Blir så arg när jag får läsa artiklar som "Jobbkrisen är en bluff", i en tidning som varit arbetarnas, och utav en person som jag beundrat och sett upp till i så många år!
Jobbkrisen handlar inte om att det är brist på jobb, utan att det är brist på trygga jobb som får individen att kunna försörja sig, behålla hälsan i skick, och komma framåt i livet!
Visst finns det jobb, men om man då tittar på vad som har hänt, inom stora delar utav arbetaryrkena, så är det som ett virus som spridit sig.
Viruset heter otryggt anställd!
Hela vårt samhälle är uppbyggt som ett spindelnät. Har du fast jobb, en tillsvidare anställning, och arbetar heltid så kan du få ett förstahandskontrakt på en bostad - efter att du slagits med ca.100 andra om samma lägenhet.
Har du en tillsvidareanställning och arbetar heltid, och har lyckats spara ihop en säck med pengar, så kan du få ett banklån och köpa dig en bostad.
Har alla unga en egen bostad - har de lyckats flytta hemifrån?
NEJ! Varför? - jo för att det inte ser ut på detta sätt i dagens samhälle!
Visst, det är väldigt många unga som har ett jobb, eller någon gång har haft ett jobb, det är inte det som är problemet,utan problemet är att man idag anställer folk på visstid, nolltimmarskontrakt, via mail/sms-poler, bemanningsföretag etc etc.
Daglönaren har återuppstått i detta land och det är rent ut sagt FÖRJÄVLIGT!
100-tusentals människor i detta land, vet inte om de har ett jobb att gå till imorgon, om de har råd att betala månadens räkningar, om de kommer att klara sig kommande månad!
Runt om i hela landet sitter, främst ungdomar, tidigt på morgonen med en klump i magen, ont i bröstet, duschad och påklädd, med mobilen i handen och hoppas på att få ett sms om ett jobb för dagen!
Kommer inte detta sms så är man helt utanför samhällets spindelnät denna dag! Du har då varken semester, är tjänstledig, eller är sjukskriven - du sitter där och har tvingad, obetald ledighet!
Detta kan i sin tur jämföras med det system vi hade för ca. 100 år sedan då man satt i stora salar med en nummerlapp i handen och hoppades på att bli uppropad och få ett arbete för dagen för att kunna försörja sig själv och sin familj!
Var man inte där, kunde man gå miste om jobb, var man där kunde man gå miste om att kunna hitta ett till/ett annat jobb någon annanstans!
Jag har också arbetat sedan skoltiden, och alltid haft jobb på ett eller annat sätt, men jag har aldrig varit heltidsanställd, ändå har jag väldigt ofta, väldigt många gånger jobbat lika mycket som en heltidsanställd, men då fått lägre lön och lägre semesterersättning än dessa, för att jag inte haft detta på mitt kontrakt!
Detta är i sin tur inget ovanligt, och fallet i sig är inte unikt, eftersom att jag är kvinna och man kämpat med detta enda sedan vi kvinnor började arbeta med lön!
Men i dagens Sverige sitter, i princip överallt, folk och kämpar för att få ekonomin att gå ihop, och det är inte ovanligt att ha 2-4 olika jobb eller anställningar samtidigt!
Ändå går ekonomin inte ihop, varför?
- Jo, för det finns ingen säkerhet, ingen trygghet för att du skall få arbeta på något utav alla dessa jobb tillräckligt många dagar och timmar för att i slutet utav månaden få summan att bli så pass hög så att du faktiskt klarar dig och överlever på den!
Och på detta sätt är det inte bara för de allra yngsta ungdomarna, utan i dagens samhälle är man ung tills man är ca.35 år!
Det finns idag 35:åringar som inte lyckas flytta hemifrån för att de inte lyckas få en trygg anställning och kan gå vidare med sitt liv!
Är det då konstigt att man är bitter?!
Vad händer med hälsan när man tvingas leva på detta sätt?
I slutet utav 90-talet gick många in i väggen - idag är det hjärtproblem, magsår, ångest och depressioner som gäller, och som jag personligen tror, kommer att bli dem nya folksjukdomarna om vi inte sätter stop för detta vidriga regellösa system!
LO har väldigt nyligen gjort en väldigt bra rapport om hur dagens otrygga arbetsmarknad ser ut och vad som händer med hälsan i den; "Den otrygga flexibiliteten".
Om vi sedan då också skall diskutera om hur vidare mycket man skall sälja sig eller ej för olika jobb...
Varför skall man jobba på ställen med lägre lön än kollektivavtalet, utan OB, och utan att kunna försvara sig om något händer?
Varför skall man tvingas jobba där man får det sämre som ung och låta arbetsgivaren tjäna på att anställa dig bara för att du är just ung?
Varför skall man inte få ha åsikter och principer år 2014?!
Då kanske vi skall öppna upp armarna för lönedumpning och strejkbrytare också, och gå ännu längre tillbaka i tiden!?
Vad kommer att hända med vår arbetsmarknad då?!
Och visst, ja det ligger på individens ansvar att skaffa sig ett jobb, men det ligger inte på individens ansvar att se till att det skapas fler jobb i landet - det ligger på hela samhällets ansvar!
Och jo, det behövs fler jobb!
Både Sveriges och storstädernas befolkning ökar ständigt, medans småstädernas minskar pga arbetsbrist!
Vi kan inte låta småstäderna dö ut, och jag tycker att det är en mänsklig rättighet att ha någonstans att bo! Så bara genom att börja bygga fler bostäder så skulle vi skapa en väldans massa fler jobb och landets levnadsstandard skulle bli både bättre och friskare!
Sedan så har du ett liv på denna jord, skall du då inte i medelåldern kunna få omskola dig, eller byta yrke, eller skall du tvingas stanna kvar där du en gång valt att vara, bara för att vi vägrar att utveckla samhället?
Hela vårt land tjänar på trygga jobb och fler jobb och vi måste höja statusen på landets alla arbetare!
Att vara arbetare idag verkar nästintill lika tufft som för 100 år sedan, och det är väl därför det är sjuksköterskebrist och ofantligt många ungdomar pluggar till ekonomer och jurister! Men vad vore Sverige utan butiksanställda, sjukvård, städare, tunnelbaneförare, leverantörer, servitriser osv osv - dem som skulle klaga mest utan dessa vore nog överklassen!
DET RÄCKER NU, OCH DET ÄR DAGS FÖR EN FÖRÄNDRING!
SVERIGE KAN BÄTTRE!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar