser - straxt efter midnatt, ca. 7-8 timmar efter att hon kommit dit, skickades hon vidare till nästa sjukhus. Detta sjukhus är privat och patientmassan går inte ens att jämföra med på det förra sjukhuset, det finns gott om plats och mormor får ett eget rum. Läkare och sjuksköterskor syntes även till mer än vanligt på detta sjukhus, och på så sätt kändes denna falska trygghet trygg!
Man upptäcker att mormor är i behov utav olika typer av röntgen, men då det inte är det sjukhus hon egentligen tillhör så hamnar hon längre ned på prio-listan och man rekommenderar henne därför att åka tillbaka till det sjukhus hon var på innan - mormor skickas tillbaka till det sjukhus hon var på 12 timmar tidigare.
Tillbaka på det föregående sjukhuset får hon vänta i ca. 10-11 timmar innan röntgen. Den vård hon hittills fått vid detta tillfälle är värktabletter. Hon är nu så svullen att hon varken kan gå - eller gå på toa själv! Tre dagar senare bestämmer man sig för att skicka tillbaka henne till det allra första sjukhuset hon var på, fem dagar tidigare - hon skickas dit.
Tillbaka på ruta ett är mormor både riktigt trött och irriterad på allt omkringskickande! Man har vid detta tillfälle konstaterat att mormor har en trasig kota i ryggen. Hon får nu rätt medicinsk hjälp och börjar bli bättre - tre dagar senare skickas hon hem. Väl hemma igen hinner hon vara i tre dagar innan hennes privata hemtjänst, som tagit över den kommunala på kvällar och helger, slarvar och glömmer bort att besöka henne och ge henne insulin - mormor ringer mig varpå jag ringer till det privata företaget, frågar vad dem sysslar med, förklarar allvaret i att inte ge insulin, säger att detta inte är ok, eller första gången detta inträffat, samt ber dem att skicka dit någon genast!
Tack
fredrik för att sjukhusen är överfulla och folk får forslas från akut till
akut! Tack fredrik för att de med egna pengar ur fickan går
före dem i nöd! Tack fredrik för att du gjort så att de stackars
anställda är för få, inte hinner med och inte kan fullfölja sina jobb! Tack fredrik för att du låter min mormor lida i timmar
utav smärta,utan rätt hjälp - så att du och dina vänner får det bättre! Tack som fan - för ingenting!
Jag har funderat på det här med ismer i dagens samhälle...
I mitten utav 1800-talet ägde liberalismen rum, i slutet utav 1800-talet och större delen utav 1900-talet ägde socialismen rum, och i början utav 1900-talet fann man även inslag utav kommunism. Kapitalismen regerar rejält i dagens samhälle, enligt min mening, men jag skulle även vilja påstå att vi skapat en ny ism detta årtusende - nämligen teknologismen.
Vi har glömt bort större delen utav de värderingar vi tidigare haft i vårt samhälle, och vad vi kämpat för! Under 1900-talet kämpade den "vanliga människan" för mänskliga rättigheter, en mänsklig lön de kunde överleva på, en mänskligrättighet som rösträtt, rätten att få organisera sig fackligt och politiskt, och kvinnan slog sig fri och kämpade för sitt eget värde med rätt till vidareutbildning, arbete och samma mänskliga rättigheter som mannen.
Jag skulle säga att 1900-talet var ett ganska så vacker århundrade, med en stor mänsklig kamp! På 1980-talet började man fantisera om hur det nya millenniet 2000-talet skulle bli. Man gjorde t.ex. filmer som "Back to the future" som utspelar sig år 2015, dvs nästa år. I dem filmerna är år 2015 oerhört tekniskt utvecklat med flygande bilar, svävande skateboardar, miniatyrmaträtter som förvandlas till normalstorlek i micron, bilder som dyker upp i tomma intet, skor som knyter sig själva etc etc. Och i slutet utav 1990-talet började man oroa sig för att den teknik, man hade hunnit bygga upp, skulle slås ut efter tolvslaget år 2000. Telefonerna skulle sluta fungera, datorerna dö, och allt skulle bli mörk! Människor började därför att samla på enorma mängder konserver!=P
Vid tolvslaget på nyårsafton 1999/2000 kunde man tydligt se många i skräck - det gick inte att komma fram till sina nära och kära på sina mobiltelefoner. MEN, något många inte tänkte på var att flera tusentals människor ville kontrollera om teorin om att allt skulle slås ut var sann, samtidigt! Det blev inte mörkt och jag tror inte att vi kommer att ha svävande bilar och självknytande skor nästa år, men jag måste ändå erkänna att jag är riktigt orolig för vår framtid!
Kapitalismen råder i vårt samhälle! Vi har gått bakåt i tiden och de rika har än en gång blivit rikare. Klassklyftorna har ökat. Dagens samhälle har ett liberalt styre med en regerande kapitalism där makt är pengar, och den med pengar bara vill ha mer och mer. Sukten efter att "ha och ha" har sålts till folket med hjälp utav konsumtion. Vi konsumerar sjukt mkt! Vi har köpt materialismen rakt av och låter oss köpas utav olika kampanjer, en klassisk sådan är fredagsmyset! På fredagar skall vi äta tacos, en försvenskad sådan, och efter det skall vi äta chips med dipp. Att detta är något vi köpt rakt av och har blivit vår vardag, verkar vi inte riktigt ha tänkt på - helt plötsligt har denna kampanj med dess konsumtionsvinst fått oss att tro att detta är en del utav vår kultur. Men det har inte räckt med materialismen, utan mer pengar skall pungas ut - då kommer vi till teknologismen!;)
Tjock-TV´n har bytts ut mot platt-TV´n, men straxt efter det så byttes den ut än en gång, snabbare än någonsin tidigare, till storbilds-TV´n på 50tumm eller till 3D-TV´n! Videon byttes ut mot DVD-spelaren för att sedan, straxt därefter, bytas ut mot Blueray-spelaren. En del har inte nöjt sig med att stanna vid detta, utan har satt upp projektorer hemma i sitt vardagsrum och byggt som en egen liten biograf där hemma.
Det analoga nätet byttes ut mod det digitala och blinkande boxar placerades ut i våra hem, med stora valmöjligheter av kanalpaket att prenumerera på. Den stationära datorns dataskärm byttes även denna ut ifrån den tjocka till den platta för att sedan, straxt därefter, bytas ut mot en laptop. När sedan denna datautveckling stannat upp lite grand, så kom dem olika handdatorerna iform utav olika typer av paddor ifrån olika företag.
Man hade sedan ett tag tillbaka inte längre nöjt sig med att bara kunna ringa och messa med sin mobiltelefon, utan gått över till att även kunna surfa på den - men nu skall du kunna göra ALLT med den och jakten handlar om att ständigt vara först med att införskaffa den senaste, svindyra modellen med dess små finesser!
Vi har låtit oss köpas helt och hållet i dagens samhälle och jag undrar... Vart tog solidariteten vägen? Vart tog kampen om jämställdhet vägen? Vart tog hoppet om en bra och rättvis framtid vägen, både för oss och för våra barn, och förhoppningsvis även deras kommande barn, vägen?
Vi har gått ifrån kampen till att få ett rättvist, solidariskt, jämställt samhälle, med små klassklyftor, lika värde oavsett kön, läggning och ursprung, med ett bra klimattänk, till att - göra de rika rikare, göra klyftorna större, konsumera och belåna långt över våra behov och tillgångar, så att de på toppen kan dra in mer kosing än någonsin! Vad hände med vår framtidstro, vårt hopp, våra drömmar och önskningar? Jag skulle vilja påstå att den ism vi lever i idag, är den farligaste vi någonsin tidigare levt i! Mörkret skrämde oss, men inte att vi låtit oss själva bli helt sålda...
