Idag är det tydligen ADHD-dagen..
Jag vet inte riktigt vad det innebär, men vad passar inte bättre då än ett inlägg om just ADHD?;)
Jag har nu haft min diagnos i tre år, och hela mitt liv har förändrats sedan dess!
Jag vet nu hur jag fungerar och varför - i situationer jag tidigare inte alls hade samma inblick i.
Jag vet hur min hjärna fungerar - vilka sidor som är starkast hos mig, och vilka som är svagast.
Denna vetskap har gjort att jag kan använda mina starka sidor på ett helt annat sätt än tidigare! Och all denna insikt och kunskap har även bidragit till att jag idag kan göra saker jag tidigare näst intill bara drömde om!
Och medicineringen har gjort att jag har betydligt mycket lättare för att koncentrera mig.
Ibland får jag höra; "Men skylta inte med att du har ADHD, det är inte bra!".
Den meningen gör mig riktigt skrämd, inte för att inte våga stå för diagnosen, utan för hur vi egentligen ser på varandra!
Att säga på detta sätt är samma sak som att inte kunna stå för sin sexualitet/sitt ursprung/sitt kön!
Diagnosen är en del utav mig - det är JAG!
Denna typ utav kommentarer kan jag hantera, inga problem! Men det som stör mig betydligt mer är oförståelsen för att jag ibland tolkar saker och ting annorlunda.
Det är inte så att jag tror att en kanin är en fågel, eller liknande - utan vissa saker tolkar jag helt enkelt inte på samma sätt som majoriteten.
Dessa små feltolkningar är ofta väldigt roliga - iaf tycker jag själv det, och det hade varit både roligt och skönt om även andra kunde tycka det, iaf ibland.
Det är skillnad på att skratta åt någon, och på att skratta med någon.
Ett exempel på en sådan misstolkning är när jag och min grupp, på Bommersvik för en tid sedan, skulle skriva en liten lapp till varje person om dess bästa sida/bästa egenskap/något positivt om personen.
Det låter väldigt enkelt, och det tyckte jag också att det var, MEN...när jag sedan läste mina egna lappar jag fått, så upptäckte jag att jag var den enda som hade uppfattat uppgiften som att man skulle "sammanfatta" varje person med ett ord i form utav egenskap eller liknande.
Alla hade skrivit flera meningar på varje lapp, som en liten hälsning/meddelande, medans jag var den person som bara gett ett ord till varje person!=P
Jag själv tycker att detta är ganska oskyldigt/harmlöst när det händer, och jag skrattar åt mig själv när detta händer, då jag finner det oerhört konstigt och roligt att jag lyckats vara den enda som missuppfattat uppgiften!
Tyvärr brukar inte min reaktion vara den de övriga får, utan den brukar oftast vara att jag uppfattas som snorkig eller rent av oengagerad!
Nu kan jag inte säga att det var så just i detta fall - ingen har sagt något om det, men överlag när detta händer, så brukar reaktionen vara på just detta sätt.
Allt som behövs är att jag, ibland, behöver en lite tydligare förklaring när det gäller småsaker, är det verkligen så farligt?
Om jag inte tycker att det är jobbigt när jag "gör bort mig", måste då andra tycka det?
Det som också ofta händer efter en sådan här liten misstolkning, det är att man blir dömd! Man kan nästan höra tankegången; Klarar hon inte den här enkla, lilla grejen - då klarar hon inte det här och det här, och definitivt inte det HÄR!
Jag kan inte låta bli att finna denna tankegång oerhört intressant, samtidigt som den irriterar mig något enormt!
Väldigt ofta blir jag utesluten/väljs bort ifrån saker och ting som man tror att jag inte klarar av - även fast jag vet att jag skulle klara dem galant!
Min hjärna fungerar annorlunda - det gör mig annorlunda, jag vet! Men till 99% så ser jag detta som en enorm fördel, då jag märkt att detta gett mig egenskaper många "normala" inte har.
Samma sak när det gäller min kompetens..jag vet inte exakt vart alla städer och landskap ligger i Sverige - jag vet på ett ungefär, och jag kan väldigt sällan skriva ned på papper hur jag kommit fram till en matematisk uträkning - för mig räcker det att jag räknat rätt! MEN, jag har t.ex. ett sifferminne långt över den svenska normen, fotografiskt minne, och ovanligt högt EQ.
Detta, och mycket mer, har jag en oerhört stor användning utav på massor utav olika sätt, inom många olika områden!
Och nej, jag försöker inte sitta här och skryta, sånt är jag inte mycket för! Utan faktum är att jag ofta måste använda detta som något slags försvar, då jag missuppfattat en sån enkel liten uppgift som att t.ex. skriva några rader på en liten lapp!
Jag är långt ifrån för uppdelningar utav "olika typer av människor" i olika grupper, men detta missförstånd utav varför man missförstår, bidrar till just detta!
Man söker efter "likasinnade", och det är lika skönt som hemskt att höra vänner, med diagnosen, uppleva samma sak!
Men samtidigt så kan vi inte låta bli att skratta åt det!;)
Men det hade både varit sjukt skönt, och oerhört utvecklande att inte bli klassad och boxplacerad som styvmodern i "My stepmother is an alien", så fort man ser lite mer bakom orden!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar