Normerna regerar och sakerna styr!

Nu på måndag är det endast två veckor kvar till kejsarsnittet – dagen då jag och min man blir föräldrar för allra första gången!
Det har varit otroligt lärorikt att vara gravid år 2017. Jag kan inte säga hur det var att vara gravid på 80-talet, när mina föräldrar väntade mig, eller tidigare på 2000-talet – inte heller hur det kommer att vara i framtiden. Men en sak kan jag iaf säga och det är att vi har en otroligt lång väg kvar att vandra innan vi uppnår målet med ett jämställt samhälle!
    Hela denna tid har så tydligt visat, poängterat, påpekat och påmint om att jag och min man än idag anses ha olika roller, betydelser, uppgifter och värde – som föräldrar och i arbetslivet.
Denna insikt har varit otroligt lärorik, irriterande, chockerande – men framförallt smärtsam många gånger! Så mycket runt omkring oss är fejk – varför vet jag inte. Kanske för statistikens skull – eller kanske bara därför att vi helt enkelt inte menar allvar med det mål vi som samhälle och rike påstår oss gemensamt ha.
    Jag och min man väntar en pojke – en pojke som skall växa upp i detta könssegregerade samhälle. Visst är det många gånger tusen gånger bättre här än i andra länder, men är det den förklaring jag skall behöva ge min son den dag han själv får känna på hur hårt vårt uppdelade samhälle kan vara?

Många har frågat mig hur han skall uppfostras och om han skall leka med bilar eller dockor.
    För det första så är vi två närvarande och delaktiga föräldrar och vi kommer att uppfostra honom tillsammans – som en människa med ett mänskligt beteende. Han kommer även att ha gudföräldrar/faddrar och andra vuxna i sin närhet som kommer att spela en stor roll i hur han kommer att bli som vuxen – på ett eller annat sätt. Men en stor betydelse kommer även vårt land och rike att ha för hans utveckling och framtid! Hur landet ser på honom, vad landet tillåter honom att göra och att vara, är den absolut största och viktigaste delen i både hans och människans utveckling och där har vi alla ett lika stort ansvar!
    Jag är övertygad om att svaret och vikten för hans utveckling inte ligger i en liten flådig metallbil eller plastdocka med blinkande ögon. Avgörandet ligger i våra normer, hur vi ser på varandra, hur vi låter varandra vara, samt vilka riktiga och falska mål vi har! Detta är en oerhört stor och viktig makt vuxenvärlden har – över våra barn och dess framtid – människans utveckling.
En makt vi sorgligt nog ännu ej lärt oss att hantera på ett hälsosamt, värdigt och mänskligt sätt...