Såhär vill jag att vår lya skall se ut!

 

 

Att göra om i vår lya är något jag gått och fantiserat om och velat göra i ca ett år nu!
    Vi gjorde senast om hemma i början av 2017, då vi hoppades på att snart få bilda familj, och sedan dess har jag varit ganska så nöjd men idén kom väl egentligen i slutet av förra sommaren när jag hade "Kakor och vin-träff" (ett modernt kafferep med vin, kakor och tårta med en massa queens) och en väninna sa: "Visst, lägenheten är liten men den funkar ju absolut! Jag hade bytt sovrum bara!". Sedan dess har jag gått och spånat på hur det skulle kunna va och funka om vi bytte rum med Jiro och nu har jag ett förslag som jag tänkte dela med mig av – som jag hoppas att Thobbe sedan också kommer tycka är bra och som vi sedan förhoppningsvis har möjlighet att genomföra snart! Men först en tillbakablick på hur det såg ut innan vi renoverade år 2017!;)

 

 Här ovan ser ni en ritning på hur lägenheten var planerad när vi flyttade in här sommaren 2013 och fram till januari 2017.
    Vardagsrummet låg där det ligger även idag. Där har vi bytt ut en hel del möbler under årens lopp, målat om väggar, tapetserat om och gått från ljust till svart golv. År 2017 målade vi om den ena stora vita väggen till ljusblå, tapetserade över den svarta döskalle-fondväggen med en ljusblå-grå mönstertapet och köpte ny soffa – som vi nu i sommar bytt ut mot en sjusitts-soffa (den vi bytte till år 2017 var en 2,5-personssoffa). Sovrummet låg på samma ställe då som nu, men år 2013 sov vi på golvet och år 2014 plastbyggde vi ett sovloft för närmre 40 000 kronor, då vi hade kontorsplats på själva golvytan. Ett loft som vi nästintill slutade att sova i år 2016 och då istället mestadels sov i vår bäddsoffa i vardagsrummet som vi hade då, men år 2017 skaffade vi en säng på golvet i vårt sovrum, under sovloftet – som vi numera använder som lager till vårt familjeföretag https://themothership.se/

    Vår så kallade korridor bestod av en yttre och inre hall med en stor platsbyggd garderob med gigantiska spegeldörrar från golv till tak. Badrummet bestod av handfat och dusch, precis som nu, men från början hade vi en stor, vanlig dörr dit. En dörr som tog upp halva golvytan i korridoren när den stod öppen, vilket den behövde göra eftersom katten Gregge behövde kunna komma åt sin låda därinne, så dörren hakade vi av ganska så snabbt och den har sedan dess legat uppe på vinden!;) Den yttre hallen har både målats om och tapetserats om under årens lopp.
    Köket låg i det lilla rummet direkt till vänster när man kommer in i lägenheten. Det var ett kök där det inte fanns plats att sitta och äta och som endast bestod av två stycken köksskåp på väggen så mycket av glas och porslin fick vi ha i lådor staplade på golvet – inte optimalt! Köket var inget vi gillade redan ifrån början.
    Toaletten är densamma som alltid – den har också målats om några gånger och kakeldekoren bytts ut, men annars så går det inte att göra så mycket åt denna klassiska "Stockholms-toa" – den är i formatet mini, minst sagt hehe, och när jag var gravid år 2017 så fick jag till slut baka in för att kunna gå på toa!;)

 

 Då skall vi titta på hur lyan ser ut idag!;)
    Här ovan ser ni en möblerad ritning över lyan i nutid! År 2016 började vi att försöka få barn, vilket tog nästan ett år innan det till slut hände!;) I samband med detta så började vi att titta runt efter en större lägenhet, men det skulle visa sig att vi var försent ute! Detta år ändrade man nämligen på regelverket – amortering blev obligatoriskt, inkomstkraven höjdes och bankerna krävde plötsligt att man skulle kunna klara av en ränta på 7%! Dessa nya regler gjorde att vi hade noll chans – faktum är att vi inte ens skulle ha fått köpa den lägenhet vi redan hade köpt och bodde i, enligt de nya räknesättet utan det vi kunde få köpa var en etta i yttre förort för absolut max 2 miljoner! Så vi fnulade och tänkte så att det knakade! Till slut så kom vi iaf fram till att kolla på ifall det vore möjligt att flytta på köket! Vi tyckte ju inte om det kök vi hade och vi tyckte att vi hade onödigt stor hall. Vi åt redan i vardagsrummet och om vi skulle bygga ett kök i hallen, där den platsbyggda garderoben stod, så skulle vi få loss ett rum som då skulle kunna bli ett barnrum!;)
    Detta gick faktiskt ganska så smidigt! Jag och Thobbe mätte och planerade. Thobbe gjorde en grymt proffsig skiss (inte som mina här ovan!;) ), vi tog in offerter, undersökte möjligheterna kring att flytta/skapa nytt avlopp, frågade banken om utökat bolån på mellan 150-200tkr (minns ej exakt) vilket de kunde godkänna, samt sökte bygglov. Sedan så rev vi den platsbyggda garderoben och byggd ett kök som resulterade i modern spis och ugn (innan hade vi en supergammal gasspis), en betydligt längre diskbänk med gott om arbetsyta och betydligt fler köksskåp med gott om förvaring!;) Plötsligt så älskade vi vårt kök och det blev superkul att laga mat! Till en början så skulle Thobbe göra allt i ugnen (vår tidigare gasugn var nämligen katastrof!) både mat och kakor, haha! Vi satte upp garderober i hälften av den yttre hallen, där Thobbe har sina kläder och satte garderober i det skumma hörnet som finns i vårt sovrum, där jag nu har mina kläder. Och så renoverade vi om det gamla köket och gjorde om det till barnrum!;) Det vi inte visste då var att vi redan var gravida – det fick vi veta månaden efter att allt var klart och då var det bara att också börja inreda barnrummet som barnrum!;)

 

 Men Jiro växer och blir tre år nu i höst! Bostadssituationen och samhället är knappast lättare nu så vi lär bo kvar ett tag till! Har aldrig bott så här länge i en lya, sedan jag flyttade hemifrån som 16-åring. I juni passerade vi sju år i denna lya!=O Men Jiro får mer och mer behov av utrymme och så som det är nu så är det leksaker typ överallt då han inte får plats med allt i sitt rum och då hans rum ligger i början av lägenheten. Nu låter det ju plötsligt som om vi bor jättestort, haha, men vi är ju mest i vardagsrummet och då känns hans rum lite off.
    Vi har ju nyss skaffat vår stora soffa, vilket var ett stort mys-lyft och comfort-lyft för vår lilla familj och nästa steg skulle då va att styra upp hörnan på bilden här ovan, där Jiros små barnfåtöljer och bord står tillsammans med två vuxna fåtöljer och en massa leksaker.
    Där den stora silverbilen och den svarta fåtöljen står, är platsen för julgranen och den kommer inte att få plats i år om vi inte ändrar om. Förra julen så stod den svarta fåtöljen i Jiros rum, barnfåtöljerna vid rokokobyrån och kakelugnen och det lilla bordet låg ihopskruvat under vår säng. Men nu har Jiro fullt i sitt rum och den nya, stora soffan gör att tidigare golvyta som fanns att experimentera med, inte längre finns. Så argumenten för att jag och Thobbe byter rum med Jiro blir fler och fler och jag har ett förslag på hur denna hörna skall fixas till, men håll kvar vid den tanken lite till!;)

 

Sedan vi skaffade ny soffa så har schäslongen vi tidigare hade under fönstret i vardagsrummet hamnat i vårt sovrum och vi har fått göra oss av med den soff-bänk vi hade där tidigare. I denna ligger Jiros gigantiska enhörning Mio, som vi köpte till honom i julas och som alltså inte får plats i hans rum!;)

 

Vi sover just nu i en säng under det sovloft vi lät platsbyggas år 2014, vilket jag hatar! Jag får för mig att det skall ramla ned på oss och även fast jag vet att det sitter som berget så har jag supersvårt att slappna av när vi är i vår säng så jag trivs inte så jättebra i vårt sovrum. Faktum är att jag inte trivs så jättebra i vårt sovrum överlag då typ allt som inte får plats någonstans måste hamna där inne. Det enda jag egentligen gillar där är det fina burspråket. 

 

 Vi använder som sagt var numera loftet som lager för våra butiksvaror så loftet är fyllt med kartonger och förslutna påsar. En förvaring som är viktig och som vi behöver, men jag har kommit på ett nytt ställe att ha vårt lager på!;)

 

Det skumma, lilla hörnet i vårt sovrum kom till när man byggde till ett badrum i lägenheten, som från början inte hade något badrum. Huset byggdes mellan år 1913-1914 och lyans badrum var ifrån början en del av sovrummet och där duschen är nu fanns lyans andra kakelugn. Man ser rester utav den under vår säng!;)
    Idag används detta hörn till mina kläder. Vi har satt upp Ikeagarderober där och platsbyggt, superfina hemmagjorda skohyllor i det överblivna hörnet i hörnet!;) Men jag hatar min garderob! Stegen till loftet står i vägen så man måste gå under stegen för att komma fram och av platsbrist så hamnar det alltid något skit framför min garderob som gör att det är omöjligt att nå kläderna utan att flytta på en massa skit, därför hamnar det ofta kläder på halva stegen vilket inte heller är så snyggt! Här på bilden sås tår det en stor fläkt framför garderoben, som egentligen skall stå på vårt skrivbord i sovrummet och svalka oss när det är för varmt här om somrarna men just nu så står Thobbes dator och min symaskin på det skrivbordet!;)
    Ovanpå garderoberna ser ni min gigantiska Barbiebåt från när jag var liten!;)

 

Här ovan har vi då Jiros rum som är i det tidigare köket. Spjälsäng har bytts ut mot juniorsäng men en större säng än så tar upp väldigt mycket av rummets golvyta som Jiro behöver för att leka på. Han har inte mycket golvyta alls, men är både van och duktig på att flytta runt sina grejor för att kunna använda dem, men bristen på yta gör ju också att mycket måste vara i vardagsrummet. 

 

 Då har vi Äntligen kommit till mitt förslag på hur vi kan göra vår lya betydligt mer funktionell och mysigare!;)
    På skissen av planritning här ovan så ser ni att jag och Thobbe har bytt rum med Jiro. Visst det blir inte så mycket golvyta kvar i Jiros gamla rum när vi har vår dubbelsäng där, men å andra sidan så behöver inte vi så mycket golvyta heller – vi sover ju mest i vårt sovrum eller sitter vid skrivbordet, men med mitt förslag så finns det plats för ett litet skrivbord i vårt nya sovrum!;)
    Till höger om vår säng har vi vårt supergamla sängbord som är ett bord jag fått av min farmor och farfar som från början är ifrån farfars föräldrar. Idag står det framför en bokhylla bredvid vår säng i sovrummet – här står det fritt i hörnet med en massa platsbyggda hyllor ovan med plats för skrivare, symaskin, pärmar och dylikt. Till vänster om sängen är det också en massa platsbyggda hyllor från sänghöjd och uppåt. Där tänkte jag att vi skulle ha alla de böcker som idag står i en golv-bokhylla och bokhylla på väggen i vårt sovrum. Ovanför dörröppningen platsbygger vi en gigantisk hylla där vi kan förvara vårt lager för the Mothership.
    I Jiros nya rum har han en 90-säng i form av våningssäng. Detta innebär flera saker. Dels så kan vi ligga bredvid honom när vi nattar, istället för att ligga som en boll på golvet på en bebismadrass och så kan vi ha förvaring på sängen ovanför honom. Vårt nuvarande sovloft har vi nämligen sålt i mitt förslag (faktum är att vi redan nu försöker att sälja det) och på den övre sängen i Jiros våningssäng bygger vi väggar och tak, så att det blir som en framtdia koja när han blivit lite äldre och i nutid en förvaringsplats!;)
    Schäslongen, som ifrån början var hans egna soffa när vi skaffade den till vardagsrummet, står kvar med Mio i!;) Där vårt skrivbord stod står nu hans lilla runda bord med barnfåtöljer. Han har även fått in den rosa fåtöljen ifrån vardagsrummet. Framför våningssängens fotände står kistan (det är egentligen min brudkista) och på den står t.ex. hans Dino- och Ponnyhus. Böcker och en hel del leksaker placeras i burspråkets fönster där det är platsbyggda hyllor, men som är lätta att plocka ned när man skall tvätta fönsterna. Vi bygger en vägg där man idag går in i den lilla fyrkanten för att komma till mina garderober och framför den väggen placerar vi det stora Billy-skåpet som idag ligger under vår säng samt på vinden och som då görs om till Jiros garderob.

 

 Här ovan ser ni andra sidan av den fyrkanten. Här öppnar vi upp för ett litet dörrhål med drapperidörr och viola så har jag fått en liten walk-in-closet!;)

 

Vi sätter även en drapperidörr in till badrummet så att det går att stänga om sig när man duschar!;) Vi har även länge pratat om att platsbygga ett fyrkantigt badkar därinne, men det verkar onekligen vara på tok för struligt så jag föreslår istället ett "vanligt" men ändå speciellt badkar! Vi älskar nämligen att bada allihopa! Jag och Thobbe bokar alltid hotellrum med badkar när vi bor på hotell och spenderar kvällen med att bada och dricka bubbel och öl!;) Och Jiro klagar på att hans hopfällbara lilla bebisbadkar börjar bli på tok för litet! 

 

 Jag har flera förslag på badkar men här ovan ser ni ett av dem! Ett supersnyggt badkar, som passar i vårt badrum utan att vi behöver ta bort handfatet där, som vi behöver då vi har så liten toa och det är skönt att kunna skölja upp saker i badrummets handfat samt att Jiro själv kan tvätta sina händer där innan och efter maten. Detta är ett badkar som är ganska så fyrkantigt, vilket gör att det inte försvinner någon yta i hörnen som det gör i rundade badkar.

 

 

 Här ser ni då ett litet kollage över hur det skall se ut i Jiros nya rum, enligt mitt förslag!;)
    Våningssängen är av billigare modell på Ikea. Var först inne på en helt annan på ett annat ställe, som var betydligt dyrare, men den skall ju göras om så pass mycket så denna passar faktiskt perfekt!;) Man väljer själv vilken sida öppningen för stegen skall vara på så jag har tänkt att den skall vara till vänster men själva stegen skall vi inte sätta på, utan vi skall istället bygga en trappa av hyllor från Ikea, likt bilden bredvid. I dessa hyllor skall sedan lådor sättas med leksaker i och sedan skall det byggas som en vägg runt, likt den tredje bilden i kollaget. På den väggens kall sedan den lilla TV´n sättas, som jag och Thobbe idag har i vårt sovrum, men aldrig använder. Då kan Jiro se på TV även i sitt rum och samtidigt sitta/ligga i schäslongen!;)
    Våningssängen skall sedan målas vit och det skall byggas både väggar och tak på den övre sängen, för förvaring och för framtida koja!;) Bakom trappan skall denna gulliga tapet, som faktiskt Jiro har som fondvägg i sitt nuvarande rum, sitta. På väggen bakom sängen tänker jag mig den ljusblå färgen och på väggen runt dörren in till rummet, den lila-rosa färgen och trägolvet slipas om och målas i den mörkare färgen!;)

Nu kommer vi Äntligen till vad som skall hända i det stökiga hörnet i vardagsrummet, där julgranen måste få plats i jul!;)
    Jo, den rosa fåtöljen flyttar ju in i Jiros nya rum, likaså det lilla runda bordet och barnfåtöljerna samt alla leksaker. Kvar blir då den svarta fåtöljen som då får sällskap av den gråa, gamla stolen som idag står mellan soffan och rokokobyrån. På väggen sätts detta skrivbordsskåp som alltså fälls ihop till ett skåp när man inte använder det och som fälls ut till ett skrivbord när man sitter och jobbar. Detta blir som ett komplement till det lilla skrivbordet i vårt nya sovrum, då Thobbe idag gillar att sitta vid det större skrivbordet som vi idag har i vårt sovrum men inte får plats med om vi byter till Jiros rum!;)
    Till Jul och vid andra tillställningar då det då även att placera mat på detta bord eller att bordsplacera två personer där!;) Perfekt ju!!!=)
    På skåpets front/lucka tänker jag att man sätter en snygg tavla/affisch så ser det ut som en tavla på väggen istället för ett skåp när den är uppfälld!;)

 Så kommer vi då till sista bilden i detta långa och superinformativa blogginlägg!;)
    Här ovan ser ni ett kollage för mitt och Thobbes nya sovrum! Där tänker jag mig den härliga, blåa, blomtapeten på den vänstra väggen (den vägg som idag är blommig med fjärilar) medans den lila väggen (där Jiros juniorsäng står idag) målas om till ljusgrå – samma ljusgrå som vi har på väggen ovanför ytterdörren och som jag även tänker att vi målar om golvet i hallen, köket och korridoren i!;) Det golvet är idag vitt vilket gör att minsta lilla slitage, grus, kladd och hårstrå syns omedelbart och supermycket, vilket gör att det alltid ser skitigt ut - hate it! Det gråa golvet i Jiros gamla rum – numera vårt sovrum, målas däremot i vitt, för fräschare känsla!;)
    I kollaget ser ni även det lilla skrivbordet till vårt sovrum och även detta är alltså ett skåp som man fäller ut och stänger när man inte använder det/vid behov!;)

Jag är supernöjd! Skall vi köra igång nu?;)

Verkligheten förskönas när influencers uppmuntrar till dåliga villkor!

 
Jag har svårt att tro att ingen av alla som lägger upp skulle veta – handlar nog snarare om att man inte har koll eller inte bryr sig – jag väljer att tro på att man inte har koll!
Men det är ett problem när i princip alla Sveriges Influencers mer eller mindre dagligen, gladligen delar när de beställer och/eller får matleverans efter att de har beställt mat via Foodora! Detta trots Foodoras om talade dåliga arbetsmiljö, dåliga arbetsvillkor och låga löner!
    Att personer som har råd att, så gott som dagligen eller kanske till och med flera gånger om dagen, beställa hem mat ändå gör det på andras bekostnad tycker jag är riktigt illa! Istället för att själv gå och köpa maten/beställa hem den på ett annat sätt eller varför inte använda sitt rampljus till att försöka hjälpa de arbetande på Foodora till en human arbetsmiljö med bra villkor och löner som går att leva på?
    Jag missunnar inte någon att kunna äta bra men när det blir på bekostnad av andra, när man faktiskt har råd att bry sig, så höjer jag på ögonbrynen och härklar till!


Ett annat problem man dagligen bemöts av i sociala medier, är alla som åker taxi. Och då menar jag inte att de just åker taxi utan valet av taxi man gör! I Stockholm har vi två taxibolag med kollektivavtal (alltså ett företag som är försäkrade, måste följa en viss standard när det gäller arbetsvillkor och som förhandlar med facklig part om minimilöner, tillägg och arbetsformer) och det är Taxi Stockholm och Bzzt PodTaxi! Alla andra bolag har valt att stå utanför, trots att många anställda länge och på många sätt kämpat för att få till ett kollektivavtal, för att förbättra sin egen arbetssituation och sin bransch tillvaro och utveckling. Ändå så verkar majoriteten av våra Influencers använda sig av, och därmed också marknadsföra, Uber. Hur kommer det sig?

Något vi Alla Alltid måste komma ihåg är att saker och ting kostar – det kostar pengar och människor, på ett eller annat sätt! Att tillverka/producera/odla varor kostar pengar och någon behöver arbete i och med denna produktion. Att sedan kontrollera produkten och transportera den till olika länder, leverantörer och affärer för att sedan nå ut till konsument är också en process som kostar både pengar och arbetskraft. Det är inte svårare än så och är egentligen ganska så logiskt!
    Att sedan saker och ting kostar olika mycket i olika matkedjor och klädkedjor handlar om att man "pressar" ned priserna olika mycket eller lite och att man sedan har mycket eller lite personal i sin butik! Ju lägre priser desto oftare är det färre personal (och så också kanske även färre heltidare för att pressa ned priserna ytterligare) och kanske även sämre arbetsmiljö till exempel på grund av stress eftersom man måste jobba för 2-3 personer, men bara får betalt för en!

Att därför jämföra priser när man beställer hem mat eller när man åker taxi är alltså att laborera med någon annan levande själs värde! Såklart skall det kosta att beställa hem mat och såklart tar det tid! Det är en människa som skall cykla till den restaurang du har valt för att plocka upp din mat och sedan cykla hem till dig med den och tycker du inte att du kan vänta vad som är en rimlig tid för detta eller betala för denna människas arbete så att hen också kan få mat på bordet, ja ursäkta men då kan du fan va utan!
    Och tycker du inte att du skall betala en rimlig summa när någon annan levande själ skall skjutsa dig genom halva stan till höger och vänster, ja då kan du använda dina egna ben eller varför inte cykla?
Men jag förstår, denna information var en nyhet så jag ser verkligen fram emot alla snygga stories med miljontals följare, vars ägare nu kommer att tänka till och även stötta löntagarna inom LO-kollektivet!=)
    Snickesnacka även gärna med de du köper tjänster av! "Hur är det på jobbet?", "Vågar du skylta med att vara med i Facket eller får du problem då?" för om du frågar en arbetsgivare om hens personal får vara med i Facket så kommer hen alltid att säga Ja – allt annat är nämligen olagligt så verkligheten får du genom de anställda!

https://www.lo.se/start/det_gor_lo/darfor_ska_du_ga_med_i_facket

Alla barn leka bäst!

Låt mig få presentera Nils med familj!=)
    Människobarnet heter Nils – han sitter i famnen på den stora rosa flamingon, som är hans moster. Framför sig har han två mindre fåglar – de är hans pappor!

Barn leker utifrån sin fantasi, men fantasin är inte 100% magisk utan den behöver även lite hjälp på vägen!;) Jag tror att det är jätteviktigt hur vi leker med våra barn och att leken avspeglar de normer vi lever i eller de normer vi vill uppnå.
    Nils med hans familj bor ute på vårt landställe Landet Paradiset och dem leker Jiro med när han badar i familjepoolen. Nils har vi döpt tillsammans, men hans familj har vi vuxna skapat åt honom. Vi vill visa att både föräldrar och familjer kan se helt olika ut och göra detta till en självklarhet för Jiro.

Barn leker utifrån vad de ser och hör, därför är det jätteviktigt vilken värld vi aktivt väljer att visa för dem!
    Jag tror att det är jätteviktigt att barn känner att alla slags leksaker är för alla barn och att alla barnkläder är för alla barn! Att hålla på att könsindela leksaker och kläder är jag övertygad om är skadligt för våra barn, samhällets utveckling och även människans utveckling!
Vad vi aktivt väljer att "sätta i händerna" på våra kottar är därför jätteviktigt!

Att leka med krigsrelaterade leksaker förstår jag och Thobbe oss inte på - sånt får Jiro inte leka med! Men han leker inte heller med könsnormativa leksaker! Med det menar jag inte att han inte får leka med sådant som majoriteten av omvärlden, sorgligt nog, förväntar sig att han leker med, dvs fordon och bollar, men vi försöker att tänka på hur dessa leksaker ser ut, så långt det är möjligt!
    Jiros leksaker i form av fordon har regnbågens alla färger och flera av dem är även dekorerade med blommor i lacken! Hans större fordon är en rosa Barbie-bil och en rosa-turkos Barbie-helikopter.
För oss är det självklart att han även skall leka med dockor, vagnar och pärlor och där är det samma sak - allt är inte rosa, enligt normen, utan i regnbågens alla färger! Så för mig, den största Barbieälskaren i världen, var det viktigt och en självklarhet att även involvera Barbie i Jiros lekande!

Jag hade 97 stycken Barbiedockor som liten (idag har jag dem gömda i ett stort skåp) och väldigt många av dem är prinsessor och det är inget fel med det, som den rojalist jag är, men på min tid hade inte Barbieprinsessorna klänningar i regnbågens alla färger och de hade aldrig byxor!
    Det finns dem som menar på att Barbie är skadligt, just på grund av utseende och normer. Jag tog ingen skada av att leka med Barbie som barn - tvärtom! För de, liksom jag, som även kände Barbie genom serietidningar och böcker vet vilken fin och vettig person hon är! Och kroppsformen tänkte jag aldrig på. Däremot så minns jag att jag som liten tyckte att det var fel att min mamma köpte Barbiedockor till min lillebror - något jag skäms över idag! Därför tänker jag extra mycket på detta i Jiros uppfostran och idag när webben finns så finns enorma möjligheter för oss föräldrar att tänka till lite extra när det kommer till leksaker! Barbiedockorna idag finns dessutom i betydligt fler hudtoner, med en massa fler olika outfits, med olika kroppsformer och med olika funktionsvariationer!
I förra veckan fick Jiro sina tre första Kendockor och jag valde ut dessa tre med omsorg! Dock så har jag ännu ej sett Ken med varken kjol eller klänning så att han skulle ha en Kendocka med kjol eller klänning tyckte jag var jätteviktigt! Detta då jag inte vill att han skall lära sig att endast ett visst kön har kjol eller klänning. Jiro själv har ofta både kjol och klänning, men återigen – barn lär sig och tar in efter det vi visar upp för dem – det blir deras norm!
    Jag köpte därför till extrakläder och bytte ut de stereotypa kläderna på ena dockan och satte istället på honom linne, kjol och väska!;)

Jiro älskar bilar och såklart skall han få göra det! Men alla bilar behöver inte vara svarta eller blå med flames på!
    Här leker han med sin älskade Barbiebil och såklart är det inte bara Barbie som åker Barbiebil utan till exempel även Monchichi.
    När det sedan kommer till val av Barbiedockor så är de olika långa, har olika hudfärger, funktionsvariationer och olika yrken. Här har jag aktivt valt flera dockor med tydliga yrken och då mansdominerade yrken som astronaut och flygkapten.

När valet av leksaker är brett och när man som förälder aktivt tar med olika slags leksaker i leken med sitt barn, så blir det oftast naturligare även för barnet att göra detta.
    Här i Barbiehelikoptern flyger Barbie, dinosaurier och my little pony – tillsammans med donuts och husinredning!;) Ute på motorvägen kör Barbapappa, den rosa åsnan, pappas gamla racebilar och Lisebergs kaninen i gåstol!

Vi kallar inte dockvagnen för dockvagn. Detta då det begränsar dess användande. Istället säger vi barnvagn/vagn så för Jiro är det naturligt att inte bara dockor åker vagn utan Alla skall med och åka;!)

Varför är det just små dockor som skall bo i dessa fina små hus?
    Jag tapetserade detta "dockhus" med graffiti, blommor, djungel och rymden och in fick ponnyhästar och dinosaurier flytta! Detta är ett Dino- och Ponnyhus!;)

Man får ofta höra att det är jätteviktigt att både läsa för- och med sina barn – men det är minst lika viktigt vad man läser för dem!
    Här fokuserar vi extra mycket på att alla familjer ser olika ut och att man får se ut som man vill. Vi läser böcker där barn har samkönade föräldrar, är adopterade, bor hos andra vuxna, där man har klänning oavsett kön och där barn har diagnoser. Anledningen till att vi fokuserar extra mycket på detta just när det kommer till böcker, är för att TV-världen verkligen ligger efter på denna punkt!
På Olika förlag finns det massor av underbara böcker med fokus på allas lika värde och rätt!!!<3<3<3

Man kan såklart inte styra över sitt barn och förr eller senare så kanske konservativa normer tar över barns tänkande ändå – men att inte försöka förändra och förbättra världen gör ingen skillnad alls!
    Genom att ge våra barn en humanare tillvaro och värld så får de förhoppningsvis bättre självkänsla, blir starkare som individer, gladare barn och lyckligare vuxna!;)

Jiro slutar med napp och jag slutar med snus!

Under förra årets semester så slutade Jiro med blöja och har alltså nu varit blöjfri i ett helt år och det har funkat hur bra som helst! Det är klart att det sker olyckor ibland, men det gör det ju för barn i ganska så många år och faktiskt även för vuxna!;)
    Men sedan förra årets sommar så har Jiro börjat prata en hel del och det kommer näst intill dagligen nya ord och varje vecka nya meningar – dock så är det ganska så otydligt vad han säger emellanåt. Jag och Thobbe förstår det mesta men vi är ju hans föräldrar som umgås intensivt med honom, men andra har många gånger svårt att förstå alla hans ord och meningar och då blir han väldigt frustrerad och ibland ledsen. Nappen hämmar ju en del av språkets utveckling, vilket egentligen är logiskt. Jag menar tänk er själva hur svårt det är att prata med en sak i munnen hela tiden – hur svårt kan det inte va att höra vad någon säger som pratar med mat i munnen? Jag har en "talar-kork" som ser ut som en vinkork och som man skall ha i munnen då och då samtidigt som man skall försöka att hålla ett tal. Det hörs inte vad man säger men när man sedan håller talet direkt efter att man talat med korken i mun så artikulerar man betydligt mer, vilket gör att talet sedan upplevt som betydligt mer tydligt och skarpt för åhörarna. Nappen är inte konstruerad på detta sätt och inte heller tänkt för det!;)
   
Vi kände iaf att det var för mycket och lite taskigt att öva bort både blöja och napp under samma sommar så därför väntade vi ett år till med nappen. Thobbe vet inte hur gammal han var när han slutade med napp men jag var hela fem år och minns väl napp-diskussionerna och bråken hos dagmamman!
    Vi kände att vi ville hjälpa och stötta Jiro på bästa sätt, men det är ofta svårt att veta exakt hur man skall gå tillväga med saker och ting. Det finns ju ofta metoder för allt och inget, men alla är vi ju också individer – så även våra barn!

Vi började veckan efter midsommar – precis som vi gjorde med pottan förra sommaren. Och vi gjorde lite på samma sätt som när vi skulle sluta med blöja – vi berättade för Jiro att vi skulle sluta med napp och diskuterade kring detta. Men det blev för tufft för Jiro som är så fäst vid sin napp! Det var väldigt mycket skrik och tårar! Så vi gav honom till slut nappen igen, då vårt tålamod sinade, och bestämde oss för att pröva igen veckan efter.
    Veckan efter påminde vi Jiro, var mer bestämda, gav extra mycket kärlek och tillåt att han skulle få ha nappen när han sov. Så gjorde vi även med blöjan den första tiden – han hade blöja endast när han sov, i kanske en veckas tid.
    Nu har det gått någon vecka och det funkar superbra utan napp! Jiros språk och artikulerande har utvecklats enormt! Han blir fortfarande ganska så frustrerad de gånger vi inte förstår, men då kramas vi och pratar om det. Ibland saknar han nappen under dagen men allt som oftast verkar han mest komma på att han inte har den och då tänka att han skall sakna den och vilja ha den. Kan alltså bli en del fejkgråt ibland!;)
    Han har fortfarande nappen när han sover, men han ger den till oss när han vaknar – självmant de flesta gånger – ibland får vi be om den.
Och som lite extra belöning för att han slutat med napp så har han fått en lekstuga på Landet Paradiset!;)

Jag kan ju inte vara sämre jag så jag bestämde mig för att sluta snusa!
    Jag slutade egentligen att snusa när vi plussade med Jiro och gick då från att snusa två dosor om dagen och dricka åtta koppar kaffe om dagen, till 100% nikotinfritt snus (OBS ej det nikotinfria som på bilden, utan Onico som är det enda nikotinfria som gravida kan snusa) och två koppar kaffe om dagen. Jag var en brinnande djävul inombords den första tiden av min graviditet, haha!
    Efter att Jiro fötts så kändes det dumt att börja snusa igen bara för att, så jag bytte istället ut äckliga Onico till goda Compact Energy White (åh, dregglar nu! haha!) och har sedan dess, alltså i snart tre år, snusat detta. Nikotinfritt snus är tyvärr tuden gånger dyrare än budgetsnus med nikotin och jag har, majoriteten av tiden, snusat två dosor om dagen även av denna sort! Detta betyder ca 2000 kr i månaden – helt i onödan, enligt mig!
    Så jag köpte min sista stock innan vi åkte till Landet Paradiset sist och stocken tog slut för 59 timmar sedan, i skrivande stund!;) Jag har inte tagit någon snus sedan dess, men hade jag haft en hemma så hade jag garanterat gjort det för trots att det är nikotinfritt så har jag sjuk abstinens! Har börjat tugga Extra-tuggummi!;)

Nu kämpar jag och Jiro tillsammans!!!=)
<3<3<3

"Om du inte lugnar ned dig nu Cassandra, så vill inte jag leka med dig längre!"

Jag sex år gammal på Förskolan/Lekis

Barn dömer inte, men någon gång tar vuxenvärlden över! Och så länge som vuxenvärlden är fyrkantig och konservativ så kommer risken att vara stor för att våra barn även blir det!
   
Jag har alltid tyckt om människor. Kanske inte människor i sig, men jag har alltid älskat att umgås med folk – mycket folk, gärna samtidigt och gärna i mitt sällskap. Så när jag började i förskolan och äntligen lärde känna en massa barn i min egen ålder så bjöd jag ofta hem alla till mig eller sa Ja till alla som ringde och frågade om vi kunde leka. I mina ögon så fanns det inga problem med att vi var många och att vi alla lekte tillsammans, samtidigt. Detta beteende, eller vad man nu skall kalla det för, gjorde att jag kallades för "populär" – det var så de vuxna och våra fröknar (som det hette då) beskrev mig. Det enda jag förstod med det var att jag lekte med många. Men även fast jag lekte med många så hade jag en bästis. Det var nämligen nu vi träffades och vi skulle komma att hålla ihop enda till mellanstadiet innan vi skiljdes åt. Det var viktigt det här med att ha en bästis, men jag tyckte också att det var svårt. Jag tyckte om att leka med alla men hade man en bästis så skulle man helst bara vara med den. Detta var också det som var grunden till att jag och min bästis till sist skildes som rejäla ovänner i fjärde klass.
    Att man som tjej inte kunde vara tre som lekte var något jag fick lära mig ungefär i denna ålder, alltså då jag var sex år. Jag förstod inte riktigt varför men visste att det hade att göra med att jag var just tjej, Det verkade liksom vara något inbyggt systemfel, enligt vuxenvärlden – något som inte gick att göra något åt! Jag lärde mig snabbt att vuxenvärlden bestod av fyrkantiga, strikta regler som alla var tvungan att följa, annars!?
    Men det var inte bara det, det var något med mig också – något som inte riktigt passade in i mallen. En dag när vi i förskolan skulle på utflykt och åkte buss, så fick jag sitta bredvid hon jag alltid hade velat lära känna bättre. Hon var rolig att leka med och bodde alldeles intill förskolan och var ofta ensam hemma direkt efter förskolan. Hon hade alltså ungefär samma "frihet" som jag hade. Men mitt under bussresan så utbrast hon plötsligt "Cassandra, om du inte lugnar ned dig nu så vill inte jag längre leka med dig!". De orden borrar fortfarande hål i mig när jag tänker på dem. De är ett sjukt starkt minne nämligen och jag vet inte riktigt än idag vad det var som fick henne att säga så – vad jag gjorde för fel! Där satt jag bredvid henne, glad och överlycklig över att vi umgicks bara vi två i vårt säte. Kanske var jag för glad? Kanske för intensiv? För energisk? Eller bara för mycket Cassandra – för mycket Jag?
Jag har nämligen fått lära mig att ibland är jag helt enkelt för mycket och även fast jag väldigt sällan får en tydlig förklaring, som gör att jag förstår själva grejen, så förväntas jag att acceptera det hela och backa undan.

När jag sedan började skolan så blev detta betydligt mer påtagligt och övertydligt för mig. Men förutom att jag ibland var tvungen att tänka på att vara lite mindre Jag (även fast jag inte förstod varför) så fick jag heller inte glömma bort att jag var tjej och därmed förväntades att vara och agera på ett visst sätt. Dessa normer och detta fyrkantiga tänk fick att börja skolka ifrån skolan redan i tredje klass på lågstadiet, då jag drog närd et blev för mycket och ingen riktigt förstod! Men redan i första klass så tog det inte alltför lång tid innan jag ansågs som annorlunda och skulle inta min plats i den konservativa ordningen. Det räckte inte med att jag såg väldigt dåligt och inte fick ha min bänk i den främre raden, utan precis som alla andra, med eller utan synproblem, var tvungen att flytta runt i klassrummet var och varannan vecka, vilket gjorde att jag bara hade möjlighet att hänga med de veckor då jag fick sitta längst fram. Det skulle ju vara rättvist, så inte kunde jag ha rätt att få lära mig lika mycket som de utan synfel, genom att bli "särbehandlad"! Det här var under en tid då det var knäpptyst under lektionerna, då eleverna var livrädda för både lärare och rektorn, men ibland så "flippade" någon elev ur – började att gunga på stolen och sucka och stöna när något blev fel/inte gick. Det var ok när en kille gjorde så, men när jag som tjej gjorde så fick jag höra "Cassandra, sådär beter man sig inte som tjej!".


När jag gick i trean var det mer en regel än undantag att jag skolkade. Jag älskade skolan – älskade mina kompisar, älskade att få lära mig saker och ting, men det var liksom ingen som ville förstå eller möta mig när jag hade frågor eller blev frustrerad av att tvingas sitta tyst i en timme för att läsa enskilt. Jag stod upp för mig själv och mina kompisar och hamnade i slagsmål med de som käftade emot. Jag var stark och den enda tjejen som slogs. På min tid kallades killar som var som jag för dampbarn, medans jag bara var problematisk.
    Att det var något med mig följde sedan med mig resten av skolgången – eller iaf  grundskolan. Rollerna man skulle följa och inta blev bara mer och mer påtagliga. Jag var deprimerad redan i lågstadiet och började att gå hos skolkuratorn i mellanstadiet. Högstadiet närmade sig, vilket i min kommun startade i sjätte klass. Jag skulle nu behöva byta skola och även klass (det skulle för mig bli min tredje klass), sådana här typer av förändringar hade jag, och har än idag, oerhört svårt för.
    Högstadiet skulle komma att förändra allt! Jag var nu inte bara annorlunda utan även "speciell". Så fort en ny lärare eller annan vuxen anställdes i skolan så presenterade mina klasskompisar mig på följande sätt; "Det här e Cassandra – hon är speciell!". Varför och på vilket sätt jag var det visste jag inte, men jag hade ett äldre språk (är uppvuxen med min söderböna till mormor), klädde mig inte som normen, var enda tjejen i klassen med glasögon och vägrade att ha uppsatt hår! Jag hade pojkvän i klassen, var den som fixade sprit och cigg, men blev aldrig bjuden på festerna. Jag var med men ändå inte.
    Mitt i allt kaos så råkade jag ut för en sexdåre som både trakasserade och mordhotade mig varje morgon på väg till skolan. Jag satt i rättegång som 14-åring mot honom. Detta gjorde mig inte direkt mindre speciell och efter detta så kraschade jag totalt och slutade att gå i skolan, men fick sedan stipendium i nian, på skolbalen (jag gick förövrigt dit med skolans andra outade bisexuella tjej – jag själv kom ut som bisexuell i åttan) för att under sista skolåret lyckats med att läsa upp hela högstadiet så att jag kom in på den linje jag önskade på gymnasiet. Detta var en stort kamp för mig och få lärare var tillmötesgående – en mattelärare fick en tallrik i huvudet av mig i matsalen, av ren frustration ifrån min sida när han påstod att jag inte försökte!
    Åttonde klass var även årskursen då jag började att ta hjälp av sången för att kunna nå min omgivning och försöka få dem att förstå mig. Det var på en lektion i jag minns inte vad som vi skulle låtsas spela in radioprogram och jag sa att jag kunde sjunga och sjöng en sång som sedan under redovisningen fick hela klassen att reagera starkt. Jag hade sjungit en vers och en refräng av Ainbusks "Älska mig". Kort därefter skulle min amerikanskinfluerade skola ha någon slags karneval och jag anmälde mig då till den och sjöng "Älska mig" inför skolans ca 200 elever och lärarkår. Jag hade aldrig hört skolan så tyst – en fallande knappnål hade hörts. Jag såg min gamla fritidspedagog från min tidigare skola, stå där längst bak och gråta och han var inte den enda vuxna. Orden berörde och det hela slutade med stora applåder och ingen har någonsin kommenterat att mina ben skakade som asplöv! Förstod dem mig nu? Nej! Jag var fortfarande bara speciell! Så sent som under valvakan 2018 så kom, för mig, en vilt främmande kvinna fram till mig för att berätta för mig att hon var där den där dagen i skolmatsalen (eller aulan, som rektorn ville att vi skulle kalla det för), då några klasser under mig och hörde mig sjunga "Älska mig". Hon sa att det var strongt och speciellt.
    Speciell och Stark är de två ord som förföljt mig genom livet! Vad gör mig så speciell och varför är jag så stark? Jag försöker för fan bara att följa era extremt hårda mönster och regler, samtidigt som jag försöker göra uppror mot dem!

Jag tänkte fördjupa mig mer i det här men just i detta nu är min make irriterad och sur på mig för att jag inte förstår honom, fast jag tycker att han inte förstår mig!

Jag är idag 34 år, snart 35 och än idag så tampas jag med att inte "platsa"! Inom politiken så är det två sidor och där har man antingen bestämt sig för att jag är för radikal, för facklig och feministisk – eller för att jag är för liberal, ofacklig och för tyst. Jag kan inte låta bli att tycka att detta är jätteroligt! Men jag kan bli sjukt frustrerad och irriterad när jag ena stunden kan höra folk säga "Den där Cassandra, hon kan fan aldrig hålla käft!" och andra stunden "Cassandra säger aldrig någonting!". Min enda rimliga förklaring till detta är att jag 1. Hatar normer och försöker att tså upp för det jag tycker. 2. Yttrar mig endast när jag tycker något coh när detta inte har sagts tillräckligt tydligt av andra. 3. Behöver reflektera, ta in och fundera ibland för att bilda mig en åsikt eller utveckla den.
    Som partner och fru är jag nog både underhållande och en pain in the as!
Jag har i många, många år försökt ett förstå mig på vad folk menar med varandra när de ger ömhet och sånt som jag ser som kärlek, men har kommit fram till att jag väldigt ofta sett saker och ting på ett annat sätt än de i min intima närhet. Och det var väl därför som jag till slut gjorde något så "barnsligt" som att fråga chans på Thobbe. Han tyckte att jag var trög som inte fattat att han var intresserad  jag fattar inte än idag hur jag skulle ha fattat det, men när jag själv sedan var redo och med på banan så ville jag verkligen tala klarspråk – frågade chans och pratade sedan om äktenskap.
    När det gäller vänner så är det svårt. Har man i vuxenålder bästisar och kan man som kvinnor inte heller "leka" tre och tre? Ibland så verkar man ha bästisar, ibland inte och ibland så verkar man inte alls kunna umgås tre och tre! Vem avgör och hur vet man? Det har jag aldrig fattat! Men jag har försökt att hålla mig nära de jag tycker om och bryr mig om och sedan försökt att möta dem på ett sätt som jag ansett vara vuxet – jag orkar nämligen inte med fler idiotiska spel och lekar längre – livet är på tok för kort för sådant trams! Men mina två gymnasiebästisar bara försvann. I vuxen ålder hittade jag sedan en ny som jag tyckte väldigt mycket om och vi höll ihop i fyra år. Sedan så blev jag tydligen sådär jobbig igen – precis som jag blev i förskolan. Jag förstår inte riktigt än idag vad som faktiskt hände, varför och hur – jag har tagit upp det någon gång på fyllan men jag tror inte att hon förstör hur ont det gjord ei mig när hon tog avstånd i tre år, innan hon sedan sakta kom tillbaka till mig igen. Andra i min omgivning förklarade för mig att hon var trött på mig så det var väntat från min sida att hon skulle försvinna, men nu är jag alltid rädd för att det skall hända igen för jag lär inte förstå, denna gång heller, varför, när och hur! Nu har vi inte umgåtts på månader så kanske händer det snart igen, vad vet jag!
    Då var det självklart att hon en dag skulle vara en av mina brudtärnor den dag jag en gång skulle gifta mig, men när jag gifte mig så stod vi inte längre varandra nära. Men jag valde andra som stod mig nära och som jag älskade, men det är samma sak där! Jag ser och såg dem som mina bästisar – en av dem kraschade ofta hemma hos mig både före och efter krogen – idag ses vi väl kanske två gånger per år och hörs näst intill aldrig. En av dem åkte över halva jordklotet för mitt bröllop, men har aldrig träffat mitt barn som snart fyller tre. En av dem har bott länge på andra sidan jordklotet, men vi har inte träffats sedan hon flyttat tillbaka. En av dem har gått upp helt iu rök och svarar inte på några meddelanden – jag hoppas verkligen att hon mår bra – att hon lever. Men en av dem hör av sig med jämna mellanrum, ställer upp och känns fortfarande som en nära vän – trots att även vi ses väldigt sällan.
     Jag valde även mitt barns Gudföräldrar med rejäl omsorg och Jiro fick även en moste han egentligen inte ens är släkt med.

Människor betyder mycket för mig och de jag bryr mig om och älskar betyder ännu mer! Men vi förstår inte alltid varandra! Kanske beror det på min ADHD – kanske på mina Aspbergerdrag – jag vet inte. Men jag vet att jag varken funkar eller är för fyrkantiga och konservativa strukturer och världar och jag hoppas innerligt att världen kommer att vara mer human mot vår älskade lilla Jiro! Jag tror inte att dessa strukturer och detta beteende egentligen är nyttigt för någon!
    Jag försöker ofta att binda kontakter med Jiros jämnåriga och dess föräldrar – på Föris och bland grannarna. Men det är svårt! Jag vet inte varför, men kanske är jag för mycket, för på, för radikal eller för tyst och skum – vad vet jag!

Jag vet vad jag vill!

Ja, jag e oduschad, osminkad och har gråa hårstrån – så ser jag ut – detta är en relativt ofiltrerad blogg, tål du inte det får du hitta en annan!;)
    Jag befinner mig just nu ute på vårt landställe Landet Paradiset, tillsammans med min älskade familj bestående av min make Thobbe och vårt barn Jiro.
Jag älskar att vara här ute och kan ofta andas ut något sånär när vi e här. Men nu står jag inför en stor utmaning – något läskigt – en brant eller kanske ett stup, vad vet jag, det återstår väl att se!
    Om två veckor blir jag utan jobb. Jag vill inte säga arbetslös för en "sådan som jag", alltså en kreativ själ, är sällan arbetslös – men vi får inte alltid betalt för allt vi gör och antar oss! Jag blir alltså utan jobb med fast inkomst och kommer att, för första gången i mitt 34-åriga liv, att behöva registrera mig på Arbetsförmedlingen och att söka ersättning hos A-kassan och ta del av Fackets inkomstförsäkring. Jag trodde inte att jag skulle hamna här och det kanske får mig att låta något självgod, men dte jag menar är just att jag är en kreativ själ, som sällan kan sitta still och som älskar att jobba! Att jag skulle blir utan inkomst är något helt nytt för mig. Men vi lever i en oviss tid just nu. En tid som är ny för hela världen – även fast vi borde ha varit beredda på den och förberett oss för länge, länge sedan!
    Trots att i princip allt nu tyder på att jag kommer att hamna där – i ovissheten – där myndigheter styr över mig och min framtid – något som inte ger mig något annat än ren panik, så är jag helt säker på vad jag vill och har tydliga mål.

Jag vill skriva, skapa och prata – föredra och inspirera! Jag vill vara min egen men ändå jobba för och tillsammans med stora kollektiv! Jag vill skriva böcker om mina historier, upplevelser och erfarenheter. Jag vill skapa normkritiska barnböcker och vara med och bygga upp en tryggare och mer genusmedveten barndom för nutida barn! Jag vill vara frilandsjournalist – intervjua, träffa och fota spännande och intressanta människor och lyfta deras ord och berättelser – mestadels kvinnor. Jag vill föreläsa, föredra och folkbilda mera och vara med och bygga ett riktigt feministiskt och socialistiskt löntagarkollektiv! Och jag vill göra det på mitt sätt!
    Livet är för kort för att styras av alltför många enheter och andra individers vilja och drömmar!

Jag har så svårt att slappna av!

Jag är irriterad och detta inlägg är rörigt då jag e stressad!
Jag har så svårt att slappna av – det ligger i generna och jag blir mer och mer lik min älskade mormor, som fick flera hjärtinfarkter, pacemaker och gris-hjärtklaff – ja ni hör ju hur positiv jag e, haha! Mormor kunde göra en galen – även mig, fast vi stod varandra närmst! Hon var alltid så stressad och orolig och ett enormt kontrollfreak!
    Jag är ofta stressad och superorolig, har stort kontrollbehov och lider dessutom av ångest! Detta är inte bara en jobbig tillvaro för mig utan även ibland ganska så tuff för Thobbe – när han inte gör som jag säger eller inte ligger steget före så som jag alltid gör!;)
    Jag har alltid mått bra av att jobba, utföra och skapa saker och ting! Jag åkte direkt till jobbet efter att jag hade blivit våldtagen (och med det menar jag inte att det är en rekommendation på något som helst sätt och vis! Bröt sedan ihop och blev hemskickad), jag gick en facklig kurs tre dagar efter att jag försökt ta livet av mig och blivit inlåst (det finns en lag i Sverige som säger att en läkare inte får skriva ut en person som kan vara fara för sitt eget liv), jag jobbade till och med torsdagen innan jag snittades på måndagen och var återigen tillbaka på jobbet på 100% tre veckor efter att jag hade fött barn. Och mitt hem har alltid varit viktigt för mig – det är en slags oas! Jag har bott både på Söder- och Östermalm, i Söderort och längs pendeltågslinjen. Men det är Söder jag kommit tillbaka till och här har jag bott i nästan halva mitt liv – min älskade mormor växte dessutom upp här i kvarteren!;) När jag inte har trivts där jag har bott så har detta märkts vääldigt markant på mig – det mest extrema var när jag hade ett stort köttsår i halva ansiktet som ingen läkare kunde förklara vad det var för något – men så fort jag flyttat tillbaka dit där jag ville bo så försvann det, pangbom!
    Här på Söder har jag, i mitt vuxna liv (bodde även här som tonåring), bott i ett flertal bostadsrätter och jag har sett Söder gå ifrån mångkulturellt där södermalmarna har alla möjliga typer av jobb, till att betydligt fler rika och lantisar (på en del håll) flyttat in. Väldigt många av kultureliten bor också här och som kulturarbetare är man ju sällan stenrik i detta land;) men det är lite hippt att bo på Söder nu – till skillnad från när min mormor växte upp här, då det var arbetarklassen som bodde på fallfärdiga Söder. Huset jag och min familj bor i började att byggas år 1913 och känns ibland väldigt fallfärdigt men våra 45 kvadrat kostar några miljoner kronor. Jag älskar faktiskt det kulturella i form av estetiska, och att det är lite hippt här – vi lever liksom lite som i en egen värld här!;) Och jag har ingenting emot höginkomsttagare som grillar i kockmössa och har drinktillställningar men jag e lite negativt inställd till lantisar ibland och med det menar jag de som inte har erfarenhet av att bo i lägenhet! Nu är det säkert en hel del lantisar som blir sura, men lantisar gillar inte stockholmare heller så vad är egentligen skillnaden?;)  Detta får jag känna på när jag och min familj tar oss ut till landet och folk kollar på oss som om vi var aliens och säger ytterst märkliga saker till oss! Men vi försöker anpassa oss och vinkar och hälsar på allt och alla vi åker och går förbi, för så gör man på landet!;) Hemma i stan funkar det annorlunda och i stadsdelen blir det ibland tydligt vilka som sålt sina lyxvillor för att flytta in till stan!
    När jag bodde i min minietta så var det en skåning (Jag menar inget illa och vill ingen något ont – är bara lite trött på lantisar ibland! haha) som störde sig på mig – inte för att jag störde utan för att han bestämt sig för att sådana som jag störde folk! Jag var hårdrockare – alltså det syntes på min stil och så fort någon hade fest så var det jag – även om jag inte var hemma. Ett tag försökte han till och med att vräka mig! Men jag gjorde något ickestockholmskt och tog kontakt med mina grannar, som kom ifrån olika delar av både världen och landet – många studenter bodde i huset då majoriteten var små lägenheter. Detta var ju ganska så många år sedan och mycket har hänt på Söder och i kvarteret sedan dess (jag har nämligen stannat kvar i samma kvarter under alla år!;) ) och jag har flyttat flera gånger efter det och har alltid stormtrivts! Visst kan man ha störts sig på någon granne någon gång, som t.ex. när jag bodde vägg i vägg med en kvinna som var psykiskt sjuk och ibland fick för sig att någon grävt in (eller dylikt) tvättmaskiner i väggarna och gick omkring och skrapade med en duschskrapa på väggarna så att man ibland blev galen – knackade och kvinnans sambo bad om ursäkt. Men så är det att bo i lägenhet – här bor vi många och vi alla måste respektera varandra, ge varandra utrymme, visa hänsyn och jobba för trivseln!
    Jag har bott i lägenhet i hela mitt liv så inget av detta är något nytt för mig och något jag dagligen tänker på! Som liten fick jag och min lillebror tidigt lära oss att man inte skriker i trappen, man smäller inte igen ytterdörren – speciellt inte sent eller supertidigt. Sprang vi för mycket och för hårt på golvet så sa päronen "Lugna ned er nu, tänk på tant Lehti!" som var den äldre kvinnan som bodde under oss. Thobbe har också alltid bott i lägenhet så detta är inget konstigt eller nytt för honom heller. För oss är det också en självklarhet att lära Jiro hur man beter sig och att man har grannar att tänka på.
    Jag har bott längst ned, i mitten och högst upp och nu bor jag längst ned igen – jag har bott längre ned än så här en gång tidigare – alltså närmre marken än vad vi gör nu, men där vi bor nu är faktiskt första stället jag faktiskt stör mig på – blir störd av och ibland inte trivs på! Jag älskar vår minitrea på 45 kvadrat á la Tokyostyle och även fast jag föredrar utsikt och gärna skulle vilja ha en balle så tycker jag att det e skönt att vi bor utan någon under så att Jiro kan springa omkring betydligt mer inomhus än vad han hade kunnat annars – vi får ju heller inte glömma att huset började att byggas år 1913 så det är sjukt lyhört! Under oss har vi tvättstuga och soprum – när maskinerna centrifugerar och när torkskåpet startas så vibrerar vårt vardagsrumsgolv och det mullrar i soffan som om det vore åska inne. Detta är något som vi och de som bott här före oss klagat på. Man får tvätta mellan 7-22, men det var inte förrän en inkopplad timer började stänga av maskinerna efter sista tvättiden som folk slutade att tvätta mitt i natten – många jobbar nämligen hemifrån även när det inte är pandemitider men för oss som har tider att passa var det riktigt surt att behöva vakna av detta var och varannan natt. Och så har vi det här med rökningen...jag har varit rökare i väldigt många år men tyckte ändå att det var skönt när det blev förbjudet på krogen – inrökta kläder gjord en extremt mycket mer bakfull, haha! Men överallt där jag har bott så har det varit tydligt var man får och inte får röka och man har aldrig fått röka på innergården! I förra lägenheten jag bodde i ( i samma kvarter) så var det absolut förbjudet att röka på innergården, då detta kunde störa de som bodde längst ned mot innergården (de lägenheterna låg några meter högre upp ovan mark än vad vår gör nu) man fick gå ut på gatan och det gjorde jag och Thobbe som bägge var rökare när vi flyttade hit och det har vi alltid bett eventuellt rökande gäster att göra. Men så fort det blir sommar så bollmas det på ute på denna minimala innergård och då vi bor i ett hus utan godkänd ventilation så måste man ha fönsterna öppna för att inte tuppa av men då stinker det ciggrök i hela lägenheten och hela familjen tvingas va passiva rökare! Jag, som gammal rökare, hade aldrig kommit på tanken att ställa mig/sätta mig och röka utanför någon annan människas fönster! Det röks extremt mycket överlag häromkring nu och det är ju som det är, men att slippa ciggrök i mitt eget hem tycker jag ändå att man skall kunna få göra när man inte är rökare själv och inte bor med en rökare! Är inte bara vi som bor längst ned och inte bara vi som störs men att förbjuda rökning på vår nuvarande innergård verkar omöjligt! Är det inte jävligt 30-tal att röka överlag – 70-tal att sitta inne och bollma, 80-tal att sitta under köksfläkten men fan inte 2020-tal att bolma in i folks hem?!
    Sedan så har vi det här med fönsterna – här skall allt vara som det var förr för det är så snyggt, vilket gör att man många gånger tycker sig låta som Sickan Karlsson i Anderssonskans Kalle när hon pratar om hur kallt och dragit det är att leva i de gamla och omoderna söderkåkarna om vintern. Det är nämligen ruggigt kallt här inne när det är vinter, då vi har de urgamla 3-millimeters fönsterna kvar! De är inte täta och vi har tätat en hel del både själva och via entreprenörer. Men de får heller inte tätas för mycket för fönsterna är vår ventilation eftersom huset saknar ventilation. Detta är ett grovt problem – särskilt nu under sommaren, när det bollmas men också när de som bestämmer alla sina tider själva inte behöver följa de gemensamma tiderna utan mer än gärna sitter utanför ens sovrumsfönster och kacklar flera timmar senare än den tid man får sitta där och kackla. Jag har bott både mot innergård och ut mot gatan flera gånger och såklart hör man folk och trafik och brandkåren (brandstationen ligger nämligen precis intill) men det är ju sådant som hör stadslivet till så det gör mig inget, men att få veta allt om ens grannar (man hör nämligen vartenda ord pga de supertunna fönsterna), precis intill örat när man ligger på huvudkudden till klockan 03 på natten är bara störande – ger dålig nattsömn, tåligt humör och gör mig superspänd! Min hemma-oas förstörs vilket gör att jag inte fyller på med den energi jag behöver och önskar – mitt Söder blir även inte riktigt så som det egentligen är.
    Detta gör att jag blir betydligt mer lättirriterad, trött på folk och ibland även kan bli en liten "Ove"! I Stockholm är MP (av outredd anledning) barnsligt förtjusta i asfalt! De hatar bilar och trafik men älskar asfalt och vill att Alla skall picknicka på asfalten och då alltså mitt på bilvägen. Därför har vi så kallade "Sommar-gator" i Sofo (minns såväl den sommaren man satte upp sofo-skyltar längs halva Nytorget!;) ) där gående har företräde och då även cyklister, skateboardare, sparkcykelåkare, longboardare etc, vilket inte gör mig något MEN...asså jag blev sjukt irriterad det år MP tog bort enkelriktat-skyltarna på Söder och de som inte var vana att köra här visste om hur de fick köra eller ej, vilket såklart är fullt förståeligt – men jag svämmar över när en bilhatande MP:are stannar en mitt på vägen för att säga "Du får inte köra här!". Då blir jag "Ove" med attityden "Har du körkort eller? Nej, just det! Då kanske du skall låta mig köra som har det!". Varje gång jag skall hämta eller lämna bilen så blir jag stressad bara av tanken på att eventuellt behöva diskutera bilkörning med någon som inte har körkort! Och varje år Nytorgsfesten är så blir jag skitsur över att behöva betala närmre 2000 kronor i månadsavgift för min parkering trots uppmaning att låta bilen bli instängd pga festen i tre dagar eller att flytta den i tre dagar och då betala dubbel avgift! Torgfester och maraton hör staden till, men varför skall jag betala straffavgift?
    När jag blir uppstressad på detta sätt så kan jag verkligen inte slappna av och allt blir jobbigt! Det var inte jobbigt i huset vi bor i nu de första åren, men mycket har förändrats sedan dess. Och det var inte jobbigt ute på vårt landställe de första åren, men nu bråkar man till och från med badjävlarna (alltså vi) om vi skall få använda vägen eller ej så jag blir alltid superstressad när vi kommer ut dit, ifall vi skall behöva argumentera med någon bara för att vi inte bor där året runt! Vi har erbjudit oss att gå med i samfälligheten och vi vet att vi har rätt att använda vägen, men vi får inte bli medlemmar och det är av någon anledning kul att tjaffsa med oss! Väl på vår tomt och vårt landställe sedan så väsnas vi hur mycket och hur länge vi vill, för där har vi nämligen inga grannar att ta hänsyn till och med det menar jag inte att vi inte bryr oss utan att vi faktiskt inte har några grannar – kanske något för en del andra att fundera på!;)
Så att lyckas slappna av är inte min starkaste sida just nu direkt – trots semester!;)

Midsommar i pandemitider!

 

Här är 2020 års midsommar-familjebild!;) Vi brukar alltid ta en midsommar- och en julaftonsbild på familjen!;) Vår första midsommarafton som man och fru var sommaren 2014 och då firade vi midsommar, traditionsenligt tillsammans med vänner i Tanto. Under hösten samma år skaffade vi vårt landställe Landet Paradiset och sedan dess så har vi firat ute på landet, då det blivit mest naturligt eller vad man skall säga!;)
    Men vi brukar alltid bjuda hit några – det har bland annat varit en av mina bästa vänner (och numera även Jiros moster) Sara och hennes kille Johan och förra året var det Thobbes brorsa med sambo och barn. Vissa år har det varit svårare än andra att få hit någon – det är oftast de med körkort och egen bil som verkar vela hälsa på oss härute, kanske så att de kan åka när de känner för det och inte behöver stanna en dag till så att jag kan köra dem till bussen som går tre mil härifrån. Men i år så firade vi bara vi tre och tänkte inte ens tanken på att bjuda hit någon pga Covid-19.

 Här är förra årets familjebild!<3<3<3

Här till höger är jag under årets midsommaraftonsmiddag och till vänster under förra årets midsommaraftonsmiddag – man ser hur man utvecklats stilmässigt!;) Tyckte förra årets klänning var färgglad och väldigt blommig men den är ju ingenting mot i år och både årets blommor och glasögon är större!;)

På midsommar så grillar vi alltid – faktum är att vi gör det som oftast när vi är på landet!;) Hemma i stan grillar vi aldrig, det har väl blivit 2-3 gånger totalt där vi bor nu (vi flyttade in i det huset år 2013) – förmodligen för att vi stör oss så mycket på grillen vars rök kommer rakt in i lägenheten så vi är inte särskilt förtjusta i att folk grillar på vår minimala innergård så känns liksom dumt att då själva stå där och elda på!
    I år var det alltså jag, Thobbe och Jiro till bordet och det blev som vanligt lax för mig och Jiro och kött för Thobbe, färskpotatis med dill, grillad majskolv, ägghalvor med tångkaviar och sås. Skumpa för mig, öl för Thobbe och saft för Jiro. Årets efterrätt blev färdigköpt – blåbärspaj med vaniljsås!;)

Något som brukar vara extra skönt och som brukar gå att göra tidigt på Landet Paradiset är att bada!;) Då det är en sjö så blir den varm snabbt och ingen i familjen är särskilt förtjusta i att bada kallt!;) Men jag tycker att det är läskigt att bada när man inte ser botten och vad som är under ytan så jag föredrar att bada i vår uppblåsbara familjepool, vilket vi också gjorde – både på midsommarafton och under resten av helgen. Ja, bryggan behöver målas, i år igen!

Jag slängde ihop en liten midsommarstång åt den lilla familjen!;) Jiro tyckte det räckte efter att vi sjungit "Små grodorna" haha!

På lördagen byggde vi sedan upp vårt lilla familjecamp eller vad vi skall kalla det för!;) Det blir sjukt varmt på altanen om dagarna så för att kunna hänga där så behövs ett tak – funkar perfekt med partytält. Att sedan ligga i hängmattan och njuta av livet är något jag verkligen älskar att göra här ute – samtidigt som Jiro sitter på golvet och leker!;)

Jag grillar åt familjen medans Thobbe är inne och stojjar! Sedan blev det ytterligare bad i familjepoolen med Jiro – Thobbe har inte invigt poolen ännu i år och under slutet av helgen blev han dunderförkyld!

Jiro är för övrigt i en riktig treårstrots just nu! Han fyller tre år först i oktober men trotsen väntar ju knappast på det!;) Alltså man vill slita av sig håret eller rymma emellanåt haha! Här till vänster sitter han och är envis – vill både ha och inte ha lunchen! Jag har gett upp och satt mig i hängmattan. På bild två är han asmysig och vill att vi läser den senaste "Bara rumpor"-boken – om och om igen!;)