Hon är 86 år och är en vanlig arbetare, uppvuxen på Södermalm i Stockholm.
Hon har arbetat sedan tidiga tonåren och har i större delen utav sitt arbetsliv arbetat inom vården.
Utöver detta var hon fackligt aktiv i många, många år under sitt arbetsliv, aktiv inom Socialdemokraterna sedan barnsben i Unga örnar, trebarnsmor och har alltid betalat skatt!
I övrigt är hon mitt allt!!!<3
Idag lever hon ensam och tycker om att ägna sin fritid åt teater, kyrkan och politik.
Som gammal är det inte alls ovanligt att man får en del medicinska behov och skavanker, och som arbetare i ett långt och tungt arbetsliv är det heller inte ovanligt att man får lite fler sådana än andra.
Min mormor både ser- och hör riktigt dåligt. Hon har problem med sitt ena ben, har en ny hjärtklaff, pacemaker, kol och åldersdiabetes - men hon är en riktig kämpe!!!
Mormor fick tidigt lära sig i livet att kämpa och göra rätt för sig, och gör detta än!
Men så fick mormor en dag väldigt ont i ryggen, och sedan även magen.
Hon svullnade upp och blev stor som en ballong i hela kroppen och bestämde sig för att söka läkarvård. Det visade sig att detta var lättare tänkt och sagt än gjort!
Mormor tog sig till sjukhuset straxt efter lunchtid.
Detta sjukhus har haft kraftiga nedskärningar och har långt ifrån 100%-ig verksamhet - hon skickades, efter någon timme, vidare till nästa sjukhus.
Detta sjukhus har fått en privatiserad enhet samt en del nedskärningar på olika håll och kanter. Denna dag hade de massvis utav patienter på akutmottagningen och inga lediga platser - straxt efter midnatt, ca. 7-8 timmar efter att hon kommit dit, skickades hon vidare till nästa sjukhus.
Detta sjukhus är privat och patientmassan går inte ens att jämföra med på det förra sjukhuset, det finns gott om plats och mormor får ett eget rum.
Läkare och sjuksköterskor syntes även till mer än vanligt på detta sjukhus, och på så sätt kändes denna falska trygghet trygg!
Man upptäcker att mormor är i behov utav olika typer av röntgen, men då det inte är det sjukhus hon egentligen tillhör så hamnar hon längre ned på prio-listan och man rekommenderar henne därför att åka tillbaka till det sjukhus hon var på innan - mormor skickas tillbaka till det sjukhus hon var på 12 timmar tidigare.
Tillbaka på det föregående sjukhuset får hon vänta i ca. 10-11 timmar innan röntgen.
Den vård hon hittills fått vid detta tillfälle är värktabletter.
Hon är nu så svullen att hon varken kan gå - eller gå på toa själv!
Tre dagar senare bestämmer man sig för att skicka tillbaka henne till det allra första sjukhuset hon var på, fem dagar tidigare - hon skickas dit.
Tillbaka på ruta ett är mormor både riktigt trött och irriterad på allt omkringskickande!
Man har vid detta tillfälle konstaterat att mormor har en trasig kota i ryggen.
Hon får nu rätt medicinsk hjälp och börjar bli bättre - tre dagar senare skickas hon hem.
Väl hemma igen hinner hon vara i tre dagar innan hennes privata hemtjänst, som tagit över den kommunala på kvällar och helger, slarvar och glömmer bort att besöka henne och ge henne insulin - mormor ringer mig varpå jag ringer till det privata företaget, frågar vad dem sysslar med, förklarar allvaret i att inte ge insulin, säger att detta inte är ok, eller första gången detta inträffat, samt ber dem att skicka dit någon genast!
Tack fredrik för att sjukhusen är överfulla och folk får forslas från akut till akut!
Tack fredrik för att de med egna pengar ur fickan går före dem i nöd!
Tack fredrik för att du gjort så att de stackars anställda är för få, inte hinner med och inte kan fullfölja sina jobb!
Tack fredrik för att du låter min mormor lida i timmar utav smärta,utan rätt hjälp - så att du och dina vänner får det bättre!
Tack som fan - för ingenting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar