En skola för ALLA!!!

En skola för lärdom och utveckling

Borde ändå inte skolan vara för eleverna, och inte för politikerna eller lärarna?
    I dagens skoldebatt kan man lätt konstatera att många har mycket att lära för att eleverna skall kunna lära sig!
I Björklunds skola reser vi nästan 100 år bakåt i tiden! Eleverna skall vara knäpptysta, sitta rakt på en trästol bakom ett bord, och behöver du extrahjälp får du nästintill skylla dig själv! - Enda skillnaden är att agan ännu inte återinförts, samt att klasserna blivit enormt mycket större och den enskilde läraren har därav fått betydligt större ansvar och arbetsbelastning på sina axlar!
    Något annat som skiljer dagens skolgång idag från förr är dess längd och vikt.
Idag måste du gå betydligt fler år i skolan än vad våra förfäder behövde, och kommer du inte in på gymnasiet är i princip din framtid körd, då man kraftigt begränsat möjligheterna till att återuppta sina studier. Är du dessutom kulturellt intresserad, eller har fastnat för ett hederligt arbetaryrke, så blir du behandlad så som man blev förr i tiden - utfryst, dumförklarad, och har ingen som helst rätt till högskola!
BETYG FRÅN FJÄRDE KLASS - 2000-TALETS BARNAGA!
Skolresultaten i Sverige har kraftigt försämrats de senaste åren! Sverige har gått från att ligga i topp, till att ligga i statistikens bottenskikt!
    Lösningen på detta tycker borgarna är betyg ifrån fjärde klass - hade det varit för brutalt att rakt ut föreslå barnaga?! För vad innebär då detta? Jo, det innebär en fortsatt särbehandling där man gör skillnad på barn och barn, och där läraryrkets status ännu är riktigt lågt värderat!
    I alla tider har överklassen gjort enorm skillnad på oss och dem, och arbetarungarna har aldrig setts som likvärdiga med överklassens snorungar.
Efter att kvinnan frigjorts, arbetarklassen gått samman och rest sig upp, och barnkonventionen bildats förändrades skolan och påbörjade sin resa mot en mer jämlik sådan - hur kan detta vara något negativt?!
För de med en förkärlek till klasskillnader, för de som ser individuella skillnader som något farligt och negativt, för de som inte vill att alla skall vara lika mycket värda och ha samma chanser i livet - för dem kommer jämlikhet alltid att vara något negativt!
    Idag, år 2015, har vi dessutom ännu fler och bättre möjligheter till att göra skolan ännu mer jämlik, och till att faktiskt se till att varenda liten unge får lära sig det han/hon/hen behöver och vill! Är det där skon klämmer? Är det denna vetskap som påbörjat detta sabotage för dagens barn och framtidens vuxna?!

När jag var liten var skolan betydligt mer mänsklig än när t.ex. min mormor var liten, och möjligheterna för att lära mig betydligt mer än vad hon fick fanns - om jag bara hade varit som normen.
    När jag började första klass insåg jag ganska snabbt att jag inte var som majoriteten utav mina klasskamrater. Jag kunde inte säga hur, eller varför, jag bara visste att det var så.
Jag märkte detta väldigt tidigt, och till sist gjorde även skolan detta, men de hade inte rätt kunskap och resurser för att kunna hjälpa mig på bästa sätt.
    Redan i förskolan märkte jag att jag behövde kämpa mer än mina kompisar för att uppnå samma resultat. Jag var sist i klassen med att lära mig att stava mitt namn - det gjorde inte saken bättre att jag hade längst namn utav alla, och på denna tid även ett ovanligt namn som långt ifrån alla kom ihåg, men detta mönster skulle komma att följa med mig resten utav min skolgång!
I lågstadiet var jag den som blev aggressiv när bokstäverna i min skrivbok inte blev så som jag hade tänkt mig, jag var ständigt förvirrad över vad som sades och gjordes då jag hade svårt att ta in allt och samtidigt hänga med - fråga kompisen bredvid en fick man absolut inte göra då det ständigt skulle råda total tystnad i klassen. Och sedan blev ju inte saken bättre av att jag såg så fruktansvärt dåligt och trots glasögon med glas tjocka som flaskbottnar så hade jag svårt att se vad som skrevs på svarta tavlan. Detta var något mina föräldrar tidigt började påpeka för skolan och önskade att jag skulle få sitta i den främre raden i klassrummet så att jag hade lättare att se och därav även kanske skulle få lättare att hänga med. Men skolan menade på att det skulle vara rättvist för alla barnen i klassen, och att jag därav inte alltid kunde få sitta längst fram. Det var den tidens syn på rättvisa - en rättvisa som återigen har börjat regera i vårt samhälle!
RÄTTVISA ÄR INTE ATT ALLA BARN BEHANDLAS PÅ SAMMA SÄTT - RÄTTVISA ÄR ATT ALLA BARN BEHANDLAS UTEFTER DERAS INDIVIDUELLA BEHOV!
I mellanstadiet fick jag problem att hänga med i bland annat matten - skolan gick väldigt snabbt ifrån att vara något jag längtat efter och sett fram emot, till att bli något som bara blev svårare och svårare och gav mig sämre och sämre självförtroende. Mitt självförtroende hade redan fått sig en kyss då jag i lågstadiet tvingades att gå till skolans talpedagog för att träna bort mitt södersnack och lära mig att använda "Ä" när jag pratade. Jag förstod att det var förbjudet att sticka ut, och jag hatade det! Ämnena blev bara fler och fler, och jag fick bara lättare och lättare att bli frustrerad och aggressiv. Jag sågs som den stökiga tjejen i klassen och placerades in i samma fack som klassens så kallade dampbarn utav det motsatta könet!
    Jag och klassens dampbarn väsnades och gnabbades - ibland kunde det till och med bli slagsmål.
När jag gick i tredje klass fick min klass stämpeln "OBS-klass" och rektorn hade för avsikt att splittra på oss! Här gjorde vi något som man i nutid borde ha i åtanke...vi använde oss utav demokratin. Vi gick ihop i klassen och skrev brev till rektorn om att vi inte ville dela på oss. Vi försökte förklara att det inte var oss det var fel på, utan att vi ville ha en annan stämning i klassrummet - ett annat upplägg, och vi ville ha en mer trivsam miljö! Detta hjälpte inte - vi var redan dömda och skulle inte längre få vara klasskamrater med varandra, men idag är jag oerhört stolt över att vi ändå försökte! Vi lyckades i alla fall få igenom ett möbelbyte i klassrummet. Våra bänkar hade bytts ut till runda bord, men ingen utav oss trivdes med det. Vi fick tillbaka våra bänkar och fick igenom att ha dem placerade så som vi själva tyckte var bra! Även detta gjorde att vi stack ut i skolan - vi var inte bara skolans "OBS-klass" utan även den enda klassen i skolan som hade bänkar!
Det jag idag förstår utav denna story är att vi, i min klass, hade förstått något som både lärarna och skolan i sin helhet hade tjänat på att förstå - återkommer till detta senare. Men tyvärr var enda skälet till att vi fått igenom detta ett plåster på såren - eftersom de skulle splittra på oss!Trean var den årskurs jag började skolka i.
Jag fortsatte att vara "annorlunda" resten utav min skolgång - både inuti och utanpå!
    I mellanstadiet fick jag börja i en klass som var så tyst att man knappt vågade räcka upp handen. Jag ville inte klassas som en bråkstake - jag ville ses som lugn och snäll, så som jag själv tyckte att jag var egentligen! Jag fick koncentrera mig så mycket att det ibland hände att jag somnade på lektionerna. Jag började återigen att skolka.
I perioder i årskurs 5, 6 och 7 fick jag gå i en liten matte- och engelskagrupp som var för oss som hade det svårt! Jag kände mig bara dum som var tvungen att gå i dessa två grupper, och jag lärde mig inte särskilt mycket mer i dessa heller, då de undervisade på exakt samma sätt som för de övriga i klassen - det var någon annan slags hjälp jag var i behov utav, men jag visste inte vad och hur! I perioder blev det även tydligt att lärarna själva inte heller visste vad och hur jag behövde hjälp med, då de kunde säga saker som; "Det är nog ingen idè att du lär dig detta moment, då jag inte kan förklara så att du förstår!", "Hur kommer det sig att du klarar dessa moment utmärkt på de vanliga lektionerna, men inte på de internationella proven?", "Jag och mina kollegor har kommit fram till att vi inte kan godkänna dig i matte,vilket är synd - du svarar ju rätt på frågorna, men reglerna säger att du tydligt måste ställa upp uträkningarna och hur du har kommit fram till svaret!".
    Det sistnämnda var något som följde med mig enda till sista terminen i gymnasiet då en lärare, efter mycket tjat och gnat ifrån min sida, gick med på att låta mig få läsa upp matten - enskilt med honom, med ett prov om dagen - där jag under provets gång även muntligt fick förklara hur jag tänkte!
Jag kan göra denna story hur lång som helst, men sammanfattningsvis så hade jag aldrig klarat min skolgång om jag inte hade fått hjälp utav mina föräldrar, min moster, och matteläraren i slutet utav gymnasiet! Och hade inte estetiska programmet funnits och gett behörighet till högskolan, så hade jag nog aldrig gått gymnasiet, utan gett upp efter högstadiet!
    Hade jag redan i lågstadiet vetat om att jag hade ADHD så hade detta hjälpt mig enormt! Jag hade vetat hur jag fungerar, hur jag på bästa sätt lär mig saker och ting, och hur jag kan använda mina extra slipade sidor för att lära mig ännu mer! Men detta hade inte hjälp mig på den tiden jag gick i grundskolan. Nu låter det som att det var hundra år sedan, vilket inte är fallet, utan faktum är att vi på 2000-talet kommit så oerhört långt inom forskningen och det gör mig ont att dagens barn tenderar att få en sämre, jobbigare, och brutalare skolgång än vad jag hade - då man väljer att inte använda dagens kunskaper på ett effektivt sätt!
    Hade jag tvingats få betyg i fjärde klass, hade jag inte ens klarat mellanstadiet!
Det är inte tidiga betyg, strängare regler, mer läxor, fler obligatoriska prov, och större klasser som ger barnen kunskap och framtidstro! Det är precis tvärtom!
Alla barn har inte ADHD, men att år 2015 med all forskningsinformation vi har, tro att alla barn fungerar och lär sig på samma sätt är inte bara ren särbehandling och utfrysning, utan även REN IDIOTI!
ÅR 2015 ÄR DET VÄL ÄNDÅ PÅ TIDEN ATT SKOLAN ÄR TILL FÖR ALLA BARN!?
    Det är bevisat att det endast är en minoritet som lär sig via auditiv och visuell undervisning, dvs genom att se och lyssna! Betydligt fler lär sig genom praktiska övningar och genom att få använda sina händer.
År 2015 vet man att vissa lär sig genom att läsa/lyssna/skriva/titta på saker - en del behöver få röra på kroppen för att ta in saker, en del behöver sitta helt stilla vid ett bord, en del behöver sitta mer mjukt och avslappnat i t.ex. en fåtölj, en del behöver klämma och känna på något under tiden den lär sig, en del behöver ha det väldigt ljust, en del behöver ha dovare belysning, en del behöver ha det knäpptyst, en del behöver ljud runtomkring sig, en del behöver digitala saker, en del behöver analoga saker etc etc - ALLA ÄR VI OLIKA - ALLA LÄR VI OSS PÅ OLIKA SÄTT!
Ändå skall vi trilskas med att ha det knäpptyst i klassrummen, att ha en belysning liknande ett omklädningsrum på H&M, att sitta på rader på en trästol bakom ett bord, att tvingas sitta rakt - med fötterna på golvet, och att endast undervisa för dem som lär sig genom att lyssna och läsa! VARFÖR I HELVETE DÅ?!
    In med spotlights och blanda omklädningsljus med dovare belysning, blanda mellan den traditionella skolbänken, fåtöljen och ståbordet! Blanda undervisningen med att skriva på tavlan, använda musik, film och praktiska övningar! Köp in både läseböcker och ljudböcker, använd både det traditionella skrivhäftet, datorn och paddan! Låt de som behöver ha ljud runtomkring sig få använda sina hörlurar, köp in kläm och känn-leksaker och tillåt de som behöver pilla med något för att höra vad du säger, få spela på sin mobiltelefon! OCH FÖRMINSKA STORLEKARNA PÅ KLASSERNA, OCH LÅT LÄRARNA FÅ VARA LÄRARE OCH INTE DELTIDS KONTORISTER!
 Samt lägg till pedagogik och inlärning - i modern version, som ett ämne i lärarutbildningen!
Gör vi detta så skall ni se att vi kommer att få glada ungar som är skolmotiverade till tusen, och Sverige kommer återigen hamna i topp i skolresultaten!
Skolan måste vara till för alla barn - inte för et fåtal %, och endast för överklassens barn som kan köpa sig privat undervisning och läxhjälp, och inte för att tillfredsställa Björklund - det får han ordna på annat sätt!
Det ligger i människans natur att vilja lära sig saker och ting, låt då alla få samma chans och rättighet till det - gör om skolan till EN SKOLA FÖR ALLA!!!