Demokratisk socialistfeminist - egoist? - Javisst!

Det här är jag!
Enda sedan jag var liten har jag trott stenhårt på två saker..
Ett - Det går att förändra världen.
Två - Alla kan visst vara vänner med alla.
- Det handlar bara om vilja och att kämpa tillräckligt hårt!

Det jag inte tänkte på då, och det jag än idag ibland glömmer, är dess motgångar denna eftersträvan ofta innebär!
När jag var liten hittade jag ofta på lekar som tilltalade alla runtomkring, och så att alla skulle kunna vara med.
Ibland, ju äldre man blev hörde man; "Men nej måste han/hon vara med?!".
Jag förstod aldrig riktigt den grejen.
                                            
Jag fick även, ganska så tidigt, lära mig att en del barn hade det tuffare hemma än andra - och dem skulle man stötta och försöka hjälpa.
   I hela mitt liv har jag varit socialist, även när jag var barn - jag visste bara inte att det fanns ett ord för det - jag trodde alla hade samma människosyn.

Om vi alla hjälps åt - så får vi de alla bra! Alla skall med!

Ju äldre jag blev, desto mer fick jag lära mig att det finns ord på precis allt man tror på!
Detta mest, enligt min mening, för att kunna placera in varandra i fack.
- Fack som för oss längre ifrån varandra, och kollektivet.
                                     Ibland längtar jag tillbaka till barndomen - tillbaka till att vi alla hörde ihop oavsett vilket kön vi hade, etnicitet, utseende - vem fan brydde sig?! Rättvisan fanns där! Men den var en illusion - en barndomsdröm.

I skolan delas vi upp efter ålder (ibland tom kön), efter vad vi kan och hur snabbt vi kan lära oss.
Grupperingarna växer sig ut på skolgården och ens personlighet förändras.
        Livet är inte längre Alla tillsammans, och rättvisan blir allt mindre rättvis.
                                           Men min tro på att kunna förändra världen, och på att alla kan vara vänner, har inte försvunnit - tvärtom, den har växt sig starkare!
Vägen dit är bara längre än jag först trodde, men det är bara att inte ge upp!
     
Det måste ju finnas en mening med de 30 570/772 dagar man förväntas leva på jorden!
Dagarna går, och priset blir bara högre och högre!

Som barn var jag ofta en ledare i gruppen - som äldre barn och tonåring var jag "annorlunda"!
- Som vuxen...ja..ovännerna växer nästan lika mycket som vännerna!
Jag gillar inte att göra skillnad på folk - jag vill inte!
Det är för mig jättekonstigt att vi gör skillnad på folk pga utseende, bakgrund, inkomst, kön osv. Istället för på vad vi kan, vill, och önskar!
                                       Det man har gjort då, är inte det viktigt? - Jo, självklart! Men om det är något man ångrar då, skall man inte få fler chanser då?

Jag tycker att hela samhället och människosynen har blivit otroligt skev och onödigt invecklad - öppna boxarna för i helvete!
               Det är ju nästan så att man idag måste presentera sig på följande vis;
"Hej! Jag heter Cassandra (säg inte ÄR - det gör man inte i Sverige!) och jag är socialist, feminist, djurvän, vegetarian, troende - och om du märker att jag inte alltid fungerar eller tänker som du, så har jag ADHD - så slipper du döma mig!"
- Allt hänger ju egentligen ihop, och mycket fungerar inte utan det andra - men idag kan man ju vara feminist utan att vara socialist, så vad vet jag!
- Alla tillsammans, men ändå inte...hum, I dont get it!

Jag vill i alla fall förändra världen!
- Förändra världen som till en barnvärld - där alla accepteras, är lika mycket värda, och där alla får plats och får vara med!
Och det är just den här acceptansen som jag tror är nyckeln till att vara vän med folk. Man kan ju inte vara bästa vän med alla, men att vara vän tycker jag innebär att man accepterar och respekterar en människa - man är inte ovän.
Sedan behöver man ju inte umgås om man inte vill, men det är en helt annan sak!
                                          Att försöka vara vän med allt och alla, har visat sig vara tufft!
Tufft på ett sådant sätt att man oftare får veta den bittra sanningen...
I Sverige säger vi ofta: "Vad kul att se dig", "Vi måste ses snart!", och "Hur mår du?"...väldigt sällan menar vi dessa saker på riktigt!
                                    Detta innebär ju att när du ger dig in på att försöka bli lite närmre vän med någon och tar någon utav dessa meningar på allvar, så blir det inte roligt om personen ifråga inte menat det!

En annan sak är att vi blivit så beroende utav att få medhörning utav de runt omkring oss, och håller du då inte med så är inte det heller särskilt populärt många gånger!

Så att försöka få världen att bli mer solidarisk och jämställd, krockar många gånger med att försöka va vän med alla - konstigt nog!
Istället får man fler ovänner,och tom fiender! Och du blir utsatt för ett konstigt prov hela tiden - du måste liksom ständigt bevisa att du verkligen tror på solidaritet och jämlikhet!
Några exempel;
- I många år har jag fått höra: "Vem tror du egentligen att du är!"/"Du tror alltid att du är så mycket bättre än alla andra!"
Det sjuka här är ju, att det är precis tvärtom! - Jag tror inte att jag är någon UTAN alla andra, och jag tror definitivt inte att jag är mer värd än någon annan - det är ju precis sådant jag försöker kämpa emot!
- "Vad tycker egentligen din man om att du är feminist?"
- Ja, hade han själv inte varit feminist - dvs, tyckt att jag vore mindre värd än honom bara för att jag inte är man, så hade vi inte varit gifta!
- "Hur kan du vara socialdemokrat när du bor i bostadsrätt och har landställe?"
- Ja, lägenheten är min, och landstället min mans, då vi vill vara lika ekonomiskt starka som individer i vårt äktenskap - men det hör inte hit!
För övrigt är det att vara socialdemokrat att ha en viss människosyn och samhällssyn - inte en boendeform!

Ju mer jag försöker kämpa för att få ett samhälle för alla - där vi alla respekteras och accepteras - desto mer får jag höra att jag är egoist!
Har jag inte stenkoll på precis allting, och gör precis allting rätt så försöker jag bara vara märkvärdig!
Och tillfredsställer jag inte allas behov, på det sätt de själva vill, så bryr jag mig bara om mig själv!
Min slutsats är;
Om min kamp för en miljövänlig, solidarisk, jämställd och jämlik värld - med en trygg framtid för barnen, med rättvisa och jämlika arbetsvillkor - där alla respekteras och accepteras precis som dem är - gör mig till egoist...
Då är jag fan egoist med stolthet!

Själar utan ro...

Det råder både förvirring, frustration och okunnighet i många hem...
    I hela sju veckor har förvirring och frustration av olika slag cirkulerat runt som en enda tornado till höger och vänster, och jag är alldeles säker på att den största grunden till detta är okunnighet!

Om vi då börjar med blockpolitiken, med alliansen och de rödgröna, så är detta något som fötts under 2000-talet, men många verkar tro att det är så det alltid har vart och sett ut - av någon underlig anledning.
    Idag har vi en minoritetsregering.
Det är inte första gången vi har detta, och säkerligen heller inte sista! Socialdemokraterna har haft detta jobbiga läge förr, men även Folkpartiet och moderaterna, och liberalernas olika förbund, bakåt i tiden.
    Och alliansen hade detta vid sin senaste vinst.
Ibland blir det helt enkelt så, och då gäller det att göra det bästa utav situationen! Men förståelsen för hur detta är möjligt, verkar långt ifrån klar för väldigt många..

Om vi då börjar med alla de val svenska folket haft i år.
    I maj hade vi EU-val, där många valde att inte rösta då man inte förstår vitsen med att rösta fram ett styre som sitter i en stad, i ett helt annat land, än det man lever i.
    Men vi är ju medlemmar i EU, liksom många andra länder.
Varje medlemsland skall i sin tur rösta fram kandidater som skall föra Sveriges talan i denna styrelse. Om man då väljer att inte rösta så har man ju helt enkelt struntat i vilken slags talan Sverige skall föra i denna styrelse.
Detta innebär ju i sin tur att det då kan fattas lagar och beslut, som man sedan hemma i Sverige, tycker är helt fel!
I och med medlemskapet så måste vårt land följa de direktiv som fattas i vår styrelse i Bryssel - Krångligare än så är det inte.

Nu i september hade vi riksdagsval, landstingsval och kommunalval i Sverige.
    Jag har träffat många människor som antingen röstat på helt olika partier i de tre olika valen, och många som bara röstat i riksdagsvalet, då man tyckt att de två övriga är oviktiga.
När man sedan frågar vilken fråga som är viktigast och får sjukvård till svar, blir det tydligt att det råder en otydlighet kring vad de olika styrena innebär!
    I landstinget beslutar man bland annat kring vård, sjukhus, och viss kollektivtrafik.
Så detta är ett oerhört viktigt val att rösta i, speciellt om man tycker att vårdfrågan är viktig!
    I kommunen beslutar man kring väldigt mycket som rör dig lokalt, som t.ex. förskola, skola, idrottsanläggningar etc etc. Så även här blir det svårt att säga att detta val är oviktigt och inte berör en själv - med rätt kunskap.
    I riksdagen då? Det viktiga valet...
Det är ju på ett sätt väldigt bra att många ändå ser detta val som väldigt viktigt, men riksdagsvalet är det val som är krångligast av riksdag, kommun och landsting. Och det är väl därför det råder sådan förvirring och frustration just nu!

I riksdagen finns åtta partier - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, och Sverigedemokraterna.
    Dessa är alltså redan etablerade partier i riksdagen.
Utöver dessa finns en mängd andra partier, t.ex. F! och Piratpartiet - sedan skall man rösta på det parti man vill skall styra Sverige.
    Sitter man inte i riksdagen, som t.ex. F! och Piratpartiet, så måste man först komma in där för att kunna styra landet, men då krävs det ofantligt många röster!
Först måste du få tillräckligt många röster för att komma in i riksdagen - minst 4%. Sedan måste partiet bli det parti med flest röster utav alla partier, för att vinna och kunna styra landet!
    Röstar man på ett parti som redan finns i riksdagen så gäller det att detta parti får flest röster, för att kunna vinna.
Denna chans är näst intill alltid störst om man väljer något utav de största partierna, t.ex. Socialdemokraterna eller Moderaterna, som makten oftast har stått emellan, och oftast står emellan!
    Röster på ett mindre etablerat parti i riksdagen, kan ge det partiet fler mandat i riksdagen - alltså fler företrädare.
Det parti som sedan vinner skall bilda en regering.
    Har partiet egen majoritet - alltså har så pass många röster att partiet fått in så pass många företrädare, så att man kan driva igenom hela sin politik, så är det betydligt enklare att bilda regering - än om man har en minoritetsregering och är beroende utav de andra partierna på ett helt annat sätt!
    Regeringen är alltså riksdagens styrelse, och de som styr landet. Men med färre mandat, desto svårare är det att driva partiets politik, och desto mer beroende är man utav de övriga riksdagspartiernas åsikter och röstande i riksdagen.
    Allt handlar alltså om mandat - antal personer per parti!

Socialdemokraterna fick flest röster i detta riksdagsval, och blev det vinnande partiet.
    Partiet skall då i sin tur bilda en regering, vilket man nu sysslat med här under hösten. Sedan skall man få igenom sin budget, för att kunna genomföra sin politik.
    I detta val, fick Socialdemokraterna inte tillräckligt med röster för att kunna stå helt på egna ben, om man säger så. Utan det var en minoritetsregering som skulle bildas!
    Då gäller det att få ihop alla pusselbitar, så att man ändå kan få igenom så mycket som möjligt utav sin politik, samt inte få sin budget nedröstad!
Man måste alltså samla ihop fler mandat - personer, och här började kaoset, frustrationen, och okunskapen att vibrera!

För att få igenom budgeten krävs det att 175st inte röstar emot en!
    Då riskerar man att få avgå, och att det blir omval.
Om vi då räknar på det hela;

Socialdemokraterna + Vänsterpartiet + Miljöpartiet blev 158 mandat
Socialdemokraterna + Miljöpartiet + Folkpartiet + Centerpartiet blev 178 mandat
    Alliansen blev 142 mandat, och Alliansen + Sverigedemokraterna blev 191 mandat

Och en del partier vill inte samarbeta med andra, och hur man än vrider och vänder på det hela så kommer det bli svårt för Socialdemokraterna att driva igenom hela sin politik, då man i detta läge kommer att tvingas att förhandla om oerhört mycket!
    Därav kan det komma beslut som för en är helt nya - och därav är det viktigt att man faktiskt röstar, och att man röstar på det parti man vill skall styra landet!
    Men det är även oerhört viktigt att man röstar i ALLA valen!
I Stockholm t.ex. vann inte Socialdemokraterna landstinget och därmed heller inte sjukfrågan!

Sedan så är det väldigt många som säger; "Varför händer inte det?", "Varför har inte detta ändrats?", "Varför tar det så lång tid?", "Jag ser ingen skillnad!" etc etc.
    Det har gått 7 veckor!
Man ändrar varken lagar eller bygger upp ett land på SJU VECKOR!!!

Jag har sagt det många gånger förut, och jag säger det igen - VI MÅSTE BÖRJA PRATA MED VARANDRA IGEN!!!
    Ingen skall gå ovetandes om hur vårt lands styre är uppbyggt och fungerar!
Vi måste prata om detta i skolan, på jobbet - hemma!
Det måste gås igenom mer lättförståeligt på TV, samt via samhällsinformation och socialamedier!

Den bortglömda "gruppen"

Minns du hur det var att vara tonåring?
    Det var så sjukt frustrerande i mångt och mycket!
Du var varken barn eller vuxen - du var något mitt emellan, något som inte riktigt gick att ta på! Det räckte liksom inte riktigt med all förvirring du redan bar på!

Det finns en ny tonårsperiod, fast för folk som är mer vuxna än vad tonåringar är - men minst lika frustrerande och förvirrande.
    Jag pratar om "perioden" mellan 26-35 år.

Jag kallar "boxen" 26-35 - för den vuxna tonårsboxen!
    Det första, och kanske även största problemet är att vi är så vansinnigt noga - och i stort behov av att just placera in folk/ grupper/kategorier i just boxar!
När du hamnar i denna box är det ofta så att du blir tvungen att vänta på att hamna i nästa box - för att få frihet, möjligheter, samt kunna uppfylla dina drömmar - precis som när du var tonåring!

När du fyllt 20 är du inte längre tonåring, utan vuxen - men en ung vuxen.
    Du hamnar i "unga vuxna-boxen", och där är du kvar tills du är 25 år.
När du passerat 25 däremot, så hamnar du i en box som ligger i någon källare/på någon vind/någon överhylla någonstans, och där ligger du oftast och dammar tills du passerat 35!
Mellan 26 och 35 är du varken ungdom, eller tillräckligt vuxen för att ha "tillräcklig" arbetslivserfarenhet, tillräcklig livserfarenhet, tillräcklig kunskap om vem du är - vad du vill - och vad du kan.
    Du är varken tillräcklig åt ena eller andra hållet  - enligt boxbestämmelserna!
Räcker det inte med att vara tonåring en gång i livet? Är inte livet för kort för en massa korkade förutfattade meningar?

Förr i tiden ansågs du som vuxen i tidiga tonåren och var tvungen att börja arbeta för att försörja dig och din familj.
    Idag blir man tydligen vuxen först vid 36 års ålder.
Vore det inte bättre att satsa på individen i sig istället, och faktiskt se den för den han/hon/hen är?
    Skulle inte det gynna både individen och dess omgivning?!

Likt en bångstyrig tonåring sätter jag nu ned foten och vägrar att lyssna till dessa tramsregler och förutfattade meningar!