2015 - ett speciellt år, för mig personligen...

Nu är det bara en dag kvar på detta år, och oj vad fort det har gått - precis som vanligt numer...
    Ju äldre man blir, desto snabbare verkar det gå, men just detta år känns extra snabbt genomgått, och det har bjudit på gigantiska hemskheter, och även en hel del riktigt positiva saker...
År 2015 är ett riktigt mörkt skitår, samtidigt som året givit en hel del framgång - det är ett peciellt år helt enkelt, som man inte kommer att glömma bort i första taget!

Det har hänt så sjukt mycket i år - på gott och ont, så jag minns inte ens allting just så här på rak arm, men...
    2015 bjöd på ännu en spännande och givande tid på LO-distriktet i Stockholms län - i försäkringsandan...
    2015 var året då jag kom med i Katarina föreningens styrelse för Socialdemokraterna - där jag är medlemsansvarig...
    2015 var året då jag kom med i SSU´s Fackliga klubbstyrelse...
    2015 var året då jag kom med i Handels-sossens styrelse - en styrelse jag länge velat ha ansvar i - där är jag nu vice ordförande...
    2015 var året då jag kom med i Södermalms områdesorganisations styrelse Söder-sossar...
    2015 var året då jag lämnade min plats i Söder-sossarnas styrelse, för att bli ersättare för Socialdemokraterna i Södermalms stadsdelsnämnd...
    2015 var året då jag blev sekreterare i Södra Kvinnoklubben - mitt andra år som styrelseledamot...
    2015 var året då jag besökte Sveriges storstäder för att prata med folk om fackets vikt, styrka och mål...
    2015 var året då jag och Thobbe firade vårt livs första bröllopsdag, tillsammans med ett stort gäng vänner ute på vårt underbara landställe - vår första sommar där...
    2015 var året då fackförbundet Seko kom in i mitt liv - med en hel del nya äventyr, erfarenheter och utmaningar...
    2015 var året då jag äntligen tog mitt körkort, som jag kämpat med i hela två års tid...
    2015 var året då vi skaffade vår allra första bil, och sedan även vår andra - då den första inte mådde alltför bra...
    2015 var året då jag återigen fick behov utav glasögon på heltid - för första gången sedan mitten utav tonåren...
    2015 var året då min älskade katt blev blind för att sedan återfå sin syn igen...
    2015 var året då vi i Sverige hade ett prinsbröllop för första gången på väldigt länge...
    2015 var året då jag skrev två stycken helt nya, och för mig helt annorlunda böcker...
    2015 var året då jag blev gudmor/fadder åt Lisas underbara Nicole...
    2015 var året då jag var nere i Bryssel tillsammans med aktiva fritidspolitiker ifrån Södermalm, för att besöka Europa Parlamentet...
    2015 var året då jag slutade hos min psykolog på ADHD-enheten, som jag gått hos i nästan tre års tid, och som givit mig så enormt mycket kunskap, stöd, vägledning, styrka och stöttning...
    2015 var året då min älskade Mormor - mitt allt lämnade mig ensam på jorden...
    2015 var det året då mormors lillasyster lämnade jordelivet...
    2015 var det året då mormors bästa vän lämnade jordelivet...

Året 2015 är ett utav det jobbigaste och värsta året i hela mitt liv - hittills!!!
    Det var året då min älskade Mormor - min förebild, bästavän, min andra mor - mitt ALLT, lämnade mig ensam kvar på jorden...
År 2015 är ett riktigt mörkt och sorgligt år - de är sorgens år!!!
    Jag har nog aldrig gråtit, skrikit och sörgt så mycket som jag gjort år 2015, och som jag fortfarande gör...
Min älskade Mormor lämnade jordelivet år 2015 - en skräck och extrem rädsla jag haft i hela mitt liv, blev detta år verklighet...Men hon och Gud väntade tills jag kunde acceptera, förstå något sånär, och framförallt kunde överleva händelsen...

Åtta dagar efter att min älskade Mormor lämnat jordelivet, så lämnade även hennes lillasyster jordelivet...
22 dagar efter att min mormor lämnat jordelivet, så lämnade även hennes allra bästa vän detta liv...
    Två dagar efter att mormor lämnat jordelivet så ägde Sveriges prins Carl-Philips bröllop tillsammans med Sofia rum - ett bröllop mormor så mycket sett fram emot...
    Två dagar efter prinsbröllopet (fyra dagar efter mormors bortgång), föddes prinsessan Madeleines son, prins Nicolas - den första prinsen i Sverige sedan år 1979...
Dagen efter min älskade Mormors begravning den 9/7 så blev jag äntligen godkänd och fick mitt efterlängtade körkort, efter hela två års strid, kamp och kämpande med teori - mot fördommar mot personer med ADHD etc etc...
   
Jag har inte, fysiskt kunnat berätta för mormor om alla nya politiska uppdrag och erfarenheter . men jag är säker på att hon vet!
    Jag har inte hört mormor jubla och skutta utav glädje för att jag äntligen fått mitt efterlängtade körkort - hon som varit så arg på myndigheterna runtomkring denna fråga! Och jag hann aldrig hämta henne med min bil och ta med henne ut på våra planerade dagsutflykter, men jag tror (och hoppas innerligt) att hon ibland ändå sitter bredvid mig i bilen när jag är ute och åker...och jag vet att hon vet och ser vad jag gör och kämpar för idag!!!
    Jag vet att hon var med mig och Thobbe när vi var hemma hos henne i somras och såg på prinsbröllopet! Jag vet att hon är här hemma hos mig ibland - vid min sida, även om jag hade önskat att hon vore här jämt! Och jag vet att hon tittade förbi på julafton och blev glad, samt fulliskratt åt att vi dukat för henne kring middagsbordet!
    Nu vet jag varför det var så viktigt för henne att veta, vad mina kommande böcker skulle handla om, just i juni...

Min älskade Mormor - mitt allt, lovade mig, under sitt tal på vårt bröllop, att hon skulle leva minst fyra år till om vi skaffade barn inom det kommande året - alltså år 2015...vi skaffade aldrig barn detta år, men jag är helt säker på att hon kommer att närvara den dagen den ungen dyker upp, samt följa barnet och stötta det och oss, i vått och torrt!!!

2015 var året då min älskade Mormor lämnade jordelivet som människa - då flera drömmar slog in, och då min skrynklare, som varit ett extremt bra och viktigt stöd, samt blivit en nära och kär vän, försvann ur min vardag.
    Min mormor tjatade alltid om att jag inte fick glömma bort att ta hand- och värna om Thobbe, och min skrynklare sa i förra veckan att allt kommer att gå så bra, om jag bara fortsätter att kämpa, försöker slappna av och tror på mig själv...
- Jag skall inte svika någon utav dem - det lovar jag!!!
    Men jag kan inte mörka att framtiden skrämmer mig, då den bevisligen kan skifta så skarpt och kraftigt!
Jag får göra som mormor alltid sa, och ta en dag i taget...

År 2016 börjar med ett första stadsdelsnämndsmöte på måndag och sedan bjuder januarimånad på en resa, samt start utav nästan en ettårig utbildning, facklig-politisk ledarskapsutbildning...

GOTT NYTT ÅR!!!
<3<3<3

Jag skäms inte - skäms över att behöva skämmas!

Vi skall alltid bry oss så mycket i vårt land - men faktum är att vi ibland bryr oss mest om vad vi absolut inte borde bry oss om!
    Nämligen om - vad skall andra tycka och tänka?

Jag bär på en historia som aldrig någonsin kommer att lämna mig!
    På ett sätt så vill jag heller inte att den gör det, då jag, med tiden, lärt mig att se den och hantera den som en erfarenhet - en stor sådan. Men det gör ont när så många människor tycker att denna historia som är min, men som jag delar med så många andra människor runtom i världen, skall vara en sådan man inte skall prata så mycket om - inte "skylta med" utan mer vara tyst om!
    Jag tänker inte vara tyst - jag har gjort detta mörker till en erfarenhet, och vill hjälpa och stötta andra, och försöka förändra samhället och dess bristfälliga åtgärder, samt människosyn efter detta!!!

Jag pratar om sexuella övergrepp...

Jag minns att det finns en ganska så tidig story - jag minns inte vad eller hur -jag minns inte så mycket mer än att den finns och det kommer nog alltid att tära inom mig.
    Men när jag var 13 år så blev jag kontaktad utav en man straxt under 30 år...
Denna man skulle förstöra så sjukt mycket för mig - mitt liv och mitt umgänge.
Folk pratade - det gör dem ju alltid, utan att riktigt tänka på hur eller varför de pratar.
    Efter föräldramötena fick jag höra att mina klasskamraters föräldrar sagt att jag betett mig konstigt, och mina föräldrar gav till svar att de inte ville prata om det.

Allt var mitt fel - på så många sätt och vis!
   
Denna man lyckades aldrig våldta mig, men han våldtog en barndomsväns syster, som aldrig blev sig själv igen - inte såvitt jag vet i alla fall.
    Men han trakasserade mig dagligen, på alla sätt och vis han kunde komma på!
Han stod även utanför mitt sovrumsfönster, ibland om nätterna, och när han fick veta att jag polisanmält honom så blev jag dagligen mordhotad när jag stod och väntade på bussen till skolan.

Det här var en hemlighet jag levde med i ett halvår, innan jag vågade berätta för någon annan än min bästa vän - jag valde min magister.
    För mig var det som att bestiga Mount Everest att våga berätta detta för någon vuxen, utan att skämmas ihjäl. Men för honom och de andra vuxna runtomkring mig, så trodde man att det handlade om att jag iom honom förstått att det, den unge mannen gjort mot mig var olagligt, iom det han föreläst om i skolan - jag kände mig som en idiot!
    Trodde de att jag var dum i huvudet? Klart att jag visste att det som skett och skedde var fel - jag skämdes bara så förbannat!
Jag hade ju för fan en politiskt aktiv mormor och en pappa som arbetade för polisen - de bägge hade i hela mitt liv berättat för mig vad man fick och inte fick göra, så nog fan hade jag koll alltid!

När jag var 14 år fick jag, tillsammans med en massa andra tjejer och kvinnor (som jag aldrig fick träffa rent fysiskt) sitta i rättegång mot denna unga man - min bästavän vittnade, vi var aldrig bästavänner igen efter det - tillslut inte vänner alls.
    Där fick jag svara på frågor om hur jag var klädd, om jag hade druckit eller ej, vad jag skulle kunna tänkas ha sagt eller gjort för att eventuellt ha "uppmanat" denna man till det han hade gjort...
När jag var 13 år fick jag knappt gå på bio med mina vänner, men vad spelar det för roll? Vad spelar det för roll om jag hade varit naken eller dyngrak - hade någon då haft rätten att ta på mig och behandla mig som denne hade velat, mot min vilja? - NEJ!
Jag hatade rättsväsendet!

Jag tänker än idag på den unge mannen, som idag inte är så ung längre.
    Jag såg honom senare i mina tonår, ett flertal gånger  - jag flyttade väl inte alltför långt. Likaså i början utav mitt vuxna liv, och jag har förlåtit honom för länge sedan, men inte allt det runt omkring! All tystnad, allt mörkande, all skam, all förnedring, all oförståelse!

När jag sedan blev vuxen, blev jag våldtagen..på en festival. Då kom kommentarer som "Det är därför tjejer inte skall vara på festivaler", "Hur full var du egentligen?", "Åker man på sådant får man skylla sig själv!" - varför är det oftast kvinnor som säger de här sakerna?! Är det för att trycka ned och klara utav det de själv varit med om!?

När man sedan berättar hela sanningen, så blir det oftast ännu värre!
Denna väldtäkt, jag nyss nämnt, bestod utav ett flertal yngre män, med en kvinnlig publik. Utöver våldtäkten så misshandlades jag och hela min kropp klottrades ned med könsord och könsmålningar - jag hade inte en chans mot alla dessa människor! Det spelar ingen roll hur jävla bra jag än är på att slåss, eller hur klipsk jag än är - de var för många mot mig!
    Men två veckor innan denna våldtäkt så skedde den första våldtäkten i mitt liv!
Kommentarerna här har ofta varit "Hur fan lyckas man bli våldtagen två gånger på två veckor? Man kan ju nästan tro att du vill det!", "Men som tjej kan man inte leva som en kille - det måste du förstå, annars får du skylla dig själv!".Första gången satt jag i en bar och väntade på en tjejkompis. Under tiden pratade jag med en främmande kille - jag har för det mesta varit ganska så social utav mig.
    Min vän var sen och han skulle hålla koll på min öl medans jag gick på toa...jag gjorde fel i att lita på honom, men han gjorde det största felet!

Om jag hade velat det hela, så hade det inte varit våldtäkt! -  det är en världsgigantisk skillnad!!!
    Människor och myndigheters elaka ord har gjort att jag miljontals gånger tänkt att jag kanske inbillat mig alltihopa! - Jag kanske ville bli drogad, slagen, misshandlad, ha sex med en massa samtidigt!? - Men nej det är inte jag! Varför har jag gjort fel???!!!
    Jag polisanmälde aldrig våldtäkterna, trots sjukhuspersonalens tjat!

This is past, men ändå inte - det är en del utav mig!
Övergreppen och folks kommentarer - de försvinner aldrig!
    Jag vet inte om de elaka kommentarernas munnar och myndigheterna förstår att dessa händelser varar med mig dag som natt! Jag glömer nog aldrig!
    Jag har gjort dessa händelser till erfarenheter - jag hade nog inte överlevt annars!
Men det har tagit enormt mycket tid, kraft och styrka! - I mitt vardagsliv har jag med mig dessa erfarenheter - har ni förstått vad detta betyder, och många gånger begränsar för mig?!

Jag har delat denna historia med er - den är tyvärr inte unik!
    Dela din med - det måste ske en förändring och det är NU!!!

Det handlar inte om att tycka synd om någon - gör inte det!
    Försök istället att förändra till en jämlik och en jämställd värld - det här är fan inte ok, oavsett vad!!!

Julkalendern tar det ansvar vi vuxna och skolan inte gör!

"Tänk dig ett experiment - där du som är barn nu, får tillbringa en enda dag i historien. Nånstanns mellan för tusen år sedan, och idag - vad skulle du vara med om, och vad skulle du vilja berätta för oss här hemma?
    Hur man bodde, levde och lekte - hur maten smakade, eller något helt annat?"
TUSEN ÅR TILL JULAFTON är en genialisk, intressant, samhälls- och framtidsutvecklande julkalender! Den bästa som gjorts på många, många år!!!

Jag har hört och läst, att det råder en hel del delade meningar om Sveriges julkalender år 2015.
   På ett sätt så känner jag Finns det verkligen inge viktigare att prata och bry sig om?! På ett annat sätt så tänker jag Är julkalendern till för barn eller vuxna - eller skulle den faktist kunna vara till för bägge dera?
Jag har inte hört några barn prata illa om årets julkalender- tvärtom! Däremot har jag hört en hel del vuxna göra det!
    När jag var liten, och när många var små, åren innan mig, så trodde man på en pedagogisk lära via media och kulturella engagemang - för att nå ut till barn och lära dem sådant de skulle behöva för att bli insiktsfulla och respektfulla människor!
På senare år verkar man ha fått någon sjuk idè om att barn är korkade, och har efter detta visat så sjukt mycket smörja för barn - ifrån väldigt många håll och kanter!
    NU - äntligen, så kommer en vettig julkalender, som är modern för vår tid och som tar upp det vår tid verkligen behöver - barn liksom vuxna, nämligen vår egen historia och dess klasskilnader!

2015 års julkalender startar 1000 år innan julafton - där vi får följa med i historien, tillsammans med två vuxna och ett gäng olika barn - i olika åldrar, med olika bakgrunder, som tillsammans får leva i olika delar av vår historia.
    Fattiga, som medelsklass och snuskigt rika, får de tillsammans leva kallt och mysigt, med god och äcklig mat - i trygga miljöer till fattigdom och världskrig.
De får lära sig, på ett extremt pedagogiskt plan, om de klasskillnader som funnits i svensk historia de senaste 1000 åren - lära sig om sin historia, samt förstå dagens verklighet med dess problematik och klassklyftor!
    De får känna på ojämställdheten - alltifrån skillnaden mellan män och kvinnor, till skillnaden mellan barn och barn och därmed även, både förstå och se, nutiden med helt andra ögon!
På vilket sätt skulle detta kunna vara fel?!

Barnen år 2015, som har den förmånen att kunna se på årets julkalender, får en visdom andra vuxna eller skolan, kanske aldrig annars skulle ha givit dem!
    Jag är även helt övertygad om att den är oerhört nyttig för väldigt många vuxna i detta land, som varken förstår, eller har vetskap om sin egen historia och uppväxt - eller bryr sig tillräckligt om dagens julkalenders-barntittare som skall lyckas ta över detta samhälle, land och värld och försöka göra något vettigt och bra utav den - när vi och våra förfäder sabboterat den så som vi har gjort!

Det är aldrig något negativt att lära sig om sin historia - få insikt om olika levnadsstandarder, förstå sina föräldrar - mor och farföräldrar, samt gammelmor- och gammelfarföräldrar! Det är historien som för oss framåt - som ger oss insikt i hur långt vi har kommit, och hur långt vi faktiskt har kvar!
    Jag tycker att årets julkalender är värd en Oscar - för bästa regi, bästa genomtänklighet, bästa publikinfluation och bästa historiska dokumentärskildring!

Julen är här...

"Julen är här, och lyser frid på jorden.
Glädjen är stor - i ett barns klara ögon bor den..."
Nu är det jul igen!
Jag älskar julen - det har jag alltid gjort, men till och från har den även alltid varit smärtsam!
    I år är den nog extra smärtsam, för min del...
Det var flera år sedan, jag nu firade tillsammans med min familj, jag börjar vänja mig - även om man nog på något sätt kanske aldrig gör det. Men i år är första året - i hela mitt liv, som mormor inte är med! Mormor som betydde allt för mig!!!
    Samtidigt som jag i år längtat efter julen, så har jag bävat inför den - den kommer att bli riktigt tuff i år, och en tid framöver - kanske blir den "lättare" när jag en dag, förhoppningsvis, har en egen familj.

Familjen runt omkring mig, blir bara större och större - medans min bara blir mindre och mindre. Den har gått ifrån nio personer till två.
    Det gör ju att dessa två, logiskt sätt, blir viktigare än någonsin -vilket är jobbigt på flera sätt, men samtidigt är jag glad att de finns!!!<3<3<3

Det blir även jobbigt på ett annat plan och sätt - mina traditioner och min syn på julen, suddas sakta men säkert ut - jag håller i den, stenhårt som alltid när liknande saker sker i mitt liv!
    Jag vill ju föra mina traditioner, och den syn jag är van vid, vidare så att den får nytt liv, men framförallt överlever!
Jag tror inte alltid att man tänker på sådant, men jag tror däremot att det blir viktigt för de allra flesta den dagen detta väl uppdagas! - Vi blir så mycket, och är så mycket utav de vi har omkring oss!

Oavsett om man tycker att julen är viktig eller ej - eller på vilket sätt den är viktig, så tror jag ändå att den är väldigt synlig, tydlig och kännbar och därmed viktig för de flesta i vårt land - på ett eller annat sätt!
    Oavsett traditioner eller ej - alla märker och känner av den, och de allra flesta vill inte vara själva under julen!
Julen skall ju vara en varm tid, då vi rår om varandra, är snälla mot varandra, och umgås med varandra - oavsett hur illa vi än tycker om varandra!
    Men långt ifrån alla har någon att fira julen med - oavsett kärlek eller hat!

Så snälla, var lite extra snälla i jul - tänk lite längre - tag steget längre och ta hand om dina medmänniskor!
Julen skall vara för alla - oavsett vad, vart och hur!!!

GOD JUL!!!

Finns det inget hyffs - eller är det jag som är ohyffsad?

Jag har tidigare, både sagt och skrivit om, att vettet och etiketten är död i Sverige!
    Jag vet inte varför det är så, men så har det av någon anledning blivit, på många sätt och vis i vårt land.
Men hur är det då med hyffset?
    Tänker inte folk längre - finns det inga gränser?

Det finns tusen - miljoner, andra, betydligt större saker i vårt samhälle - land - värld som är rent åt helvete - tro inte att jag sätter detta "hyffs-snack" före det - det är inte det - det gör jag inte!
    Utan detta är ett inlägg som enbart handlar om människans vardagshyffs!

Jag vet inte om det är jag som är "för uppfostrad" - har jävligt svårt att tro det!
    Men hur kommer det sig att så många tar sig, så konstiga och respektlösa friheter?
Det kan vara både stora och små saker, men oavsett så stör jag mig något enormt på samtliga!

    Jag skulle aldrig få för mig att gå in i någon annans badrumsskåp - oavsett hur bra jag känner personen som äger det, eller ej! - Betyder detta att man även skall räkna med att ens tandborste kan vara "lånad" och inte bara ens vätskliga hygienartiklar?
    Jag skulle aldrig få för mig att öppna någon annans skåp, överhuvudtaget - inte ens när det handlar om att ta ett glas, eller en gaffel! - Hur skall man veta, även fast man efter logik kan lista ut vart sakerna finns, vilka artiklar ägaren föredrar att man använder eller ej?
    Jag skulle aldrig sätta mig i någons soffa och slänga kuddarna på golvet - utan att fråga! För mig är det samma sak som att rulla ihop mattan från golvet och lägga den i trapphuset! Är det inte sittkuddar, som redan ligger på golvet utan i soffan, så är det väl ändå meningen att de skall vara där?
    Jag skulle aldrig få för mig att gå in hos någon med skor - om jag inte är där som flytthjälp! Så kul är det oftast inte att städa.
    Jag skulle aldrig få för mig att börja äta innan den som bjudit mig på middag sagt "Varsågoda"/"Det är bara att börja äta" - inte ens när jag är ute och lunchar med kollegor eller andra jag känner, skulle jag börja äta innan alla kring bordet fått sin mat!
    Jag skulle aldrig klaga på en massa saker - seder, utstyrsel, regler etc etc hemma hos någon annan, oavsett vem! - Har jag gått innanför tröskeln så är det hushållets regler och seder som gäller - gillar jag det inte, så behöver jag inte gå dit, eller så kan jag säga min åsikt på ett respektfullt sätt!
    Jag skulle aldrig säga att jag skall dyka upp på någons middag/födelsedag eller annan inbjudning och sedan inte dyka upp, utan att meddela detta innan avsatt tid!
- Visst, det kan inträffa saker och ting - riktigt hemska, och saker som bara dyker upp, men man hör av sig!
    Och är man bjuden på middag så kommer man i tid! Nån minut hit eller dit skiter jag också i, men man kommer inte på tok för tidigt och inte på tok för sent - och definitivt inte utan att be rejält mycket om ursäkt!
OCH att kunna säga tack, förlåt, och hur mår du måste man fan kunna göra helhjärtat - annars har man mycket att öva på!

Jag vet inte om jag är oldschool, men så jävla gammal är jag faktiskt inte - men lite hyffs, människor emellan kan man väl iaf begära!?
   

Jag har nu skrivit fyra stycken böcker i mitt liv

Nu är mina två nya böcker äntligen klara - sedan ca. 2 veckor tillbaka!;)
Jag har nu skrivit fyra böcker i mitt liv - en självbiografi som sträcker sig fram till vintern 2011 (uppföljare på den kommer år 2021). En fackpolitisk bok, där jag försöker förklara, så enkelt som möjligt, hur facket och politiken hänger ihop och tillsammans bildar arbetarrörelsen - att makten ligger hos individen, i ett demokratiskt samhälle, där allt är politik!;)
Och nu - två helt annorlunda böcker - på vilket sätt, avslöjas först under releasen!;)

Planen var att releasen skulle äga rum på Södermalm i Stockholm, nu på lördag, men det hela blir uppskjutet till efter jul pga ett tryckfel efterföljt utav fördröjda leveranstider iom julhandeln.
Mina två nya böcker, är något helt annat än jag tidigare gjort!
Det är ju även en ganska stor skillnad på en självbiografi och en fackpolitisk bok, men dessa böcker skiljer sig än mer mot de två första - medans en utav de nya, har drag ifrån de två första - ifall man tänker till lite!;)

Mina två nya böcker är helt olika varandra, men bägge två innehåller bilder, vilket ingen utav de två första gör.
Den ena boken läser man från början till slut - medans den andra läses efter behag!
Mer än så avslöjar jag inte i nuet - den som kommer på releasen får se!;)

BRB

Just nu så skriver jag på två nya böcker, som har deadline alldeles, alldeles snart!
Därav måste jag fokusera all min lediga fritid på att arbeta på dessa två böcker.

Återkommer inom kort med nya inlägg!
Ses snart!!!=)

Är man ung längre idag än förr - samtidigt som man är äldre längre, men blir gammal snabbt?

Det är många år mellan bilderna - bägge är jag men i två helt olika sekel, i olika tider, på olika platser med olika förutsättningar.
    Grunden är väldigt snarlik, fastän utvecklad, när det gäller visioner, drömmar, människosyn och ideologi. Förutsättningarna skiljer sig en hel del - på gott och ont, och erfarenheterna har både blivit större och fler - även dessa på gott och ont.
Men på bägge bilderna är jag ung - både på bilden där jag är en musiktokig, vågad tonåring, och på bilden där jag är en gift, politiskt aktiv, vuxen kvinna.

Den högra bilden hade i en tid utav det århundradet jag kommer ifrån varit jag som gammal - i en annan hade den varit jag som medelålders - men idag är bilden jag som ung vuxen. Är det ett nytt begrepp, eller har det bara förflyttats med tiden?
    I början utav 1900-talet var man ju ung vuxen när man just blivit tonåring och skulle ut i arbetslivet - man kanske bara var 13 år vissa gånger. Jag är betydligt äldre än 13 år, men ändå en ung vuxen ca. 100 år senare.
Sedan finns det små barn som tvingas bli vuxna på tok för tidigt, och vuxna människor som aldrig blir vuxna, men det är något helt annat det - nu håller vi oss till siffror och synsätt.

Om jag jämför den högra bilden med mitt årtionde så ligger jag generellt efter i tiden. Då borde jag för länge sedan ha haft barn och en fast anställning. Men samtidigt så ligger jag generellt före i tiden här - framförallt på bolånefronten.
    På ett sätt har jag nu även mer frihet och möjligheter som kvinna, än vad jag hade haft då - på ett annat sätt har jag mindre nu, än vad jag hade kunnat ha då.

Om vi då tittar på den vänstra bilden - precis i mitten utav tonåren, som känns som ett halvt liv sedan, men som ändå är i ganska så modern tid, och så jämför vi den med dagens tonåringar i samma tidsperiod utav tonåren...
    Helt plötsligt blev det väldigt tydligt att vi kommer ifrån två olika sekel, och då har det ändå bara gått 15 år på det nya.
Delar jag pratar om känner inte dagens representanter för den vänstra bilden till,och delar de pratar om känner inte de unga vuxna till - vi måste plugga på och lära oss utav varandra för att hänga med och förstå helheten.
    Och glappet mellan dagens vänstra bildrepresentanter och nutidens medelålders, som för övrigt är väldigt oklart vart den börjar och slutar numer, blir generellt betydligt större än vad det generellt var för samma tidsgrupper på 1900-talet. Detta även fast det hittills hänt betydligt mer under 1900-talet än vad det hittills har gjort under 2000-talet - vilket i sig är väldigt logiskt, iaf enligt den logik vi hittills är vana vid!;)
Men om man då tar den högra bilden och kopplar ihop med dagens obeskrivliga medelålders så är de, trots att det då kan vara ganska så stort tidsglapp emellan, generellt i samma tid - många gånger kan medelåldern även befinna sig i en större del utav de unga vuxnas ram - även fast de inte kategoriseras därefter.
    Dagens medelålder och dagens unga vuxna hamnar, generellt, tillsammans i tidsaspekten ungdom för dagens äldre och gamla. - Dagens gamla har i sin tur fått tidsaspekten äldre som är en motsvarighet till unga vuxna - fast i två helt olika tider i livet.
Medelåldern och de unga vuxna har, generellt, tillsammans hamnat i någon slags mellantid med de äldre och de gamla. Denna mellantid gör ibland att det känns som att alla dessa grupper befinner sig i samma tidsperiod - samtidigt som den ibland kan få de unga vuxna och medelåldern att få en känsla av att de befinner sig i dagens vänstra bild - tonåren.

All denna röra gör helheten, kategoriseringen i sig, tidsaspekterna, och de generella perioderna relativt svårbegripliga och krångliga. Emellertid kan de tom ställa till det ganska så rejält, då de inte stämmer in med verkligheten och samhällsuppbyggnaden. Och likväl som den kan skapa ett stort hål i den generella gemenskapen, så kan den även skapa en väldigt stark, oväntad, och väldigt betydelsefull gemenskap mellan oförutsagda tidsgrupper - iaf om man jämför med det som generellt var logiskt förr, eller kanske snarare nyss!;)
Samtidigt kan detta skapa större glapp mellan dagens vänstra bild och dagens högra bild, än vad den gjorde nyss - samt skapa mindre glapp mellan dagens högra bild och de grupper längre fram som kommer ifrån en tid längre bak.

Nu har jag generaliserat ganska så mycket, men jag tycker att detta är så oerhört intressant, men samtidigt väldigt onödigt och ologiskt, men spännande att fundera på!;)

"Finns det inte på Facebook - så finns det inte!"

Jag kan förstå att man är rädd, jag är också rädd - det har jag varit enda sedan jag var liten..
    Min mormor har många gånger berättat om hur det var att leva under ett pågående världskrig - i ett begränsat, relativt tyst, mörkt land - fyllt utav rädsla.
Det var en tuff, lång, mörk och jobbig tid för vårt land, men det var ingenting i jämförelse med andra delar utav Europa, där tusentals barn och vuxna förlorade sina nära och kära, och sina egna liv.

Innan min mormors tid, flydde många ifrån vårt land Sverige, för att ta sig till andra sidan jordklotet - bort ifrån fattigdom, i hopp om ett drägligare liv.
    Under hela min skolgång - från första klass till studier efter gymnasiet, har jag lärt känna klasskamrater och parallellklasskamrater, som antingen själva, eller vars föräldrar flytt ifrån andra delar utav världen - ifrån krig, förtryck, diskriminering, våld och fattigdom.
Alla dessa berättelser har alltid skrämt mig, och de kommer alltid att göra det - det är bara ett tecken på att man är mänsklig.
    Krig har funnits i alla tider, och tyvärr kommer det kanske alltid att göra det, men det är bara ett ännu större tecken och ett ännu större skäl till att bekämpa det - att försöka stötta, hjälpa, och hålla ihop!

Jag tror att de flesta människor tycker att krig är skit och fruktansvärt jobbigt och vidrigt - krig är enormt läskigt, sjukt och skrämmande!
    Men kriget kan endast minskas, och dess skador mildras, genom protester ifrån många människor i hela länder, och genom att försöka hjälpa de utsatta människorna - barn som vuxna, på många olika sätt!
Du kan skänka pengar, hjälpa till på plats, starta protester och demonstrationer - allt du bara kan och vill - allt är värdefullt och oerhört viktigt!
    Men att sitta på Facebook och be folk att dölja den mörka verkligheten för dig, är inget annat än att ge den iskallaste handen du bara kan!

Krig är fruktansvärt, och det är sjukt läskigt - men även om du inte läser om det, och ser dess fruktansvärda bild skildringar på Facebook, så är det vår världs bittra och mörka verklighet!
Istället för att försöka att stänga av och koppla bort, i vår valfria värld vi skapat, så försök att se socialamedier som ett effektivt verktyg, där man snabbt kan föra viktig information och avgörande handlingar vidare - världen över!
    Som prästen sa i kyrkan idag:
"Var en medmänniska - inte en motmänniska".

För att kunna bidra, och för att orka med - för att kunna ge alla våra medmänniskor världen över, hopp, tro och kraft till att kunna kämpa vidare - för att kunna överleva, så måste vi hålla ihop!
    Det bor och lever så sjukt många människor på denna planet, och tillsammans kan vi verkligen göra stordåd, med vår gemensamma styrka vi skulle få om vi höll ihop för det som verkligen är viktigt, och inte endast för att skaffa en utomstående fiende!

Visa vad du står för:
KL.16:00 i eftermiddag, på medborgarplatsen i Stockholm, samlas folk i protest, samt för att finna gemensam kraft och styrka.

Skänk pengar:
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/artiklar/s%C3%A5-hj%C3%A4lper-du-m%C3%A4nniskorna-p%C3%A5-flykt-55e88f81b9a9f6b1e800011d

    GÖR NÅGOT, VAD SOM HELST - FÖRUTOM ATT BLUNDA!!!

"Jag skulle vilja våga tro
att kärlek är
den makt som ändå världen bär.
    Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer."

Att tro på Gud eller Bajen..?

"Tro - jag vill känna tro"...Jag tror att vi alla människor tror på något - på ett eller annat sätt, men precis som så mycket annat, är många utav oss duktiga på att gruppera in detta och sätta olika slags och sorts tro i olika fack!

Ett, tyvärr, ganska så klassiskt och vardagligt uttryck, kring en viss tro-gruppering är; "Utan religioner hade det inte funnits några krig!".
Jag tänker så här...
Precis lika lite som det är fotbollsspelarna som slåss, vandaliserar, förstör på olika sätt och får matcherna uppskjutna - är det religionen och dess alla böcker som startar krig - mord, vandalisering, utanförskap, svält och död!
    Det är åskådarna i arenan - på läktaren och utanför som bråkar, och det är människan i olika länder, i olika delar utav världen som väljer att massmörda andra människor!
Så skulle det verkligen inte finnas några bråk och slagsmål, förstörelse och vandalisering utan fotboll, och skulle det verkligen inte finnas krig och svält utan religion? - Det är en tro i sig, men jag tror inte på den - jag tror snarare att det är människan det handlar om.

Man brukar prata om tro, hopp, och kärlek...
    Jag tror att tro är oerhört viktigt för ALLA människor - det sista som överger en är hoppet, och vi alla behöver kärlek!
Precis som man kan tro på olika saker, så hoppas man också på och för olika saker, och man kan älska många och mycket, på väldigt många olika sätt och nivåer - kärleken är evig. Jag tror att det är jätteviktigt att det också får vara på detta sätt!

Även om du tror på Hammarby, Gud, nirvana, evigheten, gemenskapen, ketchup eller vad det nu kan vara, så kan detta vara din allra största, innersta styrka som kan hjälpa dig något enormt - så är det för mig!
    Utan min tro på Gud, hade jag sannolikt inte levt idag!
Min tro har räddat mig, så sjukt många gånger, ifrån att gå under, ge upp och bara skita i allt!

När jag var nio år och hamnade i min allra första depression, så var det min tro som höll upp mig. Jag försökte förstå varför saker och ting var som de var - varför mycket var så orättvist och jobbigt. Till en början tyckte jag mest synd om mig själv, sedan gav min tro mig styrkan att kämpa emot och försöka förändra det jag tyckte var fel - det blev mitt uppdrag i mitt liv och i min vardag.
    När jag i tonåren mådde så dåligt att jag inte ens kom upp ur sängen, livslusten var riktigt låg, orken lika med noll, och förståelsen runt omkring mig inte existerade, så var det till slut min tro som fick mig att från en dag till en annan, bara resa mig upp och kämpa vidare - att börja leva igen.
Många utav mina mörkaste, dystraste och svåraste stunder i mitt liv - då jag tvekat, tvekat på meningen med livet, tvekat på om hoppet verkligen behövts, hatat det som verkat varit meningen, så har jag överlevt och kunnat leva vidare tack vare min tro på Gud - det är min styrka!!!

En gång i tiden så var orken, hoppet, och livstron så låg att jag bestämde mig för att lämna denna jord - att ta mitt liv.
    En kompis kände att han behövde komma till mig och ruska upp mig - det var nog meningen - jag var inte klar, jag fick vara kvar!
Sedan skämdes jag något enormt efter det - allra mest inför Gud som jag hade svikit, och inte varit tacksam emot över att ha fått något så vackert som ett liv på jorden - ett liv jag själv bara försökte ta bort! Samma känslor ni sportfan kan känna för ert lag, era matcher och er gemensamma kärlek.

När man tror på något väldigt mycket, så värnar man om det, fördjupar sig i ämnet, försöker förstärka relationen och utvidga kärleken till det - det är viktigt, stort och oändligt.
    När min mormor dog nu i somras, så ställdes jag inför mitt livs största skräck!
Jag har alltid varit livrädd för denna dag!
Sedan ca. ett halvår tillbaka har det ploppat upp små "förvarningar" om denna dag...jag har tänkt att hon dött och när jag gjort detta har jag både blivit extremt förbannad på mig själv, och livrädd. Jag har även ett flertal tillfällen kommit på mig själv när jag övat på "Ta mig till havet" - låten min mormor ville att jag skulle sjunga på hennes begravning, vilket jag vetat sedan jag var ca.7 år - även detta har gjort mig fly förbannad och jag har undvikit låten allt jag kunnat!

När mormor dog framför mina ögon, den där måndagen på sjukhuset, så exploderade både mitt hjärta och mina stämband! Jag har nog aldrig skrikit så mycket och starkt i hela mitt liv, aldrig gråtit så många och stora tårar på en och samma gång, aldrig skakat så kraftigt av psykiskt illamående, aldrig varit så ledsen någongång i hela mitt liv!
    Jag spydde på golvet, greppade om hennes hand det hårdaste jag kunde och skrek åt henne att komma tillbaka - att inte lämna mig, att bli bra igen.
Mormor kom tillbaka - med ett leende och glädje i ögonen till och med!!!<3<3<3

Jag tror att mormor mycket kom tillbaka för min skull, men även för hennes - jag var inte redo, jag var livrädd - likaså var hon. Mormor var inte redo att dö, hon ville inget hellre än att leva, men den fysiska orken var inte hundra, och hon var lika rädd som jag!
Det var hennes och min tro som hjälpte oss - Gud hjälpte oss!
    Han gav oss mer tid - tid för mig att hinna vänja mig vid tanken, kraftigt på oerhört kort tid, och han gav mig kraft, mod och insikt att våga ge mormor mandatet att själv bestämma tidpunkt - tyvärr inte plats..
    Han gav mormor orken och modet att stanna kvar, och han försökte ge oss två tid, både till och för varandra.
Jag var aldrig redo att släppa henne, men jag gav henne min muntliga tillåtelse att själv äga denna fråga, tillsammans med Gud.
1,5 timme efter att min bön lästs upp i kyrkan, lämnade mormor jorden - jag var lugn, och jag hoppas att även min älskade mormor var det - helt och hållet!!!

Hade vi inte fått denna extra tid tillsammans och dessa ytterligare dagar, hade jag aldrig klarat av detta - jag hade förmodligen hoppat ut genom fönstret eller något i den stilen - vår tro hjälpte oss, och den hjälper mig fortfarande!!!
    Mycket positivt har hänt i mitt liv efter mormor lämnat jorden...jag har fått körkort, en sysselsättning jag drömt om, och fler politiska uppdrag. Jag är oerhört glad, lycklig och tacksam över detta, även om jag inte riktigt kan känna denna glädje fullt ut just nu, jag sörjer alldeles för mycket för det - men det ger mig hopp och än mer tro!!! En tro och ett hopp, jag verkligen behöver just nu, och inte kan klara mig utan!
    Men det gör sjukligt ont och det kommer göra det länge till, men jag tillåter mig själv att känna så, så länge jag inte ger upp allt annat, och när jag behöver Gud lite extra, så vet jag att han finns där, och när mormor känner och vet att jag verkligen behöver hennes närhet, så kan hon ha tillåtelse att ge mig den - vilket hon hittills har gjort, verkligt tydligt i två utav mina drömmar!!!<3<3<3

Du kanske tycker att detta låter flummigt eller läskigt - det må så vara, men på samma sätt du, i sådana fall tycker det, tycker jag att det är flummigt hur mycket man kan älska ett lag och dess färger och flagg!;)
    Men jag låter er ha er tro, så snälla låt mig få ha min!
Och kom ihåg en sak - det är inte spelarna som bråkar - det är inte Gud som krigar, det är varje människas handlingar och val som skapar bråk, förtryck, svek, utanförskap, ilska, sorg och tragedi!

Tro, hopp, och kärlek!!!<3<3<3

Nu skall jag vara ÄRLIG!!!

Oki, nu är det verkligen på tiden att vi börjar att öppna munnen - talar om vad vi vill och tycker - och varför!
    Det är inte konstigt att folk inte vet vad fan vi vill, och för vilka!

Nu skall jag vara ärlig, för det behövs verkligen - tycker jag, om vi skall kunna få chans att göra någon skillnad och få folket med oss!
Jag blir så trött, emellanåt till och med rakt ut förbannad, då jag hör hur man ständigt hoppar bakåt i tiden - till dåtidens fighters och kamp!
    Visst, mycket många utav oss, vill förändra, förbättra och utveckla idag är samma frågor då som nu, men vi kommer aldrig komma framåt om vi inte börjar att arbeta i nuet samt relatera till det som är runtomkring oss här och nu!
    Vi måste förnya oss, utveckla oss, våga tro på oss själva och varandra OCH vi måste öppna käften, rent ut sagt - på riktigt!

Vi kan inte använda de vardagsord man använde för 30-40 år sedan - från den tiden då vi inte ens var du med varandra, bara för att det är vackert och är ett slags värnande av vår historia.
    Vi måste prata så att folk förstår och känner med oss - annars är vi föråldrade!
Och vi måste skaffa oss nya förebilder, idoler och starka ledare och inte endast hänvisa till och citera de som var i livet för 30 år sedan!
    Olof Palme är en stor idol för mig också, då han var rak, ärlig, djärv, klok, mänsklig och stod upp och kämpade för det han och vi trodde på! Och var det något han, definitivt inte var, så var det att vara kvar i dåtiden - han var både i nuet och framtiden SAMTIDIGT, så varför i helvete skall vi vara fast i dåtiden om han nu är en sådan stor idol och förebild?!
    Och jag tror att det var just detta som fick Anna Lindh att lova att föra denna kamp, insikt och klarsynthet vidare! Nu är hon också död, och jag tycker att det är på tiden att vi lovar våra dåtida företrädare och förebilder - våra inre idoler i våra hjärtan, att fortsätta att förnya, modernisera, och utveckla samhället, vårt land, och oss själva för att få den demokratiska, solidariska, rättvisa, jämställda och jämlika värld vi alla drömmer om - jag tänker iaf göra det - i nuet och i framtiden!

Jag vill ha ett samhälle, ett land, och en värld där vi rår om och tar hand om varandra!
    En plats där vi alla är lika mycket värda, oavsett kön, utseende, bakgrund, skelett i garderoben, diagnos, sexuell läggning, civilstatus, yrke, etnicitet etc etc...
    - En värld där djur, natur, och människor inte särbehandlas, och där vi hjälper varandra - en plats för ALLA, där ALLA behövs!
    Svårare än så är det INTE!
Därför måste vi alla hjälpa varandra på olika sätt - genom skatter som ger alla en bra sjukvård, en bra och lärorik skolgång, en hållbar natur för alla här och nu och för de som komma skall.
    Vi måste hjälpa de människor som är allra längst ned i samhället så att vi alla får en dräglig tillvaro och en mänsklig vardag!
 Vi måste se till att de som är arbetslösa klarar situationen och inte hamnar ännu längre ned i utanförskap och fattigdom!
    Vi måste göra så att vi alla har ett tak över huvudet och dagligen mat på bordet!
Vi måste se till så att alla får en lön de klarar sig på och slipper dö och slita ut sig på sina arbetsplatser!
    Vi måste behandla våra äldre med respekt, kärlek och omsorg!

IDEOLOGIN ÄR ENKEL - Alla tillsammans, allas lika värde - en plats för oss alla där vi får vara vi, utvecklas och finnas till!

Jag vill allt detta - det är min tro, mitt hopp, min kamp och den allra största drömmen!!!
    Och det är därför som jag är Socialdemokrat och inget annat!!!
Jag tror faktiskt att de allra flesta, i landet och i världen, kan ställa sig bakom detta - rätten att få vara mänsklig!
    Men för att komma dit så måste vi också tillåta oss själva att vara mänskliga!
Det är mänskligt att inte kunna och veta allt - INGEN människa kan svaret på ALLT - hade det varit så enkelt så hade det inte funnits några problem!
    Därför tror jag att det är jätteviktigt att kunna våga säga en sådan enkel sak som "Jag vet inte"...Och vi måste även våga säga JA eller NEJ!
Om jag då skall vara gammaldags så är det ärlighet som varar längst, och tydlighet som ger färdighet!
    OCH, för att kunna förändra, så måste man också våga chansa lite - så Stefan kör nu så det ryker, så skall du se att alla andra kommer med dig!;)

De styr oss med en livsfarlig järnhand - Det är synen och visionen som måste synas och höras!

Alla är värda en trygg morgon med en given väg att gå

Det senaste dygnet har det gjorts enormt mycket reklam för något man inte velat göra reklam för - för en mänskosyn som är vidrig!
    En gigantisk text, fegt uppsatt bland överklassens underjord - där medelklassen, underklassen, och underklassernas underklasser rör sig dag som natt!
En text, felstavad, med en vidrig mänskosyn - med en insikt om att denne inte skulle, antingen behöva, eller få vara kvar i mer än två veckor - längre tid än så var inte platsen uppbokad.
    Det räckte med ett dygn!
Under dygnets lopp, fotograferades reklamen utav hundratals människor som i sin tur spred reklamen på nätet - på sociala medier.
    Nätreklamen behövde reklammakarna varken stå för, eller oroa sig över!
Dygnets alla nyhetssändningar gjorde långa inslag om reklamen.
    Jag undrar hur mycket man tjänat på denna reklams uppmärksamhet, och hjälp att sprida den vidare? Hur tillfredsställd blev hatet? Hur mycket förökades dem? - Av knappt några pengar alls, utan ens en ansträngning till varken rättstavning eller grammatisk korrektur, utan att ens behöva kämpa!
    De styr oss med en livsfarlig järnhand, vi måste bli fria ifrån - innan det är försent!

Halva staden samlades, på en minimalistisk plats, för att visa sin vrede -  sänt i TV, med bilder i tidningar.
    En film, på en jublande, klättrande folkmassa som tog bort underjordens hemska syn - spreds i sociala medier.
Filmen var stark - den berörde, men säkerligen inte bara på ett sätt!
    Nu diskuteras det - man skall "sitta ned och titta", på hur reklamreglerna bör se ut/utvecklas. - Är det verkligen reklamens regelverk som är problemet?!
    Vad hjälper strikta regler kring reklam, när vi har en mörk, hatisk, vidrig växande ondska i vårt samhälle, som bara växer sig större och mäktigare för var dag som går!?
Är inte det riktiga problemet att vi inte bemöter och försöker förändra denna mörka, konservativa, vidriga, förvrängda, ojämställda människosynen???

Är det inte ett problem att klasskillnaderna växer sig så starka och enorma, i vårt land, att det tom skapats klasskillnader mellan våra medmänniskor som lever och bor på våra gator och torg?
    Är det inte ett problem att vi än idag - år 2015 tvingar folk att sova utomhus - utan varken tak, värme, kärlek, mat, dryck, värdighet och mänskovärde?
Järnhanden tycks förblinda oss och greppet blir bara hårdare och större - utan minsta muskelansträngning!
    Detta kommer att leda ondskan rakt in i målet, och även fast godheten är utav majoritet, så är det vi som kommer att tystas ned  och varken få skriva eller säga vad vi tycker och tänker!

Det är på tiden att vi ställer oss upp, PÅ RIKTIGT, och verkligen visar samhället och våra medmänniskor den människosyn och de visioner VI står för!!!
Alla människor är värda en trygg morgon, med en värdig och given dagsriktning!
Alla människor är värda ett varmt och helt hem!
Alla människor är värda daglig mat och dryck!
Alla människor är värda att få vara en del utav samhället och dess gemenskap - genom arbete, gemensamma skatter, kunskapsutveckling, trygghet och kärlek!
Alla människor är utav värde!
    Och detta måste vi stå upp för, VARJE DAG, och vi måste påbörja arbetet, PÅ RIKTIGT, för att nå målet - och detta måste göras NU!!!
Vi tror på ett samhälle tillsammans - inte tvärtom!

Det svindyra, livsviktiga plastkortet är äntligen mitt!!!

Det svindyra, livsviktiga plastkortet är äntligen mitt - och som jag har kämpat!
    Det är en riktig klassfråga att kunna skaffa körkort, och för vissa skall det trilskas "lite" extra också! Ändå kräver både det ena och det andra att du skall ha körkort, och alltfler jobb kräver det - även om du skall sitta i kassan i en butik - allt för att man kan, och för att det finns fler människor än jobb!

För mig kostade körkortet ca.47 000kr - det är fan inte klokt!
    Hade jag haft någon, att kontinuerligt, övningsköra privat med, så hade det säkerligen blivit en del billigare, men alla har inte den möjligheten, och det var heller inte det enda problemet!
Mina problem startade redan innan jag tagit min allra första körlektion - innan jag för första gången i mitt liv satt mig bakom ratten - för två år sedan!
    För att ens få mitt körkortstillstånd krävdes det att jag skulle lämna läkarintyg, utfärdat utav specialistläkare, på att jag inte medicinerade för min ADHD, samt att jag var lämpad för att att köra bil. Transportstyrelsen menade på att jag, iom min diagnos, hade anlag för att missbruka alkohol, droger, eller rentav vara kriminell.
    Jag har nog aldrig känt mig så förödmjukad i hela mitt liv! Ingen blev gladare än jag, när jag fått min diagnos, då jag äntligen fick insikt i hur jag fungerar och varför - för mig, personligen, blev det lättare, men man blir fortsatt straffad och särbehandlad - ibland även mer!

Att få tid hos en specialistläkare är inte alltid det lättaste, speciellt inte under semestertid mitt i sommaren. Det är heller det billigaste läkarbesöket.
    Jag fick mitt läkarintyg, trots att läkaren både tyckte att det var onödigt och rent utav fel att behöva skriva ett sådant här intyg! Men det dröjde för handläggarna att att behandla mitt intyg - är tydligen fler än jag som läser långsamt! Inte förrän timmen innan min första körlektion, på den svindyra intensivkursen jag bokat skulle börja, fick jag mitt körkortstillstånd!
    Körskolan ville ha en kopia på tillståndet långt innan, men var oerhört schyssta mot mig, och väntade in i det sista med att ställa in min intensivkurs. Hade detta behövts, hade jag inte fått tillbaka en krona!
Trots att jag lämnat in ett läkarintyg och fått mitt körkortstillstånd, så innehöll tillståndet ett krav - jag skulle, i augusti varje år, lämna ett nytt läkarintyg, för att inte förlora mitt tillstånd/körkort!
    Förutom en brutalt fördomsfull syn på personer med ADHD, så har man heller ingen som helst koll på hur en person med ADHD fungerar!

Livrädd bakom ratten, för första gången i mitt liv, på ringvägen utav alla ställen, var jag överlycklig över att äntligen vara igång med mitt körkort!
    När jag gör något, så är jag oerhört målinriktad och vill komma till mållinjen fortast möjligast! Min plan var att klara körkortet efter intensivveckans slut!;) Det var kanske lite naivt tänkt, då jag aldrig tidigare suttit bakom ratten, men det blev inte bättre av att behöva läsa en bok på 304 sidor, med tre tilläggshäften, samt försöka förstå logiken bakom att "man känner, när man skall växla"!.
    Förstår inte jag logiken i saker och ting, så låser jag mig och hur fan skulle jag lyckas läsa hela 304 sidor och förväntas, både förstå och komma ihåg det jag läst?!

Väldigt många berömmer körkortsboken för att vara så oerhört pedagogisk och bra, detta pga att varannan sida innehåller en relativt innehållslös bild. De som säger detta kan inte läs- och skrivsvårigheter, eller koncentrationssvårigheter!
    Jag som alltid fått läsa om varje mening fem gånger för att förstå och minnas vad som står - hur fan skulle jag klara av detta?!
Så mycket text, med betydligt för få underrubriker och för dålig struktur! Men i moderna tider så borde den väl finnas som ljudbok?
    Den finns inte som ljudbok, det enda man kunde erbjuda mig var en mer lättläst bok - det är inte orden som är problemet, det är att det är text!
För första gången i mitt liv, började jag därför att fundera på att börja medicinera, för att förhoppningsvis kunna öka min koncentration - med risk för att förlora mitt körkortstillstånd.
Det blev fler, svindyra läkarbesök hos specialistläkare för att få medicin, samt läkarintyg på att medicineringen inte skulle påverka min bilkörning negativt, utan tvärtom!

Med medicinen blev bilkörningen bättre, då jag lättare kunde ta till mig det mina körlärare sa. Även läsningen blev brutalt mycket bättre - jag kunde nu läsa hela sidor, utan att behöva läsa om varje mening fem gånger - det var som om en helt ny värld öppnat sig för mig, men 304 sidor var fortfarande för mycket!
    Min man gav mig ett svindyrt dataprogram med praktiska övningar i både körning och teori - det hjälpte mig enormt mycket, men behövde ändå lära mig mer, så jag tog några svindyra, muntliga teorilektioner på körskola.
    Det fanns inte tillräckligt många lediga kör- och teorilektioner på min körskola, som jag behövde, så jag blev tvungen att börja på en körskola till - vilket för mig blev som att börja om ifrån noll varje gång, då jag gång på gång blev tvungen att förklara hur jag fungerar för att kunna förstå och lära! Totalt blev det fyra stycken körskolor innan jag nådde mitt mål.
    Det tog mig nästan två år att lyckas läsa hela körkortsboken - en gång högt för mig själv, och en gång "tyst".

Efter en stor mängd, svindyra körlektioner, teorilektioner, läkarintyg, och utbrott så blev det äntligen dags för de två svindyra proven - kör- och teoriprov - efter, de inte alltför billiga, riskettan och risktvåan då förstås!
    Det blev 6 stycken uppkörningar och 5 stycken teoriprov innan jag blev godkänd!
Teorin klarade jag två gånger - imponerande nog, då både provet och provsalen är i stort behov utav modernisering och pedagogisk utveckling! Att sitta i ett kalt rum, på en stenhård stol, med en belysning liknande tandläkarens, framför en dataskärm med minimalistiska bilder med otydliga och förvrängda frågor, tillsammans med ett 20-tal andra, under total tystnad är som att tvinga någon utan ben att börja gå!
    Jag klarade teorin på tredje försöket, men inte uppkörningen förrän på sjätte försöket, så jag var tvungen att göra om teorin, då den nuförtiden endast är giltig i två månader, så min hann gå ut då det inte var ett överflöd av tider! Billigt och bra!
Att plugga teori och att försöka förstå alla kuggfrågor var det jag  hade absolut svårast för, och fokuserade mycket på. Fick ofta höra att jag körde bra, men på uppkörningarna var det fel på både det ena och det andra!
    Man klagade på hur jag höll växelspaken - har en förslitningsskada i handleden efter butiksjobb, så har en skev vinkling - fick frågan om det fanns läkarintyg på det. Det tog tydligen får lång tid för mig att parkera också, men det största problemet var instruktionerna. Jag fattar att man inte kan ställa regelfrågor och dylikt, men att fråga hur de menar när de ber mig åka någonstans, måste jag ibland göra för att fatta vad fan de menar.
    Ett exempel - de ber mig att ta höger, och jag kan då fråga om jag skall ta första höger, eller höger framme i den större korsningen/rondellen. Sådant skall man få fråga, men ändå inte! Har förklarat varför jag frågat, men det har snarare bara förvärrat än tvärtom. Vid ett tillfälle sket jag i att fråga, och chansade istället på vad de menade vilket resulterade i att jag körde fel och då blev det felet istället.

Jag har kämpat som en idiot för detta körkort som gjort mig sjukt frustrerad, fattig, och ett tag tom fått mig att tappa självförtroendet - men jag kunde inte ge upp!
    Till sist så reste jag bort och tog ännu en intensivkurs och bokade bägge proven - inte heller vidare billigt, men kostnaderna slutade efter detta, och jag nådde mitt mål!!!=)
    Denna vecka fokuserade jag endast på körkortet och blev både sedd och hörd utav min körlärare, och inspektören var avslappnad och gav anvisningar jag förstod!
    Det var så underbart att få höra att jag faktiskt kan köra bil och tom är riktigt bra på det - en riktig seger!!!
Men att det skall göras sådan skillnad på folk och folk, och vara en klassfråga att kunna ta körkort är fan inte ok!

Svart, stor, tung sten i mitt hjärta!!!

För hela 39 dagar sedan lämnade min mormor mig på jorden...
För 11 dagar sedan var hennes begravning...

Jag har försökt att hylla, och minnas, mormor genom att skriva långa stycken om henne - jag gjorde även det till hennes begravning.
                           Begravningen var riktigt vacker, och brutalt jobbig!
Jag spydde ett flertal gånger innan begravningens start...
Familj, släkt, vänner, teaterkollegor och partikamrater ifrån arbetarekommunen och S-kvinnor närvarade under begravningen.
Men några fattades...
Mormors lillasyster lämnade jorden åtta dagar efter mormor, och mormors bästa vän sex dagar innan begravningen...
Det är en tuff tid nu!!!
Begravningen startade med att jag höll ett tal, om och till, min älskade mormor, samt sjöng den sång, hon alltid önskat, att jag skulle sjunga denna hemska dag - "Ta mig till havet".
Det var riktigt tungt och kämpigt att genomföra detta - jag har nog aldrig skakat så mycket i hela mitt liv utav själslig smärta, men mormor gav mig kraft i slutet - jag kunde verkligen känna det - även prästen kände hennes närvaro!!!
<3<3<3
Prästen berättade, väldigt fint, om mormors fullspäckade tid på jorden - om hennes liv och livshändelser, om vad som hände i Sverige och i omvärlden under den stora del utav 1900-talet hon upplevde och närvarade i.
Begravningen avslutades med att vi alla stod upp och sjöng "Internationalen".Det går inte en dag utan att jag tänker på henne...
Inte en dag utan att jag fäller en tår...
Inte en dag utan att jag lider...
Inte en dag utan att jag saknar henne, något fruktansvärt!!!
Jag har en ständig värk i bröstet,
tårar som hänger vid ögonlockets kanter, och vill falla ned.
Jag drömmer hemska mardrömmar, och har riktigt svårt att sova...
Jag har inte ring till henne, på några dagar nu, men jag vill ständigt göra det - fråga hur hon mår, höra vad hon gör, lyssna till hennes röst - prata politik och kärlek...
Jag hade aldrig klarat av detta, om hon lämnat jordelivet de första gångerna hon var på väg..
Nu lever jag, fast det gör väldigt, väldigt ont!
Det kommer att ta tid att vänja sig vid att hon nu kommer att finnas vid, och hos mig, på ett alldeles nytt sätt
- det måste få ta tid!!!
Jag är rädd, orolig, och ängslig...
De två allra viktigaste, och absolut närmsta människorna i mitt liv är mormor och min man Thobbe...
Nu är en utav dem inte längre kvar...
Jag gör som mormor alltid sagt "Jag tar en dag i sänder"...Jag får många fina ord, varma kramar, fint stöd, och många ögon som ser igenom mig...
En del säger väldigt mycket, andra har inte sagt ett ord - även fast man trott det, men vad skall man egentligen säga?

Jag vill tacka alla fina vänner till mormor för ert stöd och er närvaro på mormors begravning♥♥♥
Jag vill tacka Värmdös arbetarekommun för stödet, gåvorna, närvaron, fanorna under begravningen, och de fina talen under minnesstunden!!!♥♥♥
Jag vill tacka S-kvinnor Värmdö för fina mail, närvaro, fana, och fint tal under minnesstunden!!!♥♥♥
Jag vill tacka Gustavsbergs scenstudio för er närvaro och era fina tal under minnesstunden!!!♥♥♥
Jag vill tacka Kyrkofullmäktige för er närvaro och fina utvalda ord om min älskade mormor på hennes minnesstund!!!♥♥♥
Jag vill tacka för alla fina blommor, och alla stora och fina gåvor till hjärt- och lungfonden!!!♥♥♥
Jag vill tacka för alla fina och heliga planterade träd!!!♥♥♥
Jag vill tacka er ifrån hemtjänsten, som tog ledigt och bytte bort era pass, för att närvara denna dag - för att jobbet för er är mer än ett jobb!!!♥♥♥
Jag vill tacka prästen Mats för den fina beskrivningen utav mormor, samt den historiska skildringen under hennes år - främst från 20-talet och framåt under 1900-talet!!!♥♥♥ Jag tackar även dig för att jag fick texten!!!♥♥♥

Jag vill tacka för alla fina ord, tal, kramar, stöd, mail, och all framtidstro så många utav er verkar vilja driva vidare - efter min älskade mormors engagemang, ord och värderingar!!!♥♥♥

Vi ses på barrikaderna - för älskade Mormors, och framtidens skull!!!♥♥♥
♥♥♥@-}- @-}- @-}-

Jag vill tacka alla som närvarade med mig, oss och mormor denna stora och sjukt jobbiga dag - det betydde sjukt mycket för henne - DET KAN JAG LOVA ER!!!♥♥♥
Och jag vill tacka Katarina församling för stöd och vägledning!!!<3<3<3

Mormor kommer att få ett eget kapitel, i min självbiografiuppföljare, som kommer år 2021.
Samt vara en stor inspirationskälla till en utav karaktärerna, i en utav mina böcker, som kommer ut nu i vinter.
<3<3<3

Jag avslutar detta blogginlägg med filmen på mitt tal, samt min sång, till mormor på hennes begravning...

Min älskade Mormor - mitt ALLT!!!

Igår, någon gång under dagen, tog jag ett stort steg i mitt liv - det största någonsin faktiskt! Men det är ingenting emot vad min mormor tog!!!
I måndags förlorade jag min mormor, framför mina ögon - jag gallskrek så att jag fick kramp i magen, grät så att jag nästan spydde, och bad henne att inte lämna mig...Mormor kom tillbaka!!!

När jag var ca sju år, gjorde jag och mormor en pakt om att vi skulle dö tillsammans...Hade hon lämnat mig i måndags, så hade kanske detta skett - jag vet inte. Kanske hade jag fått en hjärtinfarkt, kanske hade jag sörjt ihjäl mig - jag vet inte, men en sak är iaf säker och det är att jag hade gått under totalt - jag hade helt enkelt inte klarat av det!!!
Igår hände något inom mig - jag vet inte vad, och jag vet inte hur, men jag kände att jag var tvungen att våga riskera att förlora mitt allt - min mormor - för hennes skull!
Jag kände att valet om mormor skulle fortsätta att leva eller inte, var tvungen att ligga hos henne! - Ville hon kämpa vidare, så skulle jag vara lyckligast i världen, - ville hon ta nästa steg, så måste jag låta henne göra det, och oavsett vilket så måste hon veta att jag kommer att älska henne lika mycket - valet måste vara hennes!!!
Jag gick in ensam till mormor, på sjukhuset, och berättade hur jag kände, tänkte, och vad jag hade kommit fram till. Jag bad henne att vägleda mig, på något sätt, så att jag skulle veta hur jag kan hjälpa henne.
Hon låg och sov oerhört djupt av lugnande, så jag visste inte om hon hörde mig, men jag tänkte att det var värt ett försök! Hon klämde till mig i handen, vid några tillfällen, så det kändes som att hon hörde mig. Men sedan blev jag orolig för att jag hade pratat för dovt för att hon skulle höra allt jag sa. Hon vaknade till och sa att hon ville ha en skinkmacka - hon hade inte ätit på fyra dagar!!!;)
Efter det så gick jag till sjukhuskyrkan och skrev en bön med mina tankar och känslor, och bad GUD om hjälp med att sända dessa ord till min mormor, samt skapa förståelse kring hennes val och tidpunkt runtomkring.
Det stod att bönen skulle läsas upp på morgonen dagen efter - alltså idag.
Sedan gav jag mormor andrum och åkte hem och sov...

Jag vet att mormor inget hellre ville än att leva!!! Och det var väl delvis därför hon kom tillbaka tre gånger inom loppet av fyra dagar...Första gången blev hon räddad, andra gången kom hon bara tillbaka, tredje gången svimmade hon, och idag kl.10:35 så lämnade hon sin kropp och for till himlen!!!
Jag hade aldrig klarat av att förlora henne tidigare i veckan, och GUD verkar inte ha tyckt att det var dags för mormor riktigt då heller.
Jag tackar GUD, och är så oerhört tacksam, för att ha fått dessa extra dagar tillsammans med mormor!!!♥♥♥
Jag saknar henne redan som faan, och det kommer att vara jättejobbigt att inte ringa henne och säga godnatt kl.21:00 ikväll!!!
Jag och Thobbe har idag varit och tagit farväl utav mitt allt. Vi satt intill henne och jag berättade för henne hur mycket hon betyder för mig, och att hon ALLTID kommer att göra det!!! Jag sa att vi kommer att fortsätta att hålla ihop och ha kontakt med varandra - men nu på ett annat sätt!!! Jag sa att hon väldigt gärna får titta förbi om hon vill, och att jag inte skall vara rädd. Och så lovade jag henne att driva vår gemensamma världskamp vidare, och ta efter alla hennes fina erfarenheter och egenskaper, samt bevara den svenska kulturhistorian. Sedan sjöng vi psalm 199 för henne.

Jag är oerhört ledsen över att ha förlorat den absolut viktigaste kvinnan, vännen och människan i mitt liv!!!
Ledsen över att aldrig mer få krama om henne, pussa på henne, höra hennes härliga stämma med söderslang-vokabulär, höra hennes härliga skratt, och säga; "Puss och kram - gul och blå - Dompan - och det vanliga - Ha det toppen, puss, puss!!!" till varandra i telefon 1-6 gånger om dagen - vilket vi gjort så länge jag kan minnas!!!
Världen förlorade en stor människa idag, och det känns som om halva jag har dött!!!
Mormor - Clary var trebarnsmor, stora syster till en lillebror och en lillasyster, och mormor till tre barnbarn.
Mormor har flyttat runtomkring i landet, men spenderade en stor del utav sin uppväxt på Södermalm i Stockholm. Hon har upplevt ett världskrig, och vet hur det känns att ha sin andre hälft ligga ute i bunker, någonstans i skogen, i månader och vakta gränsen.
Hon har varit en arbetare i hela sitt liv, som startade i butik som tonåring. Större delen utav hennes arbetsliv har hon tillhört kommunal, där hon varit fackligt aktiv. Hon arbetade på Nacka sjukhus.
Min mormor är en riktig kämpe!!! Hon har alltid kämpat för rättvisa och allas lika värde!!! Hon var, enda tills nu, aktiv inom kyrkan, Socialdemokraterna, och S-kvinnor.
Var det något mormor var stolt över, så var det att vara socialdemokrat! Till och med när hon nu i veckan låg på intensiven, så poängterade hon det och började att sjunga "Internationalen"!!!♥ Hon var sedan unga år, aktiv inom SSU, och har upplevt fina somrar ute på Bommersvik tillsammans med Tage Erlander.
Att vara politiskt aktiv, inom Socialdemokraterna, har alltid varit, både viktigt och en självklarhet, för mormor - då hon alltid kämpat för rättvisa!
Mormor påminner väldigt mycket om Pippi Långstrump...man kan liksom inte säga till henne att något inte fungerar, då säger hon bara: "Ähh, det är väl bara att göra så här!?", och om något hon velat/tyckt inte funkar, och hon inte köpt förklaringen så säger hon bara: "Så skall det inte va - det är inte rättvisa! Det får vi ändra på!".

Mormor var den första människan som besökte mig på BB, och hon var den första människan i mitt liv, jag fick en present utav - en brun nallebjörn med rosett runt halsen.
Mormor var den som för första gången tog med mig till en kör, och uppfyllde min dröm om att få sjunga i kör - jag grät av lycka den dagen!
Mormor köpte mitt allra första armbandsur till mig, med Mimmi och Musse på, när jag lärt mig klockan!
Mormor tog med mig till en valstuga, för första gången i mitt liv - jag var åtta år!
Mormor var med mig på mitt studentflak, den dagen jag tog studenten - och stod glatt och vinkade till alla på gatorna!
Mormor fick mig att börja spela teater - tillsammans med henne. Vi spelade teater ihop i åtta år!

Mormor har lärt mig att ingenting är omöjligt - "allt går om man bara vill, och man skall inte tro att en jävel gör nåt åt en!".
Hon har lärt mig att det är viktigt att ta ställning, och stå upp för saker och ting - "det är tanken som räknas, och man måste ju visa vad man tycker!".
Hon har alltid trott på att försöka uppfylla sina drömmar, och har alltid varit den person som stöttat mig i allt jag gjort och velat!!!
Mormor själv hade en dröm om att bli skådis, men hon var ung i en tuff tid för stora drömmar, framförallt som kvinna! Men oj, vad mycket kändisfester hon gått på! Mormor har alltid varit extremt social, och känner alltid allt och alla! Det spelar ingen roll vart man är med henne, så springer man på någon hon känner! Vill mormor lära känna någon, så ser hon till att göra det!!!
Hon skäms inte för nånting, så länge man kan bete sig!
Hon har alltid varit oerhört generös, hjälpsam och givmild!
Jag har spenderat, större delen, utav min barndom hemma hos mormor och morfar!!!♥♥♥ Och när morfar dog, höll vi ihop extra hårt! Och jag är inte den enda ungen som vuxit upp med henne - utöver hennes egna, så har hon tagit hand om flera andra barn på många olika sätt.

Det är svårt, att med ord, beskriva en så fin människa som mormor Clary, med så oerhört stort hjärta, en enorm kämparglöd, och ett extremt engagemang - enda till sitt 87:e år!!!♥♥♥
Hon skall alltid vara ÖVERALLT, och hänga med i allt! Hon har lärt mig, och givit mig så sjukt mycket!!! De senaste åren har även jag kunnat ge henne kunskap, i form utav teknik samt förklara delar utav samhällsutvecklingen - dess innebörd och givande, som inte fanns när hon var ung!

Näe, mormor är en brutalt härlig och genomgod människa - på så sjukt många sätt och vis!!!♥♥♥
Tydliga ståndpunkter, ställningstagande, hjärtlig, kramgo, social, varm, rolig, glad, lättsam - ja jag kan fortsätta i all oändlighet!!!
Hon har fått mig att tycka om saker, få unga människor idag, talar om - som Alice Babs, Sickan Carlsson, Monica Z, och Kungafamiljen.
Hemma hos mormor och morfar, när jag var barn, så lekte jag i min lekstuga i deras trädgård. Låg under vardagsrumsbordet och såg på svartvit, svensk långfilm och åt rödavinbär i plastglas med salt i. Doppade Mariekex i saft, tills saften var helt grumlig och geggig. Åt kalla falukorvsskivor med salt på ena sidan, och grillkrydda på andra sidan, när man var sugen på något. Och varje dag, när jag kom efter skolan - gick in i vardagsrummet och sa Hej, så välkomnade mormor mig med att spela rädd och överraskad, genom att stampa med sina vita träskor i golvet - hoppa upp ur stolen i sin "Pyskammare" - där hon satt och rökte, samtidigt som hon sorterade frimärken - och slänga sig ut i vardagsrummet, så att hon nästan ramlade omkull!;)

Jag förlorade halva mitt liv idag - halva mig själv!!!
Men som jag sa till mormor, så kommer hon att leva vidare genom mig, och vi kommer att ha fortsatt kontakt - dagligen - precis som förut!!!
Jag kommer att ha med mig henne, i mina tankar, dagligen - så länge jag lever, och jag hoppas att jag är detsamma hos henne!!!♥♥♥
Jag kommer att leva efter hennes kloka råd och åsikter - och ta till mig den kraft hon givit mig under alla år, och använda den till mycket stora saker!!!
Jag är helt säker på att mormor kommer att fortsätta att ge mig råd och vägledning i livet - samt mildra min oro och osjälvsäkerhet, när det behövs!!!
Hon kommer ALLTID att finnas i mitt hjärta, och i mina tankar, och ALLTID vara den människa jag älskar allra mest på denna jord!!!♥♥♥
Jag skall fullfölja mina drömmar
Driva fanan vidare
Fortsätta att kämpa
Fortsätta att förändra och förverkliga
Fortsätta att hoppas och tro
Och jag skall göra detta, både för och med henne - jag vet att hon är med mig, och att hon kommer att kunna fortsätta att ge mig så betydligt mycket mer kunskap och vishet, även fast hon inte är fysiskt närvarande - och jag skall göra allt, som hon och jag tror på och kämpar för, för oss både genom henne och mig, och genom att vara fysiskt närvarande!!!
Till och med efter sin död, så fortsätter denna underbara människa att ge kärlek...
Trots att hon ganska så säkert inte kan donera några organ, så är hon donator - "det är tanken som räknas, och man måste ju visa vad man tycker!".

Har alltid älska dig extremt mycket - älskade mormor, och jag kommer ALLTID att göra det - oavsett vad!!!
Nu har vår relation tagits vidare till nästa steg, så nu får vi se hur det är!
Jag känner din närvaro, och jag hoppas att du även känner min!!!
Jag vill så gärna ringa till dig nu och prata med dig lite...Men jag får prata med dig i tankarna - om du lyssnar så hör du!;)
Jag har hört att i himlen finns inga sjukdomar, eller glasögon! Detta innebär att pacemaker, animalisk hjärtklaff, hörapparater, nästintill blindhet, och diabetes inte längre är något hinder - inte för att det någonsin varit det för dig . du har kört på, stenhårt framåt ändå, men nu är det ännu lättare!!!♥♥♥
Du hann inte träffa mina kommande barn, men du kommer att se dem ändå, och jag kommer att berätta allt om dig för dem - så ni kommer att känna varandra!=) Och Clary kommer att leva vidare!♥

Puss och kram, gul och blå, Dompan, och det vanliga, ha det toppen, puss, puss!!!♥♥♥
Har alltid älskat dig, och kommer alltid att göra det!!!♥♥♥

Ägaren bestämmer!

Det här är min mage. Den har varit min enda sedan den bildades i min mammas mage, och den kommer att vara min så länge jag lever.
    Har aldrig varit med om att någon annan, någonsin, påstått att min mage ägs utav någon annan - ingen skulle nog komma på tanken. Och eftersom att den är min så är det också jag som bestämmer över den. Jag bestämmer vad jag skall stoppa i den, hur den skall se ut, och vilka som får peta på den. Eftersom jag bestämmer om magen jag äger, så har jag valt att pierca den. Inga konstigheter!

 Det här är min kropp - mitt mänskliga skal! Skalet jag känns igen igenom, skalet som syns utåt - skalet jag äger, eftersom det är en del utav mig själv.
    Eftersom jag äger detta skal, så är det också jag som bestämmer över det - liksom min mage. Jag bestämmer hur det skall se ut, vad jag vill göra med det, och vilka som får peta på det. Ägaren är jag, makten har jag - ingen annan.
De flesta är ändå faktiskt beredda att hålla med mig om detta - det är inga konstigheter - bara ibland.
    Ibland tror sig folk att kroppen likställs med en produkt - en vara - en sak, med uppfattningen att står inte ägarens namn på produkten - ingen skylt med texten "Rör ej"/"Obehöriga äga ej tillträde" så har den som vill tillträde till produkten - den som först hittar/ser den.
    Man kan aldrig jämföra en levande varelse med en produkt/sak - aldrig någonsin, och väldigt få skulle ändå säga att man kan göra detta - om ens någon - ändå görs det! Därför har vi skapat lagar kring detta.

Vi är även överens om att vissa saker inte är lämpliga att göra innan en viss ålder - även dessa saker finns det lagar kring.
    Det är inte konstigt att, om du ser ut att vara minderårig, får frågan om leg utav kassören på ICA när du skall göra ett tobaks-/alkoholinköp. Kassören känner inte dig, och får inte endast gå på sin teori - och för att säkerhetsställa detta har man till och med infört en säkerhetsmarginal som gör att kassören måste fråga alla han/hon/hen tycker ser ut att vara under 25 år. Gör kassören inte detta är denne personligt ansvarig, samt begår ett brott om det skulle visa sig att du som kund är minderårig - det räcker alltså inte med att bara ställa frågan! Och du får inte sälja alkohol till någon som är påverkad.
    De flesta, som har åldern inne, tycker att detta system är bra - minskar fylla och beroende, och ökar hälsan.
Detta gäller produkter/saker/varor - människor är inte till salu - aldrig någonsin!
    En vara bestämmer du själv om du vill köpa eller ej - säger du NEJ, så är det nej som gäller, och du bestämmer vad du skall göra med varan. 
    En människa äger sig själv och har ingen prislapp - ALLA vet vad NEJ betyder - oavsett ålder! Och även som människa finns det saker du inte bör göra innan en viss ålder - innan du är mogen, är redo, och du själv vill. Inte heller detta är några som helst konstigheter, och de allra flesta är faktiskt beredda att hålla med mig här! Men för att göra det extra tydligt finns det även här lagar att följa - som säkerhetsställer, eller i alla fall är det tänkt så!
    Hur kommer det sig då att det i vissa fall, inom vissa områden - främst när det gäller kvinnor och barn, är ok att antingen bara anta en ålder - utan minsta som helst säkerhetsmarginal, eller att inte ens ställa frågan?! Hur kommer det sig att det är ok att totalt bojkotta äganderätten utav någon annans kropp, som till och med har en förmyndare som minderårig?! Och hur kommer det sig att helt plötsligt så är NEJ allt annat förutom just NEJ?! Och detta trots lagar!?
   
Utanför matbutiken, verkar en osynlig butik existera - med osynliga prislappar, oskrivna regler, där fylla, omyndighet, ett visst kön, eller en ålder verkar vara ett plus för förnedring, brutalitet, och sjukt vidrigt beteende!
    En plats där lagar, regler, logik, förnuft, vett, kärlek, respekt och allt vackert inte verkar ha betydelse - en plats som är vårt samhälle!
Sånt här kan få mig att bli ond och vilja spränga jorden!

Ett annat skede då ägaren inte bestämmer över sitt ägande - som kvinna;  
Oki, kroppen är min....
- jag äger den - jag bestämmer över den!     

 Hur kommer det sig då att nästa jävla område den skall inkräktas på är slutskedet i en graviditet - hur det skall gå till!?
    "Man skall själv välja när och om man vill ha barn - och med vem!", "Man väljer själv hur många barn man skall ha, och vem som skall vara pappan!" - tack så mycket - får jag bestämma allt det där själv?! Men vem bestämmer då hur detta/dessa barn skall förlösas - lämna min kropp - kroppen jag äger och bestämmer över? Borde inte det också vara ägaren till kroppen?!
 - Rent logiskt så borde det i alla fall vara så! Men om jag nu inte vill bajsa offentligt, spricka upp/bli uppklippt upp till ändtarmen, hellre vilja vara död än levande pga total utmattning och smärta i minst ett halvt dygn, och låta mitt barn fastna och klämmas fast pga litet utrymme och total utbrändhet - skall ägaren utav kroppen inte få slippa detta då, och ha möjligheten att välja ett behagligare, skönare, bekvämare, hälsosammare och modernare sätt - om ägaren vill?!
    NEJ - här betyder verkligen NEJ - NEJ! Du som äger dig själv, skall inte själv få bestämma hur detta skall gå till - det är inte en mänsklig rättighet att kunna gå på toa utan komplikationer, att kunna njuta av sex - att äga och bestämma över sin kropp! I alla fall inte som tjej!

Som tjej behöver du aldrig någonsin vara varken myndig eller byxmyndig! Vara nykter, eller ha en egen vilja!
    För det spelar faktiskt ingen roll - du är ju tjej!
Som tjej äger och bestämmer du över din egen kropp - precis som killarna gör! Enda skillnaden är att det inte finns någon som helst respekt i detta - och jag vågar påstå att INGEN respekterar detta - inte ens lagen - då hade det inte varit som det är! 
När äger en tjej egentligen sin kropp???!!!