Den går att styra över i viss mån, men inte helt och hållet - för den tickar HELA tiden.
Varje sekund försvinner en till, liten del utav din tid och även vår allas gemensamma tid på olika sätt. Tiden är oändlig på ett sätt, medans för t.ex. individen är den långt ifrån oändlig - den tar till sist slut, iaf här på jorden.
Det mest skrämmande med tiden tycker jag är att den går så rysligt fort, samtidigt som den ibland verkar oerhört kompakt och kort på något sätt.
Visste du att en person som är 30 år gammal, har vandrat 11 000 dagar på denna jord, och en person som är 86 år gammal, har vandrat 31 000 dagar på denna jord.
11 000 dagar låter som INGENTING, och 31 000 dagar känns inte som att vara allt för fler dagar än 11 000 dagar. Ändå skiljer det 56 år mellan dessa två personer. Det tycker jag är både häftigt och läskigt på samma gång!
Ett år är 365 dagar, vilket både känns länge men samtidigt som ganska få dagar, men om man då tänker på hur många gånger man får uppleva dessa 365 dagar i sitt liv, så är det inte alltför många.
Samtidigt så går ett år sjukt snabbt, och det känns på något konstigt sätt som att det går snabbare ju äldre man blir.
När jag var sju tyckte jag att ett år kändes som ett halvt liv, nu tycker jag att ett år känns som en månad - en månad som en vecka - och en vecka som två dygn!
En dag finns ju knappt ens...
Sedan har jag märkt att det även går sjukt snabbt för kroppen att åldras, och då är jag ändå inte så gammal, men att hoppa ned från en stol, som varit en baggis tidigare, gör att det ilar i hela fötterna och strålar upp i smalbenen!
Ben är även sjukt mycket lättare att bryta nu än då man var barn, och har man tur så läker dem, men det är inte säkert.
Om vi då återgår till 30-åringen och 86-åringen, så är den ena född på 80-talet, alltså 1980-talet.
För denne persons kommande barn kommer det att låta skumt att deras mamma/pappa är född på 1900-talet, medans för 86-åringen som är född på 20-talet, alltså 1920-talet så var hennes/hans föräldrar antingen födda de första åren utav 1900-talet, eller till och med på 1800-talet, som då lät skumt för de som var födda på 1900-talet.
Snart är det även 20-talet igen, fast då 2020-talet.
Då blir 86-åringen 100 år gammal, medans 30-åringen blir 40 år.
Då får 86-åringen uppleva 20-talet på nytt - i annat århundrade, och i ett annat milllenium än vad han/hon kom ifrån. Medans 30-åringen får uppleva sitt allra första 20-tal, väldigt nära sitt eget århundrade, medans 86-åringen inte är född långt ifrån 1800-talet, är född på 1900-talet, och har fått uppleva 2000-talet.
Och kom ihåg, ändå är det endast 56 år mellan dessa två personer - detta är sjukt läskigt tycker jag!
Tiden går inte att stoppa, och det går inte att gå bakåt, bara framåt.
Det enda man kan ta med sig ifrån den tid som redan passerat är minnen och erfarenheter.
Krigstid med sin kärlek ute i den farliga världen, uppbyggandet av ett modernt samhälle för alla, flower power, kvinnan som reste sig upp, skillsmässotiden, det internationella, statsministermord, ekonomikriser, hiphop, rädlan för att jorden skulle gå under vid tolvslaget vid millennieskiftet etc etc.
Allt detta är bara minnen - antingen via sitt eget huvud eller genom andras berättelser.
Så olika världar - så långt ifrån, men ändå så nära och på så kort tid, men ändå under nästan hundra år!
Jag önskar ofta att få åka tillbaka - få vara med och få uppleva, men det går inte. Och det mest skrämmande med denna ogreppbara tid, är att folk försvinner.
Tiden tar slut på ett eller annat sätt, saker och ting raderas - precis som med en gammal dator, som ändå är modern och har inte funnits så länge.
Man måste respektera tiden, ta vara på den, ta hand om den och bevara den - för till skillnad från kärleken så går den inte att hålla lagom hårt - den flyger bort iaf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar