2015 - ett speciellt år, för mig personligen...

Nu är det bara en dag kvar på detta år, och oj vad fort det har gått - precis som vanligt numer...
    Ju äldre man blir, desto snabbare verkar det gå, men just detta år känns extra snabbt genomgått, och det har bjudit på gigantiska hemskheter, och även en hel del riktigt positiva saker...
År 2015 är ett riktigt mörkt skitår, samtidigt som året givit en hel del framgång - det är ett peciellt år helt enkelt, som man inte kommer att glömma bort i första taget!

Det har hänt så sjukt mycket i år - på gott och ont, så jag minns inte ens allting just så här på rak arm, men...
    2015 bjöd på ännu en spännande och givande tid på LO-distriktet i Stockholms län - i försäkringsandan...
    2015 var året då jag kom med i Katarina föreningens styrelse för Socialdemokraterna - där jag är medlemsansvarig...
    2015 var året då jag kom med i SSU´s Fackliga klubbstyrelse...
    2015 var året då jag kom med i Handels-sossens styrelse - en styrelse jag länge velat ha ansvar i - där är jag nu vice ordförande...
    2015 var året då jag kom med i Södermalms områdesorganisations styrelse Söder-sossar...
    2015 var året då jag lämnade min plats i Söder-sossarnas styrelse, för att bli ersättare för Socialdemokraterna i Södermalms stadsdelsnämnd...
    2015 var året då jag blev sekreterare i Södra Kvinnoklubben - mitt andra år som styrelseledamot...
    2015 var året då jag besökte Sveriges storstäder för att prata med folk om fackets vikt, styrka och mål...
    2015 var året då jag och Thobbe firade vårt livs första bröllopsdag, tillsammans med ett stort gäng vänner ute på vårt underbara landställe - vår första sommar där...
    2015 var året då fackförbundet Seko kom in i mitt liv - med en hel del nya äventyr, erfarenheter och utmaningar...
    2015 var året då jag äntligen tog mitt körkort, som jag kämpat med i hela två års tid...
    2015 var året då vi skaffade vår allra första bil, och sedan även vår andra - då den första inte mådde alltför bra...
    2015 var året då jag återigen fick behov utav glasögon på heltid - för första gången sedan mitten utav tonåren...
    2015 var året då min älskade katt blev blind för att sedan återfå sin syn igen...
    2015 var året då vi i Sverige hade ett prinsbröllop för första gången på väldigt länge...
    2015 var året då jag skrev två stycken helt nya, och för mig helt annorlunda böcker...
    2015 var året då jag blev gudmor/fadder åt Lisas underbara Nicole...
    2015 var året då jag var nere i Bryssel tillsammans med aktiva fritidspolitiker ifrån Södermalm, för att besöka Europa Parlamentet...
    2015 var året då jag slutade hos min psykolog på ADHD-enheten, som jag gått hos i nästan tre års tid, och som givit mig så enormt mycket kunskap, stöd, vägledning, styrka och stöttning...
    2015 var året då min älskade Mormor - mitt allt lämnade mig ensam på jorden...
    2015 var det året då mormors lillasyster lämnade jordelivet...
    2015 var det året då mormors bästa vän lämnade jordelivet...

Året 2015 är ett utav det jobbigaste och värsta året i hela mitt liv - hittills!!!
    Det var året då min älskade Mormor - min förebild, bästavän, min andra mor - mitt ALLT, lämnade mig ensam kvar på jorden...
År 2015 är ett riktigt mörkt och sorgligt år - de är sorgens år!!!
    Jag har nog aldrig gråtit, skrikit och sörgt så mycket som jag gjort år 2015, och som jag fortfarande gör...
Min älskade Mormor lämnade jordelivet år 2015 - en skräck och extrem rädsla jag haft i hela mitt liv, blev detta år verklighet...Men hon och Gud väntade tills jag kunde acceptera, förstå något sånär, och framförallt kunde överleva händelsen...

Åtta dagar efter att min älskade Mormor lämnat jordelivet, så lämnade även hennes lillasyster jordelivet...
22 dagar efter att min mormor lämnat jordelivet, så lämnade även hennes allra bästa vän detta liv...
    Två dagar efter att mormor lämnat jordelivet så ägde Sveriges prins Carl-Philips bröllop tillsammans med Sofia rum - ett bröllop mormor så mycket sett fram emot...
    Två dagar efter prinsbröllopet (fyra dagar efter mormors bortgång), föddes prinsessan Madeleines son, prins Nicolas - den första prinsen i Sverige sedan år 1979...
Dagen efter min älskade Mormors begravning den 9/7 så blev jag äntligen godkänd och fick mitt efterlängtade körkort, efter hela två års strid, kamp och kämpande med teori - mot fördommar mot personer med ADHD etc etc...
   
Jag har inte, fysiskt kunnat berätta för mormor om alla nya politiska uppdrag och erfarenheter . men jag är säker på att hon vet!
    Jag har inte hört mormor jubla och skutta utav glädje för att jag äntligen fått mitt efterlängtade körkort - hon som varit så arg på myndigheterna runtomkring denna fråga! Och jag hann aldrig hämta henne med min bil och ta med henne ut på våra planerade dagsutflykter, men jag tror (och hoppas innerligt) att hon ibland ändå sitter bredvid mig i bilen när jag är ute och åker...och jag vet att hon vet och ser vad jag gör och kämpar för idag!!!
    Jag vet att hon var med mig och Thobbe när vi var hemma hos henne i somras och såg på prinsbröllopet! Jag vet att hon är här hemma hos mig ibland - vid min sida, även om jag hade önskat att hon vore här jämt! Och jag vet att hon tittade förbi på julafton och blev glad, samt fulliskratt åt att vi dukat för henne kring middagsbordet!
    Nu vet jag varför det var så viktigt för henne att veta, vad mina kommande böcker skulle handla om, just i juni...

Min älskade Mormor - mitt allt, lovade mig, under sitt tal på vårt bröllop, att hon skulle leva minst fyra år till om vi skaffade barn inom det kommande året - alltså år 2015...vi skaffade aldrig barn detta år, men jag är helt säker på att hon kommer att närvara den dagen den ungen dyker upp, samt följa barnet och stötta det och oss, i vått och torrt!!!

2015 var året då min älskade Mormor lämnade jordelivet som människa - då flera drömmar slog in, och då min skrynklare, som varit ett extremt bra och viktigt stöd, samt blivit en nära och kär vän, försvann ur min vardag.
    Min mormor tjatade alltid om att jag inte fick glömma bort att ta hand- och värna om Thobbe, och min skrynklare sa i förra veckan att allt kommer att gå så bra, om jag bara fortsätter att kämpa, försöker slappna av och tror på mig själv...
- Jag skall inte svika någon utav dem - det lovar jag!!!
    Men jag kan inte mörka att framtiden skrämmer mig, då den bevisligen kan skifta så skarpt och kraftigt!
Jag får göra som mormor alltid sa, och ta en dag i taget...

År 2016 börjar med ett första stadsdelsnämndsmöte på måndag och sedan bjuder januarimånad på en resa, samt start utav nästan en ettårig utbildning, facklig-politisk ledarskapsutbildning...

GOTT NYTT ÅR!!!
<3<3<3