Runö kursgård

Nu är jag på Runö i tre dagar för att gå en facklig handledarutbildning med inriktning på politik och valet 2014.

Runö folkhögskola har hand om utbildning och utveckling för LO, på ett folkligt sätt.
    Runö är en stor resurs för arbetarrörelsen.
Utöver detta så finns det här även gymnasium med HRF-inriktning. Och så finns det en konferensgård för möten och event. .

Det är både stort och riktigt fint här!
    Det var här den fackliga konstutställningen var för ett tag sedan!;)
Tror att dessa dagar kan bli riktigt spännande och idérika! Och det började riktigt bra!;)

Runö har köpt in min bok för läsning, och vill sedan börja sälja denna här!=)
    De vill även att jag under hösten kommer och håller föredrag, läser ur boken, och pratar om hur det är att skriva böcker inom arbetarrörelsen!!!=)
Detta är så sjukt kul! Och det behövs verkligen, då siffrorna just nu går upp och ned hela tiden!
    Är riktigt glad för detta!!!
I "Innanför mina rosa små väggar" skriver jag om hur det är att växa upp i sthlm och hur viktig barndomen faktiskt är!
Hur det är att vara ensam tjej bland killarna, och hur det är att vara energisk i skolan och ha svårt att sitta still även fast man inte är kille.
    Detta i en tid då ADHD-forskningen inte kommit så långt, och jag själv inte visste om min diagnos.
Hur illa man kan göra en msk genom mobbing, och vilka djupa sår det kan göra!
    Hur det är att bli deprimerad som barn, och sedan vara det i många, många år.
Om hur illa rättssystemet behandlar minderåriga tjejer, och hur det känns att som tonåring bli sexuellt trakasserad, förföljd och hotad - utan att kunna få något skydd alls!
    Om hur det känns att ha blivit våldtagen.
Om varför man skär sig och vilket gift det är!
Om hur det är att vara ung och fattig. Om bantning. Om kärleksrelationer, förnedring, kvinnomisshandel och folk som bara utnyttjar en!

För mig var det inte bara terapi att skriva denna bok, utan jag kände även att jag genom denna har chans till att stötta andra, samt upplysa folk om hur skevt mkt i vårt samhälle är!
    Även fast jag fick lite panik, utav min öppenhet i denna bok, straxt efter den kommit ut, så är jag idag stolt över att jag ändå har gjort det!
Mkt har hänt sedan hösten 2011 då boken slutar.
    Både erfarenhetsmässigt, livsmässigt och i mitt sätt att skriva och uttrycka mig!
Jag har nu en egen bokhemsida;

 http://www.cassandrasolback.com/

http://www.cassandrasolback.com/B-cker.html

Där kan man bl.a läsa om mina tankar och idéer kring saker och ting här i världen, skriva frågor och kommentarer på det jag har skrivit, hitta till den här bloggen, skriva i min gästbok, kolla på bilder, läsa om vad som händer just nu rent bokligt OCH...läsa om min kommande bok "Kampen" som kommer ut i höst!;)
    "Kampen" kommer att handla om hur och varför jag blev fackligt aktiv och medlem.
Om egna extrema arbetserfarenheter. Om lagar som borde göras om, och lagar som borde skrivas!
Om bostadsmarknaden, sms-lån, lättheten att ta krediter, olika typer utav styrelser med maktbegär - om hur jag vill förändra politiken etc etc.

Skall sätta fart med den nya boken nu, så att jag inte spräcker deadline!

Skall även skriva klart mitt tal om kvinnomisshandel och sexuella övergrepp till ett S-kvinnoklubbmöte (lägger ut på min youtubekanal när det är klart!).

Hinner jag, nu i höst, så har jag även tänkt att skriva en rap-låt (aldrig gjort förut) med fackpolitiskt tema...

Gubbar, gubbar, och gubbar!

Är det något jag är trött på så är det dessa medelålders gubbar, som skall vara precis överallt, och sitta på varenda jävla stol som finns!
    Och ändå känner jag mig tvungen att tillägga att jag inte e manshatare, utan att det bara e så jävla enkelt att jag e trött på hur systemet funkar, hur vi låter det fungera, och hur de kan vilja ha detta system som i praktiken faktisk inte fungerar!

Hur skall vi kunna få ett samhälle där alla etniciteter, sexuella läggningar, och ungdomar är välkomna om vi inte ens kan välkomna kvinnan, och vi kvinnor kräver att få plats och faktiskt börjar ta det??!

Att vara ung och kvinna i detta samhälle är riktigt hårt! Och hur hårt är det då inte att vara ung, kvinna och lesbisk?
    Jag är ung, kvinna, bisexuell och har diagnosen ADHD. Just min sexuella läggning brukar jag inte få höra så mkt om, då jag är förlovad med en kille som snart skall bli min man. Och min diagnos blir jag mest utfryst och särbehandlad för i lagen, och av vissa myndigheter, men som om det skulle va ok!?
Men om vi då återgår till dessa medelålders gubbar som skall sitta överallt och vägrar att släppa in någon annan...
    Majoriteten i de flesta typer utav styrelser består utav män, och då i medelåldern.
I alla de olika föreningar, styrelser, grupper, kommittéer jag sitter i, eller tillhör (förutom en som bara består utav ungdomar), är majoriteten medelålders män, och det e rent ut sagt skitsvårt att komma in - både som ung och kvinna!
    Och då undrar jag, hur skall vi få ungdomen involverad, intresserad och etablerad om vi inte ens släpper in den?
Ungdomen som är vår framtid!

Jag säger inte att medelålders män inte skall få vara med, men när man ser att så sjukt många bara sitter på sina stolar och mandat bara för sittandets skull, vad är då själva poängen?!
    Näe, börjar bli riktigt trött på att man tillåter det vara så här, när vi faktiskt både har yttrandefrihet och demokrati i detta land!
Ned med fötterna!

Facklig tid och politisk aktivism!

Är det något jag verkligen brinner för här i livet, så är det facket och politiken, och i dagsläget främst politiken!
    Jag är en person som bryr mig väldigt mkt om människorna runt omkring mig. 
Vi alla - oavsett, läggning, diagnos, ursprung, kön, har alla rätt till ett drägligt liv!
    Ett liv som får en att känna sig något värd, och som får en att känna sig delaktig och betydelsefull!

Nu har det dröjt flera dagar innan jag fortsatt detta blogginlägg, men jag har haft fullt upp, varit sjukt trött, samt inte haft så stor lust att skriva vilket gör mig enormt irriterad!
    Men då jag påbörjade detta inlägg så var det veckan då det var 10 år sedan Anna Lindh blev mördad...
Jag besökte hennes gravplats på årsdagen, lade en ros ifrån mig och min mormor på hennes grav, och gick sedan och röstade i kyrkovalet.
    Då jag stod vid hennes grav så kunde jag inte låta bli att gråta.
Jag kände inte Anna, personligen, men hon var en av de riktigt kämpande, mänskliga, och demokratiska politiker med ett stort och varmt hjärta som bultade för frihet, rättvisa, trygghet och gemenskap! Och det gjorde så ont i mig vid tanken att hon, liksom Palme, blivit mördad trots allt detta!
Jag besöker ofta hennes grav, antingen efter en Gudstjänst, en kvällspromenad, eller då jag promenerar hem ifrån t-centralen/Slussen, men just denna dag så var det annorlunda att besöka henne.
    Två personer vakade vid sidorna av hennes gravsten med varsina fanor, och framför hennes gravsten låg en stor hög av blommor och kort!

Denna vecka jobbade jag för LO.
    Jag satt i LO-borgen i tre kvällar och ringde runt till fackligt anslutna elektriker för att be dem svara på åtta frågor i undersökningen "Mitt Sverige" som handlar om vilka frågor medlemmarna tycker är viktigast för oss att driva i nästa års val. 
    Vi har sjukt många trevliga, och smarta elektriker i detta land!;)
Jag sprang på Kålle igen (gör det väldigt ofta numer) snart börjar han nog fråga om jag stalkar honom!=P Sista dagen i LO-borgen knackade han på hos mig och gjorde en "Cassandra"!;) Jag trivs verkligen på LO!

Torsdagen och fredagen spenderade jag utanför grönan, och där med samma projekt som arbetsuppgift, fast denna gång skulle vi ställa dessa frågor till "vem som helst".
    Alltså man var inte tvungen att vara fackligt ansluten.

Här satt jag och ringde

Jag utanför grönan

På lördagen var det sedan dags att gå på grönan med LO.
    Jag märkte tydligt att jag blivit extremt skadad efter Paris-incidenten!
Jag dubbelkollade alla binningar flera gånger om, och frågade tom personalen ett antal tillfällen, och jag var även ganska så rädd då jag skulle åka uppochned eller falla ned 80 meter, vilket jag aldrig tidigare haft problem med!
Ibland gjorde jag tom personalen osäker pga min osäkerhet, och mina kollegor var rädda för att åka med mig och kallade mig för otursförföljd!:p

Måndagen efter var det dags att åka till Gävle för att gå på Ungdomsansvarigutbildningen i tre dagar.
    Tror inte att jag har varit i Gävle förut, men jag har sett en del av staden i filmen "Black Jack", så jag gjorde som vanligt och försökte hitta de olika platserna ur filmen. Hittade en del utav dem.
Det var en riktigt bra utbildning med mkt nyttiga övningar, så som att hålla tal, debattera, och spela upp sketcher.
    Jag känner att något har hänt med mig, men jag kan inte riktigt förklara vad eller hur!
Jag känner mig så sjukt mkt säkrare i mig själv, och på mig själv, så det är inte alls lika jobbigt att prata inför en stor grupp längre!
Det känns så sjukt skönt och för första gången, sedan riktigt länge, så är det faktiskt kul igen!!!=)  
Är tre månader sedan jag slutade på mitt förra jobb och jag känner mig redan som en ny mska, och känner att jag verkligen är mig själv igen!=)

Det sköna fackliga gänget i Gävle!;)

Efter att jag kom hem ifrån Gävle så var det dags för Handels uppsökeri, dvs att man går runt i hela sthlm och besöker arbetsplatser inom handels område och frågar om de är medlemmar/vill bli medlemmar/har några problem/vill gå kurser/vill bli ombud etc etc.
    På fredagen var det möte med kommittén jag sitter i. På lördagen och söndagen gick jag en facklig utbildning i främlingsfientlighet. 

Denna vecka har jag förberett, och hållit en medlemskurs om fackets innebörd, gemenskap, syfte och grund.
    Bl.a så föreläste jag om Ådalen 31 och det fackliga löftet, och om att dagens samhälle påminner skrämmande mkt om Sveriges början utav 1900-talet!

På onsdagen var det möte med SSU och på torsdagen var jag på försäkringsrådgivar-vidareutbildning på Folksam!;)
    Det har varit fullt ös medvetslös och jag älskar verkligen det!!!<3 =) 

På mitt förra jobb fick jag bråka för facklig tid, och hade till slut ingen alls!
    Och då jag gick på kurs eller var på möte på avdelningen så fick jag sedan höra: "Och vart var du dessa 2-3 dagar då?!", även fast jag tagit ledigt (skriftligt) i tid och man inte ringt mig under själva tillfället!
Är så skönt att slippa detta och få vara fackligt aktiv igen utan att behöva må dåligt! Men jag saknar verkligen att förhandla!

I nästa vecka är det två möten med SSU, ett med sossarna, ett fackligt möte, styrelsemöte i föreningen där jag bor, en socialdemokratisk utbildning, och fackligt häng på krogen!;) 
    Det är det här jag vill hålla på med, facket och politiken!;) Och jag dör fan om jag inte får fortsätta med detta!
Jag vill bli politiker och vara med och bygga upp samhället igen, och få det att utvecklas framåt, så att våra ungdomar har en framtid att se fram emot! Och jag kommer att göra allt jag kan för att komma dit!!!
    Men ibland blir jag rädd. Rädd för att jag inte bara skall bli psykiskt trackad, utfryst och särbehandlad. Att det inte bara skall vara magen man har problem med, och att det inte bara är arbetstiderna man fifflar med, så att man inte skall kunna vara politiskt aktiv.
    Utan att det skall gå längre än så!
Vem vet? Men den dagen, den sorgen...

Anna Lindhs grav en vecka efter 10-årsdagen!

Anna Lindhs grav en vecka efter 10-årsdagen!