Summa sidvisningar

onsdag 30 december 2015

2015 - ett speciellt år, för mig personligen...

Nu är det bara en dag kvar på detta år, och oj vad fort det har gått - precis som vanligt numer...
    Ju äldre man blir, desto snabbare verkar det gå, men just detta år känns extra snabbt genomgått, och det har bjudit på gigantiska hemskheter, och även en hel del riktigt positiva saker...
År 2015 är ett riktigt mörkt skitår, samtidigt som året givit en hel del framgång - det är ett peciellt år helt enkelt, som man inte kommer att glömma bort i första taget!

Det har hänt så sjukt mycket i år - på gott och ont, så jag minns inte ens allting just så här på rak arm, men...
    2015 bjöd på ännu en spännande och givande tid på LO-distriktet i Stockholms län - i försäkringsandan...
    2015 var året då jag kom med i Katarina föreningens styrelse för Socialdemokraterna - där jag är medlemsansvarig...
    2015 var året då jag kom med i SSU´s Fackliga klubbstyrelse...
    2015 var året då jag kom med i Handels-sossens styrelse - en styrelse jag länge velat ha ansvar i - där är jag nu vice ordförande...
    2015 var året då jag kom med i Södermalms områdesorganisations styrelse Söder-sossar...
    2015 var året då jag lämnade min plats i Söder-sossarnas styrelse, för att bli ersättare för Socialdemokraterna i Södermalms stadsdelsnämnd...
    2015 var året då jag blev sekreterare i Södra Kvinnoklubben - mitt andra år som styrelseledamot...
    2015 var året då jag besökte Sveriges storstäder för att prata med folk om fackets vikt, styrka och mål...
    2015 var året då jag och Thobbe firade vårt livs första bröllopsdag, tillsammans med ett stort gäng vänner ute på vårt underbara landställe - vår första sommar där...
    2015 var året då fackförbundet Seko kom in i mitt liv - med en hel del nya äventyr, erfarenheter och utmaningar...
    2015 var året då jag äntligen tog mitt körkort, som jag kämpat med i hela två års tid...
    2015 var året då vi skaffade vår allra första bil, och sedan även vår andra - då den första inte mådde alltför bra...
    2015 var året då jag återigen fick behov utav glasögon på heltid - för första gången sedan mitten utav tonåren...
    2015 var året då min älskade katt blev blind för att sedan återfå sin syn igen...
    2015 var året då vi i Sverige hade ett prinsbröllop för första gången på väldigt länge...
    2015 var året då jag skrev två stycken helt nya, och för mig helt annorlunda böcker...
    2015 var året då jag blev gudmor/fadder åt Lisas underbara Nicole...
    2015 var året då jag var nere i Bryssel tillsammans med aktiva fritidspolitiker ifrån Södermalm, för att besöka Europa Parlamentet...
    2015 var året då jag slutade hos min psykolog på ADHD-enheten, som jag gått hos i nästan tre års tid, och som givit mig så enormt mycket kunskap, stöd, vägledning, styrka och stöttning...
    2015 var året då min älskade Mormor - mitt allt lämnade mig ensam på jorden...
    2015 var det året då mormors lillasyster lämnade jordelivet...
    2015 var det året då mormors bästa vän lämnade jordelivet...

Året 2015 är ett utav det jobbigaste och värsta året i hela mitt liv - hittills!!!
    Det var året då min älskade Mormor - min förebild, bästavän, min andra mor - mitt ALLT, lämnade mig ensam kvar på jorden...
År 2015 är ett riktigt mörkt och sorgligt år - de är sorgens år!!!
    Jag har nog aldrig gråtit, skrikit och sörgt så mycket som jag gjort år 2015, och som jag fortfarande gör...
Min älskade Mormor lämnade jordelivet år 2015 - en skräck och extrem rädsla jag haft i hela mitt liv, blev detta år verklighet...Men hon och Gud väntade tills jag kunde acceptera, förstå något sånär, och framförallt kunde överleva händelsen...

Åtta dagar efter att min älskade Mormor lämnat jordelivet, så lämnade även hennes lillasyster jordelivet...
22 dagar efter att min mormor lämnat jordelivet, så lämnade även hennes allra bästa vän detta liv...
    Två dagar efter att mormor lämnat jordelivet så ägde Sveriges prins Carl-Philips bröllop tillsammans med Sofia rum - ett bröllop mormor så mycket sett fram emot...
    Två dagar efter prinsbröllopet (fyra dagar efter mormors bortgång), föddes prinsessan Madeleines son, prins Nicolas - den första prinsen i Sverige sedan år 1979...
Dagen efter min älskade Mormors begravning den 9/7 så blev jag äntligen godkänd och fick mitt efterlängtade körkort, efter hela två års strid, kamp och kämpande med teori - mot fördommar mot personer med ADHD etc etc...
   
Jag har inte, fysiskt kunnat berätta för mormor om alla nya politiska uppdrag och erfarenheter . men jag är säker på att hon vet!
    Jag har inte hört mormor jubla och skutta utav glädje för att jag äntligen fått mitt efterlängtade körkort - hon som varit så arg på myndigheterna runtomkring denna fråga! Och jag hann aldrig hämta henne med min bil och ta med henne ut på våra planerade dagsutflykter, men jag tror (och hoppas innerligt) att hon ibland ändå sitter bredvid mig i bilen när jag är ute och åker...och jag vet att hon vet och ser vad jag gör och kämpar för idag!!!
    Jag vet att hon var med mig och Thobbe när vi var hemma hos henne i somras och såg på prinsbröllopet! Jag vet att hon är här hemma hos mig ibland - vid min sida, även om jag hade önskat att hon vore här jämt! Och jag vet att hon tittade förbi på julafton och blev glad, samt fulliskratt åt att vi dukat för henne kring middagsbordet!
    Nu vet jag varför det var så viktigt för henne att veta, vad mina kommande böcker skulle handla om, just i juni...

Min älskade Mormor - mitt allt, lovade mig, under sitt tal på vårt bröllop, att hon skulle leva minst fyra år till om vi skaffade barn inom det kommande året - alltså år 2015...vi skaffade aldrig barn detta år, men jag är helt säker på att hon kommer att närvara den dagen den ungen dyker upp, samt följa barnet och stötta det och oss, i vått och torrt!!!

2015 var året då min älskade Mormor lämnade jordelivet som människa - då flera drömmar slog in, och då min skrynklare, som varit ett extremt bra och viktigt stöd, samt blivit en nära och kär vän, försvann ur min vardag.
    Min mormor tjatade alltid om att jag inte fick glömma bort att ta hand- och värna om Thobbe, och min skrynklare sa i förra veckan att allt kommer att gå så bra, om jag bara fortsätter att kämpa, försöker slappna av och tror på mig själv...
- Jag skall inte svika någon utav dem - det lovar jag!!!
    Men jag kan inte mörka att framtiden skrämmer mig, då den bevisligen kan skifta så skarpt och kraftigt!
Jag får göra som mormor alltid sa, och ta en dag i taget...

År 2016 börjar med ett första stadsdelsnämndsmöte på måndag och sedan bjuder januarimånad på en resa, samt start utav nästan en ettårig utbildning, facklig-politisk ledarskapsutbildning...

GOTT NYTT ÅR!!!
<3<3<3

lördag 19 december 2015

Jag skäms inte - skäms över att behöva skämmas!

Vi skall alltid bry oss så mycket i vårt land - men faktum är att vi ibland bryr oss mest om vad vi absolut inte borde bry oss om!
    Nämligen om - vad skall andra tycka och tänka?

Jag bär på en historia som aldrig någonsin kommer att lämna mig!
    På ett sätt så vill jag heller inte att den gör det, då jag, med tiden, lärt mig att se den och hantera den som en erfarenhet - en stor sådan. Men det gör ont när så många människor tycker att denna historia som är min, men som jag delar med så många andra människor runtom i världen, skall vara en sådan man inte skall prata så mycket om - inte "skylta med" utan mer vara tyst om!
    Jag tänker inte vara tyst - jag har gjort detta mörker till en erfarenhet, och vill hjälpa och stötta andra, och försöka förändra samhället och dess bristfälliga åtgärder, samt människosyn efter detta!!!

Jag pratar om sexuella övergrepp...

Jag minns att det finns en ganska så tidig story - jag minns inte vad eller hur -jag minns inte så mycket mer än att den finns och det kommer nog alltid att tära inom mig.
    Men när jag var 13 år så blev jag kontaktad utav en man straxt under 30 år...
Denna man skulle förstöra så sjukt mycket för mig - mitt liv och mitt umgänge.
Folk pratade - det gör dem ju alltid, utan att riktigt tänka på hur eller varför de pratar.
    Efter föräldramötena fick jag höra att mina klasskamraters föräldrar sagt att jag betett mig konstigt, och mina föräldrar gav till svar att de inte ville prata om det.

Allt var mitt fel - på så många sätt och vis!
   
Denna man lyckades aldrig våldta mig, men han våldtog en barndomsväns syster, som aldrig blev sig själv igen - inte såvitt jag vet i alla fall.
    Men han trakasserade mig dagligen, på alla sätt och vis han kunde komma på!
Han stod även utanför mitt sovrumsfönster, ibland om nätterna, och när han fick veta att jag polisanmält honom så blev jag dagligen mordhotad när jag stod och väntade på bussen till skolan.

Det här var en hemlighet jag levde med i ett halvår, innan jag vågade berätta för någon annan än min bästa vän - jag valde min magister.
    För mig var det som att bestiga Mount Everest att våga berätta detta för någon vuxen, utan att skämmas ihjäl. Men för honom och de andra vuxna runtomkring mig, så trodde man att det handlade om att jag iom honom förstått att det, den unge mannen gjort mot mig var olagligt, iom det han föreläst om i skolan - jag kände mig som en idiot!
    Trodde de att jag var dum i huvudet? Klart att jag visste att det som skett och skedde var fel - jag skämdes bara så förbannat!
Jag hade ju för fan en politiskt aktiv mormor och en pappa som arbetade för polisen - de bägge hade i hela mitt liv berättat för mig vad man fick och inte fick göra, så nog fan hade jag koll alltid!

När jag var 14 år fick jag, tillsammans med en massa andra tjejer och kvinnor (som jag aldrig fick träffa rent fysiskt) sitta i rättegång mot denna unga man - min bästavän vittnade, vi var aldrig bästavänner igen efter det - tillslut inte vänner alls.
    Där fick jag svara på frågor om hur jag var klädd, om jag hade druckit eller ej, vad jag skulle kunna tänkas ha sagt eller gjort för att eventuellt ha "uppmanat" denna man till det han hade gjort...
När jag var 13 år fick jag knappt gå på bio med mina vänner, men vad spelar det för roll? Vad spelar det för roll om jag hade varit naken eller dyngrak - hade någon då haft rätten att ta på mig och behandla mig som denne hade velat, mot min vilja? - NEJ!
Jag hatade rättsväsendet!

Jag tänker än idag på den unge mannen, som idag inte är så ung längre.
    Jag såg honom senare i mina tonår, ett flertal gånger  - jag flyttade väl inte alltför långt. Likaså i början utav mitt vuxna liv, och jag har förlåtit honom för länge sedan, men inte allt det runt omkring! All tystnad, allt mörkande, all skam, all förnedring, all oförståelse!

När jag sedan blev vuxen, blev jag våldtagen..på en festival. Då kom kommentarer som "Det är därför tjejer inte skall vara på festivaler", "Hur full var du egentligen?", "Åker man på sådant får man skylla sig själv!" - varför är det oftast kvinnor som säger de här sakerna?! Är det för att trycka ned och klara utav det de själv varit med om!?

När man sedan berättar hela sanningen, så blir det oftast ännu värre!
Denna väldtäkt, jag nyss nämnt, bestod utav ett flertal yngre män, med en kvinnlig publik. Utöver våldtäkten så misshandlades jag och hela min kropp klottrades ned med könsord och könsmålningar - jag hade inte en chans mot alla dessa människor! Det spelar ingen roll hur jävla bra jag än är på att slåss, eller hur klipsk jag än är - de var för många mot mig!
    Men två veckor innan denna våldtäkt så skedde den första våldtäkten i mitt liv!
Kommentarerna här har ofta varit "Hur fan lyckas man bli våldtagen två gånger på två veckor? Man kan ju nästan tro att du vill det!", "Men som tjej kan man inte leva som en kille - det måste du förstå, annars får du skylla dig själv!".Första gången satt jag i en bar och väntade på en tjejkompis. Under tiden pratade jag med en främmande kille - jag har för det mesta varit ganska så social utav mig.
    Min vän var sen och han skulle hålla koll på min öl medans jag gick på toa...jag gjorde fel i att lita på honom, men han gjorde det största felet!

Om jag hade velat det hela, så hade det inte varit våldtäkt! -  det är en världsgigantisk skillnad!!!
    Människor och myndigheters elaka ord har gjort att jag miljontals gånger tänkt att jag kanske inbillat mig alltihopa! - Jag kanske ville bli drogad, slagen, misshandlad, ha sex med en massa samtidigt!? - Men nej det är inte jag! Varför har jag gjort fel???!!!
    Jag polisanmälde aldrig våldtäkterna, trots sjukhuspersonalens tjat!

This is past, men ändå inte - det är en del utav mig!
Övergreppen och folks kommentarer - de försvinner aldrig!
    Jag vet inte om de elaka kommentarernas munnar och myndigheterna förstår att dessa händelser varar med mig dag som natt! Jag glömer nog aldrig!
    Jag har gjort dessa händelser till erfarenheter - jag hade nog inte överlevt annars!
Men det har tagit enormt mycket tid, kraft och styrka! - I mitt vardagsliv har jag med mig dessa erfarenheter - har ni förstått vad detta betyder, och många gånger begränsar för mig?!

Jag har delat denna historia med er - den är tyvärr inte unik!
    Dela din med - det måste ske en förändring och det är NU!!!

Det handlar inte om att tycka synd om någon - gör inte det!
    Försök istället att förändra till en jämlik och en jämställd värld - det här är fan inte ok, oavsett vad!!!

Julkalendern tar det ansvar vi vuxna och skolan inte gör!


"Tänk dig ett experiment - där du som är barn nu, får tillbringa en enda dag i historien. Nånstanns mellan för tusen år sedan, och idag - vad skulle du vara med om, och vad skulle du vilja berätta för oss här hemma?
    Hur man bodde, levde och lekte - hur maten smakade, eller något helt annat?"

TUSEN ÅR TILL JULAFTON är en genialisk, intressant, samhälls- och framtidsutvecklande julkalender! Den bästa som gjorts på många, många år!!!

Jag har hört och läst, att det råder en hel del delade meningar om Sveriges julkalender år 2015.
   På ett sätt så känner jag Finns det verkligen inge viktigare att prata och bry sig om?! På ett annat sätt så tänker jag Är julkalendern till för barn eller vuxna - eller skulle den faktist kunna vara till för bägge dera?
Jag har inte hört några barn prata illa om årets julkalender- tvärtom! Däremot har jag hört en hel del vuxna göra det!
    När jag var liten, och när många var små, åren innan mig, så trodde man på en pedagogisk lära via media och kulturella engagemang - för att nå ut till barn och lära dem sådant de skulle behöva för att bli insiktsfulla och respektfulla människor!
På senare år verkar man ha fått någon sjuk idè om att barn är korkade, och har efter detta visat så sjukt mycket smörja för barn - ifrån väldigt många håll och kanter!
    NU - äntligen, så kommer en vettig julkalender, som är modern för vår tid och som tar upp det vår tid verkligen behöver - barn liksom vuxna, nämligen vår egen historia och dess klasskilnader!

2015 års julkalender startar 1000 år innan julafton - där vi får följa med i historien, tillsammans med två vuxna och ett gäng olika barn - i olika åldrar, med olika bakgrunder, som tillsammans får leva i olika delar av vår historia.
    Fattiga, som medelsklass och snuskigt rika, får de tillsammans leva kallt och mysigt, med god och äcklig mat - i trygga miljöer till fattigdom och världskrig.
De får lära sig, på ett extremt pedagogiskt plan, om de klasskillnader som funnits i svensk historia de senaste 1000 åren - lära sig om sin historia, samt förstå dagens verklighet med dess problematik och klassklyftor!
    De får känna på ojämställdheten - alltifrån skillnaden mellan män och kvinnor, till skillnaden mellan barn och barn och därmed även, både förstå och se, nutiden med helt andra ögon!
På vilket sätt skulle detta kunna vara fel?!

Barnen år 2015, som har den förmånen att kunna se på årets julkalender, får en visdom andra vuxna eller skolan, kanske aldrig annars skulle ha givit dem!
    Jag är även helt övertygad om att den är oerhört nyttig för väldigt många vuxna i detta land, som varken förstår, eller har vetskap om sin egen historia och uppväxt - eller bryr sig tillräckligt om dagens julkalenders-barntittare som skall lyckas ta över detta samhälle, land och värld och försöka göra något vettigt och bra utav den - när vi och våra förfäder sabboterat den så som vi har gjort!

Det är aldrig något negativt att lära sig om sin historia - få insikt om olika levnadsstandarder, förstå sina föräldrar - mor och farföräldrar, samt gammelmor- och gammelfarföräldrar! Det är historien som för oss framåt - som ger oss insikt i hur långt vi har kommit, och hur långt vi faktiskt har kvar!
    Jag tycker att årets julkalender är värd en Oscar - för bästa regi, bästa genomtänklighet, bästa publikinfluation och bästa historiska dokumentärskildring!




onsdag 16 december 2015

Julen är här...


"Julen är här, och lyser frid på jorden.
Glädjen är stor - i ett barns klara ögon bor den..."
Nu är det jul igen!
Jag älskar julen - det har jag alltid gjort, men till och från har den även alltid varit smärtsam!
    I år är den nog extra smärtsam, för min del...
Det var flera år sedan, jag nu firade tillsammans med min familj, jag börjar vänja mig - även om man nog på något sätt kanske aldrig gör det. Men i år är första året - i hela mitt liv, som mormor inte är med! Mormor som betydde allt för mig!!!
    Samtidigt som jag i år längtat efter julen, så har jag bävat inför den - den kommer att bli riktigt tuff i år, och en tid framöver - kanske blir den "lättare" när jag en dag, förhoppningsvis, har en egen familj.

Familjen runt omkring mig, blir bara större och större - medans min bara blir mindre och mindre. Den har gått ifrån nio personer till två.
    Det gör ju att dessa två, logiskt sätt, blir viktigare än någonsin -vilket är jobbigt på flera sätt, men samtidigt är jag glad att de finns!!!<3<3<3

Det blir även jobbigt på ett annat plan och sätt - mina traditioner och min syn på julen, suddas sakta men säkert ut - jag håller i den, stenhårt som alltid när liknande saker sker i mitt liv!
    Jag vill ju föra mina traditioner, och den syn jag är van vid, vidare så att den får nytt liv, men framförallt överlever!
Jag tror inte alltid att man tänker på sådant, men jag tror däremot att det blir viktigt för de allra flesta den dagen detta väl uppdagas! - Vi blir så mycket, och är så mycket utav de vi har omkring oss!

Oavsett om man tycker att julen är viktig eller ej - eller på vilket sätt den är viktig, så tror jag ändå att den är väldigt synlig, tydlig och kännbar och därmed viktig för de flesta i vårt land - på ett eller annat sätt!
    Oavsett traditioner eller ej - alla märker och känner av den, och de allra flesta vill inte vara själva under julen!
Julen skall ju vara en varm tid, då vi rår om varandra, är snälla mot varandra, och umgås med varandra - oavsett hur illa vi än tycker om varandra!
    Men långt ifrån alla har någon att fira julen med - oavsett kärlek eller hat!

Så snälla, var lite extra snälla i jul - tänk lite längre - tag steget längre och ta hand om dina medmänniskor!
Julen skall vara för alla - oavsett vad, vart och hur!!!

GOD JUL!!!


Finns det inget hyffs - eller är det jag som är ohyffsad?

Jag har tidigare, både sagt och skrivit om, att vettet och etiketten är död i Sverige!
    Jag vet inte varför det är så, men så har det av någon anledning blivit, på många sätt och vis i vårt land.
Men hur är det då med hyffset?
    Tänker inte folk längre - finns det inga gränser?

Det finns tusen - miljoner, andra, betydligt större saker i vårt samhälle - land - värld som är rent åt helvete - tro inte att jag sätter detta "hyffs-snack" före det - det är inte det - det gör jag inte!
    Utan detta är ett inlägg som enbart handlar om människans vardagshyffs!

Jag vet inte om det är jag som är "för uppfostrad" - har jävligt svårt att tro det!
    Men hur kommer det sig att så många tar sig, så konstiga och respektlösa friheter?
Det kan vara både stora och små saker, men oavsett så stör jag mig något enormt på samtliga!

    Jag skulle aldrig få för mig att gå in i någon annans badrumsskåp - oavsett hur bra jag känner personen som äger det, eller ej! - Betyder detta att man även skall räkna med att ens tandborste kan vara "lånad" och inte bara ens vätskliga hygienartiklar?
    Jag skulle aldrig få för mig att öppna någon annans skåp, överhuvudtaget - inte ens när det handlar om att ta ett glas, eller en gaffel! - Hur skall man veta, även fast man efter logik kan lista ut vart sakerna finns, vilka artiklar ägaren föredrar att man använder eller ej?
    Jag skulle aldrig sätta mig i någons soffa och slänga kuddarna på golvet - utan att fråga! För mig är det samma sak som att rulla ihop mattan från golvet och lägga den i trapphuset! Är det inte sittkuddar, som redan ligger på golvet utan i soffan, så är det väl ändå meningen att de skall vara där?
    Jag skulle aldrig få för mig att gå in hos någon med skor - om jag inte är där som flytthjälp! Så kul är det oftast inte att städa.
    Jag skulle aldrig få för mig att börja äta innan den som bjudit mig på middag sagt "Varsågoda"/"Det är bara att börja äta" - inte ens när jag är ute och lunchar med kollegor eller andra jag känner, skulle jag börja äta innan alla kring bordet fått sin mat!
    Jag skulle aldrig klaga på en massa saker - seder, utstyrsel, regler etc etc hemma hos någon annan, oavsett vem! - Har jag gått innanför tröskeln så är det hushållets regler och seder som gäller - gillar jag det inte, så behöver jag inte gå dit, eller så kan jag säga min åsikt på ett respektfullt sätt!
    Jag skulle aldrig säga att jag skall dyka upp på någons middag/födelsedag eller annan inbjudning och sedan inte dyka upp, utan att meddela detta innan avsatt tid!
- Visst, det kan inträffa saker och ting - riktigt hemska, och saker som bara dyker upp, men man hör av sig!
    Och är man bjuden på middag så kommer man i tid! Nån minut hit eller dit skiter jag också i, men man kommer inte på tok för tidigt och inte på tok för sent - och definitivt inte utan att be rejält mycket om ursäkt!
OCH att kunna säga tack, förlåt, och hur mår du måste man fan kunna göra helhjärtat - annars har man mycket att öva på!

Jag vet inte om jag är oldschool, men så jävla gammal är jag faktiskt inte - men lite hyffs, människor emellan kan man väl iaf begära!?
   

Jag har nu skrivit fyra stycken böcker i mitt liv


Nu är mina två nya böcker äntligen klara - sedan ca. 2 veckor tillbaka!;)
Jag har nu skrivit fyra böcker i mitt liv - en självbiografi som sträcker sig fram till vintern 2011 (uppföljare på den kommer år 2021). En fackpolitisk bok, där jag försöker förklara, så enkelt som möjligt, hur facket och politiken hänger ihop och tillsammans bildar arbetarrörelsen - att makten ligger hos individen, i ett demokratiskt samhälle, där allt är politik!;)
Och nu - två helt annorlunda böcker - på vilket sätt, avslöjas först under releasen!;)

Planen var att releasen skulle äga rum på Södermalm i Stockholm, nu på lördag, men det hela blir uppskjutet till efter jul pga ett tryckfel efterföljt utav fördröjda leveranstider iom julhandeln.
Mina två nya böcker, är något helt annat än jag tidigare gjort!
Det är ju även en ganska stor skillnad på en självbiografi och en fackpolitisk bok, men dessa böcker skiljer sig än mer mot de två första - medans en utav de nya, har drag ifrån de två första - ifall man tänker till lite!;)

Mina två nya böcker är helt olika varandra, men bägge två innehåller bilder, vilket ingen utav de två första gör.
Den ena boken läser man från början till slut - medans den andra läses efter behag!
Mer än så avslöjar jag inte i nuet - den som kommer på releasen får se!;)