När jag växte upp så fick jag alltid höra att allt skulle bli så mycket lättare och bättre när jag blev äldre och vuxen. Jag längtade enormt mycket till att bli vuxen, men när jag sedan blev det så var det ingen större skillnad.
Som vuxen kunde jag välja min omgivning på ett helt annat sätt än tidigare, men min ålder fick bara ett större och större fokus - jag tillhörde nu de "yngre vuxna", jag var "nyvuxen" och fick ofta höra att jag skulle veta mer och ha mer att kunna säga - vara berättigad till detta när jag blev lite äldre.
Varför detta extrema fokus på en siffra - på åldern?
Många gånger så är det tillräckligt svårt att bli hörd och tagen på allvar bara genom att vara kvinna - att inte ha snopp. Att sedan ovanpå det vara ung, gör det hela ännu svårare. Om du sedan dessutom har intressen inom områden där männen är många och regerande så kan det vara riktigt, pinsamt tufft!
Det enda jag någonsin velat är att ha rätt till mina åsikter, och att mina åsikter och erfarenheter skall tas på lika stort allvar, oavsett hur gammal jag råkar vara eller ej!
En utav mina starkaste åsikter är att åldern bara är en siffra, och att man inte skall döma någon därefter! Åldern är bara ett bevis på hur många år just du har vandrat på denna jord - inte på hur mycket eller lite du har lärt dig, varit med om eller inte, eller vilka erfarenheter du har.
Du kan få mycket erfarenheter i tidig ålder, likom i sen ålder. Du kan ha ett händelserikt liv och ha varit med om mycket redan som ung, eller mest ha följt med och inte varit med om så mycket trots att du är i medelåldern - det är oerhört individuellt, och inte siffran i ditt födelsebevis som styr detta!
För åtta år sedan valde jag att radera min ålder - att göra mig själv ålderslös och bara vara Cassandra. Detta har i sig varit en extremt intressant erfarenhet!
Som bara jag utan ålder, har folk haft oerhört svårt att kunna placera mig i ett fack vid det allra första mötet - något som kan uppröra folk, märkligt mycket!
Vid det allra första mötet med en ny människa, så ställs det oftast tre, enligt min åsikt, totalt ointressanta frågor - Vad heter du?,Hur gammal är du?, Vart bor du?/Arbetar du med?När jag på fråga två svarar "Jag pratar inte om ålder - hur gammal är du själv?" så blir det utav någon anledning oerhört obekvämt för frågeställaren. De har svårt att kunna acceptera att jag inte vill ge dem en siffra, och fastnar därmed och kan inte gå vidare i sitt frågemönster - detta leder, hälften utav gångerna, till en intressant diskussion istället för ointressanta svar på ointressanta frågor, och resterande hälft till en irritation så pass stor att frågeställaren helt plötsligt inte längre vill konversera utan placerar in en i "märkvärdighets-facket".
Jag tycker att detta är jätteintressant!
Något annat väldigt spännande är chocken som kommer när man säger "Jag pratar inte om ålder - hur gammal är du själv?". Av någon anldning så är det inte ok att ställa en sådan fråga till någon som är äldre än en själv (är sällan en yngre person ställer denna fråga nämligen) - det klassas som ohövligt ifrån detta håll, på något konstigt sätt, medans som det normalaste i världen ifrån frågeställares håll.
Det jag har märkt som "ålderslös" är att det är en helt annan respekt som råder!
Ganska så snabbt så märktes detta, och då var jag "bara" 22 år när jag började med detta. När du inte kan placeras in i ett åldersfack så blir du hörd, dina åsikter respekteras och tas på allvar, och du har samma rätt till att ha åsikter och erfarenheter som alla andra! Ja, inte riktigt lika mycket som männen då, om du fortfarande "saknar" snopp...
Men frågan har aldrig släppts helt och hållet i alla fall...trots att folk gett upp, och att omgivningen vet att jag inte pratar om ålder, så är det vissa delar och funderingar som inte kan släppas. Den ena är barnfrågan...här kan det komma meningar som "Du pratar ju inte om din ålder, men börjar inte du bli lite gammal snart för att inte ha barn?".
Det är tydligt att åldern för mig som kvinna är extra viktig! Jag är bäst som ung och fräsch, men tvärtemot mannen så blir jag gammal betydligt snabbare, samtidigt som jag aldrig blir tillräckligt gammal för att vara lika vis och kunna ha lika mycket erfarenheter som en man! Och min främsta uppgift här i livet är att föda barn...men jag får inte vara för gammal när jag gör det - det får bara männen vara!
T.ex. så kan mina systrar i 50 års åldern bli kallade för tanter och kärringar, då de utav någon anledning klassas som riktigt gamla, trots att medellivslängden har en siffra betydligt högre än 50, speciellt för kvinnor! Men en man i 50 års åldern, däremot, är i sina bästa år och kan inte bli mer man än vad han är i denna åldern. Detta trots att han blivit man redan vid 18 års åldern, medans du som kvinna är tjej betydligt längre, trots att tjejers fysiska utveckling startar betydligt tidigare än killars.
Jag själv, t.ex., blir fortfarande ofta kallad för tjej och jag har passerat 18 års åldern för länge sedan...
Så trots att jag anses vara ung, så är jag ändå gammal på vissa plan, inom vissa områden - även fast jag är "ålderslös", och min självbiografi jag skrivit, har förvirrat det hela för många ännu mer...man kan ju inte vara alltför ung när man skriver en självbiografi - jo, eftersom ålderssiffran inte avgör vilka människor du har träffat eller ej, vilka upplevelser du haft eller ej, och vilka erfarenheter du fått eller ej så kan du vara ung, liksom gammal!
Nu har jag iaf beslutat mig för att bli en kvinna och en individ med ålder igen - men min ålder kommer fortfarande inte att vara jag, och jag kommer fortfarande inte att finna den så pass intressant att jag kommer att vara i behov utav att prata om den varje gång jag träffar en ny människa i mitt liv! Utan jag har beslutat mig för att är det någon som skall äga min ålder, så är det jag och i år så fyller jag jämnt, vilket JAG vill fira! (Sedan så är det också så, att om jag lyckas komma dit jag vill, så kommer min siffra att stå intill mitt namn lite här och där - oavsett vad min åsikt är kring detta!)
Jag har redan blivit firad för just denna siffra två gånger tidigare! Det är inte jag som har bjudit in till ett firande utav just denna ålder, vid dessa två tillfällen, utan folk i omgivingen som haft behov utav "fackplacering" och då beslutat sig för att jag fyllt just denna siffra och sedan fackplacerat mig därefter.
Om sex veckor kommer jag att fira min 30 årsdag - för tredje gången, men denna gång kommer det att vara på riktigt, och något JAG styr över!
Ja, jag blir 30 och i mina ögon så är detta fortfarande en ålder - en siffra, och jag är samma person nu som för fem minuter sedan, när jag inte pratade om det!
Så mycket mer än så kan jag faktiskt inte säga om denna siffra, mer än att det känns som om man varit i 20 års åldern väldigt länge, så vi få se hur länge man upplever att man är i 30 års åldern.
Däremot så hoppas jag att detta år - år 2016 bjuder på en hel del spännande saker, och att jag kommer att fortsätta att utvecklas som individ - med, som utan siffror!
GOD FORTSÄTTNING!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar