Att tro på Gud eller Bajen..?

"Tro - jag vill känna tro"...Jag tror att vi alla människor tror på något - på ett eller annat sätt, men precis som så mycket annat, är många utav oss duktiga på att gruppera in detta och sätta olika slags och sorts tro i olika fack!

Ett, tyvärr, ganska så klassiskt och vardagligt uttryck, kring en viss tro-gruppering är; "Utan religioner hade det inte funnits några krig!".
Jag tänker så här...
Precis lika lite som det är fotbollsspelarna som slåss, vandaliserar, förstör på olika sätt och får matcherna uppskjutna - är det religionen och dess alla böcker som startar krig - mord, vandalisering, utanförskap, svält och död!
    Det är åskådarna i arenan - på läktaren och utanför som bråkar, och det är människan i olika länder, i olika delar utav världen som väljer att massmörda andra människor!
Så skulle det verkligen inte finnas några bråk och slagsmål, förstörelse och vandalisering utan fotboll, och skulle det verkligen inte finnas krig och svält utan religion? - Det är en tro i sig, men jag tror inte på den - jag tror snarare att det är människan det handlar om.

Man brukar prata om tro, hopp, och kärlek...
    Jag tror att tro är oerhört viktigt för ALLA människor - det sista som överger en är hoppet, och vi alla behöver kärlek!
Precis som man kan tro på olika saker, så hoppas man också på och för olika saker, och man kan älska många och mycket, på väldigt många olika sätt och nivåer - kärleken är evig. Jag tror att det är jätteviktigt att det också får vara på detta sätt!

Även om du tror på Hammarby, Gud, nirvana, evigheten, gemenskapen, ketchup eller vad det nu kan vara, så kan detta vara din allra största, innersta styrka som kan hjälpa dig något enormt - så är det för mig!
    Utan min tro på Gud, hade jag sannolikt inte levt idag!
Min tro har räddat mig, så sjukt många gånger, ifrån att gå under, ge upp och bara skita i allt!

När jag var nio år och hamnade i min allra första depression, så var det min tro som höll upp mig. Jag försökte förstå varför saker och ting var som de var - varför mycket var så orättvist och jobbigt. Till en början tyckte jag mest synd om mig själv, sedan gav min tro mig styrkan att kämpa emot och försöka förändra det jag tyckte var fel - det blev mitt uppdrag i mitt liv och i min vardag.
    När jag i tonåren mådde så dåligt att jag inte ens kom upp ur sängen, livslusten var riktigt låg, orken lika med noll, och förståelsen runt omkring mig inte existerade, så var det till slut min tro som fick mig att från en dag till en annan, bara resa mig upp och kämpa vidare - att börja leva igen.
Många utav mina mörkaste, dystraste och svåraste stunder i mitt liv - då jag tvekat, tvekat på meningen med livet, tvekat på om hoppet verkligen behövts, hatat det som verkat varit meningen, så har jag överlevt och kunnat leva vidare tack vare min tro på Gud - det är min styrka!!!

En gång i tiden så var orken, hoppet, och livstron så låg att jag bestämde mig för att lämna denna jord - att ta mitt liv.
    En kompis kände att han behövde komma till mig och ruska upp mig - det var nog meningen - jag var inte klar, jag fick vara kvar!
Sedan skämdes jag något enormt efter det - allra mest inför Gud som jag hade svikit, och inte varit tacksam emot över att ha fått något så vackert som ett liv på jorden - ett liv jag själv bara försökte ta bort! Samma känslor ni sportfan kan känna för ert lag, era matcher och er gemensamma kärlek.

När man tror på något väldigt mycket, så värnar man om det, fördjupar sig i ämnet, försöker förstärka relationen och utvidga kärleken till det - det är viktigt, stort och oändligt.
    När min mormor dog nu i somras, så ställdes jag inför mitt livs största skräck!
Jag har alltid varit livrädd för denna dag!
Sedan ca. ett halvår tillbaka har det ploppat upp små "förvarningar" om denna dag...jag har tänkt att hon dött och när jag gjort detta har jag både blivit extremt förbannad på mig själv, och livrädd. Jag har även ett flertal tillfällen kommit på mig själv när jag övat på "Ta mig till havet" - låten min mormor ville att jag skulle sjunga på hennes begravning, vilket jag vetat sedan jag var ca.7 år - även detta har gjort mig fly förbannad och jag har undvikit låten allt jag kunnat!

När mormor dog framför mina ögon, den där måndagen på sjukhuset, så exploderade både mitt hjärta och mina stämband! Jag har nog aldrig skrikit så mycket och starkt i hela mitt liv, aldrig gråtit så många och stora tårar på en och samma gång, aldrig skakat så kraftigt av psykiskt illamående, aldrig varit så ledsen någongång i hela mitt liv!
    Jag spydde på golvet, greppade om hennes hand det hårdaste jag kunde och skrek åt henne att komma tillbaka - att inte lämna mig, att bli bra igen.
Mormor kom tillbaka - med ett leende och glädje i ögonen till och med!!!<3<3<3

Jag tror att mormor mycket kom tillbaka för min skull, men även för hennes - jag var inte redo, jag var livrädd - likaså var hon. Mormor var inte redo att dö, hon ville inget hellre än att leva, men den fysiska orken var inte hundra, och hon var lika rädd som jag!
Det var hennes och min tro som hjälpte oss - Gud hjälpte oss!
    Han gav oss mer tid - tid för mig att hinna vänja mig vid tanken, kraftigt på oerhört kort tid, och han gav mig kraft, mod och insikt att våga ge mormor mandatet att själv bestämma tidpunkt - tyvärr inte plats..
    Han gav mormor orken och modet att stanna kvar, och han försökte ge oss två tid, både till och för varandra.
Jag var aldrig redo att släppa henne, men jag gav henne min muntliga tillåtelse att själv äga denna fråga, tillsammans med Gud.
1,5 timme efter att min bön lästs upp i kyrkan, lämnade mormor jorden - jag var lugn, och jag hoppas att även min älskade mormor var det - helt och hållet!!!

Hade vi inte fått denna extra tid tillsammans och dessa ytterligare dagar, hade jag aldrig klarat av detta - jag hade förmodligen hoppat ut genom fönstret eller något i den stilen - vår tro hjälpte oss, och den hjälper mig fortfarande!!!
    Mycket positivt har hänt i mitt liv efter mormor lämnat jorden...jag har fått körkort, en sysselsättning jag drömt om, och fler politiska uppdrag. Jag är oerhört glad, lycklig och tacksam över detta, även om jag inte riktigt kan känna denna glädje fullt ut just nu, jag sörjer alldeles för mycket för det - men det ger mig hopp och än mer tro!!! En tro och ett hopp, jag verkligen behöver just nu, och inte kan klara mig utan!
    Men det gör sjukligt ont och det kommer göra det länge till, men jag tillåter mig själv att känna så, så länge jag inte ger upp allt annat, och när jag behöver Gud lite extra, så vet jag att han finns där, och när mormor känner och vet att jag verkligen behöver hennes närhet, så kan hon ha tillåtelse att ge mig den - vilket hon hittills har gjort, verkligt tydligt i två utav mina drömmar!!!<3<3<3

Du kanske tycker att detta låter flummigt eller läskigt - det må så vara, men på samma sätt du, i sådana fall tycker det, tycker jag att det är flummigt hur mycket man kan älska ett lag och dess färger och flagg!;)
    Men jag låter er ha er tro, så snälla låt mig få ha min!
Och kom ihåg en sak - det är inte spelarna som bråkar - det är inte Gud som krigar, det är varje människas handlingar och val som skapar bråk, förtryck, svek, utanförskap, ilska, sorg och tragedi!

Tro, hopp, och kärlek!!!<3<3<3

Nu skall jag vara ÄRLIG!!!

Oki, nu är det verkligen på tiden att vi börjar att öppna munnen - talar om vad vi vill och tycker - och varför!
    Det är inte konstigt att folk inte vet vad fan vi vill, och för vilka!

Nu skall jag vara ärlig, för det behövs verkligen - tycker jag, om vi skall kunna få chans att göra någon skillnad och få folket med oss!
Jag blir så trött, emellanåt till och med rakt ut förbannad, då jag hör hur man ständigt hoppar bakåt i tiden - till dåtidens fighters och kamp!
    Visst, mycket många utav oss, vill förändra, förbättra och utveckla idag är samma frågor då som nu, men vi kommer aldrig komma framåt om vi inte börjar att arbeta i nuet samt relatera till det som är runtomkring oss här och nu!
    Vi måste förnya oss, utveckla oss, våga tro på oss själva och varandra OCH vi måste öppna käften, rent ut sagt - på riktigt!

Vi kan inte använda de vardagsord man använde för 30-40 år sedan - från den tiden då vi inte ens var du med varandra, bara för att det är vackert och är ett slags värnande av vår historia.
    Vi måste prata så att folk förstår och känner med oss - annars är vi föråldrade!
Och vi måste skaffa oss nya förebilder, idoler och starka ledare och inte endast hänvisa till och citera de som var i livet för 30 år sedan!
    Olof Palme är en stor idol för mig också, då han var rak, ärlig, djärv, klok, mänsklig och stod upp och kämpade för det han och vi trodde på! Och var det något han, definitivt inte var, så var det att vara kvar i dåtiden - han var både i nuet och framtiden SAMTIDIGT, så varför i helvete skall vi vara fast i dåtiden om han nu är en sådan stor idol och förebild?!
    Och jag tror att det var just detta som fick Anna Lindh att lova att föra denna kamp, insikt och klarsynthet vidare! Nu är hon också död, och jag tycker att det är på tiden att vi lovar våra dåtida företrädare och förebilder - våra inre idoler i våra hjärtan, att fortsätta att förnya, modernisera, och utveckla samhället, vårt land, och oss själva för att få den demokratiska, solidariska, rättvisa, jämställda och jämlika värld vi alla drömmer om - jag tänker iaf göra det - i nuet och i framtiden!

Jag vill ha ett samhälle, ett land, och en värld där vi rår om och tar hand om varandra!
    En plats där vi alla är lika mycket värda, oavsett kön, utseende, bakgrund, skelett i garderoben, diagnos, sexuell läggning, civilstatus, yrke, etnicitet etc etc...
    - En värld där djur, natur, och människor inte särbehandlas, och där vi hjälper varandra - en plats för ALLA, där ALLA behövs!
    Svårare än så är det INTE!
Därför måste vi alla hjälpa varandra på olika sätt - genom skatter som ger alla en bra sjukvård, en bra och lärorik skolgång, en hållbar natur för alla här och nu och för de som komma skall.
    Vi måste hjälpa de människor som är allra längst ned i samhället så att vi alla får en dräglig tillvaro och en mänsklig vardag!
 Vi måste se till att de som är arbetslösa klarar situationen och inte hamnar ännu längre ned i utanförskap och fattigdom!
    Vi måste göra så att vi alla har ett tak över huvudet och dagligen mat på bordet!
Vi måste se till så att alla får en lön de klarar sig på och slipper dö och slita ut sig på sina arbetsplatser!
    Vi måste behandla våra äldre med respekt, kärlek och omsorg!

IDEOLOGIN ÄR ENKEL - Alla tillsammans, allas lika värde - en plats för oss alla där vi får vara vi, utvecklas och finnas till!

Jag vill allt detta - det är min tro, mitt hopp, min kamp och den allra största drömmen!!!
    Och det är därför som jag är Socialdemokrat och inget annat!!!
Jag tror faktiskt att de allra flesta, i landet och i världen, kan ställa sig bakom detta - rätten att få vara mänsklig!
    Men för att komma dit så måste vi också tillåta oss själva att vara mänskliga!
Det är mänskligt att inte kunna och veta allt - INGEN människa kan svaret på ALLT - hade det varit så enkelt så hade det inte funnits några problem!
    Därför tror jag att det är jätteviktigt att kunna våga säga en sådan enkel sak som "Jag vet inte"...Och vi måste även våga säga JA eller NEJ!
Om jag då skall vara gammaldags så är det ärlighet som varar längst, och tydlighet som ger färdighet!
    OCH, för att kunna förändra, så måste man också våga chansa lite - så Stefan kör nu så det ryker, så skall du se att alla andra kommer med dig!;)

De styr oss med en livsfarlig järnhand - Det är synen och visionen som måste synas och höras!

Alla är värda en trygg morgon med en given väg att gå

Det senaste dygnet har det gjorts enormt mycket reklam för något man inte velat göra reklam för - för en mänskosyn som är vidrig!
    En gigantisk text, fegt uppsatt bland överklassens underjord - där medelklassen, underklassen, och underklassernas underklasser rör sig dag som natt!
En text, felstavad, med en vidrig mänskosyn - med en insikt om att denne inte skulle, antingen behöva, eller få vara kvar i mer än två veckor - längre tid än så var inte platsen uppbokad.
    Det räckte med ett dygn!
Under dygnets lopp, fotograferades reklamen utav hundratals människor som i sin tur spred reklamen på nätet - på sociala medier.
    Nätreklamen behövde reklammakarna varken stå för, eller oroa sig över!
Dygnets alla nyhetssändningar gjorde långa inslag om reklamen.
    Jag undrar hur mycket man tjänat på denna reklams uppmärksamhet, och hjälp att sprida den vidare? Hur tillfredsställd blev hatet? Hur mycket förökades dem? - Av knappt några pengar alls, utan ens en ansträngning till varken rättstavning eller grammatisk korrektur, utan att ens behöva kämpa!
    De styr oss med en livsfarlig järnhand, vi måste bli fria ifrån - innan det är försent!

Halva staden samlades, på en minimalistisk plats, för att visa sin vrede -  sänt i TV, med bilder i tidningar.
    En film, på en jublande, klättrande folkmassa som tog bort underjordens hemska syn - spreds i sociala medier.
Filmen var stark - den berörde, men säkerligen inte bara på ett sätt!
    Nu diskuteras det - man skall "sitta ned och titta", på hur reklamreglerna bör se ut/utvecklas. - Är det verkligen reklamens regelverk som är problemet?!
    Vad hjälper strikta regler kring reklam, när vi har en mörk, hatisk, vidrig växande ondska i vårt samhälle, som bara växer sig större och mäktigare för var dag som går!?
Är inte det riktiga problemet att vi inte bemöter och försöker förändra denna mörka, konservativa, vidriga, förvrängda, ojämställda människosynen???

Är det inte ett problem att klasskillnaderna växer sig så starka och enorma, i vårt land, att det tom skapats klasskillnader mellan våra medmänniskor som lever och bor på våra gator och torg?
    Är det inte ett problem att vi än idag - år 2015 tvingar folk att sova utomhus - utan varken tak, värme, kärlek, mat, dryck, värdighet och mänskovärde?
Järnhanden tycks förblinda oss och greppet blir bara hårdare och större - utan minsta muskelansträngning!
    Detta kommer att leda ondskan rakt in i målet, och även fast godheten är utav majoritet, så är det vi som kommer att tystas ned  och varken få skriva eller säga vad vi tycker och tänker!

Det är på tiden att vi ställer oss upp, PÅ RIKTIGT, och verkligen visar samhället och våra medmänniskor den människosyn och de visioner VI står för!!!
Alla människor är värda en trygg morgon, med en värdig och given dagsriktning!
Alla människor är värda ett varmt och helt hem!
Alla människor är värda daglig mat och dryck!
Alla människor är värda att få vara en del utav samhället och dess gemenskap - genom arbete, gemensamma skatter, kunskapsutveckling, trygghet och kärlek!
Alla människor är utav värde!
    Och detta måste vi stå upp för, VARJE DAG, och vi måste påbörja arbetet, PÅ RIKTIGT, för att nå målet - och detta måste göras NU!!!
Vi tror på ett samhälle tillsammans - inte tvärtom!

Det svindyra, livsviktiga plastkortet är äntligen mitt!!!

Det svindyra, livsviktiga plastkortet är äntligen mitt - och som jag har kämpat!
    Det är en riktig klassfråga att kunna skaffa körkort, och för vissa skall det trilskas "lite" extra också! Ändå kräver både det ena och det andra att du skall ha körkort, och alltfler jobb kräver det - även om du skall sitta i kassan i en butik - allt för att man kan, och för att det finns fler människor än jobb!

För mig kostade körkortet ca.47 000kr - det är fan inte klokt!
    Hade jag haft någon, att kontinuerligt, övningsköra privat med, så hade det säkerligen blivit en del billigare, men alla har inte den möjligheten, och det var heller inte det enda problemet!
Mina problem startade redan innan jag tagit min allra första körlektion - innan jag för första gången i mitt liv satt mig bakom ratten - för två år sedan!
    För att ens få mitt körkortstillstånd krävdes det att jag skulle lämna läkarintyg, utfärdat utav specialistläkare, på att jag inte medicinerade för min ADHD, samt att jag var lämpad för att att köra bil. Transportstyrelsen menade på att jag, iom min diagnos, hade anlag för att missbruka alkohol, droger, eller rentav vara kriminell.
    Jag har nog aldrig känt mig så förödmjukad i hela mitt liv! Ingen blev gladare än jag, när jag fått min diagnos, då jag äntligen fick insikt i hur jag fungerar och varför - för mig, personligen, blev det lättare, men man blir fortsatt straffad och särbehandlad - ibland även mer!

Att få tid hos en specialistläkare är inte alltid det lättaste, speciellt inte under semestertid mitt i sommaren. Det är heller det billigaste läkarbesöket.
    Jag fick mitt läkarintyg, trots att läkaren både tyckte att det var onödigt och rent utav fel att behöva skriva ett sådant här intyg! Men det dröjde för handläggarna att att behandla mitt intyg - är tydligen fler än jag som läser långsamt! Inte förrän timmen innan min första körlektion, på den svindyra intensivkursen jag bokat skulle börja, fick jag mitt körkortstillstånd!
    Körskolan ville ha en kopia på tillståndet långt innan, men var oerhört schyssta mot mig, och väntade in i det sista med att ställa in min intensivkurs. Hade detta behövts, hade jag inte fått tillbaka en krona!
Trots att jag lämnat in ett läkarintyg och fått mitt körkortstillstånd, så innehöll tillståndet ett krav - jag skulle, i augusti varje år, lämna ett nytt läkarintyg, för att inte förlora mitt tillstånd/körkort!
    Förutom en brutalt fördomsfull syn på personer med ADHD, så har man heller ingen som helst koll på hur en person med ADHD fungerar!

Livrädd bakom ratten, för första gången i mitt liv, på ringvägen utav alla ställen, var jag överlycklig över att äntligen vara igång med mitt körkort!
    När jag gör något, så är jag oerhört målinriktad och vill komma till mållinjen fortast möjligast! Min plan var att klara körkortet efter intensivveckans slut!;) Det var kanske lite naivt tänkt, då jag aldrig tidigare suttit bakom ratten, men det blev inte bättre av att behöva läsa en bok på 304 sidor, med tre tilläggshäften, samt försöka förstå logiken bakom att "man känner, när man skall växla"!.
    Förstår inte jag logiken i saker och ting, så låser jag mig och hur fan skulle jag lyckas läsa hela 304 sidor och förväntas, både förstå och komma ihåg det jag läst?!

Väldigt många berömmer körkortsboken för att vara så oerhört pedagogisk och bra, detta pga att varannan sida innehåller en relativt innehållslös bild. De som säger detta kan inte läs- och skrivsvårigheter, eller koncentrationssvårigheter!
    Jag som alltid fått läsa om varje mening fem gånger för att förstå och minnas vad som står - hur fan skulle jag klara av detta?!
Så mycket text, med betydligt för få underrubriker och för dålig struktur! Men i moderna tider så borde den väl finnas som ljudbok?
    Den finns inte som ljudbok, det enda man kunde erbjuda mig var en mer lättläst bok - det är inte orden som är problemet, det är att det är text!
För första gången i mitt liv, började jag därför att fundera på att börja medicinera, för att förhoppningsvis kunna öka min koncentration - med risk för att förlora mitt körkortstillstånd.
Det blev fler, svindyra läkarbesök hos specialistläkare för att få medicin, samt läkarintyg på att medicineringen inte skulle påverka min bilkörning negativt, utan tvärtom!

Med medicinen blev bilkörningen bättre, då jag lättare kunde ta till mig det mina körlärare sa. Även läsningen blev brutalt mycket bättre - jag kunde nu läsa hela sidor, utan att behöva läsa om varje mening fem gånger - det var som om en helt ny värld öppnat sig för mig, men 304 sidor var fortfarande för mycket!
    Min man gav mig ett svindyrt dataprogram med praktiska övningar i både körning och teori - det hjälpte mig enormt mycket, men behövde ändå lära mig mer, så jag tog några svindyra, muntliga teorilektioner på körskola.
    Det fanns inte tillräckligt många lediga kör- och teorilektioner på min körskola, som jag behövde, så jag blev tvungen att börja på en körskola till - vilket för mig blev som att börja om ifrån noll varje gång, då jag gång på gång blev tvungen att förklara hur jag fungerar för att kunna förstå och lära! Totalt blev det fyra stycken körskolor innan jag nådde mitt mål.
    Det tog mig nästan två år att lyckas läsa hela körkortsboken - en gång högt för mig själv, och en gång "tyst".

Efter en stor mängd, svindyra körlektioner, teorilektioner, läkarintyg, och utbrott så blev det äntligen dags för de två svindyra proven - kör- och teoriprov - efter, de inte alltför billiga, riskettan och risktvåan då förstås!
    Det blev 6 stycken uppkörningar och 5 stycken teoriprov innan jag blev godkänd!
Teorin klarade jag två gånger - imponerande nog, då både provet och provsalen är i stort behov utav modernisering och pedagogisk utveckling! Att sitta i ett kalt rum, på en stenhård stol, med en belysning liknande tandläkarens, framför en dataskärm med minimalistiska bilder med otydliga och förvrängda frågor, tillsammans med ett 20-tal andra, under total tystnad är som att tvinga någon utan ben att börja gå!
    Jag klarade teorin på tredje försöket, men inte uppkörningen förrän på sjätte försöket, så jag var tvungen att göra om teorin, då den nuförtiden endast är giltig i två månader, så min hann gå ut då det inte var ett överflöd av tider! Billigt och bra!
Att plugga teori och att försöka förstå alla kuggfrågor var det jag  hade absolut svårast för, och fokuserade mycket på. Fick ofta höra att jag körde bra, men på uppkörningarna var det fel på både det ena och det andra!
    Man klagade på hur jag höll växelspaken - har en förslitningsskada i handleden efter butiksjobb, så har en skev vinkling - fick frågan om det fanns läkarintyg på det. Det tog tydligen får lång tid för mig att parkera också, men det största problemet var instruktionerna. Jag fattar att man inte kan ställa regelfrågor och dylikt, men att fråga hur de menar när de ber mig åka någonstans, måste jag ibland göra för att fatta vad fan de menar.
    Ett exempel - de ber mig att ta höger, och jag kan då fråga om jag skall ta första höger, eller höger framme i den större korsningen/rondellen. Sådant skall man få fråga, men ändå inte! Har förklarat varför jag frågat, men det har snarare bara förvärrat än tvärtom. Vid ett tillfälle sket jag i att fråga, och chansade istället på vad de menade vilket resulterade i att jag körde fel och då blev det felet istället.

Jag har kämpat som en idiot för detta körkort som gjort mig sjukt frustrerad, fattig, och ett tag tom fått mig att tappa självförtroendet - men jag kunde inte ge upp!
    Till sist så reste jag bort och tog ännu en intensivkurs och bokade bägge proven - inte heller vidare billigt, men kostnaderna slutade efter detta, och jag nådde mitt mål!!!=)
    Denna vecka fokuserade jag endast på körkortet och blev både sedd och hörd utav min körlärare, och inspektören var avslappnad och gav anvisningar jag förstod!
    Det var så underbart att få höra att jag faktiskt kan köra bil och tom är riktigt bra på det - en riktig seger!!!
Men att det skall göras sådan skillnad på folk och folk, och vara en klassfråga att kunna ta körkort är fan inte ok!