Finns det inget hyffs - eller är det jag som är ohyffsad?

Jag har tidigare, både sagt och skrivit om, att vettet och etiketten är död i Sverige!
    Jag vet inte varför det är så, men så har det av någon anledning blivit, på många sätt och vis i vårt land.
Men hur är det då med hyffset?
    Tänker inte folk längre - finns det inga gränser?

Det finns tusen - miljoner, andra, betydligt större saker i vårt samhälle - land - värld som är rent åt helvete - tro inte att jag sätter detta "hyffs-snack" före det - det är inte det - det gör jag inte!
    Utan detta är ett inlägg som enbart handlar om människans vardagshyffs!

Jag vet inte om det är jag som är "för uppfostrad" - har jävligt svårt att tro det!
    Men hur kommer det sig att så många tar sig, så konstiga och respektlösa friheter?
Det kan vara både stora och små saker, men oavsett så stör jag mig något enormt på samtliga!

    Jag skulle aldrig få för mig att gå in i någon annans badrumsskåp - oavsett hur bra jag känner personen som äger det, eller ej! - Betyder detta att man även skall räkna med att ens tandborste kan vara "lånad" och inte bara ens vätskliga hygienartiklar?
    Jag skulle aldrig få för mig att öppna någon annans skåp, överhuvudtaget - inte ens när det handlar om att ta ett glas, eller en gaffel! - Hur skall man veta, även fast man efter logik kan lista ut vart sakerna finns, vilka artiklar ägaren föredrar att man använder eller ej?
    Jag skulle aldrig sätta mig i någons soffa och slänga kuddarna på golvet - utan att fråga! För mig är det samma sak som att rulla ihop mattan från golvet och lägga den i trapphuset! Är det inte sittkuddar, som redan ligger på golvet utan i soffan, så är det väl ändå meningen att de skall vara där?
    Jag skulle aldrig få för mig att gå in hos någon med skor - om jag inte är där som flytthjälp! Så kul är det oftast inte att städa.
    Jag skulle aldrig få för mig att börja äta innan den som bjudit mig på middag sagt "Varsågoda"/"Det är bara att börja äta" - inte ens när jag är ute och lunchar med kollegor eller andra jag känner, skulle jag börja äta innan alla kring bordet fått sin mat!
    Jag skulle aldrig klaga på en massa saker - seder, utstyrsel, regler etc etc hemma hos någon annan, oavsett vem! - Har jag gått innanför tröskeln så är det hushållets regler och seder som gäller - gillar jag det inte, så behöver jag inte gå dit, eller så kan jag säga min åsikt på ett respektfullt sätt!
    Jag skulle aldrig säga att jag skall dyka upp på någons middag/födelsedag eller annan inbjudning och sedan inte dyka upp, utan att meddela detta innan avsatt tid!
- Visst, det kan inträffa saker och ting - riktigt hemska, och saker som bara dyker upp, men man hör av sig!
    Och är man bjuden på middag så kommer man i tid! Nån minut hit eller dit skiter jag också i, men man kommer inte på tok för tidigt och inte på tok för sent - och definitivt inte utan att be rejält mycket om ursäkt!
OCH att kunna säga tack, förlåt, och hur mår du måste man fan kunna göra helhjärtat - annars har man mycket att öva på!

Jag vet inte om jag är oldschool, men så jävla gammal är jag faktiskt inte - men lite hyffs, människor emellan kan man väl iaf begära!?