Det är intressant det här med ålder tycker jag - eller egentligen tycker jag att det här med ålder är ganska så ointressant, men det är intressant att det är så betydelsefullt för så många, och inom många områden - på olika sätt och vis.
I högstadiet började jag att längta efter att bli vuxen - till friheten, självständigheten och till att leva så som jag ville - där jag ville. Många vuxna sa även att allt skulle bli så mycket lättare som vuxen - man bör tänka på vad man säger till barn tycker jag! Trots att jag då var omkring 15-16 år så var det ju barn jag ändå var, trots att jag själv inte tyckte att jag var det. Jag tyckte inte att jag var vuxen heller, utan somewhere in between - tonåring.
När jag sedan passerat 20 så började jag att längta till att bli 40 - till friheten, respekten och acceptansen - för att bli sedd, hörd och få göra det jag ville.
Jag har länge undrat varför så många - så ofta, saknar att vara ung! Jag har varit ung i hela mitt liv, och ständigt längtat framåt! I sju års tid har jag inte ens pratat om min ålder för att jag inte velat vara just ung. Jag har alltid velat vara jag - oavsett hur många jordvarv runt solen jag upplevt!
Nu har jag börjat, både märka och känna av, att ungdomen börjar hamna bakom mig. Det är konstigt hur något man levt i, under hela sitt liv, helt plötsligt börjar bli ett minne blott. Nu menar inte jag att jag börjar bli gammal - det är jag fortfarande väldigt långt ifrån - jag är bara på väg vidare - längre fram. Men det sjuka är att jag som nyss var vuxen, som nyss var ung - nu verkar vara tonåring på nytt! Nu menar inte jag att jag på något sätt gått bakåt i varken utveckling eller tid, utan förra gången när jag var tonåring så var jag det inom "barnboxen", nu är jag det inom "vuxenboxen".
Vi är väldigt bra att placera in varandra i olika fack inom detta släkte - människan, och det är precis som om man inte vetat vart man skall göra av folk som är i den tidsaxeln jag befinner mig i just nu.
Jag är för ung, men samtidigt för gammal...
Jag är för gammal för de unga, och för ung för de äldre. För mig personligen spelar detta ingen roll, och det vore väldigt skönt om det också kunde få vara så rent allmänt.
Vi lever i en tid där indelande regerar - ålder, kön, size, läggning, klass, ursprung, yrkesgrupp, civilstatus, boendeform etc etc - vi måste ständigt dela upp oss och skilja oss ifrån varandra. Ändå vill vi alla bli lika respekterade, vara lika mycket värda, och ha samma rättigheter som varandra. Allt indelande saboterar denna dröm, detta mål - samhället.
Som ung skall du passa på att göra misstag, som äldre skall du ha slagit dig till ro och kommit någonstans i ditt liv - som gammal skall du vara nöjd.
Ändå kan det ibland kännas som om det vore riktigt skönt att bara få sätta sig ned och leka med Barbie för en dag!;)
Men oavsett inom vilken/vilka av dessa boxar, du tvingats befinna dig i, så skall du ha ofantligt mycket erfarenhet, meriter och utbildning i ditt bagage. Du skall följa normen! Men är detta EGENTLIGEN normen?
Nej - med dessa krav och begär omfattas endast eliten utav normen - de som infinner sig i fel box, eller inte uppfyller samtliga krav sållas bort - diskrimineras.
För mig handlar livet om att lära sig så mycket som möjligt, och att försöka uppfylla sina mål och eftersträvanden.
Erfarenheter får vi hela tiden under livets gång - mer eller mindre och på olika sätt, inom olika områden - oavsett boxar!
För mig kommer det alltid att vara viktigt att kämpa för det man vill uppnå eller vill förändra - oavsett skede - oavsett arkivbox.
Min vision kommer alltid att handla om en kollektiv jämställdhet, gemenskap, samhörighet, glädje. Ett samhället där alla får bo och gro.
Det finns ingen kategorisering i världen som kan ändra på detta - det är JAG!
Somewhere in between I will find my way home. But it has to be outside the box...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar