Jag har så svårt att slappna av – det ligger i generna och jag blir mer och mer lik min älskade mormor, som fick flera hjärtinfarkter, pacemaker och gris-hjärtklaff – ja ni hör ju hur positiv jag e, haha! Mormor kunde göra en galen – även mig, fast vi stod varandra närmst! Hon var alltid så stressad och orolig och ett enormt kontrollfreak!
Jag är ofta stressad och superorolig, har stort kontrollbehov och lider dessutom av ångest! Detta är inte bara en jobbig tillvaro för mig utan även ibland ganska så tuff för Thobbe – när han inte gör som jag säger eller inte ligger steget före så som jag alltid gör!;)
Jag har alltid mått bra av att jobba, utföra och skapa saker och ting! Jag åkte direkt till jobbet efter att jag hade blivit våldtagen (och med det menar jag inte att det är en rekommendation på något som helst sätt och vis! Bröt sedan ihop och blev hemskickad), jag gick en facklig kurs tre dagar efter att jag försökt ta livet av mig och blivit inlåst (det finns en lag i Sverige som säger att en läkare inte får skriva ut en person som kan vara fara för sitt eget liv), jag jobbade till och med torsdagen innan jag snittades på måndagen och var återigen tillbaka på jobbet på 100% tre veckor efter att jag hade fött barn. Och mitt hem har alltid varit viktigt för mig – det är en slags oas! Jag har bott både på Söder- och Östermalm, i Söderort och längs pendeltågslinjen. Men det är Söder jag kommit tillbaka till och här har jag bott i nästan halva mitt liv – min älskade mormor växte dessutom upp här i kvarteren!;) När jag inte har trivts där jag har bott så har detta märkts vääldigt markant på mig – det mest extrema var när jag hade ett stort köttsår i halva ansiktet som ingen läkare kunde förklara vad det var för något – men så fort jag flyttat tillbaka dit där jag ville bo så försvann det, pangbom!
Här på Söder har jag, i mitt vuxna liv (bodde även här som tonåring), bott i ett flertal bostadsrätter och jag har sett Söder gå ifrån mångkulturellt där södermalmarna har alla möjliga typer av jobb, till att betydligt fler rika och lantisar (på en del håll) flyttat in. Väldigt många av kultureliten bor också här och som kulturarbetare är man ju sällan stenrik i detta land;) men det är lite hippt att bo på Söder nu – till skillnad från när min mormor växte upp här, då det var arbetarklassen som bodde på fallfärdiga Söder. Huset jag och min familj bor i började att byggas år 1913 och känns ibland väldigt fallfärdigt men våra 45 kvadrat kostar några miljoner kronor. Jag älskar faktiskt det kulturella i form av estetiska, och att det är lite hippt här – vi lever liksom lite som i en egen värld här!;) Och jag har ingenting emot höginkomsttagare som grillar i kockmössa och har drinktillställningar men jag e lite negativt inställd till lantisar ibland och med det menar jag de som inte har erfarenhet av att bo i lägenhet! Nu är det säkert en hel del lantisar som blir sura, men lantisar gillar inte stockholmare heller så vad är egentligen skillnaden?;) Detta får jag känna på när jag och min familj tar oss ut till landet och folk kollar på oss som om vi var aliens och säger ytterst märkliga saker till oss! Men vi försöker anpassa oss och vinkar och hälsar på allt och alla vi åker och går förbi, för så gör man på landet!;) Hemma i stan funkar det annorlunda och i stadsdelen blir det ibland tydligt vilka som sålt sina lyxvillor för att flytta in till stan!
När jag bodde i min minietta så var det en skåning (Jag menar inget illa och vill ingen något ont – är bara lite trött på lantisar ibland! haha) som störde sig på mig – inte för att jag störde utan för att han bestämt sig för att sådana som jag störde folk! Jag var hårdrockare – alltså det syntes på min stil och så fort någon hade fest så var det jag – även om jag inte var hemma. Ett tag försökte han till och med att vräka mig! Men jag gjorde något ickestockholmskt och tog kontakt med mina grannar, som kom ifrån olika delar av både världen och landet – många studenter bodde i huset då majoriteten var små lägenheter. Detta var ju ganska så många år sedan och mycket har hänt på Söder och i kvarteret sedan dess (jag har nämligen stannat kvar i samma kvarter under alla år!;) ) och jag har flyttat flera gånger efter det och har alltid stormtrivts! Visst kan man ha störts sig på någon granne någon gång, som t.ex. när jag bodde vägg i vägg med en kvinna som var psykiskt sjuk och ibland fick för sig att någon grävt in (eller dylikt) tvättmaskiner i väggarna och gick omkring och skrapade med en duschskrapa på väggarna så att man ibland blev galen – knackade och kvinnans sambo bad om ursäkt. Men så är det att bo i lägenhet – här bor vi många och vi alla måste respektera varandra, ge varandra utrymme, visa hänsyn och jobba för trivseln!
Jag har bott i lägenhet i hela mitt liv så inget av detta är något nytt för mig och något jag dagligen tänker på! Som liten fick jag och min lillebror tidigt lära oss att man inte skriker i trappen, man smäller inte igen ytterdörren – speciellt inte sent eller supertidigt. Sprang vi för mycket och för hårt på golvet så sa päronen "Lugna ned er nu, tänk på tant Lehti!" som var den äldre kvinnan som bodde under oss. Thobbe har också alltid bott i lägenhet så detta är inget konstigt eller nytt för honom heller. För oss är det också en självklarhet att lära Jiro hur man beter sig och att man har grannar att tänka på.
Jag har bott längst ned, i mitten och högst upp och nu bor jag längst ned igen – jag har bott längre ned än så här en gång tidigare – alltså närmre marken än vad vi gör nu, men där vi bor nu är faktiskt första stället jag faktiskt stör mig på – blir störd av och ibland inte trivs på! Jag älskar vår minitrea på 45 kvadrat á la Tokyostyle och även fast jag föredrar utsikt och gärna skulle vilja ha en balle så tycker jag att det e skönt att vi bor utan någon under så att Jiro kan springa omkring betydligt mer inomhus än vad han hade kunnat annars – vi får ju heller inte glömma att huset började att byggas år 1913 så det är sjukt lyhört! Under oss har vi tvättstuga och soprum – när maskinerna centrifugerar och när torkskåpet startas så vibrerar vårt vardagsrumsgolv och det mullrar i soffan som om det vore åska inne. Detta är något som vi och de som bott här före oss klagat på. Man får tvätta mellan 7-22, men det var inte förrän en inkopplad timer började stänga av maskinerna efter sista tvättiden som folk slutade att tvätta mitt i natten – många jobbar nämligen hemifrån även när det inte är pandemitider men för oss som har tider att passa var det riktigt surt att behöva vakna av detta var och varannan natt. Och så har vi det här med rökningen...jag har varit rökare i väldigt många år men tyckte ändå att det var skönt när det blev förbjudet på krogen – inrökta kläder gjord en extremt mycket mer bakfull, haha! Men överallt där jag har bott så har det varit tydligt var man får och inte får röka och man har aldrig fått röka på innergården! I förra lägenheten jag bodde i ( i samma kvarter) så var det absolut förbjudet att röka på innergården, då detta kunde störa de som bodde längst ned mot innergården (de lägenheterna låg några meter högre upp ovan mark än vad vår gör nu) man fick gå ut på gatan och det gjorde jag och Thobbe som bägge var rökare när vi flyttade hit och det har vi alltid bett eventuellt rökande gäster att göra. Men så fort det blir sommar så bollmas det på ute på denna minimala innergård och då vi bor i ett hus utan godkänd ventilation så måste man ha fönsterna öppna för att inte tuppa av men då stinker det ciggrök i hela lägenheten och hela familjen tvingas va passiva rökare! Jag, som gammal rökare, hade aldrig kommit på tanken att ställa mig/sätta mig och röka utanför någon annan människas fönster! Det röks extremt mycket överlag häromkring nu och det är ju som det är, men att slippa ciggrök i mitt eget hem tycker jag ändå att man skall kunna få göra när man inte är rökare själv och inte bor med en rökare! Är inte bara vi som bor längst ned och inte bara vi som störs men att förbjuda rökning på vår nuvarande innergård verkar omöjligt! Är det inte jävligt 30-tal att röka överlag – 70-tal att sitta inne och bollma, 80-tal att sitta under köksfläkten men fan inte 2020-tal att bolma in i folks hem?!
Sedan så har vi det här med fönsterna – här skall allt vara som det var förr för det är så snyggt, vilket gör att man många gånger tycker sig låta som Sickan Karlsson i Anderssonskans Kalle när hon pratar om hur kallt och dragit det är att leva i de gamla och omoderna söderkåkarna om vintern. Det är nämligen ruggigt kallt här inne när det är vinter, då vi har de urgamla 3-millimeters fönsterna kvar! De är inte täta och vi har tätat en hel del både själva och via entreprenörer. Men de får heller inte tätas för mycket för fönsterna är vår ventilation eftersom huset saknar ventilation. Detta är ett grovt problem – särskilt nu under sommaren, när det bollmas men också när de som bestämmer alla sina tider själva inte behöver följa de gemensamma tiderna utan mer än gärna sitter utanför ens sovrumsfönster och kacklar flera timmar senare än den tid man får sitta där och kackla. Jag har bott både mot innergård och ut mot gatan flera gånger och såklart hör man folk och trafik och brandkåren (brandstationen ligger nämligen precis intill) men det är ju sådant som hör stadslivet till så det gör mig inget, men att få veta allt om ens grannar (man hör nämligen vartenda ord pga de supertunna fönsterna), precis intill örat när man ligger på huvudkudden till klockan 03 på natten är bara störande – ger dålig nattsömn, tåligt humör och gör mig superspänd! Min hemma-oas förstörs vilket gör att jag inte fyller på med den energi jag behöver och önskar – mitt Söder blir även inte riktigt så som det egentligen är.
Detta gör att jag blir betydligt mer lättirriterad, trött på folk och ibland även kan bli en liten "Ove"! I Stockholm är MP (av outredd anledning) barnsligt förtjusta i asfalt! De hatar bilar och trafik men älskar asfalt och vill att Alla skall picknicka på asfalten och då alltså mitt på bilvägen. Därför har vi så kallade "Sommar-gator" i Sofo (minns såväl den sommaren man satte upp sofo-skyltar längs halva Nytorget!;) ) där gående har företräde och då även cyklister, skateboardare, sparkcykelåkare, longboardare etc, vilket inte gör mig något MEN...asså jag blev sjukt irriterad det år MP tog bort enkelriktat-skyltarna på Söder och de som inte var vana att köra här visste om hur de fick köra eller ej, vilket såklart är fullt förståeligt – men jag svämmar över när en bilhatande MP:are stannar en mitt på vägen för att säga "Du får inte köra här!". Då blir jag "Ove" med attityden "Har du körkort eller? Nej, just det! Då kanske du skall låta mig köra som har det!". Varje gång jag skall hämta eller lämna bilen så blir jag stressad bara av tanken på att eventuellt behöva diskutera bilkörning med någon som inte har körkort! Och varje år Nytorgsfesten är så blir jag skitsur över att behöva betala närmre 2000 kronor i månadsavgift för min parkering trots uppmaning att låta bilen bli instängd pga festen i tre dagar eller att flytta den i tre dagar och då betala dubbel avgift! Torgfester och maraton hör staden till, men varför skall jag betala straffavgift?
När jag blir uppstressad på detta sätt så kan jag verkligen inte slappna av och allt blir jobbigt! Det var inte jobbigt i huset vi bor i nu de första åren, men mycket har förändrats sedan dess. Och det var inte jobbigt ute på vårt landställe de första åren, men nu bråkar man till och från med badjävlarna (alltså vi) om vi skall få använda vägen eller ej så jag blir alltid superstressad när vi kommer ut dit, ifall vi skall behöva argumentera med någon bara för att vi inte bor där året runt! Vi har erbjudit oss att gå med i samfälligheten och vi vet att vi har rätt att använda vägen, men vi får inte bli medlemmar och det är av någon anledning kul att tjaffsa med oss! Väl på vår tomt och vårt landställe sedan så väsnas vi hur mycket och hur länge vi vill, för där har vi nämligen inga grannar att ta hänsyn till och med det menar jag inte att vi inte bryr oss utan att vi faktiskt inte har några grannar – kanske något för en del andra att fundera på!;)
Så att lyckas slappna av är inte min starkaste sida just nu direkt – trots semester!;)
