Ingen annan väljer när bullen skall bakas!

Utomstående kan inte bestämma när, och om någon skall växa i mig!

Man är ofta minst två som skaffar barn, på något sätt. Det krävs i alla fall minst två involverade för att skapa ett människoliv!
    Hur kommer det sig då att kvinnan, alltför ofta, får frågan om när hon skall skaffa barn?
Första gången jag fick frågan var när jag skulle söka nytt jobb, som ung kvinna.
    I detta fall ses det som en "risk"! Det var en risk att jag som ung kvinna sökte jobb, som faktiskt kan komma på tanken att skaffa barn - min partner (man) fick inte den frågan när han sökte jobb!
    Denna "riskzon" verkar vi kvinnor placeras in i tills "risken" för att menstruationen skall existera, inte längre finns, men som ung, gift kvinna räcker det inte bara med "risken", utan nu kommer även "kravet"!
NÄR BLIR DET BARN DÅ?
Flera gånger, under självaste bröllopsdagen, fick jag denna fråga. Det var precis som om det föråldrade "förlora oskulden på bröllopsnatten/placera bullen i ugnen" levde kvar! Varför kom annars inte frågan, dagligen, innan äktenskapet trädde i kraft?
Hade vi lika gärna inte kunnat skaffa barn då, eller visste vi inte hur man gjorde innan vi gift oss??
    Idag har vi varit gifta i 8 månader, och jag kan näst intill räkna på fingrarna de dagar jag inte fått frågan om en fulländad penetration!
Detta är ett sexuellt övergrepp - jag blir sjukt äcklad!
Det har gått så långt att jag aldrig någonsin mer varken kan vara extra hungrig, må illa, vara trött, ha ont i brösten, visa lite extra mycket känslor, eller ha en konstig dröm utan att utomstående antingen messar eller mailar frågan ÄR DU GRAVID?
    Vilka har egentligen med detta att göra, förutom jag och min man?
Inte en jävel! - men just nu så känns det som om halva omgivningen är med oss inne i sovrummet!
Vad fan har ni där att göra?! Är det inte jävligt privat vad som händer och inte händer där?! Är inte det vår ensak, och är det inte mitt eget val när och om någon skall växa till liv inne i min alldeles egna kropp?!
    Jag vill ha barn - ja, men den dagen det sker, om detta fortsätter, så kommer det kännas lika jobbigt som den dagen ens föräldrar fick veta att man inte längre var oskuld!
Förutom att ingen utomstående - oavsett vem, inte har med denna penetrering att göra, så är det jävligt respektlöst att ställa frågan "Är du med barn?"...om jag, eller vi inte kan bli med barn då - hur roligt är det då att ständigt få denna fråga?!
Vi kanske tänkt att adoptera, eller vi kanske inte ens tänkt att skaffa barn?
    Men det värsta av allt är att jag ser detta som ett sexuellt övergrepp när så många utomstående anser att jag skall ha fulländat sex, utan att ens fråga vad jag vill! Och inte här heller räcker det med att jag säger NEJ - man förstår inte i alla fall, och hur jag än uttrycker mig så är jag inte tillräckligt tydlig!
Måste även barnskapandet skrivas in i en samtyckeslag?!

Min kropp verkar inte längre vara min, och min vilja har ingen som helst betydelse längre - normen och det föråldrade tänket styr och bestämmer, och man är även väldigt duktig med att påminna mig om att klockan tickar!
    Vill bara upplysa er om, även fast jag varken har någon som helst skyldighet till det, eller ens skall behöva göra detta men min kropp är BARA MIN och bildandet utav vår familj är BARA MIN OCH MIN MANS ENSAK!
    Utöver detta kan jag upplysa om att i Stockholm - där vi faktiskt lever och bor, är det dessutom väldigt vanligt att skaffa barn mellan 35-40, men detta är oerhört irrelevant!
Det är möjligt att jag kanske är lite extra känslig, då jag har en del erfarenheter utav sexuella övergrepp i bagaget, men på vilket sätt är detta sexuella intrång acceptabelt och ok?! VI bestämmer när våra bullar skall bakas, och JAG bestämmer när jag vill grädda dem!!!