Julen

Julen är en symbolisk tid - glädje som skall delas med nära och kära.
    Men för många är julen riktigt jobbig!
Den kostar en del då mycket läggs på mat och klappar, men den kan även vara psykiskt jobbig - på många olika sätt!
    Denna jul var för mig ovanligt jobbig, rent psykiskt...

Jag kan inte säga att jag minns exakt varje jul från när jag var liten, för det gör jag inte - även om jag minns ofantligt mycket ifrån min barndom.
    Jag tror att anledningen till att jag inte minns specifikt vad som sagts och gjorts under de julaftnar jag upplevt, beror på att de är väldigt lika varandra.
Visst minns jag helheter - vilka som var med och vart vi var, och även de julaftnar som inte var riktigt lika roliga.

När jag var liten så firades julen hemma hos min mormor och morfar, tillsammans med min familj och min mammas syskon med familj, och ibland även med min mormors bror med familj.
    Där umgicks vi tillsammans hela dagen intill kvällen, och hade det riktigt trevligt och mysigt!
På Julafton så åt vi alla tillsammans, gav varandra julklappar, och ingen alkohol förtärdes - då min morfar var nykter alkoholist, som då och då fick återfall.
    För mig var detta inge konstigt, och för mig var detta julen och den dag då alla var glada och hade det trevligt tillsammans.
Senare under min uppväxt firade vi istället jul hemma hos min farmor och farfar - då var släkten på olika håll och kanter och det var bara min familj som närvarade.
    Varför alla inte längre var tillsammans, vet jag inte, och varför farmor och farfar inte kunde vara med hemma hos mormor och morfar vet jag inte heller.
Sedan ändrades traditionen igen, och julen började att firas hemma hos min familj tillsammans med mormor - ibland med morfar, och med farmor och farfar.
    De övriga som tidigare hade varit med på Julafton var på eget håll. Julölen dök nu upp på julbordet.
    Jag minns att jag tyckte att det var riktigt mysigt att fira jul hemma hos min familj, då det alltid var så mycket julpynt där, men jag saknade den övriga släktens närvaro.

Sedan flyttade man hemifrån och julen blev sig ännu mer olik!
    Nu fick man åka runt till höger och vänster för att kunna träffa de man ville träffa - julsnapsen dök upp i mitt julfirandet - det som alltid hade varit tabu!
År 2005 separerade jag och min sambo som jag var förlovad med - jag firade inte jul detta år...
Sedan jag blev vuxen har jag drömt om en jul lika stor som när jag var liten!
    Jag har väckt frågan många gånger, och försökt få övriga att vilja samlas på ett och samma ställe igen - utan resultat.

Detta år var första julen som gift - det kanske inte låter som något gigantiskt, men tro mig - något händer i en när man gifter sig - man får andra perspektiv och verkar ha lättare för att bli lite sentimental ibland.
    Att jag börjar närma mig min första ålderskris, åt rätt håll, när nog inte heller direkt någon fördel!;)
Som gift får man en ny släkt - eller en till rättare sagt. Visst, den fanns ju där redan innan, men nu tillhör man den på ett helt annat sätt, men det betyder ju inte att min släkt inte längre existerar - jag är ju inte bortgift som förr i tiden!?

I år, precis som de två senaste åren firade jag och min man julen hemma hos oss.
    Jag tycker det är mysigt att ha den hemma hos oss med mycket julpynt och där jag får bjuda på mat och försöka få alla att trivas!;)
Mina föräldrar har jag inte firat jul med på tre år, och övriga släktingar har jag slutat att besöka på Julafton då det känts som att jag våldgästat dem.
    Min farmor och farfar, min mormor och ibland även hennes bror har varit hos oss under dessa år - men i år var det bara min farmor och farfar ifrån min släkt som närvarade.
Visst är jag självfallet jätteglad över att min farmor och farfar firar jul hemma hos mig - utan dem hade ingen utav min släkt närvarat, men det känns som att alla ifrån min sida bara faller bort, och det gör ont!
    Min farmor och farfar är numer de enda som hör av sig och frågar om hur Julafton skall firas - ifrån övriga är det helt tyst - de har sitt!

För mig är julen något heligt - den är symbolisk, vacker och varm!
    Julen är för mig viktig, rent religiöst, och skall tillbringas med nära och kära - släkt/vänner. Man skall umgås, äta gott, mysa, njuta av varandras sällskap och ge varandra små gåvor - precis som man gjorde till Jesus, och det skall inte vara för mycket alkohol - det klarar jag inte av denna dag - för mig är julen en nykter dag!
    Man behöver inte ge varandra mycket saker, eller dyra saker - det räcker med en blomma, men själva givandet är för mig symboliskt för själva högtiden.
I år var endast min farmor och farfar här ifrån min släkt, resten var någon annanstans.
    Folk kom antingen jättesent eller gick väldigt tidigt. En del kan inte umgås med andra, och julklappsdebatten dök upp än en gång - fick inte ens ge alla julklappar till en början.
För mig är Julafton den dagen då man verkligen håller ihop - då man umgås och bryr sig om varandra. Så har det varit sedan jag var liten.
    Jag vet att jag egentligen inte får klaga, och att det kunde vara betydligt mycket värre, men för mig har Julafton gått ifrån att vara en dag då vi alla tillsammans håller ihop, umgås och värnar om varandra, till att bli en dag då man blir utskälld och måste kämpa för att få folk att stanna kvar.
Julafton får mig att längta efter att bilda egen familj...

 Här kommer en julvideo!!!<3<3<3

Den heta debatten...

Efter EU-valet, och egentligen delvis under EU-valet, tyckte jag att det var väldigt konstigt att Fredrik var så tyst som han var...
    Stefan syntes, så mycket som tilläts under sommaren, innan höstens valrörelse drog igång, men Fredrik fortsatte att vara nästintill osynlig.
Jag funderade mycket kring denna osynlighet och började ganska snabbt tänka Kan det vara så att det kommer att ske ett partiledarbyte?
Jag pratade om detta med ett flertal, men samtliga tyckte att det vore på tok för otaktiskt i och med den korta tiden innan själva valet - hur skulle ett nytt ordförande hinna etablera sig och lära kännas utav folket?
    Jag tänkte snarare att denna tanke borde finnas på tapeten, bland annat i och med den uppmärksammade boken "Det sovande folket", all uppmärksammat missnöje, och de rasande mätarsiffrorna.
Men visst vore det otaktiskt att göra ett byte så pass sent, men vad var då planen, och varför var det så tyst?

Jag funderade vidare på detta och kom sedan på hur ett byte skulle vara smart och varför. Nämligen att välja en kvinnlig ordförande!
Jag trodde däremot att detta byte skulle bli innan valet i september, men nu blev det ju ett extraval istället!
    Själva grejen i sig är genialisk! Är det något de högt uppsatta männen har blivit bäst på, och hyllade för de senaste året, så är det att kalla sig för feminister, förutom Fredrik då.
Vad innebär egentligen detta då?
Ja, egentligen så borde ju inte själva uppståndelsen kretsa kring själva könet. Jag menar, om så pass många med makt, och många i vårt land med för den delen, nu är feminister, och vårt land är så pass jämställt som vi påstår, så är det väl oerhört ojämställd att fokusera på genuset?!
    I vårt jämställda land - som vi ständigt skryter om att vi har, så har vi aldrig haft en kvinnlig statsminister!
Runtom i världen har det funnits - och finns det, både kvinnliga statsministrar och kvinnliga presidenter, och Sverige är det enda land i norden som inte haft en, men Anna Lind hade sannolikt blivit den första.

Den första kvinnliga ministern i Sverige var;
Karin Kock 1948-1949 - Socialdemokrat.
Den första valda kvinnliga ledamoten i stadsfullmäktige var;
Gertrud Månsson 1910-1915 - Socialdemokrat.
Den första kvinnliga riksdagsledamoten var;
Kerstin Hesselgren 1922-1926 - Liberala samlingspartiet.
Den första kvinnliga utrikesministern var;
Karin Söder 1976-1978 - Centerpartiet.

SSU`s kvinnliga förbundsordföranden;
Anna Lindh 1984-1990, Anna Sjödin 2005-2006, Jytte Guteland 2007-2011, Ellinor Eriksson.
MUF`s kvinnliga förbundsordföranden;
Beatrice Ask 1984-1988, Tove Lifvendahl 2000-2002.
Socialdemokraternas kvinnliga partiledare;
(Anna Lindh var tänkt att efterträda Göran Persson), Mona Sahlin 2007-2011
Moderaternas kvinnliga partiledare;
Den första verkar bli Anna Kinberg Batra 2015-

Långt innan kvinnan fick samma mänskliga rättighet som mannen - att rösta, så intresserade hon sig för politik (uttryckt som om kvinnan inte vore människa).
    Varför skulle man inte kunna vara intresserad utav politik som kvinna? Vad är det som är så unikt? - Det är snarare riktigt sorgligt att man än idag ser på det hela med dessa ojämställda ögon!
Just nu verkar allt fokus ligga på just genuset!
    Är könet det som kommer att avgöra Sveriges framtid?
Är inte de politiska åsikterna, den politiska synen och synen på människor ändå densamma som i höstas?

Sverige gör historia - en skrämmande sådan!

Nej, detta är inte en reklam för min bok - detta är en visuell ilska och ett åsiktstagande ifrån en ung, förbannad kvinna som ser samhällets mörker och dimma för- och mellan varandra som en ofattbar kamp i ett land som Sverige år 2014!
    Sverige skrev idag historia - i modern tid, på grund av ett ofattbart omodernt och diskriminerat synsätt, i ett samhälle i modern tid!
I början utav det århundrade vi alla röstberättigade kommer ifrån, sa man som arbetare ifrån till att ses som bottenskikt, mindre värd som människa, och som handelsvara.
    Man byggde upp ett samhälle för alla, där även arbetarbarnen hade möjlighet att uppfylla sina drömmar, där kvinnan inte längre sågs som omyndig och åsiktslös, och där våra äldre fick en mänskligare tillvaro i livets slutskede!
    - Detta krävde hårt arbete, svett, blod, tårar, och både hat och mord var priset man fick betala.
Majoriteten, utav detta millennium, har ägnats åt att återigen göra de rika rikare, trycka tillbaka arbetarna till bottenskiktet, göra skillnad på folk och folk, och återigen göra folk till handelsvaror.
    Samhället är inte längre för alla, barnen har inte samma möjligheter i skolan, det är populärt att kalla sig för feminist - även som man, men man tror på en feminism utan en solidarisk och jämlik syn, och våra äldre får sämre vård och klarar sig inte längre på sin pension!
    - Detta har krävt förvrängning och snattande utav tunga ord med enorm vikt både bakåt och framåt, och priset man har fått betala är ett stort hån mot våra äldres livskamp för kommande generationer.
Men, vi har inte bara låtit allt vi byggt upp tillsammans - för varandra och för framtiden, låtit rasera - vi har även påbörjat en upprepning utav 1900-talets mörkaste del med främlingsfientlighet, diskriminering, utanförskap, hat, särbehandling, förakt, och omänsklig indelning utav folk och folk - återigen få etablera sig och växa sig starkt, exakt 100 år senare!
Utöver denna omänskliga utveckling i modern tid, så använder man demokratin till att utföra maktgalenskap och totalt sätta käppar i hjulet för Sveriges nutid och framtid!
    Efter 56 år tvingas man nu till extraval, och landets barn, utförsäkrade, sjuka, äldre, arbetslösa, bostadslösa, och äldres välmåendes, nutid och framtid hänger på detta!
    Det blir nu sista chansen att avgöra hur vi vill att ett, tidigare så modernt och jämställt, land i världen som vårt, skall ha för människosyn, utveckling, nutid och framtid - innan vi raserat allt och grävt ned oss i totalt mörker, frustration och ilska!
Sverige har återigen ett markant bottenskikt, med skillnad på folk och folk, barn och barn, män och kvinnor!
    - Priset detta kommer att kosta, kommer att vara betydligt dyrare än några hunkor extra i skatt för de rikaste, sociala avgifter för alla, och ett solidariskt samhälle där sjuka, arbetslösa, barn, alla de som sover på madrass mitt i stan, äldre, och ungdomar inkluderas och värderas mänskligt!
    Ett samhälle där alla människor är människor!
Kampen måste tas på allvar - den måste fortsätta nu!
    Den som avgör till vad och för vilka - är JAG och DU!

Demokratisk socialistfeminist - egoist? - Javisst!

Det här är jag!
Enda sedan jag var liten har jag trott stenhårt på två saker..
Ett - Det går att förändra världen.
Två - Alla kan visst vara vänner med alla.
- Det handlar bara om vilja och att kämpa tillräckligt hårt!

Det jag inte tänkte på då, och det jag än idag ibland glömmer, är dess motgångar denna eftersträvan ofta innebär!
När jag var liten hittade jag ofta på lekar som tilltalade alla runtomkring, och så att alla skulle kunna vara med.
Ibland, ju äldre man blev hörde man; "Men nej måste han/hon vara med?!".
Jag förstod aldrig riktigt den grejen.
                                            
Jag fick även, ganska så tidigt, lära mig att en del barn hade det tuffare hemma än andra - och dem skulle man stötta och försöka hjälpa.
   I hela mitt liv har jag varit socialist, även när jag var barn - jag visste bara inte att det fanns ett ord för det - jag trodde alla hade samma människosyn.

Om vi alla hjälps åt - så får vi de alla bra! Alla skall med!

Ju äldre jag blev, desto mer fick jag lära mig att det finns ord på precis allt man tror på!
Detta mest, enligt min mening, för att kunna placera in varandra i fack.
- Fack som för oss längre ifrån varandra, och kollektivet.
                                     Ibland längtar jag tillbaka till barndomen - tillbaka till att vi alla hörde ihop oavsett vilket kön vi hade, etnicitet, utseende - vem fan brydde sig?! Rättvisan fanns där! Men den var en illusion - en barndomsdröm.

I skolan delas vi upp efter ålder (ibland tom kön), efter vad vi kan och hur snabbt vi kan lära oss.
Grupperingarna växer sig ut på skolgården och ens personlighet förändras.
        Livet är inte längre Alla tillsammans, och rättvisan blir allt mindre rättvis.
                                           Men min tro på att kunna förändra världen, och på att alla kan vara vänner, har inte försvunnit - tvärtom, den har växt sig starkare!
Vägen dit är bara längre än jag först trodde, men det är bara att inte ge upp!
     
Det måste ju finnas en mening med de 30 570/772 dagar man förväntas leva på jorden!
Dagarna går, och priset blir bara högre och högre!

Som barn var jag ofta en ledare i gruppen - som äldre barn och tonåring var jag "annorlunda"!
- Som vuxen...ja..ovännerna växer nästan lika mycket som vännerna!
Jag gillar inte att göra skillnad på folk - jag vill inte!
Det är för mig jättekonstigt att vi gör skillnad på folk pga utseende, bakgrund, inkomst, kön osv. Istället för på vad vi kan, vill, och önskar!
                                       Det man har gjort då, är inte det viktigt? - Jo, självklart! Men om det är något man ångrar då, skall man inte få fler chanser då?

Jag tycker att hela samhället och människosynen har blivit otroligt skev och onödigt invecklad - öppna boxarna för i helvete!
               Det är ju nästan så att man idag måste presentera sig på följande vis;
"Hej! Jag heter Cassandra (säg inte ÄR - det gör man inte i Sverige!) och jag är socialist, feminist, djurvän, vegetarian, troende - och om du märker att jag inte alltid fungerar eller tänker som du, så har jag ADHD - så slipper du döma mig!"
- Allt hänger ju egentligen ihop, och mycket fungerar inte utan det andra - men idag kan man ju vara feminist utan att vara socialist, så vad vet jag!
- Alla tillsammans, men ändå inte...hum, I dont get it!

Jag vill i alla fall förändra världen!
- Förändra världen som till en barnvärld - där alla accepteras, är lika mycket värda, och där alla får plats och får vara med!
Och det är just den här acceptansen som jag tror är nyckeln till att vara vän med folk. Man kan ju inte vara bästa vän med alla, men att vara vän tycker jag innebär att man accepterar och respekterar en människa - man är inte ovän.
Sedan behöver man ju inte umgås om man inte vill, men det är en helt annan sak!
                                          Att försöka vara vän med allt och alla, har visat sig vara tufft!
Tufft på ett sådant sätt att man oftare får veta den bittra sanningen...
I Sverige säger vi ofta: "Vad kul att se dig", "Vi måste ses snart!", och "Hur mår du?"...väldigt sällan menar vi dessa saker på riktigt!
                                    Detta innebär ju att när du ger dig in på att försöka bli lite närmre vän med någon och tar någon utav dessa meningar på allvar, så blir det inte roligt om personen ifråga inte menat det!

En annan sak är att vi blivit så beroende utav att få medhörning utav de runt omkring oss, och håller du då inte med så är inte det heller särskilt populärt många gånger!

Så att försöka få världen att bli mer solidarisk och jämställd, krockar många gånger med att försöka va vän med alla - konstigt nog!
Istället får man fler ovänner,och tom fiender! Och du blir utsatt för ett konstigt prov hela tiden - du måste liksom ständigt bevisa att du verkligen tror på solidaritet och jämlikhet!
Några exempel;
- I många år har jag fått höra: "Vem tror du egentligen att du är!"/"Du tror alltid att du är så mycket bättre än alla andra!"
Det sjuka här är ju, att det är precis tvärtom! - Jag tror inte att jag är någon UTAN alla andra, och jag tror definitivt inte att jag är mer värd än någon annan - det är ju precis sådant jag försöker kämpa emot!
- "Vad tycker egentligen din man om att du är feminist?"
- Ja, hade han själv inte varit feminist - dvs, tyckt att jag vore mindre värd än honom bara för att jag inte är man, så hade vi inte varit gifta!
- "Hur kan du vara socialdemokrat när du bor i bostadsrätt och har landställe?"
- Ja, lägenheten är min, och landstället min mans, då vi vill vara lika ekonomiskt starka som individer i vårt äktenskap - men det hör inte hit!
För övrigt är det att vara socialdemokrat att ha en viss människosyn och samhällssyn - inte en boendeform!

Ju mer jag försöker kämpa för att få ett samhälle för alla - där vi alla respekteras och accepteras - desto mer får jag höra att jag är egoist!
Har jag inte stenkoll på precis allting, och gör precis allting rätt så försöker jag bara vara märkvärdig!
Och tillfredsställer jag inte allas behov, på det sätt de själva vill, så bryr jag mig bara om mig själv!
Min slutsats är;
Om min kamp för en miljövänlig, solidarisk, jämställd och jämlik värld - med en trygg framtid för barnen, med rättvisa och jämlika arbetsvillkor - där alla respekteras och accepteras precis som dem är - gör mig till egoist...
Då är jag fan egoist med stolthet!

Själar utan ro...

Det råder både förvirring, frustration och okunnighet i många hem...
    I hela sju veckor har förvirring och frustration av olika slag cirkulerat runt som en enda tornado till höger och vänster, och jag är alldeles säker på att den största grunden till detta är okunnighet!

Om vi då börjar med blockpolitiken, med alliansen och de rödgröna, så är detta något som fötts under 2000-talet, men många verkar tro att det är så det alltid har vart och sett ut - av någon underlig anledning.
    Idag har vi en minoritetsregering.
Det är inte första gången vi har detta, och säkerligen heller inte sista! Socialdemokraterna har haft detta jobbiga läge förr, men även Folkpartiet och moderaterna, och liberalernas olika förbund, bakåt i tiden.
    Och alliansen hade detta vid sin senaste vinst.
Ibland blir det helt enkelt så, och då gäller det att göra det bästa utav situationen! Men förståelsen för hur detta är möjligt, verkar långt ifrån klar för väldigt många..

Om vi då börjar med alla de val svenska folket haft i år.
    I maj hade vi EU-val, där många valde att inte rösta då man inte förstår vitsen med att rösta fram ett styre som sitter i en stad, i ett helt annat land, än det man lever i.
    Men vi är ju medlemmar i EU, liksom många andra länder.
Varje medlemsland skall i sin tur rösta fram kandidater som skall föra Sveriges talan i denna styrelse. Om man då väljer att inte rösta så har man ju helt enkelt struntat i vilken slags talan Sverige skall föra i denna styrelse.
Detta innebär ju i sin tur att det då kan fattas lagar och beslut, som man sedan hemma i Sverige, tycker är helt fel!
I och med medlemskapet så måste vårt land följa de direktiv som fattas i vår styrelse i Bryssel - Krångligare än så är det inte.

Nu i september hade vi riksdagsval, landstingsval och kommunalval i Sverige.
    Jag har träffat många människor som antingen röstat på helt olika partier i de tre olika valen, och många som bara röstat i riksdagsvalet, då man tyckt att de två övriga är oviktiga.
När man sedan frågar vilken fråga som är viktigast och får sjukvård till svar, blir det tydligt att det råder en otydlighet kring vad de olika styrena innebär!
    I landstinget beslutar man bland annat kring vård, sjukhus, och viss kollektivtrafik.
Så detta är ett oerhört viktigt val att rösta i, speciellt om man tycker att vårdfrågan är viktig!
    I kommunen beslutar man kring väldigt mycket som rör dig lokalt, som t.ex. förskola, skola, idrottsanläggningar etc etc. Så även här blir det svårt att säga att detta val är oviktigt och inte berör en själv - med rätt kunskap.
    I riksdagen då? Det viktiga valet...
Det är ju på ett sätt väldigt bra att många ändå ser detta val som väldigt viktigt, men riksdagsvalet är det val som är krångligast av riksdag, kommun och landsting. Och det är väl därför det råder sådan förvirring och frustration just nu!

I riksdagen finns åtta partier - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, och Sverigedemokraterna.
    Dessa är alltså redan etablerade partier i riksdagen.
Utöver dessa finns en mängd andra partier, t.ex. F! och Piratpartiet - sedan skall man rösta på det parti man vill skall styra Sverige.
    Sitter man inte i riksdagen, som t.ex. F! och Piratpartiet, så måste man först komma in där för att kunna styra landet, men då krävs det ofantligt många röster!
Först måste du få tillräckligt många röster för att komma in i riksdagen - minst 4%. Sedan måste partiet bli det parti med flest röster utav alla partier, för att vinna och kunna styra landet!
    Röstar man på ett parti som redan finns i riksdagen så gäller det att detta parti får flest röster, för att kunna vinna.
Denna chans är näst intill alltid störst om man väljer något utav de största partierna, t.ex. Socialdemokraterna eller Moderaterna, som makten oftast har stått emellan, och oftast står emellan!
    Röster på ett mindre etablerat parti i riksdagen, kan ge det partiet fler mandat i riksdagen - alltså fler företrädare.
Det parti som sedan vinner skall bilda en regering.
    Har partiet egen majoritet - alltså har så pass många röster att partiet fått in så pass många företrädare, så att man kan driva igenom hela sin politik, så är det betydligt enklare att bilda regering - än om man har en minoritetsregering och är beroende utav de andra partierna på ett helt annat sätt!
    Regeringen är alltså riksdagens styrelse, och de som styr landet. Men med färre mandat, desto svårare är det att driva partiets politik, och desto mer beroende är man utav de övriga riksdagspartiernas åsikter och röstande i riksdagen.
    Allt handlar alltså om mandat - antal personer per parti!

Socialdemokraterna fick flest röster i detta riksdagsval, och blev det vinnande partiet.
    Partiet skall då i sin tur bilda en regering, vilket man nu sysslat med här under hösten. Sedan skall man få igenom sin budget, för att kunna genomföra sin politik.
    I detta val, fick Socialdemokraterna inte tillräckligt med röster för att kunna stå helt på egna ben, om man säger så. Utan det var en minoritetsregering som skulle bildas!
    Då gäller det att få ihop alla pusselbitar, så att man ändå kan få igenom så mycket som möjligt utav sin politik, samt inte få sin budget nedröstad!
Man måste alltså samla ihop fler mandat - personer, och här började kaoset, frustrationen, och okunskapen att vibrera!

För att få igenom budgeten krävs det att 175st inte röstar emot en!
    Då riskerar man att få avgå, och att det blir omval.
Om vi då räknar på det hela;

Socialdemokraterna + Vänsterpartiet + Miljöpartiet blev 158 mandat
Socialdemokraterna + Miljöpartiet + Folkpartiet + Centerpartiet blev 178 mandat
    Alliansen blev 142 mandat, och Alliansen + Sverigedemokraterna blev 191 mandat

Och en del partier vill inte samarbeta med andra, och hur man än vrider och vänder på det hela så kommer det bli svårt för Socialdemokraterna att driva igenom hela sin politik, då man i detta läge kommer att tvingas att förhandla om oerhört mycket!
    Därav kan det komma beslut som för en är helt nya - och därav är det viktigt att man faktiskt röstar, och att man röstar på det parti man vill skall styra landet!
    Men det är även oerhört viktigt att man röstar i ALLA valen!
I Stockholm t.ex. vann inte Socialdemokraterna landstinget och därmed heller inte sjukfrågan!

Sedan så är det väldigt många som säger; "Varför händer inte det?", "Varför har inte detta ändrats?", "Varför tar det så lång tid?", "Jag ser ingen skillnad!" etc etc.
    Det har gått 7 veckor!
Man ändrar varken lagar eller bygger upp ett land på SJU VECKOR!!!

Jag har sagt det många gånger förut, och jag säger det igen - VI MÅSTE BÖRJA PRATA MED VARANDRA IGEN!!!
    Ingen skall gå ovetandes om hur vårt lands styre är uppbyggt och fungerar!
Vi måste prata om detta i skolan, på jobbet - hemma!
Det måste gås igenom mer lättförståeligt på TV, samt via samhällsinformation och socialamedier!

Den bortglömda "gruppen"

Minns du hur det var att vara tonåring?
    Det var så sjukt frustrerande i mångt och mycket!
Du var varken barn eller vuxen - du var något mitt emellan, något som inte riktigt gick att ta på! Det räckte liksom inte riktigt med all förvirring du redan bar på!

Det finns en ny tonårsperiod, fast för folk som är mer vuxna än vad tonåringar är - men minst lika frustrerande och förvirrande.
    Jag pratar om "perioden" mellan 26-35 år.

Jag kallar "boxen" 26-35 - för den vuxna tonårsboxen!
    Det första, och kanske även största problemet är att vi är så vansinnigt noga - och i stort behov av att just placera in folk/ grupper/kategorier i just boxar!
När du hamnar i denna box är det ofta så att du blir tvungen att vänta på att hamna i nästa box - för att få frihet, möjligheter, samt kunna uppfylla dina drömmar - precis som när du var tonåring!

När du fyllt 20 är du inte längre tonåring, utan vuxen - men en ung vuxen.
    Du hamnar i "unga vuxna-boxen", och där är du kvar tills du är 25 år.
När du passerat 25 däremot, så hamnar du i en box som ligger i någon källare/på någon vind/någon överhylla någonstans, och där ligger du oftast och dammar tills du passerat 35!
Mellan 26 och 35 är du varken ungdom, eller tillräckligt vuxen för att ha "tillräcklig" arbetslivserfarenhet, tillräcklig livserfarenhet, tillräcklig kunskap om vem du är - vad du vill - och vad du kan.
    Du är varken tillräcklig åt ena eller andra hållet  - enligt boxbestämmelserna!
Räcker det inte med att vara tonåring en gång i livet? Är inte livet för kort för en massa korkade förutfattade meningar?

Förr i tiden ansågs du som vuxen i tidiga tonåren och var tvungen att börja arbeta för att försörja dig och din familj.
    Idag blir man tydligen vuxen först vid 36 års ålder.
Vore det inte bättre att satsa på individen i sig istället, och faktiskt se den för den han/hon/hen är?
    Skulle inte det gynna både individen och dess omgivning?!

Likt en bångstyrig tonåring sätter jag nu ned foten och vägrar att lyssna till dessa tramsregler och förutfattade meningar!

Pippi - Världens snällaste tjej!

"Pippi Långstrump - Världens starkaste tjej!".
Enligt min mening kan detta även tolkas på ett djupare sätt än hennes fysiska styrka!

Pippi var före sin tid - både då, men fortfarande än idag!
    - Hon gör inte skillnad på folk, hon sätter inte pengavärdet före vänskap och medmänsklighet!

Pippi är vän med alla - vuxna som barn, människor som djur, poliser som tjuvar.
                               Hon tänker, resonerar, och agerar utifrån det hon själv tycker är logiskt!
             Finner hon att något man "ska göra" är mindre logiskt än hur hon tycker man "bör göra" så gör hon hellre så - om hon märker att detta sätt fungerar "så bra så"!;)
Hon ger slantar till tjuvar, för deras dagliga tillfredsställelse - på ett hederligt sätt!
Hon lugnar gamla tanter på ett ganska så finurligt vis!;)
Hon lär mobbare att mobbning inte lönar sig!
Ja, listan kan göras lång!
Men utöver detta så ser hon även till att alla barn får julklappar, att alla barn får leksaker och godis OCH...
Hon gör återigen aldrig någonsin skillnad på..
människor och djur,
kön eller ålder,
kultur eller utseende,
-ser inga klasskillnader.
Pippi visade till och med, redan på sin tid, att det är ok att ha ADHD - något många av oss än idag får kämpa för att få förståelse för!

Pippi är helt enkelt..
den ultimata socialisten,
den största feministen,
allas bästa vän - människors som djurs,
den mest generösa och genuina person man kan tänka sig, på samma sätt som Jesus - OCH hon är kvinna!;)

Pippi är allt vi alla vill vara, och har alla egenskaper barn tycker är viktiga!
Hon är starkast i världen, men också snällast i världen. Alla älskar henne, men hon har det tufft!
                 Hennes mamma är död, hennes pappa är i en annan världsdel, hon har svårt för skolan, är i vissa ensamma stunder lite smått deppig och ledsen, och hon ansvarar helt och hållet för sig själv och sina tre husdjur!
                   Detta tycker jag ger en tydligt indikation på att pengar inte gör en lycklig,
och att man, även i de tuffaste och svåraste stunderna, skall fortsätta att vara snäll och behandla andra som man själv vill bli behandlad!

Lika mycket som Pippi är en stor förebild för fem generationers barn, så borde hon även vara en stor förebild för oss kvinnor, och för ALLA vuxna!
          Jag tror faktiskt att alla vuxna skulle må lite bra utav att läsa/titta på lite Pippi Långstrump emellanåt!
Den senaste veckan har det debatterats, skrivits, bråkats, och diskuterats ENORMT mycket om Pippi Långstrump  -  i vuxenvärlden!
              Detta är dock långt ifrån varken ett positivt upptagande, eller ett "Pippi-vänligt" sådant!

Vuxna människor har den senaste veckan ägnat enormt mycket tid och energi åt att störa sig på att Pippi fortsätter att vara modern och stå upp för allas lika värde!
                När jag först fick höra att man tagit bort det rasistiska inslaget ur Pippi så tänkte jag; "WTF?! Pippi är inte rasist - hon älskar alla! Vad är det här för skitsnack?!".
                                               När jag sedan såg det brutalt omtalade klippet, så blev en av mina största teorier än en gång bevisade, nämligen att barn dömer INTE!
När jag fick se inslaget där Pippi nämner att hennes pappa är "negerkung", så tog det än en gång några sekunder innan polletten ramlade ned!
Jag såg nämligen på klippet med samma ögon som jag gjorde som barn - barn dömer inte, barn gör inte skillnad på folk!
Därav tror jag anledningen är att jag inte mindes detta - trots att jag visste att Pippis pappa var "negerkung"!

Pippi var oerhört modern och före sin tid när hon kom - för vissa kanske lite för mycket, men med tiden har vi närmat oss henne!
Men än idag är Pippi minst lika modern, och fortfarande före sin tid när det gäller många av oss vuxna!
                                             Men med en fem generationers gammal story, så kommer tillslut tiden förr eller senare ikapp en, på ett eller annat sätt!
Hade Pippi skrivits idag, hade hennes pappa aldrig någonsin kallats för "negerkung", och hade han gjort det, så hade Pippi aldrig någonsin velat kalla honom för det - det är jag helt övertygad om!
Det är ju för fan Astrid som skapat denna underbara figur - Astrid som lärt alla barn - i fem generationer, att barnasinnet är något vackert och oerhört viktigt att behålla!
Att det är extremt viktigt att behandla andra som man själv vill bli behandlad!
Att man skall kämpa här i livet mot orättvisor och för sådant man tror på - annars är man en liten lort!

Så till er alla aggressiva vuxna där ute!
Ta kontakt med ert barnasinne igen, och förstå att vi måste hänga med i utvecklingen!
      Titta mer på Pippi för bövelen, och lär er lite mer av era barn!
- Det är bara nyttigt!
                                          Däremot tror jag det är viktigt att berätta för sina barn om hur det har varit, och hur vi lyckats förändra detta, och därför kommer jag att visa bägge versionerna för mina barn - men det är en helt annan fråga!

Pippi och Astrid är fortfarande före sin tid!
Och då är ändå Astrid död - men poängterade detta innan sin död.
Ni ligger efter!
Ni är omoderna!
Sätt er och se på lite Pippi Långstrump vettja!
 - Det brukar jag göra, och det brukar bli så bra så!;)

                                    
   

Vilka tror ni egentligen att politikerna är?!

I nästan två veckors tid har jag nu läst på Facebook, i tidningar, och hört det diskuteras om våra nytillträdda riksdagsledamöters och ministrars så kallade "Skelett i garderoben", och jag blir bara argare och argare - vilka i helvete tror ni egentligen att dem är???!!!
    Vem du tror att du är, behöver jag inte fråga - DU är perfekt!
 
Man har skrivit om allt från knark i ungdomen, TV-licensbetalning, miljöfarlig båtfärg - till hur lite skägg Fridolin har, och hur opassande och obehagligt detta är för Sveriges befolkning och dess framtid!
    Menar ni allvar?!
 
Ena stunden pratas det om hur omänskliga och opersonliga våra kära politiker är - i nästa stund pratas det om huruvida "klädkoden" följs eller inte, samt kravet på ett omänskligt och fläckfritt förflutet sätts som RULE NUMBER ONE!
    Samtidigt som 7-eleven kör med Friends-vecka med hjälp utav kanelbullar, ägnar sig andra åt mobbning och uthängning av politiska individer i tidningar och på sociala medier!
Man skriver och diskuterar om månadslöner, med avunden ömmande i halsen!
    Du som är stolt över din låga lön och inte alls tycker att du är värd att tjäna mer - vad hade du tyckt varit en rimlig lön som anställd i riksdagen med jobb dygnet runt, miljoners ögon stirrandes på dig, med allt rotande i ditt privatliv och i ditt förflutna, med ditt ansikte och namn uthängt i media titt som tätt då du inte kunnat svaret på precis alla frågor, inte plockat upp bajset efter hunden, fått hjärnsläpp, eller betonat ett ord fel, och med ansvar för ett helt land???!!!

DU - du som är perfekt, som varken aldrig testat droger, aldrig snattat som barn, aldrig varit full, aldrig varit sen med hyran, aldrig fått en betalningsanmärkning, aldrig haft en könssjukdom, aldrig gått ignorerande förbi kassörskan på ICA och tagit en plastkasse trots att du redan betalat, som aldrig begått några misstag alls - varför i helvete blev inte du politiker?!
    Är det robotar vi vill ha i vår riksdag?!
Robotar i kavaj, kjol/finbyxor, utan några som helst erfarenheter eller mänskliga drag - som skall ta hand om våra kära äldre och våra barns framtid, med riktigt låga löner?!

Alla har vi våra så kallade "Skelett i garderoben"!
    En del kan vara så små, och därmed bortglömda (av oss själva), medans andra lever kvar som en skam, något man ångrar, eller något man faktiskt lärt sig något utav och sedan kan använda som en erfarenhet!
Det viktigaste måste väl ändå vara att man kan stå för sina misstag, och ha rätt att använda sig utav dem som erfarenheter?
    NEJ, en politiker skall varken stå för sina brister, misstag, sitt förflutna, men heller inte ljuga om något - han/hon/hen skall sågas vid knäna och trakasseras offentlig OCH detta skall vara helt OK!
Allvarligt talat, vad fan är det för skit att ägna energi, och spilla tid på?!
    Hur jävla irriterad blir inte du när DU inte får sköta ditt jobb?!
Låt då politikerna få sköta sitt och bete dig inte som en psykopatisk, mobbande arbetsgivare!
Dina barn kommer tro att du kommer ifrån stenåldern när du berättar om att alla skulle vara stöpta i samma form, med ett fläckfritt förflutet, samtidigt som du satt och mobbades i sociala medier och odlade digitala morötter!

Jaa, usch vad oprofessionellt mycket jag svor i detta inlägg - men jag tog mig den jävla rätten!

Bokmässan

Just nu pågår bokmässan för fullt!!!
Min senaste bok "Kampen - I det moderna samhället" skulle ha varit med där, men blev dessvärre tvungen att ställa in!

MEN, gör som många andra och läs mina böcker!;)

"Innanför mina rosa små väggar" - en ärlig självbiografi
"Kampen - I det moderna samhället" - en modern fackpolitisk bok, med historiska inslag.

Just nu billigast på cdon.se 169 respektive 181kr!
På adlibris.com kan du köpa dem fraktfritt!
Eller varför inte nyttja den fina arbetarrörelseidén och besöka bibblan!;)

Idag är det ADHD-dagen - tydligen

Idag är det tydligen ADHD-dagen..
    Jag vet inte riktigt vad det innebär, men vad passar inte bättre då än ett inlägg om just ADHD?;)

Jag har nu haft min diagnos i tre år, och hela mitt liv har förändrats sedan dess!
    Jag vet nu hur jag fungerar och varför - i situationer jag tidigare inte alls hade samma inblick i.
Jag vet hur min hjärna fungerar - vilka sidor som är starkast hos mig, och vilka som är svagast.
    Denna vetskap har gjort att jag kan använda mina starka sidor på ett helt annat sätt än tidigare! Och all denna insikt och kunskap har även bidragit till att jag idag kan göra saker jag tidigare näst intill bara drömde om!
    Och medicineringen har gjort att jag har betydligt mycket lättare för att koncentrera mig.

Ibland får jag höra; "Men skylta inte med att du har ADHD, det är inte bra!".
    Den meningen gör mig riktigt skrämd, inte för att inte våga stå för diagnosen, utan för hur vi egentligen ser på varandra!
Att säga på detta sätt är samma sak som att inte kunna stå för sin sexualitet/sitt ursprung/sitt kön!
    Diagnosen är en del utav mig - det är JAG!
Denna typ utav kommentarer kan jag hantera, inga problem! Men det som stör mig betydligt mer är oförståelsen för att jag ibland tolkar saker och ting annorlunda.
    Det är inte så att jag tror att en kanin är en fågel, eller liknande - utan vissa saker tolkar jag helt enkelt inte på samma sätt som majoriteten.

Dessa små feltolkningar är ofta väldigt roliga - iaf tycker jag själv det, och det hade varit både roligt och skönt om även andra kunde tycka det, iaf ibland.
    Det är skillnad på att skratta åt någon, och på att skratta med någon.
Ett exempel på en sådan misstolkning är när jag och min grupp, på Bommersvik för en tid sedan, skulle skriva en liten lapp till varje person om dess bästa sida/bästa egenskap/något positivt om personen.
    Det låter väldigt enkelt, och det tyckte jag också att det var, MEN...när jag sedan läste mina egna lappar jag fått, så upptäckte jag att jag var den enda som hade uppfattat uppgiften som att man skulle "sammanfatta" varje person med ett ord i form utav egenskap eller liknande.
Alla hade skrivit flera meningar på varje lapp, som en liten hälsning/meddelande, medans jag var den person som bara gett ett ord till varje person!=P

Jag själv tycker att detta är ganska oskyldigt/harmlöst när det händer, och jag skrattar åt mig själv när detta händer, då jag finner det oerhört konstigt och roligt att jag lyckats vara den enda som missuppfattat uppgiften!
    Tyvärr brukar inte min reaktion vara den de övriga får, utan den brukar oftast vara att jag uppfattas som snorkig eller rent av oengagerad!
Nu kan jag inte säga att det var så just i detta fall - ingen har sagt något om det, men överlag när detta händer, så brukar reaktionen vara på just detta sätt.

Allt som behövs är att jag, ibland, behöver en lite tydligare förklaring när det gäller småsaker, är det verkligen så farligt?
    Om jag inte tycker att det är jobbigt när jag "gör bort mig", måste då andra tycka det?

Det som också ofta händer efter en sådan här liten misstolkning, det är att man blir dömd! Man kan nästan höra tankegången; Klarar hon inte den här enkla, lilla grejen - då klarar hon inte det här och det här, och definitivt inte det HÄR!
    Jag kan inte låta bli att finna denna tankegång oerhört intressant, samtidigt som den irriterar mig något enormt!
Väldigt ofta blir jag utesluten/väljs bort ifrån saker och ting som man tror att jag inte klarar av - även fast jag vet att jag skulle klara dem galant!
Min hjärna fungerar annorlunda - det gör mig annorlunda, jag vet! Men till 99% så ser jag detta som en enorm fördel, då jag märkt att detta gett mig egenskaper många "normala" inte har.

Samma sak när det gäller min kompetens..jag vet inte exakt vart alla städer och landskap ligger i Sverige - jag vet på ett ungefär, och jag kan väldigt sällan skriva ned på papper hur jag kommit fram till en matematisk uträkning - för mig räcker det att jag räknat rätt! MEN, jag har t.ex. ett sifferminne långt över den svenska normen, fotografiskt minne, och ovanligt högt EQ.
    Detta, och mycket mer, har jag en oerhört stor användning utav på massor utav olika sätt, inom många olika områden!
Och nej, jag försöker inte sitta här och skryta, sånt är jag inte mycket för! Utan faktum är att jag ofta måste använda detta som något slags försvar, då jag missuppfattat en sån enkel liten uppgift som att t.ex. skriva några rader på en liten lapp!

Jag är långt ifrån för uppdelningar utav "olika typer av människor" i olika grupper, men detta missförstånd utav varför man missförstår, bidrar till just detta!
    Man söker efter "likasinnade", och det är lika skönt som hemskt att höra vänner, med diagnosen, uppleva samma sak!
    Men samtidigt så kan vi inte låta bli att skratta åt det!;)
Men det hade både varit sjukt skönt, och oerhört utvecklande att inte bli klassad och boxplacerad som styvmodern i "My stepmother is an alien", så fort man ser lite mer bakom orden!;)

Din åsikt räknas!

Från och med imorgon, onsdagen den 27/8 kan man förtidsrösta!
Det gör man lättast genom att ta med sin legitimation till närmsta bibliotek!


Vi har tre val att rösta i - riksdag, kommun och landsting.
Alla tre valen är oerhört viktiga!
I riksdagsvalet är du med och avgör vem som skall styra vårt land, i kommun och landsting är du med och avgör vilka som skall styra där just du bor och vad som skall ske i din kommun.
Är man inte medborgare kan man ändå rösta i kommun och landstingsvalet.


Den 14/9 är sedan den stora valdagen, och sista chansen att, både ta sin rättighet och skyldighet, att bestämma vilka som skall styra vårt land, och hur det skall va där vi bor!

Kom fram till ett parti, och om du inte vet vilka personerna på blanketterna är/vilka av dem du vill rösta på, så rösta då bara på partiet!
Svårare än så är det inte!;)

Jag tycker personligen att det är allas rättighet och skyldighet att gå och rösta!
Är man osäker på vilket parti man skall ta, så passa på att nyttja chansen att komma förbi stadens alla valstugor och ställ dina frågor och funderingar!

Jag går och röstar då jag ser det som min plikt!
Samtidigt är jag glad att mina förfäder kämpat för att även jag som kvinna skall få rösta och har kunnat rösta i 93 år nu! Men även arbetarmannen fick kämpa för sin rösträtt!
Och när vi lever i en demokrati, så ser jag det som en självklarhet att tycka till och påverka!
Jag vill ha en förändring i vårt samhälle och land, och jag ser en stor vikt i att detta sker nu, därför engagerar jag mig även politiskt - gör det du med!
Vi ses i röstlokalen!!!
@-}--

Samhället - en plats för alla!

Sex ord...sex stycken ord, jag tror alla människor tycker är både bra och viktiga!
    Men vad innebär dem?

Vi lever i ett samhälle där utanförskap och segregation etablerat sig oerhört kraftigt!
    Arbetslösheten är hög, heltidsanställningarna få, och de trygga fastanställningarna (tillsvidareanställningarna) utrotningshotade!
Bostadsbristen är hög, hyresrätterna för få - bostadsrätterna svindyra, och antalet bostäder i sig räcker inte till!
Skolklasserna är för stora, lärarna för få, läxorna blir fler, och skolresultaten sjunker!
    Förskolans öppettider hindrar kvinnan att lyckas behålla sina deltidstimmar, lika så den bristfälliga äldreomsorgen!
Moder Natur protesterar med översvämningar, glaciärsmältningar, tropisk värme i normalt sett kalla länder, torka och skördebrist!
Blir du sjuk bestämmer ett skriftligt regelverk hur lång tid du har på dig att bli frisk igen, men söker du akutläkarvård finns inte tiden i planeringen!
    Tydliga klasskillnader har återuppstått i vårt land, arbetaren har gått tillbaka till fattigdom och alltfler människor lever ute på våra gator och torg och har de övriga människornas växelpengar som enda hopp för dagen!

I år är det valår!
    Det innebär att du, eftersom att vi bor i ett demokratiskt land, har både en rättighet och en skyldighet att komma fram till vad för slags människosyn du har - och sedan sätta ett kryss på ett litet papper!
   
Kom inte och säg att politik är tråkig och inte intresserar dig!
    Något dummare kan man faktiskt inte säga!
Och vadå "politiska åsikter/spridningar borde förbjudas på facebook"? - Värnar du inte om yttrandefriheten?
    Och har du tänkt på att facebook är oerhört mycket politik - i vissa länder är det till och med förbjudet, och i Sverige kan du få sparken om du skriver vissa saker där, eller om du som frisör blir vän med dina kunder!

Jag kan hålla med om att politik är tråkigt, om du endast tror att politik är en massa siffror som matematiskt sett inte går ihop och ibland styrs av en med hästsvans, och ibland utan! - Jag kan förstå det, och ja det är tråkigt när dina och mina pengar hamnar i fel händer och slängs bort på skit, och när ditt och mitt ägande säljs ut, utan ditt och mitt godkännande, till underpriser som i slutändan drabbar majoriteten utav våra nära och kära.
    Om vi inte råkar bo och vara födda i Danderyd eller Djursholm och har tjänat på en mängd andra människors icke intresse och förlust, samt kan skippa något så tråkigt och vanligt som att städa - med hjälp utav ett RUT-avdrag!
Men kan du verkligen påstå att du inte bryr dig om vad du tjänar varje månad, att du inte bryr dig om vad du kan säga och göra utan att få sparken?
    Att du inte vill ha ett hem du både får plats i och har råd att bo i, och att du inte vill att dina barn skall ha jämställda möjligheter?
    Att du inte vill att ditt/dina och andras barn skall få lära sig saker och ting i skolan - oavsett svårigheter, eller om de ligger före?
    Att du inte tycker att det är jobbigt att du som kvinna tvingas gå ned ytterligare i tid för att kunna hämta och lämna på förskolan, samt kunna ta hand om dina nära äldre - då de obekväma arbetstiderna bara gynnar konsumenterna och inte ger arbetarkvinnan samma rättigheter som kontoristen, då dina gamla släktingar inte får rätt vård pga nedskärningar, omprioriteringar och privatiseringar, och då allt detta är betydligt mycket billigare för dig om du ställer upp, bara för att du råkat födas utan snopp, och din man tjänar mer än du för att han fötts med en?!

Kan du verkligen påstå att du menar att du inte bryr dig om hur vår jord - människans och djurens gemensamma hem mår - dina barns framtid?
    Kan du verkligen påstå att du inte bryr dig, om de skall kunna ha möjlighet att själva skaffa barn, eller att ens kunna överleva till pensionsålder?
    Kan du verkligen påstå att du inte bryr dig om att det inte är acceptabelt att vara sjuk i detta tuffa land?
    Påstår du att man själv väljer om man skall bli allvarligt sjuk eller inte?

Kan du verkligen påstå att du tycker att det är ok att vi fått en massa fattiga människor i detta land, medans de med tidigare god levnadsstandard blivit rikare på detta?
    Kan du verkligen påstå att alla hemlösa och alla "tiggare" på våra gator och torg är och gör detta bara för att de tycker att det är kul, lönar sig så sjukt mycket, och gör detta bara för att lura dig?
- Jag skulle vilja våga påstå att så inte är fallet!!!

Har du någonsin sett en hemlös/"tiggare" gå omkring med sedelbuntar i sina små skrynkliga pappmuggar och sedan hoppa in i en Mercedes, med ett leende på läpparna?!
    Faktum är att inte ens hälften utav alla människor de möter, vågar se dem i ögonen - utan behandlar dessa medmänniskor som luft!

Jag skulle vilja våga påstå att jag inte tror att majoriteten utav alla människor som säger att politik är tråkigt/ointressant/inte berör dem/är oviktigt etc etc - inte kan påstå alla dessa grejor ovan!
    Och jag skulle vilja påstå att den som ändå gör det, inte har vandrat i några utav dessa skor!

Allt handlar om vilken människosyn du har!

Jag vill bo i ett land där alla som kan arbeta, får arbeta!
    Där heltidsanställningen är en rättighet och deltidsanställningen ett fritt val!
Där alla, iom jobb och bostadsbyggande, har råd med ett riktigt tak över huvudet, och råd att kunna flytta hemifrån!
Där alla barn får en likvärdig skolgång med resurser, antingen för extra hjälp eller för att få jobba före sina klasskamrater, och slippa understimuleras - där all utbildning ger högskolebehörighet och chans till ändring av yrkesval senare i livet!
    Där kvinnans anställning, lön, arbetskapacitet och därmed även pension likställs med mannens - gör henne självständig och lika mycket värd!
    Där förskolan även är till för arbetarbarnen!
Där vi tillsammans värnar om våra djur och vår natur, som är hela jordens befolknings gemensamma ägande och ansvar - våra barns och deras familjers framtida hem!
Där man får den vård man behöver när man är sjuk, oavsett plånbok, och där man får vara sjuk tills man blir frisk, utan att behöva hamna på gatan!
    Där arbetaryrkena ses som samhällsbehövande, viktiga, mänskliga, och där fackföreningar är välkomna och är en del utav upprätthållandet utav vår demokrati och vårt människovärde!

Jag tror att liksom för mig, är allt detta - jämställdhet, frihet, solidaritet, allas lika värde, möjligheter, kärlek - oavsett kön, lön och etnisk bakgrund, lika viktigt för majoriteten utav medmänniskorna i mitt land!
    Jag vill bo i ett sådant land och jag vill tro att detta land är ett sådant land - om vi bara vill!
Det enda vi behöver göra är att inte låta oss tro att valfrihet och frihet är samma sak - och sedan gå och rösta utifrån våra hjärtan!!!
    Därför tror jag inte på feminism utan socialism - den matematiken går lika bra ihop som köttfärs i en vegetarisk rätt!
Därför tror jag varken på borgarna eller borg - där minoriteten utav oss räknas!
Därför tror jag inte på rasism - där man gör skillnad på folk och folk!
Därför tror jag inte på en Nja- politik där man varken tycker bu eller bä!
    Och jag tror inte att vårt land behöver en konservativ syn - räcker det inte att vi redan gått så mycket bakåt?!

Jag vet vad jag har för människosyn och kommer att stå upp för denna den 14 september och lägga min röst på Socialdemokraterna.
    För jag tycker att alla skall få va med, alla skall räknas, alla får plats - och jag vill ha ett land där människor är människor - inget annat!
För det är gemenskap, det är solidaritet, det är frihet, det är jämställdhet, det är i takt med tiden - och det är KÄRLEK!!!

Valläger

Nu är det äntligen dags för valläger på Bommersvik!=)

I fem dagar kommer jag att vara på detta underbara ställe med hundratals SSU:are, fackligt aktiva, samt få njuta utav andan ifrån våra gamla företrädare!

Valrörelsen börjar nu!!!
Nya inlägg kommer när jag kommit hem igen!;)

Den omtalande tatueringskonsten!

En inristad bild/mönster i huden, är förklaringen på tatuering i ordboken.
    Ordet i sig kommer ifrån Polynesien, där man upptäckte denna metod ifrån början.
Tatueringar har funnits, runt om i världen, i tusentals år och ifrån början använde man sig utav tillspetsade djurben och bläck för att tatuera.
Sjömännen, som åkte runt och såg många olika delar av världen, stötte på denna konstform, likaså kriminella.
    Därav var det vanligast att sjömän och kriminella var tatuerade - i västvärlden.
Det blev mode att tatuera sig i västvärlden på 80-talet.

Det har pratats en hel del om tatueringar den senaste veckan. Kanske mycket för en uppmärksammad tidningsartikel om en tjej, som i princip fick sparken om hon inte täckte över sina tatueringar när hon arbetade i butik.

Tatuerare ser sig som konstnärer, och många utav dem gillar därför inte att fortsätta på någon annans verk, utan vill skapa på sitt sätt.
    Inget utav detta är egentligen så konstigt!
Da Vinci har sin stil, och Picasso sin stil...

Konsten är oändlig och på ett sätt odefinierbar, och det är väl just det som är så underbart med konst!
    Konst kan vara musik, sång, skulpturer, installationer, text, dialoger, målningar, dans etc etc, och det är väl därför alla människor kan tycka om konst - på ett eller annat sätt. Men varför får ett skapande, skapat på hud, inte godkänt som konst?
   
Tatueringskonsten är äldre än både Da Vinci och Picasso, och utförs utav tusentals konstnärer - ändå finns det så mycket åsikter om dess existens!
    Många konstnärers verk blir värda multum när dem dör, medans detta inte riktigt gäller tatuerare.
Man skulle kunna säga att tatuerarkonstnärer är oerhört generösa på ett sätt!
    Du som köpare väljer vad denne konstnär skall skapa, till en ofantligt mycket billigare penning än en Picassomålning - och du som köpare är den ende som äger exakt denna skapelse, och ingen annan kan ta den ifrån dig!
Detta innebär ju även förstås att du inte kan sälja verket vidare - är det kanske det som folk stör sig på? Att det inte går att köpa konsten utav dig? Att konstnären inte måste dö för att kunna överleva?
    Är den vanliga åkomman - pengar, boven till att tatueringar inte godkänns som konst?!
Jag skulle vilja påstå att det är mycket möjligt, men vad händer då med skönheten i konsten?

Jag själv har ett 20-tal konstverk på min kropp.
    Jag har köpt dessa verk för att jag tyckt om dem, och konstnären har fått ha min hud att skapa på, istället för en duk.
Mina konstverk tar jag sedan med mig ned i graven - precis som skatter förr i tiden!

Jag har själv, tydligt märkt, att det både finns många och starka åsikter om tatueringskonsten!
    Till vänster här så ser ni en söt liten döskalle som jag har på min ena arm.
Det är en sådan tatuering som kan bli kritiserad utav alla "konstkritiker" som vandrar runt på gator och torg, både här och där, och öppet kommer fram och säger sin mening.
När det gäller detta verk, och dessa typer av åsikter, så är kritikern oftast ganska gammal.
    Däremot, när en gammal "konstkritiker" ser Jesus, som jag har på min andra arm, så förändras, oftast, helt plötsligt bilden utav mig som konstälskare/köpare, och jag kan till och med få beröm för den konst jag köpt!
    Och en del yngre konståskådare, kan tycka om döskallen bättre.
Som köpare av tatueringskonst får man vara beredd på att alltid ha vernissage - frivilligt som ofrivilligt, och du är både köpare, utställare, och konstnär med rätt att få kritik - positiv som negativ - samtidigt!

Senast igår hade jag vernissage!
    Jag hade en besökare, jag visste inte om henne först.
Hon tyckte att jag hade onödigt mycket konst!
    Jag kanske skulle ha frågat hur många tavlor hon hade där hemma!
Sedan fick hon syn på min text ur Korinthierbrevet i Bibeln, och blev då istället en mycket glad och nöjd konståskådare!;)

Det har alltid, i alla tider, funnits folk som tittat lite snett på konsten, och inte förstått sig på den!
    Ett tag var det till och med förbjudet att skapa! Samtidigt så har konsten en svart marknad!
Men i dagens samhälle pratar vi oerhört mycket om hur viktigt det är att kämpa för jämställdhet, och att vi måste få en förändring i den lagliga synen på vem som äger kvinnans kropp!
    Vi alla äger våra egna kroppar, och vi måste också få lov att göra detta! Men när det kommer till konsten, så blir man lite förvirrad i synen på kroppsägandet och kroppsbestämmandet - igen!

Jag kan förstå om en arbetsgivare skulle bli förbannad om en anställd tog med sig alla sina väggmålningar till jobbet, och bar omkring på, men hur stor plats tar egentligen en tatuering - förutom möjligtvis på näthinnan då?
    Det är ju dessutom mycket mer hygieniskt än en tavla, jag menar du behöver ju inte damma konsten! Duscha då förstås, men det bör ju även dem utan konstinnehav göra!
Däremot kan jag förstå problematiken om konstägaren innehar diskriminerande, rasistisk, eller liknande konst. Då ÄR det ett problem, absolut! Men detta gäller ju även det verbala och det handlingsmässiga, så att sätta all fokus på konsten i form utav bild och text är bara idiotiskt!

Gillar du tavlor - häng dem på väggen.
Gillar du tatueringar - ha dem på huden.
    Kväv inte konsten, utan låt den få vara fri och utvecklas!
Och var glad över att så pass många människor gillar konst!
 
Om du inte tycker att en person som gillar tatueringskonst varken skall kunna ha ett vanligt arbetaryrke, vara advokat, eller riksdagsledamot, så har du problem! Och då är det DU som diskriminerar, och är konsthatare!
 

Det stora tjejhänget - Möhippan!

Det finns nog en dröm, vi alla tjejer önskar skall gå i uppfyllelse innan man gifter sig - jag pratar om möhippan!
En dag då ens bästa tjejkompisar, tillsammans, hittar på något tokigt/roligt bara för dig och umgås med dig hela dagen!
Lika speciellt som ens kalas var när man var liten!;)
Skillnaden här är att du inte vet när/om eller vad som skall ske!

Det kan hända precis när som helst - vart som helst!;)

Det var 2 veckor och tre dagar kvar till mitt bröllop, och inget hade ännu hänt!

    Det var två fredagar, och två lördagar kvar.
Jag tänkte att det mest naturliga skulle  vara att detta skulle ske en lördag, och då fanns det alltså bara två möjliga dagar kvar!
    Till en utav dessa två lördagar, hade jag bjudit in till releaseparty på min nya bok - den andra lördagen hade en utav mina tärnor bjudit in till inflyttningsfest...jag var helt säker på att min dröm om att få uppleva en möhippa, inte skulle gå i uppfyllelse!

Det var söndag, jag var deppigare än någonsin, gick och gymmade och försökte slappna av!
Efter gymmet skulle jag förbi valstugan, och efter det skulle vi hem till svärmor för att fira min mans brors födelsedag, trodde jag!
    Han fyllde inte år just denna dag, utan veckor senare, men det var inget jag tyckte var konstigt - att vi skulle fira honom just denna dag, eftersom jag visste att min svärmor var så. Hon firade min mans födelsedag 3 månader innan det egentligen var dags - men detta var alltså en fälla!;)

Jag hoppade in i duschen, och gjorde mig sedan i ordning för att åka.
    Alltid när jag och min man skall någonstans så är vi sena, och det är ALLTID mitt fel. Men just denna dag så hade jag bestämt mig för att vi skulle komma i tid, så jag sa till min man att jag var färdig och att vi var tvungna att ta oss till bussen så att vi inte skulle missa den!
Han satt lugnt, nedsjunken i soffan och reste sig inte upp. Jag hann tänka; Ja, ja, han tror säkert inte att jag är klar, eftersom att jag är klar i tid! Sedan ringde det på dörren, och hade det inte gjort det just då, så hade jag nog börjat undra vad det var med honom, och varför vi inte åkte!;)
    Jag trodde att det var någon granne som ringde på, eftersom jag sitter i styrelsen, men det var en suddig syn genom ögat - jag såg långt hår och färger.

Utanför dörren stod två utav mina fem tärnor, och en väldigt god vän!

Jag - kontrollfreaket självfattade INGENTING!

    De drog en rosa, nedklottrad tröja över mitt huvud, och satte på mig en krona.
Hur hade jag lyckats undvika att märka något?!
    Födelsedagsfirandet var en bluff, och min man fick gå till valstugan istället för mig!;)

De hade inte glömt bort mig!

De tyckte att jag var värd en möhippa, trots att jag jämt är så busy!

Till en början hade jag oroat mig för att hamna på något ställe utan kollektivavtal, sedan gick oron över till att det inte skulle bli något alls!;)

Sista festen, stora tjejhänget som ogift - det är möhippan!
    Min bestod utav att bli tagen på sängen, och de lyckades till och med få mig att skaka - följt utav kidnappning med förbundna ögon och musik i öronen!
    Picknick på en äng, med alla mina närmsta tjejkompisar, snönedfall, inomhuspicknick med sexparty, och en middag på stammhaket!=)

Det var god mat, och många goda drinkar de bjöd på - alla rosa!;)
    Det var jättetrevligt att alla var där, och att alla var där samtidigt!;)
Jag fick ett jättefint, svart champagneglas med rosa strass på - med texten; Sexy bitch!
    Tröjan, de tagit på mig, signerades utav alla på ryggen.
Jag fick en babyrosa dildo, ett metallrosa halsband med möhippe-tema, en rosa hjärtformad ballong, och en stor, rosa napp att ha runt halsen!=)

Det var en jättetrevlig dag och kväll, med de närmsta tjejerna, och fyra av fem tärnor - då den femte bor i Thailand!;)

Jag önskar alla en sådan här dag, och är glad över att ha så fina tjejer i mitt liv!

<3

 

Tärnorna på själva bröllopet:

Jobbkrisen är ett faktum!

Blir så arg när jag får läsa artiklar som "Jobbkrisen är en bluff", i en tidning som varit arbetarnas, och utav en person som jag beundrat och sett upp till i så många år!
   Jobbkrisen handlar inte om att det är brist på jobb, utan att det är brist på trygga jobb som får individen att kunna försörja sig, behålla hälsan i skick, och komma framåt i livet!

Visst finns det jobb, men om man då tittar på vad som har hänt, inom stora delar utav arbetaryrkena, så är det som ett virus som spridit sig.
    Viruset heter otryggt anställd!
Hela vårt samhälle är uppbyggt som ett spindelnät. Har du fast jobb, en tillsvidare anställning, och arbetar heltid så kan du få ett förstahandskontrakt på en bostad - efter att du slagits med ca.100 andra om samma lägenhet.
    Har du en tillsvidareanställning och arbetar heltid, och har lyckats spara ihop en säck med pengar, så kan du få ett banklån och köpa dig en bostad.
    Har alla unga en egen bostad - har de lyckats flytta hemifrån?
NEJ! Varför? - jo för att det inte ser ut på detta sätt i dagens samhälle!

Visst, det är väldigt många unga som har ett jobb, eller någon gång har haft ett jobb, det är inte det som är problemet,utan problemet är att man idag anställer folk på visstid, nolltimmarskontrakt, via mail/sms-poler, bemanningsföretag etc etc.
    Daglönaren har återuppstått i detta land och det är rent ut sagt FÖRJÄVLIGT!
100-tusentals människor i detta land, vet inte om de har ett jobb att gå till imorgon, om de har råd att betala månadens räkningar, om de kommer att klara sig kommande månad!
Runt om i hela landet sitter, främst ungdomar, tidigt på morgonen med en klump i magen, ont i bröstet, duschad och påklädd, med mobilen i handen och hoppas på att få ett sms om ett jobb för dagen!
    Kommer inte detta sms så är man helt utanför samhällets spindelnät denna dag! Du har då varken semester, är tjänstledig, eller är sjukskriven - du sitter där och har tvingad, obetald ledighet!
Detta kan i sin tur jämföras med det system vi hade för ca. 100 år sedan då man satt i stora salar med en nummerlapp i handen och hoppades på att bli uppropad och få ett arbete för dagen för att kunna försörja sig själv och sin familj!
    Var man inte där, kunde man gå miste om jobb, var man där kunde man gå miste om att kunna hitta ett till/ett annat jobb någon annanstans!

Jag har också arbetat sedan skoltiden, och alltid haft jobb på ett eller annat sätt, men jag har aldrig varit heltidsanställd, ändå har jag väldigt ofta, väldigt många gånger jobbat lika mycket som en heltidsanställd, men då fått lägre lön och lägre semesterersättning än dessa, för att jag inte haft detta på mitt kontrakt!
    Detta är i sin tur inget ovanligt, och fallet i sig är inte unikt, eftersom att jag är kvinna och man kämpat med detta enda sedan vi kvinnor började arbeta med lön!
Men i dagens Sverige sitter, i princip överallt, folk och kämpar för att få ekonomin att gå ihop, och det är inte ovanligt att ha 2-4 olika jobb eller anställningar samtidigt!
    Ändå går ekonomin inte ihop, varför?
- Jo, för det finns ingen säkerhet, ingen trygghet för att du skall få arbeta på något utav alla dessa jobb tillräckligt många dagar och timmar för att i slutet utav månaden få summan att bli så pass hög så att du faktiskt klarar dig och överlever på den!
    Och på detta sätt är det inte bara för de allra yngsta ungdomarna, utan i dagens samhälle är man ung tills man är ca.35 år!
Det finns idag 35:åringar som inte lyckas flytta hemifrån för att de inte lyckas få en trygg anställning och kan gå vidare med sitt liv!
    Är det då konstigt att man är bitter?!

Vad händer med hälsan när man tvingas leva på detta sätt?
    I slutet utav 90-talet gick många in i väggen - idag är det hjärtproblem, magsår, ångest och depressioner som gäller, och som jag personligen tror, kommer att bli dem nya folksjukdomarna om vi inte sätter stop för detta vidriga regellösa system!
    LO har väldigt nyligen gjort en väldigt bra rapport om hur dagens otrygga arbetsmarknad ser ut och vad som händer med hälsan i den; "Den otrygga flexibiliteten".

Om vi sedan då också skall diskutera om hur vidare mycket man skall sälja sig eller ej för olika jobb...
    Varför skall man jobba på ställen med lägre lön än kollektivavtalet, utan OB, och utan att kunna försvara sig om något händer?
Varför skall man tvingas jobba där man får det sämre som ung och låta arbetsgivaren tjäna på att anställa dig bara för att du är just ung?
    Varför skall man inte få ha åsikter och principer år 2014?!
Då kanske vi skall öppna upp armarna för lönedumpning och strejkbrytare också, och gå ännu längre tillbaka i tiden!?
    Vad kommer att hända med vår arbetsmarknad då?!

Och visst, ja det ligger på individens ansvar att skaffa sig ett jobb, men det ligger inte på individens ansvar att se till att det skapas fler jobb i landet - det ligger på hela samhällets ansvar!
    Och jo, det behövs fler jobb!
Både Sveriges och storstädernas befolkning ökar ständigt, medans småstädernas minskar pga arbetsbrist!
Vi kan inte låta småstäderna dö ut, och jag tycker att det är en mänsklig rättighet att ha någonstans att bo! Så bara genom att börja bygga fler bostäder så skulle vi skapa en väldans massa fler jobb och landets levnadsstandard skulle bli både bättre och friskare!
Sedan så har du ett liv på denna jord, skall du då inte i medelåldern kunna få omskola dig, eller byta yrke, eller skall du tvingas stanna kvar där du en gång valt att vara, bara för att vi vägrar att utveckla samhället?

Hela vårt land tjänar på trygga jobb och fler jobb och vi måste höja statusen på landets alla arbetare!
    Att vara arbetare idag verkar nästintill lika tufft som för 100 år sedan, och det är väl därför det är sjuksköterskebrist och ofantligt många ungdomar pluggar till ekonomer och jurister! Men vad vore Sverige utan butiksanställda, sjukvård, städare, tunnelbaneförare, leverantörer, servitriser osv osv - dem som skulle klaga mest utan dessa vore nog överklassen!
DET RÄCKER NU, OCH DET ÄR DAGS FÖR EN FÖRÄNDRING!
SVERIGE KAN BÄTTRE!!!