Jag har inte bloggat sedan midsommarhelgen, vilket är nästan tre månader sedan! Att skriva är för mig ett sätrt att rensa tankar och själ, men de senaste månaderna har jag bara fått ångest av att tänka på att blogga – ångest och tomhet! Jag älskar att skriva men jag har inte varit sugen på att skriva alls, vilket är jätteovanligt för att vara jag! Jag har endast skrivit i jobbet, för som vanligt när saker och ting är lite tufft så är det att jobba som får mig att fungera och gå runt!
Det som är och har varit tufft är egentligen att hela år 2018 var ett rejält tufft år! Det var första helåret som småbarnsföräldrar, med allt vad det innebär som lite sömn, extrem trötthet, oro och väldigt lite pengar. Jag blev ju också deprimerad efter att jag fött barn – något som tog flera månader för mig att inse, ta in och försöka göra något åt. Sedan i början av detta år går jag och pratar genom kyrkans familjerådgivning.
Jag och Thobbe hade det tufft vårt första år som småbarnsföräldrar och jag sörjde verkligen att mina föräldrar inte kunde visa stöd och glädje för mig och vårt föräldraskap. Min farmor blev dessutom sjuk och dog efter bara tre månader, vilket skapade kaos för min farfars liv, som höll på att bli dement! Nu under sommaren och semestern (har haft hela fem veckor, vilket aldrig hänt tidigare) så har jag försökt att vila lite ifrån allt, då jag höll på att krascha totalt sista veckan på jobbet innan semestern. All psykisk frustration, all smärta inombords, sorg och förvirring privat, plus att jag varit själv på jobbet sedan i februari (har varit den enda anställde som jobbat, större delen under hela tre år, vilket är den tid jag jobbat där jag jobbar) gjorde att mitt huvud bara sa pang och jag fick kraftig yrsel och problem med närminnet! Så jag var tvungen att försöka isolera mig tillsammans med min familj ute på landet – detta resulterade i att min farfar inte längre minns mig, vilket gör sjukt ont och nu kan man inte längre ringa till honom då det krävs en resurs för att han skall kunna hantera sin mobil! Detta är så sjukt sorgligt och något han faktiskt hade kunnat ha, om bara saker och ting var som dem borde och som det var tänkt.
Sedan slutet av juli är jag tillbaka på jobbet och det har varit fullt ös medvetslös, vilket jag älskar – men jag mår så dåligt inombords och nu är det inte jättebra på jobbet heller, utan totalt kaos och förvirring – sådant jag mår sjukt dåligt av, så kanske måste jag testa mina vingar, jag vet ej men egentligen så är det inget jag varken vill, orkar eller helst behöver just nu!
Det jag egentligen vill säga med detta inlägg är att jag finns, jag är, jag agerar, jag kämpar och jag försöker stå upp för mig själv mer än vad jag brukar i vanliga fall! Men att blogga är inget som funkar just nu – däremot så är jag dagligen aktiv på min Instagram, så följ mig jättegärna där under tiden (och sedan och annars också såklart!;) ), gilla mina pics och titta på mina stories!;)
Glöm heller inte bort min hemsida;
http://www.cassandra-solback.com/
Inom väldigt kort kommer även jag och Thobbe att öppna upp vårt företag the Motherships helt nya sida och webshop full av nyheter och rea!;)
Vi ses snart!!!<3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar