Vi skulle kunna ha haft ett barn på snart fem år tillsammans idag, men imorgon kommer dagen då vi blir föräldrar!;)
Det är mycket man tänker och känner när man skall bli förälder – det är också mycket man tänker och känner när man är gravid – om graviditeten i sig, om omgivningen och om samhället.
De absolut viktigaste frågor hos omgivningen synes vara "Hur mycket har du gått upp i vikt?", "Vad har du för cravings?" och "Vad blir det för något?".
Vikten är tydligen asviktig när man är gravid! Man får inte gå upp för mycket, men samtidigt inte snåla med maten och inte äta för onyttigt. Att bli kallad för tjockis och fetknopp kan va vardag då en del tycker sig ha befogenhet att kalla en för detta! Det märks iaf att vi kommit en bra bit på den vegetariska fronten..Jag har inte fått en enda kommentar om att jag inte ätit kött under graviditeten – för några år sedan hade jag säkerligen fått det.
Vad för slags sug man får – ju konstigare desto bättre, verkar vara oerhört intressant och underhållande! Allt som möjligen kan göra en lite störd verkar folk gilla. Jag själv har inte haft några särskilda cravings så på den fronten har jag inte varit underhållande nog!;) Och så har vi det här med könet som verkar vara så oerhört viktigt för folk då det är en fråga man fått minst fyra gånger per dag! Det sjuka är bara att samma personer kan ställa exakt denna fråga 5-10 gånger per månad så frågan är ju för vem är egentligen denna fråga viktig, och hur pass betydande är egentligen svaret?
Kroppen förändras – man går upp i vikt, ser till slut inte sina fötter, naveln beter sig konstigt, synen försämras, brösten blir gigantiska – torra, mörka och extremt känsliga för både beröring och kyla! Fötter och händer svullnar. Det blir svårt att krama om den man älskar då magen bidrar till ett ganska så rejält avstånd i ens närmsta area.
Det råder en hysteri kring vad man får och inte får äta – vad man skall och inte skall äta – det blir ransonering på kaffe och alkoholen och snuset försvinner.
Att sova på mage blir ett minne blott – att sova på rygg ger dig till slut andnöd – att sova på sidan går bra i några minuter i timmen, när barnet tillåter och när kissblåsan inte håller på att explodera!
Humöret pendlar mellan att vara en sylvass retoriker, en aggressiv förhandlare, till en riktig mespropp som gråter av en katts blick!
Ovanpå detta går man omkring och får för sig att ens partner skall sticka, att barnet man väntar inte är ett barn utan egentligen en bläckfisk – är sjukt orolig över att barnet inte skall må bra på något sätt – antingen på grund utav något man själv gjort, eller på grund av något annat! Gamla extremt jobbiga minnen blossar upp och skada relationer gör sig påminda på olika sätt!
Jag har gått upp massor i vikt – jag har försvarat mig VARJE dag, på grund utav viktuppgång och de val jag och Thobbe gjort när det gäller vårt blivande föräldraskap och vårt liv!
Jag har jobbat enda fram till fyra dagar innan kejsarsnittet och har gått på 97 procent av alla mina möten fram till v.37. Tyvärr så tror/anser på tok för många att bara för att man är igång och verkar 100 procent pigg och fortfarande jobbar, så bör man orka mer saker, tyngre saker och kan göra allt i samma tempo som tidigare. Jag är oerhört glad och tacksam över att jag orkat så pass mycket fysiskt som jag faktiskt har gjort – men det finns ingen gravid människa som orkar 100 procent lika mycket under en graviditet som annars!
Vettet och etiketten för gravida är totalt död i detta samhälle, så jag är oerhört glad över lyxen att ha egen bil och att kunna tala för mig själv!
Och slutligen så väller ett helt hav av åsikter, råd, normer och värderingar över en – från dag ett och sedan säkerligen livet ut! Hur man skall vara, se ut och göra som gravid. Hur man skall vara, fördela och vilka normer som råder när det gäller föräldraskapet och föräldraledigheten. Och hur vårt älskade barn skall förlösas – om det skall ske vaginalt eller genom magen. Och slutligen om, hur och varför man måste amma!
Jag och Thobbe blir föräldrar för första gången i våra liv imorgonbitti! Det är en stor och efterlängtad dag för oss! Vårt håriga barn kommer att bli storebror – och nej vi är inte sådana människor som tycker att pälsbarn antingen måste lämnas bort eller avlivas bara för att ett människobarn tillkommer i hushållet!
Vårt barn kommer att förlösas genom ett planerat kejsarsnitt på Danderyds Sjukhus. Barnet kommer inte att ammas utan få modersmjölksersättning. Vi har fördelat vår föräldraledighet tillsammans med vårt barn på det sätt som passar oss bägge bäst och så som vi önskar och vill! Och vi kommer gemensamt att uppfostra vårt barn efter de värderingar vi tycker är vettiga – oavsett vilket kön vårt barn än hade fötts till! Vårt mål kommer att vara att vårt barn skall få en kärleksfull barndom och uppväxt, där vi kommer att prata och diskutera med varandra om allt och inget. Han kommer att få lära sig hur man beter sig mot varandra och i olika situationer och inte göra skillnad på folk och folk. Vi kommer att lära honom och visa honom hur vår värld egentligen ser ut. Han kommer att veta att vi kommer att stötta honom och stå bakom honom så att han har chans att bli det just han vill...Tillsammans kommer vi att vara en familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar